Sportpuffen & Liradini

Ny blogg/hemsida!

2011-11-19T21:32:00.001+01:00

Har bytt blogg och hemsida, till http://liradini.wordpress.com

Vi ses där!

Sjuk hund

2011-11-15T16:24:00.001+01:00

I lördags körde vi ett apporteringspass. Utmanade Lira lite, gick väl hyfsat... Dagens stora plus måste bli att Lira spikade alla markeringarna. Hon viftade inte alls mycket med huvudet. Efteråt fick Lira en lekstund med Alwin. Lika barn leka bäst! De hade så skojigt! Monty var också med på ett hörn och busade (= skällde).

På söndagen åkte vi ut och lade spår. Lira åt faktiskt lite godis i upptaget denna gång! Men vet inte om upptaget blev bättre av det... Nåja, hon spårade på sedvanligt sätt, dvs snabbt! Fick lite problem på en stig eftersom jag följt den en bit innan jag vek av in i skogen igen. Det tyckte Lira var mysko... Snurrade in sig i två träd, det andra medan jag trasslade loss henne från det första. Men hon tog sig vidare och plockade alla pinnar. Duktig Lira! Monty var ett ess som vanligt. Lugnt och stillsamt som det är numera.

På kvällen tyckte jag att Lira verkade trött, men tänkte inte så mycket på det. På morgonen gick hon ut i trädgården medan jag låste dörren. Men hon slöt inte upp som vanligt uppe vid vägen. Ropade på henne, men ingen Lira. Gick då ut i trädgården och såg henne en bit bort. Jag trodde att hon satt och sket, så jag väntade en stund, men då hon bara var stilla där hon var gick jag fram till henne. Hon var väldigt låg och fjäskig, men följde med iväg i alla fall. Jag tyckte det var konstigt eftersom jag inte varit irriterad. När vi gått en bit och Lira fortfarande är låg, stannar jag och känner igenom henne. Ingen reaktion. Jag tyckte dock att hon gick lite orent.

Hemma igen stod Lira med krum rygg och hade svårt både att lägga sig och resa sig. Blev ett besök hos veterinären. Lira gillar inte veterinären... Hon är bra stark också;-) Men som tur är väldigt snäll. När det blev jobbigt gömde hon huvudet under min arm <3 Förutom blodproven skulle vi ta urinprov. "Gå och kissa" sa jag, och Lira sa "OK" och satte sig direkt:-) Praktiskt:-)

Efter lång väntan fick jag veta att Lira har en infektion, antingen uvi eller livmodern. Mer får jag inte veta förrän i morgon vad det verkar:-/

Lira var fortsatt stel och hängig idag på morgonen:-( Jag hoppas få se Lira på språng i full fart snart!

Published with Blogger-droid v1.6.8

Innan jag somnar...

2011-10-29T16:19:00.001+02:00

Har kört ett träningspass med den lilla svarta idag! Jag är mest nöjd med ett dolt linjetag som hon gjorde helt klockrent, precis som om hon visste vart hon skulle! Nu ska vi bara hårdträna vatten nästa år så blir vi farliga i ökl;-)

Det blev också låånga linjetag (skitkul enligt Lira!) och lätta markeringar med fokus på fokus:-p

Phoenix hittade min favoritdummy som jag tydligen tappat förra veckan när vi tränade!! Tack Phoenix!

Efter en stunds vila fick Lira träna på att växla mellan fritt sök och söka av ett begränsat område. Jag tycker det är skitkul att söka av ett område med hund, "sök lite däråt, ok inget där, sök häråt istället". Osv. I alla fall när hunden har sprungit av sig det värsta...

Ett bra pass, inte helt klockrent (=för lätt) men ändå så lätt att självförtroendet är på topp:-)

Nu ligger Lira i korgen och vägrar vara trött. Jag däremot är en annan femma, försöker hålla mig vaken tills bloggen är färdig. I morgon ska vi leta pippisar, eller som det vanligtvis är i Norrland: bygga koja och fika i skogen!

Published with Blogger-droid v1.6.8

Ju längre dess bättre!

2011-10-23T21:03:00.003+02:00

Igår tränade vi ihop med Jennie och hennes hundar. Vi började med låånga linjetag över en lägda. Jag provade tänja Liras gränser, men det var inga problem. Hon tyckte det var jättekul! Ju längre och ju mer hon får ta i, dess bättre tycker hon.

Den andra linjetagsövningen vi gjorde, var att låta hundarna ta sig över ett brett och mycket risigt dike. Det gick också lätt, ingen tvekan vare sig ut eller tillbaka.

Lira har tagit sig över diket och jobbar med närsök på andra sidan.

Dummien hittad och Lira är på väg ned i diket. Titta efter dummyn (röd)

Lira på väg upp, ser ni henne?

Här har hon tagit sig upp på kanten...

...och så full fart mot matte!

Markeringarna däremot, glömmer vi;-) Får fortsätta ett tag till med Kickis övning tror jag...Jennie står beredd som kastare

Kvällen spenderades sedan först med laserdome och sen fest för att fira en snart blivande 30-åring:-) Träningsvärk idag..!

Mera hundträning

2011-10-20T20:10:00.004+02:00

I lördags var det skogsfågeljakt, eller om man ska kalla det kojbygge:-) Lira var lugn och tyst i gömslet, även om det var tråååkigt.

I söndags var jag hos Mia Påhlsson och tränade lite hund. Vi lade ut lite områden så hundarna skulle få gå över diken och terrängbyten. Det var inga problem, svårigheten visade sig i stället vara att lokalisera dummies och bollar i det höga gräset. Lira och Simpan fick kämpa ordentligt! Vi fick också kämpa, för att hålla hunden i området:-) Särskilt i ett område med högt, torrt gräs fick Lira verkligen ligga i. Hon jobbade och jobbade, med låg nos och lågt tempo, jättefint! Hon ville INTE ge sig! Och jag ville inte kalla in henne, för jag ville verkligen att hon skulle få utdelning för sitt fina arbete. Och till slut fick hon tag på den rackarns bollen. Mäkta nöjd med sig själv var hon. SÅ bra att hon fick tag på den! Mycket bra att hon lär sig vara noggrann.

Det var två trötta hundar sedan, men Lira orkade ändå bjuda in Simpan till en stunds lek:-) En riktigt härlig, solig höstdag med jättebra träning! Och så fick jag ett spännande förslag som jag fortfarande funderar över...;-)

Idag har vi jobbat med linjer där Lira dels fick ta sig igenom/över ett risigt område mellan lägdorna och dels att gå till rätt område fast det fanns andra områden i närheten. Det förstnämnda var enkelt och det sistnämnda svårt! Vi måste också träna mer på tecken på avstånd. Närsöket såg dock mycket bra ut idag. Sedan tog jag en härlig men lerig promenad med två lyckliga och springglada hundar (i alla fall den svarta...). Båda jyckarna sover gott medan jag byter till höstgardiner (blä! är det sommar snart?) Och jag funderar vidare - det är nära nu;-)

Höstmys

2011-10-08T22:22:00.001+02:00

Myser framför brasan med tända ljus och ett glas av årets äppeldricka. Bra dag idag.

På förmiddagen lade jag spår ihop med Jennie. Monty var kung som vanligt... Lira skötte sig också mycket bra. Alla pinnarna kom in idag (även en av Phoenix' samt Montys slut) , vi ska bara få till den lilla detaljen spårupptag också...

På eftermiddagen var det full fart med renovering i källaren, men nu står en ny vägg på plats - känns bra! Kul när man gör saker som syns!

Det blev en kvällspromenad i mörker, men sedan blev jag bjuden på middag och go'drink:-)

Nu fortsätta slappa, imorgon blir det skruvande och sedan lite apportering!

Published with Blogger-droid v1.6.8

Kennelträff!

2011-09-27T20:20:00.007+02:00

Kennelträff dag 1 ”Jag har fel, hunden har rätt”

Monty är på semester hos sin daghusse. Då passade Lira och jag på att åka ned på kennelträff! Nedresan gick bra förutom bilkö genom hela Njurunda-träsket i 30 km/h och alldeles för fint väder i Dalarna vilket betydde solen-i-ögonen sista sträckan. Framme vid favorit-vandrarhemmet vid middagstid. Tyvärr fick jag inte huset på gården denna gång, utan fick bo i huvudbyggnaden – med 18 13-åriga innebandyspelare. Upptäckte strax att vandrarhemmet var mycket lyhört, men jag sov gott i mina öronproppar!

Utanför vandrarhemmet

Vaknade till underbart höstväder! Antagligen sista gången man kunde träna hund i t-shirt i år. Det var kul att träffa alla i Moormans-gänget. Extra kul att se hur lika Lira och hennes bröder Kotten och Keeper var till sättet:-) Samma coola stil, stora jakt- och arbetslust, och goa sätt. Alla tre är tysta och har förmågan att lägga sig ned medan de väntar.

Moorman's Kerran Hill, Keeper Hill och Linley Hill

Kicki och Bolly höll i tyglarna under övningarna. Lira skötte sig helt underbart!!! Första dagen började vi med lydnad, först en enkel variant där hunden ska gå fot mot en dummy man kastat själv. Sedan en betydligt svårare där dummien kastades med skott och man bara rundade den och sedan skickade på ett linjetag mot den dummy som kastats för hunden som körde övningen innan. Lira skötte sig jättebra förutom att hon tittade lite väl mycket på Lasse som höll i pistolen… Vi körde också en sitt-i-grupp-stadge-övning, där Bolly lyckades få Lira att gå upp! x-( Måste träna mer på stadga när jag står dold…

Sedan körde vi en stopp/närsökövning, som började enkelt med ett närsöksområde, men där störningar lades till och som till slut kunde handla om inkallning eller linjetag med stopp, närsök åt ett håll eller dirigering åt andra hållet eller bakåt. Det kändes som att det var bollar överallt;-) Lira var helt suverän, tvärnitade på varje stopp och lydde varje tecken. Mest nöjd är jag med att hon efter flera stopp utan tvekan kunde gå rätt förbi ”stoppunkten” på ett linjetag och att hon kunde gå iväg på dirigering (utan att jaga) åt ett håll efter att flera gånger ha gått på närsök åt andra. Så duktig!

Efter lunchen fick vi skicka hunden på dirigering mot ett område där den sett en markering men som nu var tomt, låta den rota lite om den ville det, sedan stoppa och dirigera om mot ett område där den tidigare sett en markering falla. Lira gick ut bra, stoppade bra, gick åt höger men började söka. Jag fick stoppa henne igen och skicka åt sidan och då gick hon fint iväg. Här kom dagens lärdom: Jag trodde det var fel att hon inte stack iväg direkt utan började jaga, men eftersom hon fick vittring var det rätt att hon började jaga! Dessutom lydde hon ju mycket fint när jag sedan skickade henne mot nästa område.

Sista övningen var riktigt rolig! Få se om jag kommer ihåg den: Två dummies kastades på linje, först en lång markering som Lira fick se. Sedan en kort som hon inte fick se. Skickade på linjetag och stoppade vid den korta – gick bra! Därefter skickade jag genom det gamla området till den långa markeringen, gick också bra, inga problem med det gamla området. Sedan vändes övningen! Nu kastades den korta medan Lira såg och den långa när hon inte såg. Den korta plockades bort medan Lira var bortvänd. Jag skickade igen, och nu tänkte Lira gå ned och jaga i det närmre området. Stoppade henne och skickade ut igen och hon vände direkt om och sprang ut! Jag stoppade henne i höjd med den bortre dummien, och så närsök åt höger och dummy in. Suveränt! Fast det var läskigt att köra övningen medan alla såg på…

Som allra sista övning körde vi bumper boy ut i vattnet. Lira tyckte det var så häftigt med kvackandet och smällen, och simmade raskt ut och lika raskt in.

Dag 2 ”Metronomen”

Jag har tyckt att Lira har börjat markera sämre, och idag fick jag nog svaret på varför. För mycket dubbelmarkeringar med en kastare och för snabb förare.

Vi började med en dubbelmarkering där hunden skulle hämta den sist kastade först. Lira var överladdad efter en lång väntan och huvudet gick som en metronom mellan nedslagsplatser och kastare. Och jag är verkligen förvirrad när det gäller dubbelmarkeringar – är det markeringar eller dirigeringar?

Efter lunch var det en kombinerad markerings- och dirigeringsövning. Lira och hennes brorsor fick se två områden läggas ut, men det var inte där de skulle hämta, utan de skulle skickas till ett annat område, mitt emellan de två de fått se läggas ut! Kändes som en svår uppgift… Men jag underskattade visst min hund, för hon sprang spikrakt ut! Stoppade henne strax innan hon skulle dyka in i buskarna, kallade in några meter, stoppade, och blåste närsök åt vänster. Lira fortsatte med helgens trend att lyssna perfekt. Helt underbart, som vi jobbat för att komma hit!

Skickar ut Lira på ett av helgens alla linjetag

Sista markeringsövningen fick Lira däremot inte utföra i sin helhet eftersom hon fortsatte bete sig som en åskådare på en pingismatch… I stället fick vi gå ut på gräsmattan och träna på att fokusera på dummyn och inget annat. Hon fattade jättesnabbt! Lasse kom förbi och undrade vad i hela friden vi pysslade med. ”Lär hunden hämta såna där dummies” svarade jag :-D

Jag är fantastiskt nöjd med Lira, jäklar vad bra hon är!!! (Och kul att känna skillnaden mot för ett drygt år sedan…) Nu ser vi fram emot nästa år när vi ska köra ÖKL igen på WT! Och prova ÖKL på B-prov också…

Världens bästa! <3

Fler bilder:

Moorman's kennelträff, 2011

I Avesta

2011-09-23T20:17:00.001+02:00

På plats i Avesta! Resan ned gick bra förutom bilkö genom hela Njurunda-träsket... Första stoppet var Statoil i Sundsvall där bilen och jag fyllde bränsledepåerna. Sedan missade jag den rastplats där jag tänkt rasta Lira och mig själv, för E4:an var omledd förbi stället! Löste sig ;-)

Sen var det bara att tuffa på fram till vandrarhemmet i Avesta. Tyvärr fick jag inte huset på gården denna gång, utan får bo i huvudbyggnaden. Ihop med 18 13-åriga innebandyspelare då...

Först en lång promenad i det fantastiska vädret. Nu lite urgo kinamat i magen och Lira mutad med ett ben - nu laddar vi för morgondagen!

Published with Blogger-droid v1.6.8

Tjänstetecken!

2011-09-22T18:29:00.004+02:00

Lovade Lira att när hon blev uppflyttad till högre klass så skulle hon få ett eget tjänstetecken.... Sagt och gjort, strax efter uppflytten beställdes ett tjänstetecken till stjärnan. Tror säkert hon uppskattar det jättemycket;-) I alla fall, idag kom det!

Snyggt va! Men halsbandet åker nog i retur, det var inte riktigt vad jag beställt...

Kronblom

2011-09-21T20:23:00.004+02:00

Igår lade jag spårupptag åt Lira. Tanken var att det skulle vara fyra stycken, men hon gick över en pinne vilket jag märkte när hon forsade förbi nästa påsläppspunkt... Så det blev bara tre. De två första var lugna och fina, men det tredje var mer som vanligt. Och i spåret drog hon på. Jag hade lyckats glömma selen hemma, men hittade böttchern längst ned i lådan och det gick ju lika bra.

I morse hade någon ställt ut en Kronblomfigur vid stigen. "Du brukar INTE stå här! Flytta på dig!!!" menade Lira med huvudet och svansen rätt upp. Monty hjälpte till efter lite tvekan. Men när matte visade sig oberörd vågade hon sig fram och hälsade fint genom att ta Kronbloms hand i munnen:-) Hon är däremot inte särskilt lik Kronblom själv, ligga på soffan är inte hennes grej! Hon vill inte ens ligga I soffan, förutom i hundhuset.

Mer Liras stil

Tråkigt däremot att det börjar bli mörkt på morgonpromenaden, och på kvällen är det svårt att hinna göra något innan mörkret faller:-/ Men i helgen är det ju kennelträff och sen är det älgjaktsuppehåll i två veckor, det blir bra!

Dolda framsteg

2011-09-17T23:25:00.007+02:00

Vi har kämpat en del med linjetagen, för Lira gillar att jaga... Och gör då gärna det så fort som möjligt. Lira behöver lära sig att lita på att jag kan visa henne var apporten finns så att hon vågar stå på. Blir hon osäker aktiveras hennes defaultläge: jakt. Och jag behöver lära mig när jag ska gå in och hjälpa till. Vi har nött och nött med målområden och memories. Nu har vi under några träningspass i höst lagt in dolda linjetag, och visst, vi måste fortfarande jobba med att springa rakt och länge (och hur jag ska skicka så hon inte faller av bort från rätt område..!), men Lira har gått ut i bra tempo och framförallt har det gått bra att stoppa henne och dirigera om när det behövs.

En annan sak som har gått framåt är signaler. Förut hade jag ca 2 signaler på mig, blev det mer än så var det kört. Nu känns det i alla fall som att jag har betydligt fler. Lira lyssnar för det mesta fint och jobbar frimodigt enligt den nya anvisningen. Inte riktigt framme vid målbilden, men vi kanske är på väg?

Det största hindret är förstås att samtidigt som Lira måste lära sig, måste även hennes förare lära sig... Idag körde vi en nyttig övning för just det. Vi tränade närsök; Lira är duktig på närsökssignalen, men jag vill att hon rotar lite mer. Det nyttiga var att jag dels fick jobba med att hålla henne kvar i ett område som jag bestämt, och dels (framförallt!) se att det fungerade!

Kul när övningar som kändes lite svåra i fjol eller rent av i början av året nu känns ganska lätta:-) De övningar som kändes omöjliga kanske bara är svåra nu..?;-)

Det börjar kännas som att vi inte skulle göra bort oss fullständigt i öppenklass. Om provet gick enbart på land vill säga. Vattenarbetet har vi långt kvar på, eftersom jag lade mycket krut på grundövningar i början av säsongen. Nu skulle vi behöva stega framåt i lagom tempo för att köra öppenklass nästa år - men vattensäsongen för oss är nog slut för i år. Är lite tveksam till att vi på 1 månad nästa sommar kan få till allt det som fattas:-/ Skulle behövt en stor inomhuspool:-) Vi siktar på att prova nästa år iaf, synd bara att släpspåret försvinner. Det är Liras allra bästa "moment", så det hade ju varit kul att få prova det i alla fall...

Lira har fått dela burutrymme med Phoenix de sista träningarna, och det märks att stackars Lira har vuxit upp med en hund som är väldigt noga med att inga labradorer får ligga på svansen eller dylikt. Det gör väl inte så mycket för Monty är en liten hund (även om han helst ligger mitt i buren), men en tollare tar upp betydligt mer plats:-) Lira trycker upp sig mot burväggen för att inte nudda vid Phoenix som bekvämt sträcker ut sig. Förhoppningsvis kan Phoenix lära Lira att vissa hundar är snällare än andra och tål att liggas på:-)

Monty slog på stora charmen i veckan när han mötte ÖAs fotograf och reporter häromdagen. Han visade upp sin allra bästa sida och belönades med en stor bild i tidningen. Han är väldigt nöjd med sin insats:-)

Nästa helg är det kennelträff i Avesta, ska bli spännande. Jag ska dela vandrarhem med ett innebandylag, ska också bli spännande.

jakt och träning

2011-08-28T16:40:00.001+02:00

Igår gick vi upp i ottan för att jaga skogsfågel. Vi såg en del fågel men inga lägen. En lektion i fotgående mao (välkommen till Norrland), men Lira tyckte det var jättespännande ändå.

På kvällen när Daniel tog upp gevären för att låsa in dem, gömde sig den ena hunden under soffan och den andra rusade sömndrucket med viftande svans in i rummet för att inte missa eventuella fåglar i vardagsrummet..

Idag körde Lira och jag den övning som jänkarna kallar t. Var hittar man ett område på 200x200 meter? Vi fick nöja oss med två fotbollsplaner. Lira lyssnade bra iaf.

Sedan scoutade jag en ny tjärn som såg lämplig ut för vattenträning. Det första som händer är att fem tjädrar flyger upp framför fötterna på mig...

Tjärnen var lagom stor och dessutom fanns det bra ställen för t.ex fält. Det var mycket blött och tungt, Lira älskade det:-) Jag jäklades lite med henne och lade ut ett fält där alla dummies låg nära... Lira gick på finten. Hon sökte länge, länge... Bra ställe var det iaf, dit ska jag fler gånger :-)

Published with Blogger-droid v1.6.8

När allt fungerar...

2011-08-20T20:01:00.006+02:00

Rullade ur sängen strax efter 5, debut i lägre spår på gång! Nordmaling hade arrangerat en mycket bra tävling med väldigt fina spårmarker. Och nummerlappar man snör på sig gav nästan en känsla av SM;-)

På plats i Nordmaling drog jag nummer 4, vilket jag kände mig relativt nöjd med. Ville ha ett tidigt spår för att Lira inte skulle hinna ladda så himla mycket. Strax innan avfärd ändrades mitt spår till 9 i stället, dvs reservspår för andra tävlingen i rad... Nåja, gjorde inte så mycket när jag såg den fina början på mitt spår. Dessutom hade vi rätt trevligt därute i slutet av vägen:-)

Lira låg lugnt innan påsläppet, men var sedan överladdad och påsläppet blev aningens rörigt... Hon trasslade bland annat in sig i ett träd så jag fick trassla loss henne. Men hon fixade vinkeln och tog första apporten. Jag kunde pusta ut och korta linan efter att ha konstaterat att domarna gett sig iväg. Spårterrängen var torr tallskog med mycket stigar, lättgått för mig, värre att spåra för Lira. Hon slog ganska mycket men plockade ändå pinne efter pinne. Efter sex pinnar såg jag vägen och spårmottagarens bil och började hålla ögonen öppna efter slutpinnen. Plötsligt plockar Lira upp en pinne - en liten pinne! Blev lite fundersam, skulle spåret vinkla iväg igen? Eller till och med gå över vägen?? På slutet av spåret får jag alltid blandade känslor - dels vill jag hitta den sjunde (eller sjätte!) pinnen, men å andra sidan längtar jag efter slutapporten också! I alla fall, kanske 20 meter senare har hon slutapporten i munnen! För första gången någonsin(!) har jag med mig alla pinnarna från ett spår (förutom appellspår)! Det visade sig att vi var de enda som fixade det denna dag. De allra flesta hade en pinne borta, men bara en hade fått bryta.

Tillbaka till klubbstugan och budföring direkt. Idag hände något så ovanligt som att alla hundarna sprang till mottagaren på budföringen! Även Lira alltså:-) Nu började jag känna pressen, med en så fin special ville jag inte sabotera allt på lydnaden...

Passade sedan på att ta med mig Lira och sätta mig i en grupp med ett gäng schäfrar för att ge hundarna en chans att vänja sig lite vid varandra:-) Nervös som sjutton var jag ändå inför platsliggningen. Måste lägga av med det, tror att Lira känner av det. Till skillnad från på träningen valde Lira att lägga ned huvudet ganska direkt och låg så större delen av tiden (utom vid skotten förstås...). Det såg ganska roligt ut, fem hundar lade platsen, två schäfrar, Lira i mitten, och två schäfrar till... Synd jag inte kunde ställa mig att fota just då. Någonstans mitt i platsliggningen kommer det plötsligt en geting..! Och ni vet vad jag tycker om getingar. Började fundera hur bedömningen skulle bli om jag plötsligt rusade iväg... 10 sekunder innan tiden var ute satte sig en schäfer, i övrigt låg alla hundar fint.

Värmde upp Lira med lite fotgående, ett par lägganden, och påminde henne om rätt krypteknik... Hon kändes fin, men när vi kom in på plan var hon på lite slamshumör... Fotgåendet var väl så där... Liknade väl någon form av skänkelvikning... Det uppvägdes direkt efteråt av ett suveränt framförgående, så där riktigt bra som jag vet att hon kan! Rakt, lugnt, och spikraka halter. Hon vände inte ens på huvudet i halten! Äntligen fick jag den där 10:an jag suktat efter:-)

Det sista jag tänkte i går kväll var att jag inte skulle glömma att tala om att vi har IPO-ingångar. Det kom jag ihåg när jag gått iväg och vänt upp för inkallningen. Ops. Men jag kom ju ihåg det i alla fall.

Krypet var spännande eftersom det inte är riktigt befäst. Det kändes jättelångt, men Lira kröp riktigt bra hela vägen. Och satte sig direkt på kommando också. På hoppet klantade jag mig riktigt. För det första så ställde jag mig alldeles för nära hindret. Lira hoppade fint ut, men när hon satt sig på andra sidan upptäckte jag att jag ställt mig snett framför hindret och stod typ en meter vid sidan av hindret. Och Lira satt rakt framför mig. Ops. Fixerade blicken på hindret och höll tummarna. Och hon hoppade! Men hon lyckades inte krångla in sig framför mig, däremot kom hon ihåg att hon skulle sitta framför, så det blev någonstans mittemellan. Tyvärr, för jag hade gärna sett hur det hade bedömts om hon gått direkt in i fotposition.

Lira var glad och pigg under hela programmet, vilket ju är det viktigaste. Jag såg inga betyg alls längs vägen, men var rätt övertygad om att det hela skulle räcka till uppflytt! Jag var glad, och Lira var också glad för hon fick leka med Apan och käka köttbullar! Och så hittade hon en skitsnygg colliekille:-) Och jag kunde äntligen äta lunch!

På prisutdelningen visade det sig att vår insats gott och väl räckt till uppflytt - 575 poäng, 75 poäng före 2:an:-) Sämsta betyget var en 7,5 på läggande under gång. Mest nöjd är jag med 10:an på framförgåendet och 9,5 på krypet! Och 10 på spåret förstås!

Lira är en fantastisk hund att jobba med, trodde hon skulle vara trött efter spåret, men varje gång jag tog ut henne ur bilen var hon lika (över)laddad. Hon är inne i en livlig period helt enkelt:-) Häftigt med en tävling när allt stämmer, annars brukar det alltid vara något som ställer till det. Jag siktade på ett resultat över 500 poäng, och det fixade vi ju;-)

Otroligt nöjd och så glad att jag hittade denna härliga hund! Alltid så glad och positiv och pigg på det mesta. Jag är nog rätt dryg just nu... Nu har vi massor av skoj att träna på i vinter, det är mycket nytt i högre!

Ikväll har hon fått bli bortskämd med uppmärksamhet och en och annan gotta. Ganska så trött även om hon kämpat för att inte visa det.

Protokoll finns här: Protokoll

Bäst!

Lite av varje

2011-08-09T21:31:00.004+02:00

Pja, lite dåligt med bloggandet... Vi har varit på semester i Dalarna. Där ska jag bo när jag blir stor. På vägen ner stannade vi i Axmar och fick träffa Liras brorsa Keeper. Både lika och olika var de:-) Där fick Lira också se levande höns för första gången. Hon tyckte det var mystiskt med levande "apporteringsvilt". Vi hann också med ett träningspass ihop med Sofia och Doris (där Lira gjorde jättefina linjetag på vatten) och träffa Liras minisyrror i Avesta. Lira tyckte att syrrorna var ganska otäcka, däremot var katten mycket häftig. Katten verkade inte bry sig öht, såg nog inte skillnad på en till sån där svart sak. Men Lira var i påstridigaste laget enligt mig, och var mycket uppfinningsrik när det gällde att smyga sig fram till katten utan att matte skulle se... I övrigt var det slöa dagar och semester som gällde.

Hemma, två veckor kvar av semestern! Första veckan åkte vi ned till Mia Påhlsson och tränade, och Lira gick superbra! Vi genrepade också spår, vilket var konditionshöjande för mig i alla fall... Andra veckan tränade vi vatten ihop med träningsgänget. Lira gick i par med Chivas. Lira skötte sig mycket bra, förutom att hon måste träna på att markeringar finns där de landar och inte där de borde vara... Det gällde även när vi var hos Mia;-)

Lira fick köra en hel del på vatten, och på kvällen när jag kom hem från medlemsmötet på klubben anade jag oråd... Skyndade mig att slänga på ett täcke, men det var för sent - dagen efter hängde svansen ledset rätt ned:-( Ingen träning denna dag, utan Lira tillbringade dagen med koppelpromenader och att ligga nedbäddad i korgen med täcke på och vetekudde över svansen. Även nästa dag blev lugn, även om svansen var bättre. Lira var pigg som attan, så på eftermiddagen blev det lite teckenträning, där en och annan brist visade sig = bra träning.

Dagen efter tränade vi lite lydnad, med en Lira som var superhet efter vilan. Hon fick också ligga tävlingsmässig plats med skott tillsammans med Nittra och Candie, vilket gick bra = bra känsla för matte. En budföring med skott blev det också, tyvärr för kort, men bra att få lyckas i alla fall. Bara att hålla tummarna.

Igår tränade vi med vilt för första gången på mycket länge. Lira var mer eller mindre överladdad... Inget vatten idag, utan det blev linjetag och fält. Första linjetaget gick hon ut alldeles för snett. Jag stoppade henne och vinklade höger, och hon lydde bra men vek sedan tillbaka och kunde själv. Kallade in och skickade om, och då kom hon rätt och plockade glatt in fasanen.

På fältet försökte vi lägga viltet svårt, så att hon skulle få jobba lite med näsan. Lira hittade alla vilt snabbt ändå, utom en fasan som jag slängde ut bara några meter från starten. Den fick hon ta på närsök i stället. Måste jobba mer med att hon ska slå på näsan redan från start. Ute i fältet verkar hon ha näsan på ordentligt i alla fall, det är inte bara spring.

Vi körde också en dubbelmarkering där Lira var lite för olydig... Avbröt och körde lite "lyssna på stoppsignal", vilket hon då gjorde bra... Ett sista linjetag gjorde hon bra. Efter en stunds vila i bilen fick hon göra sin favorit... Släpspår! Synd att det bara kommer att förekomma en gång;-)

Idag fick Lira däremot bada, fast i badkaret.
Fråga: Hur ofta badar ni er labrador? Alternativ:
A) Aldrig
B) Någon gång ibland
C) Varje gång den har varit lös i trädgården
Mitt svar är alternativ C - jäkla kattskit x-( Tips på hur man får katterna att skita hemma i sin låda i stället för den gigantiska lådan som är våran trädgård? För att få hundarna att låta bli skiten måste vara omöjligt;-)

För övrigt såg jag en huggorm på våran standardrunda. Undrar hur länge det tar innan jag vågar gå den rundan igen..?

Dagens konditionstips!

2011-08-01T22:58:00.001+02:00

Börja med att gå en sväng i skogen, tex en kilometer. Välj gärna en varm dag och se till att gå i obanad terräng - inga stigar!

Ta sedan på heltäckande kläder, stadiga skor och rejäla handskar, för att undvika skador.

Ta en lång lina och fäst andra änden i en arbetsvillig hund av mellanstorlek (typ jaktlabrador). Medan hunden drar allt den kan i spårets riktning håller du emot allt du kan samtidigt som du försöker hålla ordning på linan och kämpar för att hålla dig på fötter.

Garanterad workout! Om du är mycket vältränad, försvåra genom svårare terräng eller en större hund!

:-)

Published with Blogger-droid v1.6.8

Händelser vid vatten

2011-07-22T19:17:00.004+02:00

Jag var funktionär på ÖKL-prov i dag, och inspirationen infann sig. Kanske är det inte så himla långt borta? Det ledde i alla fall till att jag lastade in Lira, dummys och bollkastare i bilen och for till favvosjön för att träna vattendirigering.

När jag kom fram var det folk där:-( Ett par satt med bord och stolar uppställda på "parkeringen" precis vid vägen. Aningens udda med tanke på att det finns en fin strand bara 150 m bort. Nåja, jag for vidare en bit längre bort längs sjön. Där fanns det dock ingen fin väg ned till sjön, utan jag fick kämpa mig fram mellan oerhört täta granar (machete hade suttit bra). Jag kom ned till stranden och fram till de flytöar där jag tänkte placera ut dummies. Första frågan var hur jag skulle komma ut. Skulle jag gå en bit längs stranden där den första ön var som närmast, eller skulle jag kunna ta mig över där jag var? Det var inte så långt, det borde gå att hoppa. Ett tips är, hoppa inte på en flytö... I nästa sekund var benet nedsjunket halvvägs upp på låret i dyn. Tur nog bara ett ben.

Drog loss benet ur dyn (sluuurp) och tog mig vidare. Nästa problem dök snart upp - den spång som funnits mellan flytöarna var borta, endast märkena fanns kvar. Vis av erfarenheten vågade jag mig inte på något nytt hopp utan slängde i stället ut dummiesarna något närmare land än vad jag tänkt. En kom snett och hamnade i vattnet, men det kunde nog bara vara bra.

Tillbaka och hämta en mycket ivrig Lira. Som hjälp för nybörjaren tänkte jag kasta en markering med bollkastaren i området. Kan inte säga att jag lyckades, men tänkte att hon ju skulle komma 2/3 på väg i alla fall. Skickade Lira som gav sig iväg - längs stranden. Nej du! Fick ta bollen som dirigering i stället, vilket gick utmärkt. Sedan skickade jag henne på linjetag mot området med dummies. Lira simmade raskt ut till det område där bollen landat. Sedan blev hon aningens tveksam, men lyssnade så himla fint på mina signaler och fick korn på dummien.

Full fart tillbaka - tyvärr samma väg som jag tagit. Vilket ledde till att även Lira hamnade i myrhålet. Och eftersom hon är lite mindre än jag blev det hela hunden som sjönk ned. Hon tog sig i alla fall loss själv och delade frikostigt med sig av dyn efter hon lämnat av dummyn.

Nästa dirigering mot samma område tyckte hon var svår, eftersom dummiesarna nu var på land och hon därför inte kunde se någon dummy i vattnet när hon närmade sig området. Hon började vika av, men lyssnade omedelbart på min stoppsignal och lydde mina dirigeringar mycket fint! Den sista dummien hämtade hon självsäkert direkt utan tveksamheter.

Så nöjd med duktiga 'Dini som lyssnade ännu bättre på signaler i vatten än på land<3 Dessutom lämnade hon av alla dummies och bollar innan hon skakade. Fast man får nog inte peppa henne så mycket på ett prov;-)

Vi kom tillbaka till bilen, genomblöta (ffa Lira) och leriga (jag). Jag hittade ingen handduk, så jag torkade Lira med en fleecefilt. Sedan hittade jag handduken... Jag ville inte sätta mig i och skita ned bilen med genomleriga kläder, så de åkte av och som ersättning fick ännu en fleecefilt duga. I 25 grader - det var lite varmt... Som tur var, var det inga poliskontroller längs Landsjövägen, hade kunnat bli spännande annars:-)

Tåme

2011-07-19T22:39:00.010+02:00

För en dryg vecka sedan körde jag till Tåme för att gå en spårkurs för Sigge Friis. Med lite fjärilar i magen kopplade jag husvagnen till bilen. Inte så mycket hur det skulle gå att köra - utan hur det skulle gå att parkera sedan... Kopplandet gick bra, men inställningen av sidospeglarna tog nog 15 minuter (den vänstra 30 s, resten på den högra) - det är svårt att fixa det ensam. I alla fall, tuffade iväg. E4:an är trist, så i Umeå vek jag av mot Burträsk vilket är en roligare väg. Trodde jag hade tidsbrist, men kom fram ganska precis till kl 15 som var mitt mål. Rullade in på området och fann att min oro för parkerandet var onödig, det var gooott om plats. Placerade husvagnen snett och fint, fick igång gasolen utan problem.

Oroandet för knät däremot blev värre, för när jag klev ur bilen kunde jag knappt gå:-( Jag hade inte justerat sätet tillräckligt bra och knät var stelt och ömt. Hur skulle detta gå..? Tidigt i säng och sov som en stock hela natten.

På söndagen var det dags att träffa grupp och instruktör. Intrycket var gott:-) Vi gjorde inte så mycket denna dag.

Nästa dag var skojigare. Lira fick först köra ett uppletande vilket hon uppskattade väldigt. Fullt ös medvetslös och mera spring än nos om man ska vara ärlig. Men hon lugnade sig och plockade in alla föremålen. Sedan fick alla hundarna spåra ett spår typ appellspår för att avgöra var de stod. Lira tog upp spåret jättedåligt, slog och snurrade och hade så svårt att fästa. Plötsligt drog hon bestämt iväg åt ett annat håll - men det var fel håll! Trodde vi, men det visade sig att jag fått fel påsläppspunkt, och Lira hade fått börja med ett dygnsgammalt spår! Sedan bytte hon över till det rätta spåret och fick då mer drag i linan. Det spåret löste hon sedan mycket bra.

Lira spårar

Sedan fortsatte spårandet under veckan. Vi körde spår på fotbollsplaner, grustag, vägar, och i skogen förstås. Ålder från direkt till 6 timmar gamla. Diverse roligheter som förledningsspår, snörpinnar och spetsvinklar. Vissa spår var rejält svåra!! Det var kul att se hur många av hundarna utvecklades något otroligt på bara några få dagar!

Alla hundarna i gruppen var verkligen supermysiga! Lira fick en ny kompis, kelpien Milou. Lira hade en jättefin rosa latexleksak, som hon först visade för Milou, och sedan erbjöd hon honom att hålla i andra änden. När han inte nappade på det lade hon den framför hans tassar. Så sött! Senare fick de leka och hade så kul ihop. Lira brukar inte vara så leksugen, men Milou gillade hon verkligen! Lira blev också lite förtjust i labbekillen Nitro, och lustigt nog även dobermanntiken Anja som inte riktigt delade känslan;-)

Lira, Milou och Raskabo Piroll

Lira, Sigge, och Liras favvolekis

Efter en lång dag i spårskogen gick vi ofta och badade vid en jättemysig sandstrand i närheten, och Lira busade massor (vad får hon energin ifrån?). Sedan kröp Lira nöjt upp i sin soffa i husvagnen för att sova sött om än ibland högljutt hela natten. Ibland gjorde jag henne sällskap, annars drog jag ned till öltältet för att umgås. På morgonen (tidig uppstigning!) var Lira direkt på g och redo för nya äventyr. Själv var jag glad över kaffetermosen som följde med ut i skogen.

Förutom spårandet körde vi en del budföring och platsliggande med skott. Allt gick bra utom budföring med solen i ögonen:-)

Att vara på läger blir som en särskild livsstil, man behöver inte tänka så mycket, på vad man ska göra, vad man ska äta osv. Dessutom sov jag oerhört gott i min husvagn. Lira höll jättebra för lägerlivet, hon mattades inte alls utan ställde upp med samma glädje hela tiden och hade alltid lite mer att ge.

Men alla läger har ett slut, och vårat slutade lite roligt med hundbyte. Medan spåren låg fick vår instruktör Sigge gå ett litet spår. I slutet låg en överraskning - en whiskeyflaska! Sigges bättre hälft fick (utan att veta syftet) välja vilken hund som Sigge skulle använda till sitt spår. Valet föll på Lira:-)

Lira var aningens fundersam först när de gick iväg för att rasta, men Sigge hade med sig korv och Lira är MYCKET mutbar... De gav sig iväg på spåret och tuffade på utan problem. "Hoppas hon markerar whiskeyn" funderade jag, men det hade jag inte behövt oroa mig över. När Lira kom fram till slutet grep hon direkt paketet och levererade det fint till Sigge. Efter lite godis och gos packade de gemensamt upp paketet och Lira visade att hon minsann kan bära flaskan som den är också!

Stor slutpinne det här...

Om du inte rappar på med godiset tar jag whiskeyn och sticker!!

Åkej, jag fick godis, då får du flaskan. Tack för kursen!

Min utbyteshund var dobermann Anja, vilket jag gillade eftersom hon skiljer sig mycket från Lira i spårsättet. Anja spårade fint med lagom drag i linan, tills vi var typ 5 meter från slutet. Då fick hon syn på sin matte och behövde stå ett bra tag och fundera vad hon gjorde ända där borta... Vi kom i alla fall fram till slut, duktig hund. Kul att prova något annat! Alla hundar skötte sig över förväntan med sina nya förare, och vi kunde studera vår egen hunds arbete på lite avstånd.

Jag fick gå ett lite längre spår åt schäfern Arvid, och det var jättekul, för det var lite rolig terräng och sedan löste han spåret jättebra! Liras sista spår på lägret fixade hon också helt ok. Sedan var det inte mycket mer att göra än att ta farväl och "vi ses på FB";-) Spände för husvagnen igen (jag är proffs på det!) och körde problemlöst tillbaka till vardagen.

Det var en jättebra kurs, tack till Sigge för bra instruktioner, kurskompisarna för trevligt sällskap, och framförallt tack till Lira som är en sån underbar hund att ha med sig! Alltid lika positiv och arbetsvillig, utan henne skulle det inte bli några kurser;-)

Och knät höll, believe it or not!

Midsommar

2011-07-06T14:59:00.012+02:00

Skrev detta inlägg för länge sedan, men skulle lägga till lite bilder... Det hann jag förstås inte innan nästa resa, men bättre sent än aldrig eller?

Midsommar tillbringades med husvagnen parkerad på ett riktigt favoritställe. Direkt vid stranden, med underbart öppen tallskog runt om. Monty tyckte det var himmelriket först, så mycket kottar, så lite tid… Det är ett rikt djurliv runtom, göken koko:ade från omgivande träd, storlommen skrek om kvällarna och en trio svanar gled omkring på den nästan konstant spegelblanka sjön. Och en kväll när vi grillade kom två renar ut ur skogen för att kolla på. Senare såg vi dem bada på andra sidan sjön. Lira badade också flera gånger om dagen, framförallt pysslade hon med sin hobby att plocka upp grenar (och mindre träd) från botten på sjön. Hon går omkring i sjön och spanar ned mot botten, så dyker hon snabbt ned med huvudet under vattnet och bär stolt upp sitt byte på land, där hon lämnar det och letar vidare.

Lira undersöker botten noga...

Och kommer upp med sitt byte. Det är inga små pinnar hon plockar.

Vi hade väldig tur med vädret, det regnade varje natt, men dagtid var det uppehåll.

På midsommarafton letade vi oss fram till en mysig fäbodvall med massor av blommande midsommarblomster. Vägen dit var inte lika mysig eftersom stigen vi tänkt följa var borta sedan länge, men Lira älskade i alla fall att ta sig fram i obanad terräng och simma över bäckar.

Självklart utnyttjades den fina terrängen runt husvagnen till en del hundträning. Åt ena hållet var skogen så öppen att den lämpade sig perfekt för långa linjetag. Första dagen körde vi memories och sista dagen gick Lira utan problem dolda linjetag på 95 meter.

Linjetag: Dummien ligger vid det gröna strecket i skogsbrynet. Svårt att se avstånd på en bild, men jag stegade det till 95 m.

På väg ut, med full fokus. Dummien ligger vid rotvältan mitt i bild.

Full fart tillbaka

Åt andra hållet var perfekta spårmarker, torr terräng som kräver mycket av hunden, men platt underlag som inte kräver mycket av förarens knän… Där lade jag ett spår som var ganska kort men så krångligt jag kunde komma på. En vinkel direkt efter start, sedan både spetsvinklar, vittringsfält och återgångar. Det var första gången Lira provade återgångar så där hade hon det lite trassligt men löste det. Ett mycket bra spår med alla pinnar med tillbaka till bilen.

Jag provade en Böttchersele för första gången. Den fungerade för det var betydligt lättare att hålla Lira, men det känns inte bra att sänka tempot genom att göra det obekvämt för henne:-/ Det ser i alla fall obekvämt ut, Lira verkade ganska obekymrad. Ska prova en annan variant också innan Tåme. Jag körde med en mjukosttub som belöning. Det gick bra fram till sista pinnen, då en skinkbit fastnade i pipen, och som resultat kom all mjukost ut bakvägen... Lira fick en rejäl dos mjukost i ansiktet - hon klagade inte!

Lira med mjukost i fejset:-)

Jag körde också ett rejält fältsök, där Lira fick lära sig (hoppas jag) att dummies även kan ligga en bit ut i vassen. Lira lärde sig så bra just då i alla fall, att hon efter att ha sökt igenom vassen ordentligt tänkte: ”OK, inte här, den är kanske på andra sidan sjön då”. Och började helt sonika simma tvärs över sjön! Som tur var lyssnade hon fint på inkallning.

När vi kom hem på söndagen (i spöregn!) kastade sig Monty direkt i korgen och sov i flera timmar. Lira däremot var missnöjd: ”Redan hemma, kan vi inte åka tillbaka..?”

Funkisjobb och målning

2011-06-18T21:53:00.006+02:00

Livsnjutarn

Har varit funktionär på klubbens lägre spår idag. Många hade det visst besvärligt i skogen, men en 6 st kom i alla fall till budföringen där jag var skytt. Tyvärr fick jag bara skjuta två skott idag, nånting var det som var extra klurigt. Därefter var jag skrivare, och som vanligt var det mycket lärorikt. Det finns ett och annat som jag borde lägga extra krut på. Förutom krypet.

Jag var i valet och kvalet ett tag om jag skulle starta själv på denna tävling, men valde till slut att avstå för att träna lite till. Och det kanske var bra, för jag körde igenom programmet efter att tävlingen var slut och jämförde med vilka betyg de tävlande fått. Enligt mina beräkningar hade jag missat uppflyttning med 5 poäng:-) I och för sig hade jag klarat det med fullt på spåret, eller om jag lyckats få Lira att krypa för en 5:a, men det kan man inte räkna med:-)

I alla fall, till skillnad från 5/6 av de tävlandes hundar gav sig Lira av i full fart mot mottagaren. Tills hon var 30 meter därifrån, då tvärvände hon och sprang i lika full fart tillbaka till mig och satte sig fot. What?? Om mottagaren kallat precis när hon vände kanske hon sprungit, men som de säger i rapporten, den hund som bestämt sig för att vända vänder, även om matte/husse på nästa station kommit inom syn (och rop) håll. Jag kommenderade igen, och då sprang hon direkt raka vägen fram. Udda. Vi måste i alla fall träna mer på fullt avstånd, det var nog ärligt talat första gången.

Nästa udda grej var att hon inte lade sig på läggande under gång. Strange. Andra gången lade hon sig, men man får ju bara en chans på sig på tävling... Jag har tävlat bruks med tre hundar. Alla har haft krypet som stötesten. Så även Lira. Hon har bra teknik, men precis som de tidigare kan hon plötsligt tvärstanna och inte röra sig ur fläcken. Jag belönade därför flitigt under momentet, och gav oss därmed 0 i betyg. Kanske hade jag lyckats locka med mig henne i fyra meter, men det kan man inte veta;-) Övriga moment var bra eller riktigt bra, särskilt linförigheten! Platsliggningen gjorde hon utan skott tillsammans med Dice. Lira låg mycket fint med huvudet i backen. Eftersom hon låg så himla fint nöjde jag mig med 5 minuter.

På tal om spår så funderar jag mycket på hur jag ska göra med Tåme. Knät vill inte bli riktigt bra, så jag funderar på om jag ska höra ifall det går att byta kurs till en som är hälften lydnad. Eller är det "skitsamma", antingen så går det eller så går det inte? Fast är det hälften lydnad kan jag ju vara med på den halvan iaf. Funderar fram och tillbaka...

Dessutom måste jag hitta någonstans där Monty kan vara, för jag har kommit fram till att det inte skulle vara bra att ta med honom.

Jag var rätt nöjd map hundaktiviteter när jag kom hem, däremot var hundarna inte nöjda. Blev en kort promenad då, och sedan en längre härlig promenad i kvällssolen. Satte mig i en solig glänta för att mysa en stund, men blev bortkörd av myggen, jäkla marodörer.

Vart är Lira på väg nu då?

Aha, hon skulle bara kika lite på blommorna...

Mellan promenaderna målade jag dörrar. Skulle måla två stycken och tejpade dem, men hann bara med garageporten. Ser ganska roligt ut just nu, undra om jag kommer att hinna måla den andra porten också eller hur länge det kommer att vara två olika färger på dörrarna...

Nymålat till vänster, gammal färg till höger...

Sommar och sol...

2011-06-12T21:15:00.003+02:00

Vilken underbar vecka! Jag älskar sol och värme, för varmt? Nääh... Igår flyttade vi dock ned i sovrummet på nedervåningen, för att få det svalt till natten. Jag sov som en stock:-)

Hundträning har det inte blivit så mycket förstås, men Lira har passat på att bada när tillfälle ges. Igår var vi hos mina föräldrar för att svalka oss vid havet. Pappa tog ett dopp, och Lira simmade ut efter honom - för att se att han inte höll på att drunkna eller nåt... När hon konstaterat att han verkade ha läget under kontroll, simmade hon tillbaka till stranden. Hon gjorde det två gånger för säkerhets skull:-)

Hundarna har varit rätt däckade på dagen, men på kvällen, när det bara var 24 grader var Lira redo för jobb... Så vi har kört lite kryp och tungapportering.

Idag har vi varit ute i skogen med Annica och Anna-Carin. De körde spår, men halta Lottas hundar fick avstå och nöja sig med uppletande och budföring. Lira var först ut av mina hundar på uppletandet. Jag hade sju föremål ute. Lira tyckte det var superroligt att få söka och gav järnet. Att det fortfarande var rätt varmt var inget som bekymrade henne.

Monty var också riktigt laddad och studsade lyckligt runt i rutan, med korta avbrott för att vräka i sig godis (och hugga mig i fingrarna samtidigt), och få lite klappar. Sånt tempo i rutan har han inte haft sedan sin storhetstid;-)

Lira fick köra budföring med skott för första gången. Som väntat hade hon full fokus mot skytten i skogen i stället för mottagaren - redan innan första skottet avlossats. Första gången tog Lira en sväng ut i skogen på båda sträckorna... Men andra gången gick hon raka vägen, även om respektive mottagare fick jobba lite...

Lite husjobb har det också blivit, jag har målat två dörrar till i den iögonfallande blå färgen. Men det ser helt OK ut mot en faluröd vägg. Dalablått mot falurött måste ju bli bra - och det är ju viktigt att dalkullan Lira känner sig som hemma! Ska fota om jag kommer ihåg det. Nästa steg är ett varv till på de dörrarna, första lagret på hundhusdörren som grundmålades idag, och grundmålning av garagedörrarna som är tvättade och skrapade. Enligt yr.no är det sol på tisdag, siktar på att ta fram penslarna då igen. Det finns mycket att måla... Typ allt som är målat på gården... Tur det är kul:-)

Glad igen

2011-06-09T22:14:00.001+02:00

Kan man vara annat i detta härliga väder? Det är för varmt för att sova, så lite blogg istället...

Jag passar på att träna vatten, det är det enda vettiga man kan göra just nu:-) Förra året handlade det mest om att bara apportera ur vatten, nu fokuserar vi på hur. Det vi har börjat med är inte-skaka och samtidigt ha bättre tempo. Och det går mycket bra! Idag gick hon flera gånger i full galopp upp ur vattnet, lämnade av, vidare på sitt belönings-linjetag, lämnade av den dummyn, och SEN skakade hon. Duktig tjej!

Idag har Lira även fått ligga plats medan jag planterade jordgubbar. Hon låg snällt, det var nog minst en kvart.

Jag fick hjärtat i halsgropen idag, vi var på promenad i skogen, och plötsligt är det något som ringlar iväg under foten!! Hoppade högt innan jag såg att det var en kopparslå... Den tredje jag ser i år, ska inte de vara ovanliga?

Published with Blogger-droid v1.6.8

Formsvacka

2011-06-02T21:19:00.006+02:00

Har känt ett tag att vi kört fast lite i jaktträningen. Liras naturliga egenskaper (som markeringsförmåga) har fortsatt att utvecklas, men jag har inte haft någon plan för hur den biten som kräver träning och inlärning ska gå vidare. Lira kan alla grunder, men sen då?? Jag har letat efter kurser, men alla riktar sig antingen till nybörjare eller till elitekipage. Till min glädje arrangerade då vår lokala SSRK-sektion en kurs som lät mycket lovande, och jag hoppades att det skulle bli min nytändning.

Tyvärr blev det inte så, kursen låg på en nivå som gjorde att den bara bevisade det jag redan vet, att vi har en massa att träna på. Och att jag inte vet hur jag ska träna. Jag märkte också att Liras motivation för apportering sjönk snabbt, när det bara blev fel hela tiden. Min egen motivation sjönk ännu mer. Jag är mycket nöjd med Lira som var tyst och stadig, skötte de uppgifter hon är mogen för bra och var lyhörd innan hon blev för trött. Men jag kände närmast för att elda upp både pipan och dummies. Apportering kändes inte särskilt kul.

Dessutom går Lira just nu helt underbart i spårskogen, där finns det minsann en massa motivation, och plockas pinnar på löpande band. Även lydnaden verkar uppskattas massor av den lilla svarta. För ett par dagar sedan tränade jag och Annica uppletande, och Lira svischade ut i skogen på gammalt sätt. Brukset är välbekant, det Lira inte kan vet jag hur jag ska träna på, och det är roligt just nu!! Fingrar på tändstickorna...

Men så sakteliga växer någon form av plan fram i huvudet, och Lira har redan fått tillbaka tempot och glädjen som jag vill se på linjetag, så vi kör väl på så här ett tag till så får vi se vart det leder. Och Lira älskar vår nya apportkastare:-)

Men jag söker fortfarande efter en lämplig kurs...

Lite bilder från apporteringsträning:

Gräset börjar bli lite högt...

<3

Fler bilder finns här: https://picasaweb.google.com/azingmark/ApporteringJun22011?authkey=Gv1sRgCMW7hoaF07Pfdg&feat=directlink

Jo, jag vet...

2011-05-22T21:30:00.007+02:00

... vad vi behöver träna på.

På apporteringskursen vi går för Lars Hörnell är budskapet tydligt. Linjetag, linjetag. Däremot tycker jag att hon på senaste tillfället lydde signaler mycket bra, dvs stopp, inkallning och dirigeringar. En annan sak jag märkt av är att Lira börjat markera riktigt bra. Utom med bollkastare, men å andra sidan har vi aldrig tränat med apportkastare med bolltillsats. Senast gjorde hon ett par riktigt fina markeringar, bl.a. en som i mina ögon var mycket lång, minst 150 meter. Nedför en lägda, över ett dike, genom ris, och så tillbaka samma väg utan att ta den lättare vägen runt.

I går hade den lokala goldenklubben working test. Det var ganska okomplicerat i fjol, så jag tänkte det skulle vara lämpligt för oss. Working testet var upplagt så att man behöll sitt startnummer hela vägen, och jag hade förstås första start i öppenklass;-)

Första stationen var ett linjetag. Första problemet var att lokalisera rätt område... Det skulle finnas en snitsel, men jag var inte kapabel att få syn på den. Till slut trodde jag att jag visste vart dummyn befann sig, och skickade Lira. Hon gick ut rakt och fint, men när hon passerade legan där nybörjarklassens dummy varit, stannade hon upp och dök ned med nosen. Jag stoppade henne för att skicka ut henne längre ut, men i stället tappade jag henne in i skogen. Jag brydde mig inte om att blåsa utan väntade tills jag såg henne mellan träden. Kallade in henne, stoppade, och skickade ut igen - och dummyn hittades....inte där jag trodde den var. 8 poäng...

Andra stationen var ett närsök. Jag tyckte det gick ganska bra förutom att jag en gång tappade Lira ur ett område. Dummiesarna var väl gömda, ena fick hon gräva upp ur mossan:-) 17 poäng.

Tredje stationen var en dubbelmarkering med skott. Äntligen! sa Lira och vaknade upp lite. Spikade båda i högt tempo. 20 poäng!

Fjärde stationen var en dubbelmarkering på vatten, först en från båt på blankvatten, sedan en från land i vassen. Ville skicka till vassen först, så jag vred upp Lira ordentligt innan markeringen föll. Funkade utmärkt, markeringen spikades. Sedan hade hon bråttom ut till den på blankvattnet:-) Spikades också. 20 poäng!

Femte stationen var en vattendirigering! Eftersom Lira egentligen aldrig gjort någon vattendirigering ville jag inte chansa utan någon backup-plan, så Lira fick mer hjälp än vad som var tänkt;-) Hon gick ut bra, men simmade iväg åt vänster mot markeringen. Blåste stopp och hon lyssnade jättefint! Dirigerade åt höger och då simmade hon åt rätt håll och plockade in dummyn. Med facit i hand hade hon nog fixat dirigeringen utan extrahjälp också, men varför chansa. Domarna tyckte hon jobbade jättefint men drog 10 poäng för "otillåten" hjälp. 10 poäng.

Slutresultat 75 poäng och vinst i öppen klass. Nöjd med Liradinin. Extra plus för att hon har blivit så lugn vid sidan och i passivitet:-)

Finaste långnosen!

Idag har vi tagit det lugnt och bara promenerat. Lite bilder hur våra promenader ser ut:

Pelarsalen

Home sweet home (ser ni huset?)

Debut i öppen klass

2011-05-14T16:01:00.006+02:00

Idag debuterade Lira och jag i öppen klass på WT, på Övikssektionens KM. Jag var lite tveksam innan om jag skulle ställa upp, för jag tycker egentligen inte att Lira har befäst de kunskaper som behövs. Jag hade hellre stannat kvar i nkl lite till, dumt att ta en 1:a på hösten... För er som inte vet, tar man en etta i nybörjarklass på B-prov (officiellt jaktprov), får man fortsätta i nybörjarklass på working test (inofficiellt prov) året ut. Dvs, tar man ettan på våren får man träna hunden en säsong till, tar man den på hösten förväntas hunden förvärva samma kunskaper över vinterns vilomånader;-) I alla fall, jag behöver rutinen, och det går ju att bryta om det blir för svårt.

Jag gick in med inställningen att jag inte skulle blåsa så mycket på min hund. Vi hamnade i en grupp som började med en dirigering, ruta 4. Dirigeringen var inte så blodig, det var inte så långt och i lättsprungen terräng. Den enda störningen var skott och neddimpande dummies från en markeringsstation som låg precis bakom ryggen på oss. Lira gick ut rakt och fint, och rätt över dummyn och fortsatte bortåt... Min närsökssignal (som borde föregåtts av ett stopp) ignorerades... Jag fick dirigera om lite, men det dröjde inte så länge innan dummyn var bärgad. Lite för många visslingar i pipan och någon olydnad också. Poäng 18.

Vis av tidigare erfarenhet gick jag sedan direkt till fältet, ruta 5, för att minimera tiden att vänta där. Det var ett ganska litet fält, där 4 av 5 dummies skulle hämtas på max 4 minuter i öppen klass. Här försökte jag hålla Lira lugn så att hon inte skulle försvinna iväg för långt, i stället för "SÖK!" sade jag "sööööök..." lugnt och stilla. Det fungerade, Lira tog det lugnt. Tre dummies hämtades in ganska snabbt. Den fjärde missade hon med en halvmeter enligt domaren, men ligger vinden fel så... Tre dummies blev resultatet av denna ruta. Tydligen hade väldigt många problem att få in andra dummies än de tre vi plockade in, så vi var inte ensamma iaf. Lite blåsande, och alla utom en åtlyddes direkt. Även inkallning;-) Poäng 15.

Sedan fick jag direkt gå in på en markeringsruta, ruta 3. Där var det i öppenklass en dubbelmarkering med skott före varje markering. Markeringarna landade dolt i ris, dessutom mycket nära dirigeringsrutan. Lira valde den sist kastade markeringen och sprang direkt till rätt område. Hon fick leta litegrann för att hitta, men höll sig fint i området. Hon hade inga problem att komma ihåg den andra markeringen, fick leta lite igen men höll området mycket bra. Mycket nöjd med denna ruta! Inget blåsande, och en gång var Lira bara någon meter från en hund som gick förbi, men var fullt fokuserad på att leta efter sin dummy. Poäng 19.

Vi gick vidare till ruta 2, som var ännu en dirigering. Först en transport till skickpunkten, och sedan ett linjetag nedför en backe och längs en ledningsgata. Det här linjetaget var längre än det förra. Skickade iväg Lira och hon gick rakt ut till dummyn, och fortsatte över... Men nu var jag med, och blåste stopp + närsök, och Lira stannade och tog dummyn direkt. Poäng 20.

Sista stationen var då ruta 1, en dubbelmarkering för ökl, i en svag nedförsbacke på ängsmark med björkar. De här markeringarna var betydligt längre än de förra, dessutom var det nära ruta 2. Det var heller inga skott på denna station. Många hundar hade svårt, och jag såg i alla fall en som plockade in en dirigeringsdummy i stället... Lira började med den sist kastade markeringen, som hade landat framför ett buskage. Lira gick lite för långt och letade bakom buskaget och längre bort, men när hon inte hittade där tog hon sig framför buskaget och in med dummyn. Nu hade hon dock inte riktigt koll på den första. Hon gick ut lite för "rakt fram", och försvann i fjärran. Jag bestämde mig för att ha is i magen, och stod bara och väntade. Och väntade. Jag ville inte försöka kalla in eller dirigera, eftersom avståndet var så pass långt. Så i stället väntade jag. Till slut tog sig Lira fram till rätt område och hittade dummyn. "Bra kört" fick jag som kommentar - jag som "kört" genom att inte göra något alls:-) Nöjd med mig själv som vågade vänta;-) Poäng 14.

Mycket nöjd med Lira!

Efter lite gratis hamburgare och mycket väntan var det dags för resultatet. Lira blev bästa Övikshund i öppenklass och därmed klubbmästare, med resultatet 86 poäng av 100!

Lika duktig som söt!

En mycket trevlig dag, välarrangerat, tur med vädret, och dessutom trevliga priser:-) Lira tuggar just nu nöjt på ett av dem!

Hunden ovan är inte Lira - det är lite svårt att fota sin egen hund in action - utan en tik från Masterkeys, en "halvkusin" till Lira.

Nu får vi spåra i skogen!

2011-05-08T16:21:00.006+02:00

0430 kravlade vi oss ur sängen, för ovanlighetens skull var Monty morronpigg och uppspelt. Han är erfaren och förstod att det var tävling på gång. För att inte göra honom besviken fick han följa med som sällskapsherre när Lira och jag styrde kosan mot Matfors och debut i appellspår.

Naturligtvis drog jag startnummer näst sist, jag som helst har spiken... Det var tur att jag var förberedd på att det var lägdspår, det var väldigt annorlunda mot vad jag är van vid. I stället för att sitta ensam i en bil mitt ute i skogen, parkerade alla bilarna ihop och sedan fick vi promenera ut till spåren. En bra bit i mitt fall:-) Det gick det också. Och roligt var att man kunde se vissa av hundarna gå sina spår. Otroligt vad olika hundar spårar!

Lira spårade som en galen övertrimmad dammsugare. Jag hade haft sinnesnärvaro nog att ta ut henne till spåret i god tid, så hon fick ligga och sansa sig lite först. Därför låg hon visserligen på som en gnu i selen, men med låg nos mitt i kärnan. Och trot eller ej, men alla apporterna fick jag levererade utan protester. Antagligen på grund av mina halvt hysteriska BRAAA så fort Lira hade en pinne i truten. I vinklarna körde hon för säkerhets skull någon form av speedad rondellkörning ett par varv, vilket ryckte ned betyget ett snäpp. Efteråt kommenterade en av domarna att labradårer är de bästa spårhundarna. "Fast hon var lite het" :-)

Tillbaka på klubben överraskar Lira med att göra en helt perfekt budföring, dvs återvände frivilligt till mig utan att plocka upp något föremål på vägen! Hon gillade kanske inte mottagaren?;-)

Direkt efter, värsta momentet, platsliggning. Lira som var mer sugen på budföring provade lite olika varianter: Upp med huvet, ned med huvet, nosa lite (..!). Och så slänga ut bakbenen lite bekvämt förstås. Tur för mig att vi inte kör tävlingslydnad:-) Den gigantiska schäfern som låg bredvid Lira pep och kröp en del, men det bekymrade matte mer än Lira. Iza hade aldrig i livet vågat ligga kvar...

Jag var ganska lugn inför lydnaden. Lira var varm och lite trött, kom på att det nog är första gången Lira är på en annan brukshundklubb än hemma. I alla fall så börjar fotgåendet med att Lira sväljer fel och börjar hosta direkt vi börjar gå. Ingen idealisk start och vi får inte till det här riktigt fina fotgåendet, men det belönades ändå med en 10:a av ena domaren! Är nog första gången faktiskt jag får en tia på linförighet/fritt följ. Framförgåendet som brukar vara så fint gick ovanligt dåligt, men övriga moment gick lite bättre än vanligt. Fram till hoppet. Lira hoppar ut fint och sätter sig direkt på kommando. Men så ser jag att hunden plötsligt ser jätteglad ut - uh oh... Och precis när tävlingsledaren öppnar munnen så hoppar Lira tillbaka och gör en superfin ingång... Attans, 16 poäng i sjön:-) Mitt fel förstås, har nog aldrig belönat när hon suttit en stund, utan antingen direkt efter sitt eller efter återhopp.

Flera personer kom fram efteråt och berömde lydnaden, jättekul! Slutresultatet blev 284,25 poäng och en förstaplats! Och igen visar det sig att mina, annars extremt olika, hundar är väldigt jämna. Monty hade 286,25, Iza 286, och då Lira 284,25:-)

Protokoll finns här: https://sites.google.com/site/sportpuffen/liras-resultat/protokoll

Hade tänkt mig en tjusig bild med pokalen mellan Liras tassar. Lira hade andra planer...

"Mitt" spår i Matfors, sett från bilen

Det var så kul att komma ut att tävla bruks igen, det är sån trevlig stämning:-) Matfors var jättebra att tävla på, dit kan vi absolut tänka oss att återkomma.

Och äntligen "får" vi spåra i skogen!!

De' e' mycke' nu

2011-05-07T15:27:00.003+02:00

Sen sist har vi hunnit gå några spår till, med rätt lyckat resultat mestadels. Hemligheten är nog tyvärr att vi ju fått lov att spåra i koppel i stället för lina. För några dagar sedan kom paketet från Jami, innehållandes vår nya spårlina. Blir invigning av den i helgen. Ärligt talat är jag tveksam till den, men vi får väl se… Säker är jag däremot på att Lira kommer att utnyttja linan till max, att lugnt lufsa fram i spåret är inte Liras grej…

I veckan började den praktiska delen av den apporteringskursen som jag ska gå. Krav för kursen var pris i nbkl. Övervägande delen av övriga deltagare har hundar som är 4+ och har startat flera gånger i öppenklass…

Efter lite lydnad där Lira verkade börja fundera om Apan var på ingång under fotgåendet (växlade från jaktfot till tävlingslydnadsfot), testades våra, eller hundarnas, kunskaper. Först en markering bakom ett krön som var lite jobbig eftersom man inte såg vad hundarna pysslade med… Men Lira kom rätt snart tillbaka över krönet med dummyn, så hon skötte sig nog hyfsat i alla fall.

Men sedan blev det värre… Ett långt dolt linjetag bakom två små kullar, dessutom med en störningsmarkering ner i en sänka. De gånger Lira har gått dolda linjetag utan någon som helst retning eller känt område kan nog räknas på ena handens fingrar. Kommer på ett, på ett WT. De gånger hon fixat ett dolt linjetag är ännu färre.

Så, långt om länge kom dummyn in, men något linjetag kunde man inte tala om. Ingen direkt lydnad på pipan heller;-) Så skulle markeringen tas in. Markeringen? Var sjutton hade den nu landat? Som tur är, är min hund mindre besläktad med guldfiskar än vad jag är, för hon for iväg rakt ut hela vägen och hämtade in markeringen direkt – underbart!

Men vår insats på linjetaget renderade i att vi direkt förpassades ned i lekisgruppen där vi fick träna linjetag mot målområde. Det är en övning som vi är mer hemma på, och Lira skötte sig till största delen klockrent, och hade underbart roligt också:-) Lugn och tyst i passivitet också. Och söt!

Några tankar fick jag med mig från kursen, och de ledde till ett mycket bra träningspass dagen efter. Då jobbade vi på samma sätt som på kursen med att öka längden på linjetag, med och utan störningsmarkering och på en nivå som passade. Dessutom lite kluriga markeringar, som jag är jättenöjd med hur Lira klarade. Jag tycker att Lira verkligen har gått framåt sen i höstas, jättekul!

Mycket apportering blev det denna vecka. Nästa vecka blir ännu värre, gå på kurs, hålla kurs, filma mh, städa Hundtorpet, och så WT. Risken finns väl också att det är något man borde träna efter kursen;-) Phu… Maj, årets ”värsta” månad. Nu hoppas vi i alla fall på en lugn (på alla fronter) och trevlig helg:-)

Helgen

2011-04-25T20:11:00.002+02:00

Vilken lång härlig helg det varit! Det fina vädret har inneburit både trädgårdspyssel och hundarbete!

Vi körde ännu ett spår på lägda. Vi hann dock inte mer än 25 meter innan linan gick av! Tur nog var det mina ben och inte ansiktet som fick snygga spiralmärken... Så nu blir det att snabbeställa en ny spårlina. Ska testa ett spårband denna gång.

Och spåret då? Lira for iväg i 190. Tänkte att hon skulle komma tillbaka med nästa apport, men naturligtvis missade hon den. Pipan kom väl till pass igen... Pinnen hittade hon också på tillbakavägen. Inte världens bästa start på spåret...

Vi har också kört första passet apportering i skogen! Lira gick himla bra, vi sköt ganska mycket men hon höll sig i skinnet. Särskilt nöjd är jag med markeringarna som hon spikade. Är också extra nöjd med hur hon tog närsökssignalen, höll området och grottade ned sig ordentligt i marken för att leta efter de små närsöksdummiesarna som hon inte sett läggas ut. Imponerad av hur fokuserad hon var, trots löpet.

Idag inledde vi med lite lydnadsträning. Lira fick för första gången springa budföring till en okänd person. Att springa dit var inga problem, men Lira KAN bara inte springa tillbaka till mig utan något i munnen. Denna gång gjorde hon en riktig klassiker. Hon vek av i 90 grader, och sprang till en tidigare uppställd ruta där hon snöt en kon som hon levererade in till mig... Går ju inte att göra annat än att skratta åt "eländet". Försökte två ggr till, men fick kalla in henne varje gång. Hmm... I övrigt gick det iaf hyfsat.

Sedan åkte vi till Ulla och gosade med hennes 10-veckors jaktlabbevalp. En riktigt cool och mysig kille, hur trevlig som helst. Kan man få en sån lugn en kan man nästan tänka sig en till;-) Lira fick hälsa, och var lite fundersam över vad det lilla var för något. Han var däremot helt orädd och bjäbbade uppkäftigt tills hon sade ifrån. Då backade han lite. En stund... När jag släppte ut Monty däremot, blev det tyst, och lille valpen lade sig stilla på rygg inför den värdige äldre herren. Monty var mycket vänlig och tyckte det var jättetrevligt att få träffa en valp, han är typ världens bästa valpfarbror!

I brist på bilder på Alwin, lite bilder på Lira i samma ålder. Hon var inte lika lugn som Alwin... :
Och en bild på valpen och bästa valpfarbrorn:-)
På kvällen tog Lira och jag en cykeltur. Då gäller det att bromsa snarare än att trampa, Lira tyckte inte att en stilla trav var lämplig hastighet, hon föredrog full galopp runt hela sjön. Tur att hon är en snäll tjej som lyssnar på matte - lite i alla fall - så vi tog oss runt i ett lämpligt tempo. Men KUL var det sa Lira. Sedan var hon rätt nöjd med dagens aktiviteter:-)

Published with Blogger-droid v1.6.8

Lyckat spår!

2011-04-21T22:39:00.001+02:00

Äntligen fick vi till ett lyckat spår på lägda, ett spår där Lira inte stressar, utan spårar lugnt (nåja). Och därmed spårar sådär bra som jag vet att hon kan!

Vi tog cykeln till spåret, kanske inte den bästa uppladdningen, för Lira försökte rusa i full galopp i stället för att trava fint. Eftersom hon var så flåsig lade jag henne i spårstarten, och så fick hon ligga tills hon verkade helt lugn. Och det gick fort!

Sedan släppte jag henne på spåret, och när hon väl fäst spårade hon så fint och plockade alla pinnar!

Så fullt drag i cykelselen hela vägen hem. Försökte lugna henne genom att träna lite jaktfot, men lyckades trampa henne på tassen vilket ledde till överfjäskig hund som gick med tävlingslydnadsattityd i stället...

Med lite mat i magen och efter lite bentuggande kraschade Lira på kudden och har varit helt utslagen sedan dess. Nöjd med dagen :-)

Published with Blogger-droid v1.6.8

Badkrukan som försvann och spårekvationer

2011-04-18T20:45:00.002+02:00

Visste ni att Lira är en biff? Jag tycker att hennes nome-sele börjat sitta lite tight, så jag åkte till djuraffären med henne för att se ifall de höll med ( = säljmöjlighet för dem). Efter lite protester från löp-Lira, som inte ville att någon främmande skulle pyssla med hennes bakdel, provades hennes sele och en storlek större. Jag fick medhåll i att Liras sele är lite tight runt halsen, men den större selen var i stället för lång i ryggen! Deras rekommendation var att fortsätta med befintlig sele. Lira har alltså för bred bringa och för kort kropp! Rena amstaffen;-) Jag hade beskrivit henne tvärtom, lång rygg och spetig fram. De måste vara riktiga tunnisar, de där draghundarna.

Lira utnyttjade selen till max när vi återvände till det spår jag lagt ut innan affärsbesöket. Eftersom vi anmält till en appell med stor risk för lägdspår (varför???) ville jag prova ett appellspår på lägda. Överladdad hund + 10 m lina + lägda =, om det hade varit en tävling, snudd på nollan. Snabbt, slagigt, och ett tappt där Lira ville spåra vidare upp på trottoaren i stället för att fullfölja sitt spår.. Ångrade min förhastade anmälan… Vilken av termerna överladdad hund, 10 m lina, eller lägda går att ändra? Svaret på ekvationen blir ”lägre klass”, då blir det överladdad hund, kort lina, och skog. En klok vän föreslog att jag skulle anmäla till en av de klubbar som kör appellen i skog, och hon har så rätt, men det är lite för sent nu… Här handlar det om att överleva appellen;-) Nåja, en månad senare är skogslänen igång också…

Några dagar senare gjorde vi om försöket, naturligtvis lyckades jag pricka in dagen med halv storm. Det fladdrade ordentligt i kalufsen när jag gick spåret! Medan spåret låg tog vi en timmes promenad, som inleddes med fem minuters tokrusande av Spårhunden, som minsann visste vad jag pysslat med. Till slut gav hon i alla fall upp.

När det väl var dags för spåret fuskade jag och använde koppel i stället för lina. Koppel är bra för då hinner hon inte få upp lika hög fart… Spårhunden skötte sig efter förhållandena ganska bra. Nosen lågt, lite slagigt men hyfsat i kärnan. När hon fick som mest motvind föll hon ur vind (labradrorer ska väl falla i vind??) och spårade till vänster om spåret. Plötsligt gjorde hon helt om och spårade tillbaka samma väg som vi kommit, med låg näsa och fullt drag i linan – och en ganska fundersam matte som motvikt. När vi kom till föregående vinkel (efter typ 50 m) gjorde hon helt om igen och spårade på åt rätt håll, fortfarande vänster om spåret. Mycket nöjd hund hittade så småningom slutapporten. Lira gillar slutapporten. Den smakar mycket gott. Jag har lite ont om pinnar så jag byter lite snabbt mot godis i stället…

Ute på en promenad i helgen stannade plötsligt Lira och stirrade beundrande på en pinne som guppade förföriskt i Måsån. April, djupt, kallt smältvatten som strömmar forsliknande i bäcken – risken att badkrukan skulle hoppa i kändes minimal. Naturligtvis hoppade hon i. Såg aningens förvånad ut när hon sveptes med av strömmen, men hon är duktig på att simma så hon simmade så fint fram till den fina pinnen. Som hon ratade och simmade iland... Såg till att hålla henne i rörelse och frotterade henne så fort vi kom hem, men dagen efter hängde ändå svansen ledset rätt ned:-( Som tur är har hon inte särskilt ont, utan verkar mer fundersam över varför svansen inte beter sig som vanligt. En vetekudde över svansen uppskattades i alla fall mycket, och förhoppningsvis är snart svansen lika glad som resten av ’Dåren!

Glad 'Dåre. Oj vad tunn svans hon hade för ett år sedan, den har också biffat till sig:-)

Spår

2011-04-12T19:58:00.003+02:00

Lade ett spår åt den svarta dåren idag. På grund av all snö blev det ett mycket kort spår, men å andra sidan blev det klurigt i stället:-) Lite svårt fick hon där jag lagt en pinne mitt i en spetsvinkel. Hon tog pinnen och fortsatte följa spåret, men efter jag stoppat henne för att plocka av henne pinnen (vadå "retriever"?), trassla ut lina, och mula in lite köttbulle tappade hon bort sig lite och sköt iväg rakt fram i stället för att vända om och följa spåret. Jag stod kvar och tänkte att hon får jobba själv. Men lyckades tappa linan och direkt försvann hunden i fjärran... Pipan kom än en gång väl till pass.

Hon hittade på spåret igen, och allt annat gick som smort. Jag hoppas att jag kan få massor av tips på kluriga koncentrationsövningar i Tåme:-) Spåra är livet tycker Lira!

Har anmält till appellen:-) Nu måste vi träna på att spåra på lägda för det är våran sämsta gren... Vi föredrar skog - eller asfalt! Tro om man ska hoppas på att få spåra på en grusplan kanske?;-)

Däremot ser det värre ut med jaktinternatet... Det är nog risk för att norrlänningarna får stanna hemma:-(

Häftigt!

2011-03-29T19:57:00.001+02:00

Har känt små vibbar av det från denna hunden förut, men nu kändes det verkligen.

Jag hade letat upp en ny plan - en blöt och lerig sådan - för att köra igenom hela lydnadsprogrammet för appellen utan belöning. Jag lottade ordningen på momenten och så körde vi igång. Och när vi kört igenom alla moment och var på linförighet som var det sista, så känner jag för första gången att hunden, i stället för att tycka att det gått lång tid utan belöning och börjar ledsna, istället ÖKAR i intensitet! "Nu har det gått lång tid, nu är det nog snart en riktig KUNGBELÖNING på gång!" Det var så häftigt!

Antagligen obegripligt för någon som inte pysslat med lydnad, men för mig som är flyt -nörd (i alla sammanhang) var det fantastiskt.

Och visst var det en kungbelöning på gång. Direkt efter linförigheten fick Lira Apan. Alan är mjuk och go och Lira bara älskar Apan. Apan är bättre än godis. Det ni! :-)

Published with Blogger-droid v1.6.8

Montys sele

2011-03-27T15:19:00.001+02:00

Sista syprojektet för den här gången är färdigt, det blev en sele åt Monty! Han fick det till-lyxat med reflexband:-)

Idag blev det lite träning av platsliggning med skott på brukshundklubben. Det gick så himla bra! Lira låg lugnt och fint när jag sköt, även om halsen blev rätt lång ibland;-) Dessvärre upptäckte jag att apportkastaren är skevx-( Det blir att testa Tebas reklamationspolicy i morgon.

Published with Blogger-droid v1.6.8

Rapport ur mörkret

2011-03-26T15:58:00.004+01:00

Steg upp lite tidigare i morse och bytte ut morgonpromenaden mot en skidtur. Hundarna var nog mer sugna på frukost än skidtur, för det gick betydligt fortare hemåt än bortåt;-) Och ett hett tips är att INTE placera trugan mellan skidan och pjäxan, i alla fall inte när man skidar på snudd på blankisen. Aj.

Efter en välförtjänt dusch styrde jag kosan mot brukshundklubben för att socialisera lite på en lydnadstävling. Det var massor av folk där, jättekul! Lira fick hänga på in i stugan och morsa på folk. Hon fick också hjälpa till med att betala när jag skulle köpa kaffe. Hennes insats bestod i att bära plånboken. Jag förstår nu varför man använde rottweiler i stället för labradorer till att bära plånböcker i gamla tider, för Lira erbjöd glatt plånboken till alla människor hon såg. Ärliga som de var gav de dock tillbaka plånboken till den givmilda lilla labradoren.

Jag skulle kunna skryta hur mycket som helst över den lilla svarta, men då kräks väl folk till slut, så jag nöjer mig med att säga att hon är bra underbar att släpa omkring på.

När vi kom hem tog vi en skogspromenad där Lira och Monty busade allt vad tygen höll. Monty njuter verkligen av att kunna ge järnet på skaren. Och jag kunde, när vi kom hem, njuta av att ha nöjda, trötta hundar (även svarta faran). Tyvärr var ju jag lika trött dock...

Vad som tröttar ut en labradåre:
*Ett rejält jaktträningspass: Nej.
*Ett långt spår: Nix.
*Ett träningsläger: "Vad ska vi göra nu?"
*Vara åskådare på en lydnadsträning: Check!

Nu har vi släckt ned i huset och tänt lite ljus, Lira sover, Monty gräver ned ben i kudden, och jag fuskar lite genom att sitta framför datorn... Får en att tänka tillbaka lite på Landsjö, där var stearinljus hårdvaluta på vintrarna:-) Och inte fungerade datorn (eller telefonen, frysen, värmen, vattnet) heller....

Slutligen ett stort grattis till vår träningskompis Jennie som lyckades med bedriften att bli dubbel klassvinnare med sina hundar på lydnadstävlingen i Åsele i fredags!!

Design by Zingmark

2011-03-20T21:14:00.003+01:00

Monty tycker inte om halsband som dras över huvudet, t.ex. halvstryp. Montys daghusse tycker inte om delfinspännen ("knäpphalsband"). Dags att göra något alltså! Först tänkte jag mig ett halsband med två D-ringar som man knäpper ihop med koppelhaken, ungefär som när man kopplar om ett kedjestryp. Men sedan tänkte jag att det är bara en tidsfråga innan någon kopplar loss kopplet ur båda och vips är halsbandet försvunnet;-) Så då sydde jag på kardborreband som håller ihop halsbandet när kopplet tas bort, och vips, en Monty-speciale:

För de som inte har Facebook slänger jag med en bild på halsbandet jag sydde åt Lira också, hon måste ju ha ett som matchar selen:-)

Vikten av koncentration

2011-03-20T13:24:00.003+01:00

Jag har alltid varit mycket nöjd med Liras koncentrationsförmåga. Men hundens förmåga kan inte väga upp förarens... Idag var jag och tränade vid djursjukhuset, tanken var att få till ordentligt med störning. Och det fick jag, men kanske inte på det sätt jag tänkt. På grund av det fina vädret var det fullt med bilar och ur dem vällde folk på väg ut på promenad. Jag blev störd och fick svårt att engagera mig i träningen. Och Lira agerade förstås därefter... Men jag lyckades ta mig i kragen och ta mig in i "bubblan", men det var lite kämpigt att ta sig dit och att hålla sig kvar... Det får mig att tänka på hur mycket föraren egentligen betyder för prestationen.

Det är tydligt att jag behöver mer av den typen av träning. Naturligtvis har jag tränat i "stökiga" miljöer förut, men då har vi varit ett gäng, och då har jag inga problem.

Därefter lade jag ett spår åt Lira på en annan parkering. Fem föremål, se bild, med färgen anpassad efter om det var snö eller asfalt... Lira började jättebra, sänkte nosen och jobbade. Sen tyckte hon att det blev svårt när vi övergick från snö till asfalt, och försökte lösa det på sedvanligt sätt - genom att höja farten! Apporterna markerades mycket bra, men noll intresse öht att lämna av dem till mig. Hon tog sig i alla fall runt spåret med en apport borta, och mannen som kom ut ur ett hus framför oss någon meter från spåret bevärdigade hon inte med en blick!

Selen höll för spårandet, men jag ska prova att fästa linan under magen i stället. Lira drar ju så in i ....

Efter träningen tog vi en riktigt härlig promenad. Skaren höll för Monty och han sprang lyckligt från träd till träd:-) Ångrade bara att jag inte hade något fika med.

Projektet sele slutfört

2011-03-20T10:56:00.003+01:00

Som ni vet har jag letat högt och lågt efter en sele som passar en fasanmissil. Eftersom jag inte har lyckats, fick jag till slut lösa det på ett annat sätt. Sy själv! Vi börjar med resultatet:
Och så här växte det fram:
Man klipper ut foderbitar (bilden är från Montys blivande sele). Sedan syr man ihop fodret (och provar...).
Remmarna läggs till och sys fast.
Och vips så är selen klar! Premiärturen är avklarad och Lira godkände det hela. Den glider litegrann, det är nog svårt att undvika med den här typen av sele, men mycket mindre än tidigare selar.

Vilken skillnad!

2011-03-14T21:36:00.003+01:00

Är precis tillbaka från kvällens lydnadsträning i ridhus, och oj vilken skillnad mot igår! En helt annan hund, Lira var på, ville, fullständigt koncentrerad - som vanligt med andra ord. Synd att det inte går några bruksprov i ridhus...;-) Största felet hon gjorde på hela kvällen var att hon låg som en sten efter platsliggningen, och lyfte inte ens huvudet förrän andra sittkommandot, och då var det för att ge mig en undrande blick ur de gulbruna ögonen "Vad står du där och snackar om?" Det är visst någon som har glömt bort att kedja sitt efter platsliggning...

Roligast var annars när Ulrika kommenderade "Kind!" under platsliggningen, och både Johnnys och Liras huvuden damp i backen samtidigt:-) Mitt motsvarande kommando är "Plats!" - mycket likt...

Jag har hittat ett träningsschema inför tävling som jag tänkte testa att följa - med vissa modifikationer förstås, eftersom det är jag... Idag skulle jag då köra igenom programmet med tre belöningspunkter. Jag laddade ned en slumpgenerator-app från Market (jo, det finns nog allt där) och slumpade fram i vilken ordning momenten skulle köras och när jag skulle belöna. Det gick lysande! Kul att inte få bestämma själv.

Nu funderar jag på att byta ut ridhusträningen mot att resa runt till stadens blötaste parkeringar... En annan grej jag pysslat med är att sammanställa resultat från de gånger jag kört igenom hela (typ) program. Det första typ 270 poäng, nästa tillfälle 225 poäng, och nu senast i söndags 195... Vikande trend - men dagens lär vända kurvan uppåt igen:-)

Härligt väder, lydnad och planer

2011-03-13T16:58:00.004+01:00

En helg med härligt väder! I lördags gav vi oss ut på en skidtur - dvs jag fick inviga mina nya skidor:-) All snö i fredags gjorde det tungt att åka, och jag hade nog en tröja för mycket, men det var underbart vackert. På Täfteåsjön gjorde vi paus, underbart vad solen värmer. Sedan var det uppför nästan hela vägen hem... Lira lyckades genom en slug rivstart fälla mig, och utnyttjade sedan tillfället att kasta sig över mig och slita i mina handskar... Ingen Lassie där inte!

Idag tog vi två härliga promenader i skogen, kvittrande fåglar och solen som skiner in mellan träden. Betydligt mer folk mitt på dagen än på morgonen - konstigt?;-)

På eftermiddagen tränade vi lydnad och jag fick hjälp av Jennie med kommendering (tack!). Det var väldigt nyttigt, för resultatet var att appellen känns väldigt långt borta... Tror det kan vara så att det är en nackdel för Lira att inte ha vuxit upp i ett tält bredvid en agilityplan. Tog ut Lira igen efter att alla hundar tränat klart, och då gick det lite bättre. Film från det nedan. Bra med film också, så mycket dk:n man ser...

Rent generellt så är den här tiden en härlig tid, med hopp om våren och en massa planering för året. Närmast blir det en kurs i retrieverjakt, och ett internat på samma tema. Appellen står på schemat, dags att bli klar med det. Funderar också över en A-provskurs som Mittlabben arrangerar. Fast egentligen skulle jag ju prioritera brukset i vår - det blir nog dåligt med det:-) Fast i sommar planerar jag för ett återbesök på Tåme! Lira planerar att löpa någonstans i vår också, så hon har ett ord med i laget vilka aktiviteter det blir...

Selar...

2011-03-02T20:49:00.002+01:00

Ständigt detta funderande runt selar! Var inne på en hurtta lifeguard, men var förvirrad av Hurttas konstiga storleksguide. Samma storlek till siberian husky som till Yorkshireterrier?? Fick tips att de fanns på djurmagazinet, for dit och provade. Och tur var väl det, för storlekarna var nästan lika konstiga i verkligheten...

Lira tyckte det hela var spännande och socialiserade vänligt med folk och hundar. Ovanligt mycket hundar. Som belöning fick hon välja lite gotta. Fast helst ville hon ha ett stooort märgben:-)

Mängden hundar fick sin förklaring när jag upptäckte hundsports fotograf bland hyllorna. Vad sjutton tänkte jag, jag råkar ju ha en jäkligt snygg hund i snöret. Förvånade fotografen med att min labbevalp var nästan två år, och placerade henne på podiet.

Där satt hon med spetsade öron och funderade vad sjutton vi pysslade med. Och visst blev det fina bilder på en fin hund!

Åter till selarna, kan man ha en softsele till cykling och enklare spår? Och vågar jag köpa en rosa? Den verkar vara den med vettigast mått nämligen...

Published with Blogger-droid v1.6.7

Finaste fasanmissilen i stan

2011-02-11T20:54:00.002+01:00

Nästan 2 år, och världens bästa, finaste och goaste jaktlabrador:-) Built for speed... En härlig hund att träna och leva med!

Idag har vi tagit det lugnt och bara gått promenader (med lite stoppsignal inblandat...) , alla är fredagströtta och slappar i soffa, korg och "myskudden".

En dag med en retriever

2011-01-29T20:44:00.004+01:00

Vinterns blåsigaste dag halkade jag och Lira iväg till en parkering för att testa av läggande under gång. Lira hade tillfälligtvis glömt bort momentet fullständigt... Träna träna. På plussidan var att hon gjorde en bra linförighet och höll koncentration och position under ett helt program.

Därefter gick vi bort till Hägglundsparkeringen för att lägga lite hårda spår. Med facit i hand borde jag kanske valt en annan parkering... Det var rätt mycket folk som använde parkeringen som vandringsled... Lira visade viss orutin men stor entusiasm. Men framförallt visade hon på en enastående koncentrationsförmåga. När jag lagt det andra spåret kom det en boxer med ägare, och traskade typ en meter bredvid spåret. Lira bevärdigade inte boxern med en blick utan dök på spåret i stället. Hon hade heller inga problem med att skilja mitt spår från boxermattes.

Glad hund nosade hemåt i förhoppning om fler spår. Vi spårade ikapp ett par pensionärer och det var dags för dagens sociala insats. Jag smög upp bakom ryggen på dem och hojtade för att se hur de skuttade iväg ut i diket. Det var nog i alla fall så de uppfattade det. Fast det var glada ändå och beundrade Lira. Lira var mest misstänksam i början, men efter en blick på matte gick hon fram och konstaterade att det snarare var trevliga tanter än eventuella labradorätande fyrbenta monster. Hon passade också på att kontrollera om det händelsevis fanns lite hundgodis i fickorna. Det fanns det inte, men Lira var nöjd ändå för hon hittade en tjusig pinne.

Hem och hämta Monty och vidare ut i skogen. Vi lullar på i lugn och ro, men Lira tycker att hon inte fått bevisa sin duglighet som retriever tillräckligt idag. Plötsligt kommer hon springande med det där speciella uttrycket i ögonen som betyder att hon har något alldeles särskilt fint att visa sin matte. Jag räcker fram handen för att ta emot hennes gåva. Det är då jag ser den nakna svansen sticka ut ur mungipan.... UÄCK!

Efter middagen (hundarnas!) provade såg jag Lira stå fastfrusen med som en pointer bland matskålarna. Jag gick fram till henne och kollade vad hon höll på med. Fem centimeter från hennes nos var Montys matskål. Han hade tydligen blivit mätt mitt under middagen och lämnat ca fem matkulor. Det var det godaste Lira någonsin sett. Jag snodde helt fräckt matskålen och mutade henne med en fylld kong i stället. OK byte tyckte det svarta räcersnöret och drog sig nöjt tillbaka till korgen.

Förra helgen

Skidor

2011-01-22T16:33:00.001+01:00

Idag tog vi en riktigt härlig skidtur i skärgården. Solen strålade, vinden låg från rätt håll, och underlaget var för det mesta bra.

Lira fick springa i sele och lina och skötte sig otroligt bra. Hon är ju nybörjare, men idag trillade polletten ned och hon låg på i selen i lagom tempo utan draghjälp. Det gick så lätt att skatea fram över isen, jag kände mig som Charlotte Kalla med Marit Björgen framför mig i ett snöre :-)

När vi kom till Järvön stannade vi och plockade fram fikat. Gott med kaffe och muffins i solen. Vägen hem var vi lite trötta, men fort gick det! Hann hem för att se Ferry bli tvåa i skidskytte:-) Gissa vem som kommer att ha träningsvärk i morgon...

Published with Blogger-droid v1.6.5

Om Lira

2011-01-14T20:59:00.001+01:00

http://sv.m.wikipedia.org/wiki/Mindre_lira

Mindre Lira, puffinus puffinus, hör till familjen stormfåglar, och hör hemma på de brittiska öarna.

Published with Blogger-droid v1.6.5

Fjällsemester

2011-01-13T15:19:00.001+01:00

Långhelgen spenderades i fjällen med goda vänner. Precis som vid kusten kom det snö, snö, och snö. Till skillnad från kusten var det mjuk och fluffig pudersnö:-)

Lira gillade läget skarpt, och ägnade större delen av tiden åt att hoppa i snön, jaga sorkar i snön, gräva gångar i snön, och allmänt bara springa i snön. Övrig tid, dvs inomhus utan tillgång till snö, ägnade hon sig åt att pussas. Trött? Aldrig! Dock låg hon snällt stilla i vindsäcken medan vi fikade, men det var inte självvalt...

Lira har fått debutera att dra spark eftersom det var så härligt före. Om det tyckte hon inte! Hon har också fått dra lite framför skidor, det gick bättre, i alla fall om hon hade någon (eller ett spår) att följa. Roligast var när hon fintade ut matte i en snödriva och kunde hoppa på henne medan hon försökte komma på rätt köl i djupsnön:-)

Förutom snygga lårmuskler har svarta faran också fått välbehövlig hanteringsträning. Varför krångla till det liksom. En gång tog jag fram en dummy, och Lira höll på att få glädjefnatt. Vad är det för speciellt med de där dummiesarna??

Jag har införskaffat en klövjeväska åt Lira. Trodde det var en Small, men när den kom fram var det en Medium… Tror den kan funka ändå, men det behövs en insats av symaskinen. Lira gillade att nosa på väskan, men var mindre förtjust i att bära den. Först hävdade hon förskräckt att hon attackerades av två hundätande monster, men efter en halvtimmes promenad kunde man till och med leka med väskan på ryggen.

På tal om lek så har Lira plötsligt upptäckt andra hundar. Förut har hon varit mycket ointresserad, men nu vill hon leeeeka!

Idag har hon fått sig en omgång med dummiesarna. Låånga linjetag utan synretning, och dubbelmarkeringar. Gick bra!

Skillnaden mellan ligg och sitt

2011-01-02T15:44:00.001+01:00

Ibland känns det faktiskt rätt bra när hunden inte gör allt perfekt - då vet man ju vad man ska träna på:-)

Idag visade Lira att det är stor skillnad på liggande och sittande figuranter. Liggande figuranter har gått klockrent från dag ett, men idag när figuranten för första gången satt, provade Lira alla fel som går med lösrulle. Hon lämnade figuranten utan rulle (för att söka vidare), pussade figuranten grundligt, försökte uppmana figuranten att belöna direkt, och tog rullen men stannade hos figuranten. Inte allt samma gång förstås...

Så nästa gång blir det mer sittande figuranter - och jag har en plan :-)

Lira tyckte det var toppen att få jobba, hämta grejer och pussa folk, kan det bli bättre?

Published with Blogger-droid v1.6.5

Årskrönika 2010

2010-12-26T21:57:00.010+01:00

Snart kan ännu ett år läggas till handlingarna. Året inleddes spännande med flytt och nytt hus, och året har mycket gått i renoveringens tecken! Vi trivs i alla fall jättebra i vårat fina hus, och har konstaterat att vi nog bor mer lantligt nu än förut. Vad sägs t.ex. om att gå och hämta posten i en grannes brevlåda för att postbilen inte tar sig fram?

Det var spännande att se också vad som skulle dyka upp i trädgården. Över förväntan...

Nån mer än jag som längtar till sommaren?

Monty fyllde 11 år och har blivit pensionär på heltid, vilket han faktiskt trivs mycket bra med. Han är fortfarande mycket pigg och när andan faller på leker han med Lira så hon nästan blir förskräckt. Monty myser i soffan, och är med på aktiviteter på sina egna villkor. Är det kallt eller blött stannar han hellre hemma...

Gääsp...

Lira har vuxit upp till en mycket trevlig hund, oerhört lyhörd, stabil, mycket gosig och med massor med arbetslust. Hon har förstås haft ett spännande år. Det började i maj med röntgen, som första valp ut. Plåtarna visade bästa tänkbara resultat, och sedan fyllde alla syskonen på med samma bokstäver efter sina röntgenundersökningar!

I juni gick vi MH. Av olika anledningar blev det just juni, trots att Lira, 13 månader, var i yngsta laget. Inte för Liras skull, hon hade mycket roligt, men för resultatet på papperet skulle hon ha kunnat mogna lite till. På MH:t visade Lira att hon är en hund som inte är särskilt rädd av sig, nyfiken, lekfull och aktiv, som kan bli arg när hon tycker det behövs, men som släpper obehaget mycket snabbt. MH var en positiv upplevelse för Lira, hon tyckte det mesta var rätt kul faktiskt:-) Skönt att gå med en hund som inte lägger på sig någonting alls under testets gång.

MH-filmer:

När jag ser tillbaka märker jag att hon utvecklades mycket framförallt från våren till hösten. Vi gick en apporteringskurs på våren, som tyvärr inte var särskilt givande eftersom nivån på deltagarna var... varierande. Den avslutades med ett "jaktprov" som Lira skötte bra, apporterade glatt in allt från ripa till fasan, men var lite het... Innan kursen avslutades var det kennelträff en av sommarens regnigaste dagar. Lira utmärkte sig inte åt det positiva hållet det första hon gjorde, men sedan kom hon starkt och gick riktigt bra på slutet.

Den riktiga utvecklingen, jaktmässigt sett, kom i juli när vi deltog på Labradorklubbens Working Camp. En fantastiskt rolig och lärorik upplevelse, där jag lärde mig köra husvagn själv och Lira tvingades lära sig att koppla av under jaktträning. Och vi fick ett enkelt tips, som plötsligt löste Liras lite överdrivna reaktion på skott...

Det innebar att Lira, på bara någon månad, plötsligt började kännas klar för start på B-prov. Vi anmälde till ett för att prova. I 26-gradig värme skötte sig Lira fullständigt klockrent på land och vatten, fram tills mitten av söket då hon gjorde illa sig. Jag valde att inte pressa henne utan bröt.

Några veckor senare provade vi igen, och nu gick hon utan problem hela vägen. Koncentrerad, lyhörd och mycket arbetsvillig, hämtade hon in ett första pris och blev provbäst.

Senare på hösten fick Lira debutera på "praktisk" jakt, något som dock mest blev en massa fotgående för henne:-) Men hon tyckte det var spännande ändå:-)

Nästa år ska vi fortsätta jobba på de delar som saknas för öppenklass, målet är att vara klar innan årets slut, vi får se hur det går. Vi siktar också på en start i appellklass till våren, och förhoppningsvis även lägre spår till hösten. Och förhoppningsvis är jaktlyckan bättre till hösten också;-)

Och så ska jag mysa i soffan med Monty:-) Och renovera lite till...

snö

2010-12-19T16:53:00.001+01:00

Idag skulle vi träna sök, men det hade kommit lite för mycket snö för att göra något vettigt... I stället träffades vi på en parkering (tillräckligt djup snö bara där). Lira fick jobba med markeringar och visade att hon verkligen förstått vad det går ut på. Hon är otroligt lättlärd!

I övrigt så har helgen gått i vinterns tecken, lite snöskottning, ganska mycket snöpulsning (inte uppskattat av Monty), och så har jag sytt klart Montys vindsäck (mycket uppskattat av Monty).

Published with Blogger-droid v1.6.5

Slump!

2010-12-15T20:37:00.004+01:00

Brukar ibland läsa i denna utmärkta blogg: http://collievaenner.blogspot.com/. Senast jag läste där fanns det en länk till en annan mycket intressant blogg: http://pedigreedogsexposed.blogspot.com/. Ni kanske minns dokumentären för ett tag sedan? I alla fall, bara ett par dagar innan jag gjorde mitt inlägg med en liten bildjämförelse, skrev Jemima detta inlägg http://pedigreedogsexposed.blogspot.com/2010/12/lab-or-flab.html och http://pedigreedogsexposed.blogspot.com/2010/12/so-now-girl-v-girl.html. Jag lovar att jag inte hade läst hennes blogg innan jag skrev mitt inlägg! Slump, eller flyger gemensamma tankar över världen?;-)

Jag har ingen aning om vem jaktlabbetiken på bilden är, men man kan nog också konstatera, för de som tror att utställningar behövs för att man ska kunna känna igen en ras, att den tiken och min tik inte är alltför olika;-)

Nedan, fyra i stort sett obesläktade jaktlabradorer (oundviklige Pocklea Remus finns långt bak) tränar walk-up. Nog sjutton syns det att det är samma ras!

Som i fjällen

2010-12-11T14:31:00.004+01:00

Så, eld nere, eld uppe, en tallrik thailändsk fisksoppa i magen, och alldeles strax en kopp kaffe. Lite fjällkänsla nästan. Synd bara att vi inte har stor varmvattenberedare nog för ett bad, och en bastu med hål i golvet...

Hundarna ligger nöjda i varsin korg, efter dagens tur i snön. Lira är så nöjd att det inte ens dök upp en svart virvelvind när jag ställde in ostpåsen i kylen. Det är något hon aldrig missar - ett bevis på att systemträning i snö är jobbigt!

På tal om sök så har jag pysslat med framförgående på senaste. Lira går riktigt bra, hon går framåt i slakt koppel och har börjat förstå att hon ska stanna och stå still på kommando med huvudet framåt. Nu undrar någon varför jag lägger tid på ett moment som försvinner efter lägre klass, men jag tycker att ett bra framförgående är grunden för framåtsändandet. Vän av ordning undrar nu varför jag i så fall bryr mig om hur hon stannar... Tja, varför inte göra något ordentligt när man ändå håller på - och det är ett enkelt och roligt moment att träna:-)

I morgon blir det hitta-övningar, då hoppas vi på bättre vind än senast:-)

Published with Blogger-droid v1.6.5

Kan inte låta bli…

2010-12-07T16:07:00.002+01:00

Hittade denna bild på en amerikansk labradortik, från en kennel som enligt egen utsago fokuserar på den ursprungliga labradoren, som kan vinna på utställning samma dag som den ”hämtar en gås”. DP?:-)

Observera markfrigången..!

Den kan säkert hämta en dummy om den inte kastats för långt och underlaget är jämnt, och den uppfyller ju rasstandardens ”bred”. Vad som är ursprungligt... välj själv... Men jag väljer den nedre hunden, som uppfyller rasstandardens ”mycket rörlig”:-) Och som kan ta sig fram i terrängen också.

Aj mina tår

2010-11-30T20:40:00.004+01:00

Tårna håller sakta på att tina upp framför en sprakande brasa, efter ett något kylslaget apporteringspass. Man är väl inte riktigt klok... :-) Men Lira tyckte det var rooligt med långa linjetag, och grymma avlämningar hade hon idag! *love* Markeringarna var mycket nyttiga - vi måste nöta dubbelmarkeringar! Tycker det var ett bra pass, alla hundarna var duktiga, och kul med lite snack efteråt.

Och med värmen från brasan utifrån och från en kopp te inifrån så är man snart människa igen. Men visst längtar man till våren...

Och här är länken till bilden jag talade om - kolla in den coola(!) hunden som chillar(!) i snön mitt under pågående retrievermästerskap - Liras morbror Skinner (grattis till segern!): http://picasaweb.google.com/glentamara/2010Retrievermasterskap#5545061115312427346

Så där ja!

2010-11-28T15:17:00.001+01:00

Nu skymmer det, och vi har precis kommit in efter en dag i ute i solen. Först tog bo som vanligt en tur i skogen på morgonen när solen gick upp. Vi var först ut - iaf om man räknar människor. Vi såg spännande spår i nysnön, något större än Liras. Kanske lo?

Efter frukost tränade vi sök. Lira skötte sig utmärkt, det var tydligt att hon förstått grundtanken. Hon tycker det är jätteroligt, särskilt att hångla upp figuranter... Tycker att Lira är precis så lovande i sök som jag trott, hon här sökintresset, motorn och lydnaden. Hon söker tillsammans med mig, vilket är härligt. Nu har vi förstås bara kört bebisövningar än, men det känns bra:)

Sedan hem och slänga i sig lite lunch och väcka Monty som gonade sig i soffan. Och så ut i skogen igen för en skön promenad.

Känner mig väl värd en kopp java nu:)

Published with Blogger-droid v1.6.5

Sök

2010-11-20T15:44:00.004+01:00

Har precis kommit in från ett litet sökpass. Vi kör med den s.k. "favoriten". Tänk vad enkelt något ser ut när man planerar det på papper, jämfört med hur det är i verkligheten... Det är svårt att hålla riktningen i skogen, och ännu svårare att hinna hänga med och se när hunden markerar. Framförallt en "ny" hund.

Lira tyckte först att det var aningens mystiskt med en figur under en filt i skogen, men upptäckte snart att det var enbart trevligt. Vi körde några "skick" där jag snubblade runt i skogen och släppte Lira när hon i alla fall verkade titta åt rätt håll. På fjärde skicket eller så verkade en pollett ha trillat ned, för bara några meter från stigen sa Lira "DÄR! Däråt är det" Jag kopplade loss och Lira for iväg rätt ut till figuranten. Klockrent! Nöjde oss så för denna gång.

Sedan var det dags för lite vila, dvs figga. Sök är rätt bra, efter man tränat sin hund får man ligga och ta igen sig på ett liggunderlag:-)

Lira tyckte det var lajbans med sök (men säg det som Lira inte tycker är lajbans...).

Lydnadens tid är här

2010-11-10T21:16:00.001+01:00

Är det inte ganska lustigt? Lira har varit med ute och skuttat i snön större delen av kvällen. Inne med en trött matte var det ända full rulle. Två pass kryp och lite stadga gjorde att hon däckade i korgen...

Jag tror för övrigt att Lira är naturbegåvning på kryp... Belönade ngr gånger att hon flyttade tassar framför mig. Sedan tänkte jag, vad sjutton, ställde mig bredvid henne och tog ett litet steg framåt. Och visst kröp hon! :)

Vintern är lydnadens tid, och nu har den kommit. Jakten är det slut på. Enda bra är att det är ljust nog att gå i skogen morgon och kväll, och så ser huset mysigt ut nerifrån trädgården:)

Published with Blogger-droid v1.6.5

Men vad i...

2010-11-06T14:41:00.003+01:00

Efter ännu en resultatlös jakt på morgonen, tog jag på eftermiddagen hundarna på en kort kisserunda i skogen bakom huset. Fick så för mig att lägga ut ett linjetag till lilla Snöret. Glad i hågen traskade jag rätt ut i skogen, hojtandes på hundarna att hänga på.

Då, inte mer än 10 meter framför mig, lyfter plötsligt en tjädertupp. MOT mig, tungt och långsamt lyfter han och flyger rätt över huvudet på mig och sätter sig lugnt i ett träd 15 meter bort. Va' f*n, jag hade kunnat ta han med kniven! Jag hade dock kniven i bältet och en dummy i handen, och det var bara precis jag kunde hejda mig från att kasta dummyn:-) Men det här med jakt på annans jaktmark osv hindrade mig;-) En riktig gam'tupp var det. Det är då själva fasiken!

"ta kniven Sven-E, för fan ta kniven!"

Han som kom undan

Dagens jakt

2010-10-31T14:54:00.001+01:00

Började med att vi skulle passa på gäss på morgonen. Inga gäss dök upp så istället for vi till jaktstugan för att lyssna av vår älgjägarna skulle hålla till.

Provade sedan vår lycka med skogsfågel. Och på första myren fanns det tjäder idag. Grabbarna smög fram som indianer medan Lira och jag höll oss i bakgrunden. Lira tyckte det var oerhört spännande, särskilt när skottet brann av. Tyvärr var det bom, men för Liras skull var det kanske lika bra...

Vi gick en sväng för uppflogsjakt men såg bara lite orrar på håll. Vi gav oss tillbaka till åkrarna och nu fanns där gäss. Jaktmarken där går över en väg över en lägda, fram till ett dike, sedan är det ett uppehåll på en smal lägda, och sedan fortsätter den. Gissa var gässen trängt ihop sig..?

Vi visste inte vem som ägde marken och inte vem som har jakträtten, men vi provade att ringa den som brukar marken. Inget svar.

For vidare och upptäckte en annan flock. Efter lite ringande fick vi tag på markägaren och ok att jaga. Gjorde upp en plan, men när vi klev ur bilen en bra bit bort hörde vi misstänkta honkanden. Gick iväg så vi såg åkern, och visst, gässen hade valt just det tillfället att dra vidare

Vi gav upp, och för hemåt. När vi kört en bit upptäcker jag arrendatorn till de första åkrarna i en kohage. Vi hjälpte honom försöka fånga in en ko (utan att lyckas med det heller...) men det var inte han som ägde åkrarna och han visste inte heller vem som hade jakträtten. Men han ville gärna bli av med lite gäss, de som har jakträtten brukar - förstås - inte jaga på den lilla plätten.

Dagens enda fångst blev därför en jämthund som irrade runt på vägen. Jämten var en trevlig kille och ägarna blev glada att han hittats. Nu dags för bastun.

Published with Blogger-droid v1.6.4

Skogsfågeljakt eller vi hade i alla fall tur med vädret

2010-10-24T13:31:00.004+02:00

Tidigt på morgonen ringde klockan, och vi hällde i oss varsitt glas fil, högg de väskor som packats kvällen innan samt studsarn och hagelbössan och begav oss iväg till jaktmarken. I fullmånens sken och -3 grader traskade Daniel, jag och Lira iväg för att leta fågel. I gryningen satt vi på pass vid en myr som är poppis bland fåglarna. Vi hörde en orrtupp men inga fåglar behagade dyka upp. Jag hade tid att förstå varför vissa envisas med att köpa fluffbollar, för Lira frös trots det fina vädret.

Efter frukost blev det lite indianjakt i stället. Vi knatade iväg över myren, såg en del orrar men de höll sig utom skotthåll. Utom en som flög över mig, men jag hade ju inget vapen... Eftersom orrarna behagade sätta sig på grannmarken (smarta fåglar det där), blev det tillbaks till bilen och ett nytt försök på ett annat ställe. (Via ett tredje ställe där vi spanade efter rådjur - tomt) Där var det helt tomt på fågel, däremot verkade det finnas gott om älg i närheten. Lite mer fika i en solig backe, nice.

Fot...

Å mer fot...

Lira skötte sig med den äran, bara fanns vid sidan utan att märkas av. Däremot ser man ju fördelen av att hålla ett getöga på hunden - hon märker långt före oss att det är fågel på gång och markerar fint. Fast Lira anser att det här med jakt är överskattat. Bara gå och gå och inga fåglar får man hämta. Men hon får ju låga förväntningar på jakt iaf:-) "Åh nej, nu tar husse fram bössan" Lira föredrar jaktprov, där är det 100% utdelning:-)

Men skjut något då..!

Nu sover i alla fall både hund och husse sött i soffan respektive korgen. Väljer att bara lägga ut bild på hunden dock:-)

Genombrott

2010-10-21T20:15:00.004+02:00

Jag har varit lite frustrerad över att fria följet inte har funkat, Lira har sackat och gått för långt ut i sidled. Men nu jäklar! Äntligen har det lossnat, och igår gick Lira ett helt fritt följ med rätt position, och framförallt en härlig attityd! Hemligheten? Jag har lyckats få Lira att förstå var jag vill att hon ska vara. Nu är det bara att jobba vidare!

Dessutom visade Lira att hon förstått att hopp betyder hopp även om hindret inte är mitt framför nosen på henne och att hon kan sitta still och stå ut med lite klappande om hon får en gotta efteråt:-)

Positionsträning för ett halvår sedan, innan vi kunde gå framåt också:-)

PS Kläderna är mycket sköna - men inte så snygga kanske...

Öppenklass

2010-10-09T19:20:00.004+02:00

Idag hängde jag på och rekade ut provupplägg för öppenklass jaktprov. Eller ja, ärligt talat bidrog jag kanske inte så mycket i planerandet:-) När planen var klar testade vi med våra egna hundar som var på lite olika nivå, men jag tror att snittet blev öppenklass;-)

På söket fick hundarna gå om vartannat. Lira hämtade in 2x2 dummies, sedan var jag rätt nöjd. Men så måste jag ju bevisa att labradorer är bättre än vorsteh, så jag skickade henne en gång till, och jo, hon visade det:-) Sedan slutade vi på topp...

Lira fick två enkelmarkeringar i stället för en dubbelmarkering. Den första spikade hon. Den andra var klurigare, så då fick hon jobba lite, men hon höll området bra och hittade den efter en stund.

Vattendirigeringen avstod vi... Lite för avancerat för oss än så länge.

Landdirigeringen gick rätt bra första gången, Lira lydde stopp och mina tecken, andra gången kunde hon bäst själv... Jag har en målbild i mitt huvud, vi är inte där än.

Lira var cool hela tiden, lade sig ned när det var läge, gick bra fot och var allmänt avslappnad.

På kvällen chillade jag och Monty i fåtöljen framför brasan, med en drös levande ljus och ett nyplockat äpple åt mig. Monty fick inte ta med sig sitt mumsiga älgben upp i fåtöjen. Rätt OK med höst iaf.

Träning ger färdighet

2010-10-07T21:24:00.003+02:00

Den senaste dirigeringsträningen verkar ha gett resultat! På träningen idag stannade Lira på alla stopp, lydde både vänster, höger och ut direkt trots att det var på lite avstånd och med ett okänt mål. Hon fixade till och med en störningsmarkering som landade mycket nära henne när hon var på väg in med en dummy från söket.

Söket var rätt tungt, på myrmark, där hon hämtade in sju dummies och en and(!).

Så duktig hund idag! Hoppas hon fortsätter tycka att det är bra att jobba ihop med sin matte:-)

I övrigt har jag idag mest lekt med min nya HTC Desire:-) Gilla! Förutom att det tar en jäkla tid att skriva sms...

Spår på två sätt

2010-09-25T23:58:00.004+02:00

Igår var vi ute och spårade. Jag introducerade spetsvinklar för Lira med ett M-spår. Terrängen var ett typiskt norrlandsspår, blöt halvmyr, diken, hygge. Lira tog spåret i 290 som vanligt. Själv lyckades jag med konststycket att tappa linan 2 gånger på 200 meter... Hur hon tog spetsvinklarna? I första trasslade linan omedelbart in sig, men när jag trasslat ut den var hon på spåret i alla fall. De två andra - har ingen aning, jag var fullt upptagen med att hålla mig själv på fötterna... Första gången jag tappade linan försvann Lira i fjärran. Inte långt efteråt kom hon tillbaka med en pinne (hon apporterar alltid bättre om jag inte håller i linan!), och spåret hade hon koll på. Andra gången fick jag också se den neonrosa linan försvinna bland träden. Dock kom Lira på inkallning denna gång och sedan tog hon mig snabbt vidare på spåret.

Diken och terrängväxling var noll problem och det är kul att hon har näsan så med sig trots att det går så fort. Det gäller bara att hänga med och hinna hantera linan och läsa hund...

Nästa gång är jag sugen på ett längre spår. Denna dag kändes det för kort (och Lira var superpigg när vi kom hem). Måste ta tag i lydnaden också så vi kan komma ut på planen snart också... Vad hjälper det om hunden skulle fixa ett elitspår om den inte kan gå fritt följ?

Idag var en strålande höstdag som gjord för hundträning. På schemat stod apportering. Lira fick bl.a. jobba med markeringar på växlande avstånd, och att lyssna på dirigering. Hon markerade mycket bra! Att lyssna på mig gick det också... Vi avslutade med att testa ett släpspår med kanin. Lira har ju spårat en del, så det kan hon, frågan var bara om hon skulle förstå vad det handlade om. Det gjorde hon, direkt vi kom fram till spåret dök hon ned med nosen, och for iväg. Efter en stund såg vi att hon kom fram till och tog upp kaninen, sedan snodde hon runt och sprang samma väg tillbaka. Äntligen fick hon gå ett spår i sitt eget tempo, utan en bromskloss bak i linan. Och att apportera kanin är enligt Lira mycket roligare än att apportera spårpinne!

Kamphund

2010-09-18T23:22:00.005+02:00

Jag har en pitbull...

Den här bilden ska jag sätta upp på dörren:-) Visst är det lite likt en tocken där kamphund..? Den där blicken är väl det som de (upptinade) änderna ser...

En kväll i september

2010-09-17T20:41:00.005+02:00

Tränade med Jennie idag, direkt efter jobbet. För Lira går nog inte träningspasset till historien som det roligaste hon varit med om. För det första var det inte vilt utan töntiga tygpåsar. Å sen var det vatten, och inte plums och plask utan lugnt och fint (nåja) i och ur. Å andra sidan bjöds det på köttbullar(!) och det hör inte till vanligheterna direkt... Och sedan höll matte på och fånade sig med inkallningar och stoppsignal och slutligen fick Lira sitta - uppbunden till råga på allt! - medan Phoenix fick apportera. Så orättvist. Men jag är mycket nöjd med passet, körde grundläggande grejor och det kändes bra att bygga vidare på.

Och så gjorde vi ett linjetag, som jag tänkt skulle vara rejält långt. Men jag bangade när jag kom ut och såg terrängen (kyckling), det var högt gräs och nivåskillnader som jag inte räknat med, så det blev inte så långt i alla fall. Men Lira for in i gräset med full fart och kom ut igen med dummyn, höll riktningen rakt och fint trots att hon nog inte såg så mycket.

Sen åkte vi äntligen hem till middagen. Plockade några rejäla morötter ur landet i mörkret, lade till en av föräldrarnas egenodlade tomater, och så hemgjord äppeldricka till maten. Så gott, och måste väl vara nyttigt (OK, inte äppeldrickan) också? Garanterat obesprutade grönsaker:-) Åskregnet hade gått hårt åt syrenhortensian, så jag plockade in en massa blomklasar samtidigt som morötterna. De är fina i två skålar inomhus också.

Nu har jag tre alternativ:

1) Slappa

2) Göra klart i rummet jag klinkrade igår

3) Städa köket

Borde börja nedifrån, men viss risk att det blir från andra hållet;-)

Världens bästa Montymupp, fick också käka köttbullar idag

Om en tandborste

2010-09-11T18:53:00.007+02:00

Idag styrde vi kosan mot Härnösand och ett nytt försök på B-prov i nybörjarklass. Provet var inleddes med en transport över ett djupt och brett dike till en relativt lång enkelmarkering i en uppförsbacke på ett hygge. Det var lite knepigt för hundarna iom uppförsbacken och det höga riset.

Tjejen i svart är hundföraren. Golden sitter passiv - det var rätt nära. Kastaren står i höjd med de två björkarna strax utanför bild åt höger, och kråkan landar någonstans nedanför björkarna.

Sedan var det en kort transport till söket. Söket var väl inte så stort men med ganska risig terräng och framförallt några hinkar med vilt som stod strax bakom linjen (mer om linjen sen...). Fem fåglar var utlagda. Många hundar hade problem här.

Vattendelen av söket var till höger. Ena fågeln var klurig för den låg nära hinkarna med förbjudet vilt.

Provet avslutades med två enkelmarkeringar på vatten. Enda svårigheten där var att de föll ganska långt bort, men ganska nära land.

Båten är bakom grenen till höger. Hundföraren står i gul tröja på land.

Lira och jag hade startnummer 15, d.v.s. sist. Vi fick lov att komma lite senare (tack för det!), men då missade jag å andra sidan genomgången. Efter en lång väntan var det vår tur. Lira var med på noterna direkt - här skulle jobbas. Domaren försökte hälsa på henne men ignorerades totalt. Här skulle jobbas:-) Lira gick på klospetsarna fram till enkelmarkeringen, men satte sig direkt på signal när vi kom fram till diket - jag ville gå över först i lugn och ro och inte stå på öronen i vattnet...

Lira var stadig i skottet och gick iväg fint. Hon kämpade sig fram över hygget, spikade inte markeringen men låg kvar i området och jobbade bra tills hon hittat kråkan.

Transporten till söket var lugn och behärskad. Jag frågade domaren om jag fick röra mig på linjen, och hur långt. "Linje? Jag ser ingen linje!" Bara att stå still alltså:-) Jag hade sett för mig hur Lira i sedvanligt 290-tempo kraschade rätt in i riset i sökrutan, men hon var smart nog att anpassa tempot. Hon hämtade snabbt in 3 fåglar (sista gången stod hon på öronen precis när hon skulle lämna av, men fågeln höll hon fast). Sedan ville jag att hon skulle söka mer ut i vattnet, och fick då skicka henne nästan parallellt med vilthinkarna. Som så många andra hundar hamnade hon vid hinkarna, men jag fick in henne utan att hon plockat upp något.

När samma sak hände på nästa skick, skickade jag henne åt ett annat håll i stället. Nu drog hon iväg åt fel håll mot markeringen (flera hundar hade gjort samma sak, så det var nog en nice vittringsgata där). Jag fegade och stoppade henne inte, utan hoppades att hon skulle vända av sig själv. Det gjorde hon inte. Fick kalla in henne när hon var rejält långt borta i stället. Samma sak hände en gång till (skäms) och nu såg jag henne stå på bakbenen mot ett träd där det tidigare suttit en (levande) fågel..! Tredje gången hon tänkte göra samma sak blåste jag i alla fall stopp och så småningom hittade hon en kanin. En tamkanin!!! Kanin som kanin tyckte Lira i alla fall.

Så var det bara vattnet på högerkanten som inte var avsökt - dvs i närheten av där hinkarna var. Jag kunde inte skicka henne rakt till området p.g.a. ett snår. Att skicka parallellt med hinkarna hade jag provat. Det var bara att skicka in henne i rutan och hoppas att hon själv skulle inse vad som inte var avsökt. Och det gjorde hon. Hon hittade rätt snabbt den sista anden. Dock ställde hon sig med den i munnen och tittade på mig. Kom direkt på signal. Jag undrade över detta tills jag kom på att det nog berodde på att jag hindrat henne från att apportera en and från hinken i närheten. "Är det OK att jag tar denna matte?" Typiskt Lira, vill göra rätt:-)

Så vidare till vattnet, återigen en lugn och fin transport. Första markeringen gick hon i lite försiktigt men utan att tveka, och simmade iväg. Domaren undrade om det var personligt rekord, men nej, förra provet simmade hon fortare:-) Hon gick i land en bra bit bort där hon tyckte det var bra. Kom så fint med fågeln, men precis bakom ryggen på domaren stannade hon och skakade... På andra markeringen bara kastade hon sig handlöst i, har jag aldrig sett henne göra innan. Simmade lika snabbt och kastade sig över anden. Det finns de som inte tror att jaktlabbar är bra på att simma - välkommen till verkligheten. Stannade och skakade på samma ställe som förut, men nu var domaren beredd:-) Hon håller dock i viltet när hon skakar och klämmer det inte.

Slut, tänkte jag och knallade iväg. "Hallå, du går ur hand" hojtade domaren - jag hade glömt passiviteten, jag var ju sist så jag behövde inte vänta på nästa hund. OK, bara att gå tillbaka och sätta Lira vid enkelmarkeringen. När skottet gick hoppade Lira till och när hunden gick iväg ryckte det i henne, men hon satt still och hon var tyst. Och det var en snabb och duktig hund, skönt:-)

Jag fick sedan kritik för att jag inte agerat snabbare på söket och hållit henne kvar i området, men Lira fick bara bra kritik. Good dog, shame about the handler:-) Lira var inte lika extremt fokuserad som på förra provet (vilket var bra), arbetet var inte lika perfekt som då (det var extremt bra fram till det snöpliga slutet) men ändå mycket bra, och hon var fullständigt och absolut tyst genom hela prövningen.
Spännande väntan, och det slutade med ett förstapris och dagens bästa hund! Som pris fick vi en tandborste för hundar. En elektrisk! Haha, ska bli kul att testa. Lira gillade nog hundmaten bättre:-)

Se protokollet här: Jaktprov

Den obligatoriska skrytbilden...

Fält

2010-09-09T12:08:00.003+02:00

Vårt sökprojekt pågår för fullt. Det är SÅ tydligt att jag tränat fält på fel sätt. Som tur är kan jag helt och fullt skylla på okunskap. Är man nybörjare så är man. I alla fall så tycker jag att det går framåt, och förhoppningsvis lär sig Lira något av varje pass. Två dagar i rad har jag kört små sök (=få apporter) på samma område på morgonpromenaden och andra dagen tog Lira för sig ny mark på ett mycket bättre än första dagen. Ett pass med sök i vass (…) har vi också fått till, och även om det inte gick prickfritt så hoppas jag, som sagt, att hon lärde sig något av det. Jobbar fint gör hon i alla fall :-)

Faktum är att jag tycker det är lite roligt också… Förut har fält varit ganska tråkigt – man lägger ut dummies/vilt, hunden hämtar in. Klart. Nu har jag hittat ett träningsbehov och därigenom ett sätt att utveckla sökarbetet. Fast det hade inte gjort något om jag upptäckt behovet några månader tidigare…

I morgon kör vi nog ett sökpass till, också det med en tanke på att ge Lira en ny kunskap. Få se hur snabblärd hon är:-)

Lira passiv på working testet förra helgen. Hon måste vara extremt snabb eftersom hon aldrig fastnar på någon action-bild…

KM...

2010-09-04T21:15:00.005+02:00

...eller Flatmästerskapet

Idag debuterade jag och Lira på WT, närmare bestämt KM för SSRK Västernorrland.

Vi började med den enklaste stationen, enkelmarkering på land efter en transport efter skytten. Lira spikade markeringen men två poäng rök pga fotgående som var lite för långt fram... Därefter vidare transport till ett linjetag. Linjetaget var jättekort - "åh vad lätt" tänkte jag och skickade ut Lira. Som sprang 10 meter, sedan stannade hon plötsligt; "förresten, vad sade du?". "Ut!" "OK!" och så vände hon om och sprang till rätt område. Det gick i alla fall fort att få in dummyn, även om det i mina ögon inte var så snyggt. Men det belönades med 19 poäng, så det var ju inte så dumt.

Bra inledning. Station tre var ett sök som såg jättesvårt ut, så jag tänkte vara lite taktisk och köra vattenmarkeringen först för att Lira skulle vara lite extra på G när vi kom till söket. Fel val skulle det visa sig.

Vi gick i alla fall till station 4, vattenmarkering. Det var en enkel markering med skott. Lira gick i bra - lagom fort, och simmade snabbt ut till dummyn. Sedan valde hon en knepig väg upp ur vattnet och fick ta en omväg för att komma till mig. Hon passerade då rätt över en hög med dummies, så jag blåste för säkerhets skull i pipan - onödigt. 18 poäng.

Nästa station var närsök. Det var väldigt mycket större än de närsök jag tränat på, typ en halv uppletanderuta på bredd och djup. Jag hade ingen aning om hur jag skulle lägga upp arbetet, och provade ett sätt. Det fungerade inte:-) utan Lira försvann i fjärran. Efter några (hm) inkallningssignaler kom hon tillbaka till rutan och jag kunde blåsa närsökssignal. Hon hämtade snabbt in en dummy. Sedan provade jag en annan strategi, och antingen hade hon förstått övningen eller så fungerade min strategi, för nu gick det klockrent, och dummies hämtades snabbt in inklusive en som domaren anvisat område för (= den typ av närsök vi tränat...). 16 poäng blev resultatet här.

Så var det då söket. Det blev en jättelång väntan för så gott som alla hundar hade stora problem. Lira var oerhört lugn och avslappnad i väntan, lite väl mycket. Söket bestod av myrmark, vatten, och skog. Vattnet gick in som en vik och delade sökområdet på mitten. De flesta hundarna hittade 2-3 dummies av 8. Lira hittade snabbt en dummy i skogen, sedan en till längre bort, men sen förstod hon inte att hon kunde söka även på andra sidan vattnet. Jag lyckades trycka ut henne och hon hittade en dummy, men sedan var det slut. Som de andra hundarna fick hon en markering på slutet som liten peppning, bra initiativ. 8 poäng lyckades vi skrapa ihop... Trist slut på ett annars bra WT.

Vårt slutresultat blev 79 poäng, och det räckte denna dag till en andraplats! Segraren hade 85, alla poängen kom från söket. Bara två hundar av typ 20 klarade söket på ett bra sätt enligt domaren.

En del lärdomar fick jag med mig, men så tråkigt det är att man inte får några kommentarer till varför poäng dras. Inte ens en papperslapp med sina poäng per station fick man:-/ Nåja, debuten är avklarad, och roligt var det (förutom söket...). Nu ska vi ut och träna "bananformade" sök...

Och "flatmästerskapet" då? Jo, i varje klass vann en flat framför en labbe:-)

Liradini med dummy, gammal bild

Fullt ös

2010-09-03T15:44:00.003+02:00

Lira fortsätter med fullt ös. Vi tränade apportering igår, med blandat resultat. Linjetag och närsök gick toppen, markeringarna lite mindre toppen. Jag är också mycket nöjd med hennes stadga och att hon var helt tyst fast hon var så på. Vi gjorde en skojig parövning ihop med Ulla och Easy, och Lira skötte sig mycket bra. Förutom markeringarna då. Men det är säkert nyttigt med motion, eller hur Jennie;-)

Lira är fortsatt besviken över frånvaron av vilt...

Fick bogsera hem Daniel och v70n häromdagen, så jag stod utan bil när vi skulle träna. Som tur var fick Lira dela kupé med Easy och Casper - tack Ulla! Lira var lite fundersam först, men det är ju snälla killar som inte försökte krypa in i hennes avdelning så det var lugnt.

I morgon blir det DM ska bli skoj. En bild från B-provet, hoppas det är ok att låna den. Fotograf är Lena Scherman.

Full fokus inför vattenmarkering. Fullt ös kommer strax...

Fort ska det gå

2010-09-02T16:22:00.002+02:00

Igår tränade vi uppletande med träningsgänget. En inbjudande, lättsprungen ruta. Lira var en svart skugga med neonorange tjänstetecken som blixtrade fram mellan träden. Inget fel på motivationen där inte. När hon hämtat in tre föremål fick hon sitta lös och vänta medan Monty hämtade in ett föremål.

Sedan fick Monty finna sig i att titta på i koppel (han är inte lika duktig på att sitta lös direkt) och Lira fick fortsätta men blev avbruten av att det kom förbi ett gäng hästar. (Inkallningen fungerade utmärkt!) Lira bevärdigade inte hästarna med en blick, utan hon var fullt fokuserad ut mot uppletanderutan.

Motivationen och arbetsviljan är det minsann inget fel på (och inte tempot heller…) lite mer rutin också så. Går lite väl fort ibland:-)

Lira fick också gå ett spår i en grusgrop. Hon spårade bra mestadels men lite för fort för att hinna med att markera pinnar också.

Lite av varje

2010-08-26T16:02:00.003+02:00

Det blir en påtvingat lugn dag idag, är rejält förkyld och får kurera mig framför brasan med en whiskey:-)

Lira har visat sin av-knapp genom att ligga ihoprullad och sova hela dagen medan jag jobbat vid datorn. Igår fick hon i alla fall söka, lurade två spaniel-tjejer att lägga ut ett sök åt oss. Lira jobbade bra men hade svårt med att det var två olika typer av dummies. Hm, det var länge sedan vi tränade med annat än vilt ihop med andra. Sen fick hon ligga och titta på när jag fikade hembakta bullar - så gott. Så tråkigt, tyckte Lira.

Har haft fullt upp i början av veckan, men kan tipsa om att lägga spår på parkeringar för den som har tid. Det går fort och är kul:-)

Var nere vid den Stora Promenadslingan (dvs Höglandssjön) för lite snabbaktivering. Asfaltspår på en parkering och lite vattenmarkeringar i vassen. Funderade lite över hundarna som gick förbi med ägare på släp i kopplet. Får de nånsin hämta en dummy i vassen eller följa ett spår? Vad gör hundarna som inte tränas egentligen, sover hela dagarna förutom rastningar i koppel? Och varför har man hund i så fall? Skulle knappast ha hund enbart som sällskap, när Monty var ung, innan vi börjat med träning och tävling, kunde han femtielva tricks, lydnadsklass 1, och gick spår någon gång i veckan:-)

Sen sist har jag också hunnit med att träna min egen platsliggningsfobi. Lira är lugnet själv men jag tycker det är obehagligt:-/ Vet inte riktigt när jag började bli så tramsig, har gått tillbaka i gamla träningsböcker men inte hittat något direkt. Har förresten valt att inte längre skriva ut min träning i bloggen som jag gjorde förut, men det betyder inte att jag slutat föra bok. Den som tvivlar kan höra av sig så visar jag upp den. Den är på 73 sidor hittills i år.

Nästa lydnadspass på Torpet planerar jag att träna på:

Budföring, ffa sträckan från mottagaren till mig.

Framförgående, se om Lira är lika lugn som hemma eller om hon går upp i varv på plan.

Uthopp mot target.

Platsliggande - antingen mig själv eller Lira med störning. Behöver tips på störning...

Det är planen idag, kan tillkomma eller försvinna något är ju några dagar kvar.

(*värdelöst vetande*)

Jaktprovsbilder

2010-08-15T22:02:00.002+02:00

Bilder från gårdagens jaktprov:

Landmarkering. I luften skymtar man kråkan (vid den vita rutan där det står kråka om man har extremt god syn). Den landade i träddungen framför skytten.

Vattenmarkering: En fågel till höger om båten, en till vänster (efter en förflyttning av båten till vänster).

Söket. Fick tyvärr inte med hela sökrutan, som gick en bit både åt vänster (till vattnet) och åt höger. Mycket tungsprunget. Inne i skogsdungen någonstans gjorde Lira illa sig. Efter det höll hon sig helst på myrmarken, och stördes även av båten som låg på stranden nära söket.

Phoenix är passiv - mycket passiv:-) Önskar att Lira såg ut så här också;-)

Debut på jaktprov

2010-08-14T17:59:00.004+02:00

Idag har Lira blivit stor, för hon har varit på sitt första B-prov.

Provets upplägg: Först en transport efter skytt till en ganska lätt markering med kråka. Därefter en stunds passivitet medan kritik gavs till föregående hund. Sedan en till transport efter skytten till vattnet. På vattnet kastades två lätta enkelmarkeringar. Sedan gick skytten själv iväg en bit, och när hon var framme fick man följa efter varpå ett skott avlossades när man gått halva sträckan. Därefter följde ett stort och mycket tungt sök på sumpig myrmark. Slutligen ett klurigt linjetag mellan vattnet och sekretariatet.

Jag gick in på provet med inställningen att jag inte skulle pressa min unga hund. Om det inte flöt skulle jag hellre bryta provet. För säkerhets skull upplyste jag även flera i min omgivning:-)

Lira gick som första hund efter lunch. Första landmarkeringen gick toppenbra, hon var stadig i skottet, mycket fokuserad och hämtade snabbt och effektivt in kråkan. Under passiviteten stirrade hon oavbrutet mot vattnet... Transporten gick ändå bra, även om hon var ivrig. Lira var stadig vid båda markeringarna, tog landvägen en bit och simmade sedan snabbt som en trimmad motorbåt med höga svallvågor efter. Har aldrig sett henne simma så fort:-) Och sedan upp på land, och raka vägen till mig och jättefin avlämning i hand innan hon skakade. Fåglarna var and och trut.

Nästa transport med skott gick mycket fint. Hon fick sitta en stund innan söket, och for sedan snabbt iväg. Hon fick leta ett tag innan hon kom in med den första fågeln, en kråka tror jag. Mycket fin avlämning igen. Sedan gick hon ut fint på djupet, och fick tag på en duva. Så måste hon passera hela fältet för att komma in. "Bara hon inte passerar kaninen på vägen tänkte jag". Hann bara tänka tanken så tvärstannade Lira. Jag försökte kalla in henne med pipan (misstag!), men snabbt som ögat har hon spottat ut duvan för att byta. Tyvärr blir resultatet att hon kommer utan vilt. Har hört någonstans att hunden aldrig får komma in utan vilt, så jag stoppar henne med pipan och kommenderar sök.

Lira far iväg och kommer strax in med kaninen. Skickar ut henne igen, och hon väljer att inte återvända till duvan utan far ut i rutan. Plötsligt hör jag hur hon skriker till, och sedan kommer hon in och är mycket låg och fjäskig. Jag skickar om henne, men Lira far inte iväg på sitt vanliga sätt utan håller sig i närheten. Jag tänker att hon kanske tar sig om hon bara får tag i duvan, så jag peppar henne att söka ett tag till och så småningom kommer hon med duvan. Men hon fortsätter att vara tveksam och osäker, så jag valde att bryta henne där. Några av funktionärerna tyckte att hon markerade på ett bakben också. Så det blev ett lite snöpligt slut.

Ska tillägga att när vi satt för passiviteten och Lira fick se söket läggas ut igen blev hon direkt sugen på att ge sig ut igen... Vi tar nya tag en annan gång.

Ingen startande fick något förstapris idag, och 5 av 11 bröt. Anledningen till det var i de allra flesta fallen söket, som helt enkelt blev för tungt och/eller svårt för hundarna.

Jag är i alla fall nöjd med både Liras och min insats, och vem vet hur det hade gått om Lira inte trampat på något vasst/trampat snett...?

Lira är i alla fall ohalt nu så vitt jag kan se.

KRITIK:

Eftersom vi avbryt provet så fick vi inte så många betyg direkt tyvärr... Men i alla fall, det vi fick var så fint att jag vill dela med mig:-)

Samarbetsvilja A: N/A

Sökarbete: Provet avbryts under sökarbete B1: 3 B2: 3

Fart C: N/A

Uthållighet D: N/A

Näsa E: N/A

Dirigerbarhet F: N/A

Markeringsförmåga: Land: Snabb och distinkt lösning av markering. Vatten: Perfekta lösningar. G: N/A

Skottreaktion H: N/A

Stadga: Följer sin förare på trevligt sätt under förflyttning I1: N/A I2: N/A

Apporteringslust: Lämnar duva på söket mot kanin. Duvan apporteras senare utan förarstöd. J1: N/A J2: N/A

Apportgrepp: N/A

Simteknik: Kraftfullt, snabbt, intensivt simsätt. L: 5

Vattenarbete: Fin inställning och glädje, lämnar utrymme för ett bra resultat.

Hundtolerans: N/A

Sammanfattande kritik: Föraren bryter själv eftersom hunden inte lever upp till intentionerna. (Lite missvisande tycker jag, snarare "Föraren vill inte pressa sin unga hund som dessutom ev. är skadad)

Domare var Björn Nordén med aspirant Bertil Furberg.

Asfalt

2010-08-11T21:25:00.002+02:00

Lade asfaltspår för första gången åt Lira igår. Först tyckte Lira jag var dötrist som gick en ultralångsam promenad mitt på en asfaltplan, när hon visste att jag hittat på nåt kul - och kul är alltid i skogen! Andra spåret såg Lira ut så här: ???

Tredje spåret markerade hon i alla fall två av de 2x1 cm stora barkflisorna jag lagt ut i spåret.

Fjärde spåret spårade hon! I alla fall nästan hela och hon markerade de flesta minismå pinnbitar jag lagt ut.

Nyttigt för Lira att träna på lugn och koncentration. Projektet fortsätter....

(Hade minst en timmes paus mellan varje spår.)

Idag var vi i Bredånger och dreglade över Chilis småvalpar. Så söta!

Maria kastade ett gäng markeringar åt Lira och kom med matnyttiga tips som jag ska komma ihåg. Lira skötte sig mycket bra och klarade även de lite mer kluriga markeringarna. Lite senare tränade vi på att komma upp fort ur vatten, det gick verkligen framåt med en gång, kul! I övrigt var Lira oerhört lugn idag, likadan som senast på WT:t.

Hjälpsam

2010-08-10T11:35:00.003+02:00

Om nyttan av en retriever i vardagen – de som anser att en retriever enbart ska vara en jakthund kan sluta läsa nu;-)

Skulle gå ned till sovstugan för natten, spöregn utanför, och hade precis krånglat på mig regnkläder och skor. Då kom jag på att kassen med necessär låg kvar i soffan. Att gå in med de blöta och leriga kläderna kändes inte aktuellt, och att klä av sig igen kändes jobbigt. Så jag säger till Lira, på skoj:
”Kan du hämta påsen åt mig?”
”Hämta!” tänker Lira och ger sig iväg för att hitta något att hämta.
”Lira. Så.” säger jag och fäller ut vänsterarmen, varpå Lira glatt springer bort till sof-fan. Där hittar hon en tidning, och eftersom hämta tidningen är en av hennes vardag-liga morgonsysslor, kommer hon snabbt med den.
”Duktig hund. Hämta plastpåsen.”
Samma scenario, och Lira springer till soffan igen på mitt tecken.
”Söksöksök.”
Och när Lira får sökkommandot undersöker hon närområdet, hittar plastpåsen, griper den resolut och lämnar den fint till mig.

Så praktiskt!

Lira erbjuder Kristofer en penna (som hon nyss snott från mig). (Foto – Karin Marnefeldt)

Mer WT-träning

2010-08-05T12:18:00.004+02:00

Var på WT-träning igår. I det här regnovädret som SMHI varnade för… Ett gäng tåliga retrievermänniskor hade ändå träffats i Bredånger för att funktionera eller träna.

Lira och jag började på station 3, närsök. Ett kort linjetag ut till ett närsöksområde med tre dummies. Två gånger gick hon rakt ut i området och höll sig där. Andra gången hamnade hon något utanför, stoppade och dirigerade höger. Gick hur bra som helst!

Sedan station 2, markeringar. På första markeringen var varken Lira eller jag beredda, så det blev en dålig markering. Andra markeringen gick bra. Eftersom det var träning fick vi några till markeringar åt det första hållet, men Lira var något ofokuserad, tittade på markeringen, tittade på kastaren, och memorerade inte markeringarna. Svårt att säga varför.

Vi fortsatte till station 4, linjetag. Jag valde att göra det lätt för Lira, och då gick det förstås bra. Inför station 5, sök, var det (äntligen…) en stunds väntan, så jag slog mig ned på en stubbe och Lira satt bredvid. Lira var alldeles lugn och tyst, även när sökhunden, en golden, kom fram för att hälsa. När det var vår tur tände Lira till lite – äntligen sök! Vittringsförhållandena var svåra i hällregnet, så Lira fick ligga i lite. Det tyckte hon var roligt:-)

Avslutade då med station 1, linjetag. Nu hade Lira vaknat ordentligt och det gick undan, med stoppsladd vid dummyn.

Lira var fullständigt lugn och tyst vid sidan och i passivitet, före under och efter WT:t. Men full fart i arbete, särskilt de två sista stationerna. Mycket nöjd. Men viss risk för att Lira och jag blir ”storhuvade” efter allt beröm vi fick;-)

Mycket trevlig kväll trots ihållande regn! Och gott var det med hamburgare efteråt:-) Ingen nappade på erbjudandet om vattenarbete, nästan varje station hade ju redan erbjudit träning på att lämna av innan man skakar... Tyvärr var det inte några skott idag, vilket egentligen var det jag hoppats träna på.

Under mer soliga förhållanden...

Broträning

2010-07-27T22:22:00.003+02:00

Som jag skrev på Facebook, att vara modig är inte att aldrig vara rädd, det är att vara rädd men göra det ändå...

Vi hade broträning på semestern. Bro 1 var inte så hög och gjord i trä, men den svajade ordentligt! Vi blev varnade att hundar inte brukar gilla att gå över bron. Vi provade, och det här var Liras reaktion:

Svansen i vädret och helt oberörd spatserade hon över den svajande bron först av alla. På tillbakavägen tog hon den i full galopp (jag hade hjärtat i halsgropen).

Montys sätt att ta sig över bron (OBS - agilitychampion!):

Han kom halvvägs, sedan vände han tillbaka (smart hund - not). Tur att husse hade balans nog att bära honom, jag hade inte fixat det... Och tur att det var Monty som inte vågade, jobbigt att bära Lira.

Bro 2 var 10 meter över en fors, och gjord av sektioner typ gallertrappa. Monty kastade en blick på den och sa "Glöm det". Lira tyckte det var ganska läskigt att se rätt igenom det hon skulle gå på. Men jag gick först, och vågar matte så måste Lira våga också. Hon smög sig ut på bron och närmast kröp över, med blicken stint fäst på mig. Men hon vågade! På tillbakavägen gick hon ut först, och det gick bra till halvvägs ungefär, då hon råkade titta ned - "Oh shit vad långt det var ned". Då var det säkrast att stanna där hon var tills jag kom fram så hon kunde gå fot över. För att gå fot, det är tryggt det!

Min modiga Liradini!

Överraskningen

2010-07-26T17:16:00.007+02:00

När jag kom hem ifrån lägerveckan väntade en överraskning, Daniel hade jobbat lite på vår balkong... Anledningen:

Fult golv och flagnande färg...

Akaciatrall och nymålat plåtbleck
Murket räcke som skymde utsikten...
Nytt å fräscht

Gamla möblerna:

Nya möblerna:

Före:

Efter:

Nån som vill komma och fika? :-)

The pink lady

2010-07-26T16:55:00.002+02:00

Lira demar sin nya outfit för spårarbete:-)

Tyckte det var dags för Lira att få en egen sele, i rätt storlek. Och då måste ju halsband och lina matcha också? Första gången jag har en "riktig" spårlina, inte inköpt på järnhandeln. Men jag måste ha något som jag kan hålla emot i. Har köpt nya handskar med bättre grepp också, tyvärr matchar de inte;-)

Lira spårar mycket bra och det vore dags för appellen om det inte var för den där lydnaden... Framförgående och "finputs" är det som saknas - men framförallt uthållighetsträningen. Som väl är själva poängen med lydnad, men ack så tråkigt. Då är det mycket roligare med jaktträning, där man får vara i skogen hela tiden. Appellen kan vi ta till våren, kanske har jag mer motivation till lydnadsträning på vintern...?

Idag har vi tränat tillsammans med Jennie. Det blev en markering med skott (inkl. ett skott utan hämtning), ett sök med 5 vilt, en dubbelmarkering och två linjetag. Lira löste det mesta mycket bra, var lugn och stadig vid skotten och var tyst i passivitet när Phoenix fick sina linjetag. Sen finns det förstås alltid rum för en och annan förbättring:-)

Dummykastarexperten

2010-07-14T11:15:00.002+02:00

Var och hälsade på i mammas föräldrahem, nu ägt av hennes bror. Ett underbart ställe med "träningsmark" utanför knuten, så jag kunde inte låta bli att ta med mig Lira och ett par dummies. Tänkte köra ett linjetag över lägdan mot ett målområde i ett skogsparti. Skickar in en dummy lite diskret i skogen, och kastar sedan en dummy högt och fint åt helt fel håll rätt ned i diket mellan skogen och lägdan. Diket var typ 30 cm brett och nästan en meter djupt med tjockt med lera på botten. Inte helt lätt att fiska upp dummyn iklädd kjol och lågskor... Torkade av dummyn så gott det gick och skickade in den åt rätt håll i stället. Tillbaka till Lira som tåligt väntade. Skickade på markeringen vilket gick mycket bra.

Riktade sedan upp henne för ett linjetag, och hon går iväg som ett spjut till rätt ställe. Eller? Medan Lira söker och söker börjar jag fundera. Vart hamnade egentligen linjetagsdummyn? Har jag skickat Lira till rätt område? Lira är främst intresserad av ett specifikt område, men lämnar det till slut och går ut på ett vidare sök, så jag kallar in henne. Vi gör om linjetaget, och hon drar till samma område - och nu börjar en misstanke spira... Kanske hamnade dummyn... Och så dyker plötsligt Lira ned med framkroppen i diket och en stund senare (efter lite grävande misstänker jag) dyker hon upp med en fullständigt lerindränkt dummy i munnen.

Hur lyckas man med två stycken dummies träffa ett 30 cm dike övervuxet med div gräs fast man siktade en bra bit bortanför diket? Den andra dummien hade sjunkit ned helt och hållen i leran så den var inte så lätt att hitta. Kanske var det en bra övning för Lira

I övrigt har vi mest pysslat med vattenarbete i värmen, på 4 olika ställen.

Labrador working camp

2010-07-10T20:50:00.008+02:00

5 dagars apporteringsträning i Bispgården, mycket sol, inget regn, trevliga människor, bra instruktörer och en suverän hund - kan man inleda semestern bättre?

Vi spenderade hela dagarna ute i skogen - lunchen kördes ut till markerna, vilken lyx. Lira tvingades lära sig skilja på arbete och passivitet, och redan dag 2 kunde hon rulla ihop sig och sova så fort jag satte mig på ryggsäcken mellan två arbetspass. På natten sov vi som stockar i husvagnen.

De tre första dagarna hade vi Ingrid Björne och Katarina Nordström som instruktörer. De lade upp övningarna mycket bra, så att det aldrig blev för mycket stress för våra unga hundar samtidigt som vi fick "sträcka" på hundarnas kunskaper. Jag är särskilt nöjd med ett linjetag som Lira löste jättefint trots en störningsmarkering på vatten och en dubbelmarkering som Lira spikade. Liras favorit var dag 3 när hon äntligen fick söööka alldeles själv:-) Lira löste faktiskt allting mycket bra, den dummy vi lämnade på andra sidan en kanal var ju bara för att Ingrids Royce skulle få möjlighet att visa upp sig...

Här på andra sidan ligger det alltså INTE kvar en dummy fortfarande...

Dag 4 var det vattenträning för Anthea Lawrence. Anthea är noga med grunderna så det blev mycket passivitet och lite blöta tassar. "The little one" skötte sig utmärkt.

Dag 5 var jag lite seg efter 4 dagars hårt arbete (det hade absolut inget med pub, öl och allsång att göra..!). Naturligtvis var det veckans svåraste pass, dirigering för Tomas Söderström. Men Lira fixade att gå dolda linjetag utan annan retning än ett skott och så får vi helt enkelt träna vidare på stoppsignal. Hon är ju bra söt som Tomas sa:-) Och med ett behagligt temperament eller hur han uttryckte sig.

Den söta hunden ligger passiv med en handduk som skydd mot broms och sol.

En fantastisk vecka med ett fantastiskt arrangemang och en fantastisk hund;-) Känns lite som en skrytblogg nu men jag är jäkligt nöjd med Lira. Jag har fått tillbaka den fina stadgan vi haft (även vid skott!) och hon har jobbat ivrigt men koncentrerat även när hon varit trött. Jag har lärt mig att Lira kan ligga lugnt och stilla vid ryggsäcken - och inte ett pip på hela veckan.

Delar av grupp 3 får instruktioner.

Hanna med Lyra och Anna med Lira (ett och annat missförstånd) diskuterar dagens träning i skuggan av ett träd - visst ser det ganska avslappnat och skönt ut?

Å trött blir man till slut - go' natt.

Unghundsderbyt...

2010-06-20T16:51:00.003+02:00

...har vi INTE varit på ;-D Förstår inte hur man kan ha en hund klar så tidigt - men det har man kanske inte heller ;-) Kollar man på finalisterna är det bara två som är födda 2009, och de har ju "hyfsat" erfarna ägare...

I stället har Liradini och jag varit på ett inofficiellt B-prov. Eftersom Lira och jag dragit sista startnummer fick vi börja med passivitet när näst sista hunden hade vattenmarkeringar. Hyfsat svårt att börja med passivitet i stället för efter att hunden fått blåsa ur lite. Lira var laddad till tänderna! Det var oerhört spännande tyckte hon att titta på när den andra hunden plumsade i vattnet. Sedan knatade vi vidare och jag försökte söva Lira inför hennes tur. Gick väl sådär;-)

Vem som gick med vem fram till provområdet när det var våran tur är väl lite oklart... På första vattenmarkeringen hade vi lite bråttom båda två och Lira stack på Li... På andra markeringen kom jag ihåg mig och väntade några sekunder, då gick det bra. Är supernöjd med markeringarna, Lira drog rätt ut i myrmarken och tvekade inte en sekund att kasta sig i *plask* *plask* *plums*. Att kastaren satt i en båt struntade hon helt i. På första markeringen kom hon dessutom hela vägen fram till mig och lämnade av innan hon skakade. Andra nästan... Men hon höll fast krickan ordentligt.

Banan-fot till fältet. Fältet gick mycket bra, förutom att hon dumpade en kaja på mina fötter (och jag som är så nöjd med hennes avlämningar!) och hade lite trubbel med hur man bär en kanin. Provade baken först, nej, då snubblade hon på öronen. Nackskinnet gick bättre:-) Jag gillar fält, det är lugnt och skönt;-)

Landmarkeringar sedan, gick bra det. Lira var som vanligt lite mer sansad efter söket. Vi avslutade med ett linjetag mellan landmarkeringsområdet och vattenmarkeringsområdet. Det var för svårt för Lira, men hon fick in fågeln... Vi fick ett nytt försök i ett annat område, men då slog det slint i mattes huvud... Men fick i alla fall till en riktigt fin stoppsignal + närsöksdirigering åt höger. Lira lyssnade fint och fick utdelning direkt. Toppen!

Jättenöjd med min duktiga hund! Lite mer stadgeträning och viltvana så... Hon är ju bara ett år än...

Ösregn, framsteg och massa lakritssnören

2010-06-18T15:23:00.004+02:00

I fredags styrde jag kosan mot Garpenberg för kennelträff! Bilkö från Sundsvall till Iggesund, trodde aldrig jag skulle komma fram… Chansade sedan lite på grusvägarna mot Garpenberg, men kom rätt så småningom och installerades i ett rum tillsammans med Liras syster Mali (Charlotte och Mali hade åkt i – var det 9 ½ h? – fick mina 6 h att verka futtiga) och en hane och en tik från Lotten – Will. Med undantag av någon enstaka morrning från den äldsta tiken samsades hundarna mycket bra på den trånga ytan.

Jag har alltid tyckt att Lira var en liten och nätt labradortik, men jag fick omvärdera det efter helgen… Lira är en biff:-) Lira och Mali var otroligt lika, förutom att Mali var mindre än Lira och Lira svartare. De har samma minspel och uttryck också. Det hände flera gånger att jag och Charlotte tog fel på våra hundar… Jag stod och hojtade på Lira och var ganska irriterad på att hon ignorerade mig så totalt, men så vände jag mig om, och där stod Lira bakom mig. Det var Mali jag stod och ropade åt:-)

Efter en tidig fredagkväll, trötta efter resan, vaknade vi till ihållande regn mot taket. Jag tittade ut, och förutspådde ”Det här är regna-hela-dagen-regn”. Och jag borde börja på SMHI, för visst hade jag rätt… Vandrarhemmets torkrum var minst sagt knökfullt efter dagen.

Arbetsbiten av helgen inleddes inte nåt vidare för Lira. Skott och kast gjorde att hon gick i taket direkt och vi fick avlägsna oss en bit för att hon skulle coola ned sig. Lira har aldrig varit i en sådan situation förut, med typ 30 hundar, skott, kast och visselsignaler. Men hon kom starkt eftersom dagen gick, och jobbade så himla bra, fokuserat, snabbt, och med näsan på. Hon fixade lätt uppgifter två snäpp svårare än vi tidigare provat. Vilka härliga hundar vi har, så coola privat och så arbetsvilliga när det gäller. Det var kul att se så många jaktlabbar på samma ställe, det är jag inte bortskämd med.

Blöt och trött Lira rullade ihop sig på fällen medan matte drog vidare till vin och sång. Ja, vin och mat i alla fall, och mycket god sådan. Mätta och nöjda somnade vi när rummet dyrkats (!) upp och vaknade till – SOL!

Denna dag tog vi det lugnare med unghundarna som var ganska trötta. Lira var mycket lugnare i passivitet idag, men jobbade fortsatt bra och mycket koncentrerat. Var vaksam för felbeteenden p.g.a. trötthet både lördag e.m. och söndag, men inget sånt alls. Lira fick vila sig i bilen, medan jag kikade på tvååringarnas träning. Shit, ska man vara där om ett år??? Hunden är väl en sak, men jag då!?! :-)

Jag är supernöjd med Lira under helgen, och fulla med intryck och inspiration vände vi hemåt, en resa som tog en timme mindre än nedresan:-) När jag lastade ur Lira hemma på Måsgränd sade hon ”Äntligen, leka? Träna?” ”Sova!” fick den besvikna labradoren till svar.

Annie och Billy tar en paus bakom linjen - tvååringarna kör walk-up.

Lira sitter passiv vid vattenarbetet på söndagen.

Så här såg det ut när vi tränade stoppsignal på vatten. Björn och Keeper - kan ni se Keeper...?

Lira och Liras syster Mali tillsammans med Charlotte

Hela valpkullen som var på lägret samlad: Charlotte och Mali, jag och Lira, Annelie och mamma Alice, Rodney och Kotten och Björn och Keeper

MH-filmer

2010-06-16T21:24:00.003+02:00

Kontakt och lek:
http://www.youtube.com/watch?v=uMsmYvEJqo0

Skrämselmomenten:
http://www.youtube.com/watch?v=wrV6KwNdxgc

Skott:
http://www.youtube.com/watch?v=DTfql2DfbFs

Kolla och kommentera gärna:-)

Och MH-protokollet ligger ute på hemsidan, http://sites.google.com/site/sportpuffen/lira/liras-mh

Om skott, skrammel och annat skoj

2010-06-03T20:33:00.003+02:00

Idag har Lira varit på tivoli (MH). Daniel var snäll och följde med och filmade, och det man ser är främst en mycket glad hund! Hon tyckte det mesta var toppen, och lade överhuvudtaget inte på sig någonting alls. Det roligaste kom förstås sist, skotten *sucka*, men även skramlet var mycket skojigt:-) Kommer att lägga upp filmer på 'tuben så småningom, och protokollet kommer inom kort upp på hemsidan.

Det är inte helt lätt att läsa hundars beteende, om man inte är utbildad... I alla fall, på de inledande sociala bitarna hälsar Lira glatt på testledaren och följer lika glatt med, men har bråttom tillbaka till matte. Däremot gillar hon inte att man tafsar på henne när hon är i "på-läge".

Leken tyckte hon var skoj förstås. På lilla bytet for hon iväg i full fart först, men hade lite svårt att lokalisera "bytet". Fann det och apporterade in det ordentligt. Andra gången slog hon på stora söket i stället för att använda ögonen, och hittade det inte i tid. Men kom på visselsignal:-)

Passiviteten/aktiviteten var i typ knähögt gräs. Middag! tyckte Lira, och stod och käkade gräs i tre minuter. Fyran som ett brev på posten...

Avståndsleken var skojig, men hon fattade inte att hon skulle leka med figuranten. När figuranten skuttade skuttade hon med, när figuranten stod stilla letade Lira apport. Här är det tydligt att Lira är grön, hon hade ingen aning om vad hon skulle göra. Men var glad ändå.

Så till skrämselmomenten. Dumpe blev Lira rätt arg på, hon studsade till när den for upp och stod sedan bredvid mig och talade om att hon var störst och farligast i hela världen. Hon tyckte dock att matte kunde ta smällen och följde mig fram till overallen. Första förbipassagen en liten båge, sedan helt oberörd. Hon hittade en bäck bakom overallen och var bra sugen på att bada lite.

Så skramlet då - superroligt. Lira studsade till när den skramlade, sedan gick hon direkt fram och där kunde man ju både klättra och bita i grejer, så skoj. På förbipassagerna ville hon gärna fortsätta med leken. Får en flashback till 5-veckorsvalpen som klättrade upp på och slet i en prasslande presenning...

På spökena var hon tuffare än jag trott. Hon tyckte att det högra spöket såg farligast ut och skällde på det hela tiden. När de kom nära ville hon ha lite stöd, men hon jobbade hela tiden. Även här behövde hon lite stöttning för att gå fram till det första spöket. Massa pussar fick han när huvan väl var avtagen.

Å så var det de roligaste kvar. Först lite bus som var likadant som första gången, och så helt plötsligt small det. Lira har ett rejält grepp och satt kvar i trasan, men ganska så vindögd blev hon. Och sedan under passiviteten ville hon hemskt gärna springa till skytten... En trea är inte så kul på papperet men inte så farligt i verkligheten.

Sammanfattningsvis så är Lira en glad brud som gillar när det låter, med en del skärpa men utan några som helst kvarstående rädslor. Och så är hon en ko. :-)

En sån dag...

2010-05-29T20:49:00.002+02:00

Dagen började med att släpa sig ur sängen halv 6 trots att det var lördag:-) Halv 7 var jag i Gideå för att gå spår. Regn, regn, regn. Typ halv 10 åkte jag från skogen med takboxen fylld med snitslar och en upprörd Lira som minsann INTE fått spåra i bilen. I bilen var också, tur nog, "min" tävlandes pinnar, för när jag kom till klubben hade boxen gått i baklås... Halv 11 for jag vidare mot Bredånger för att träna min frustrerade labrador.

Inte världens bästa uppvärmning för Lira som var rastlös och otålig när vi skulle träna. Lira fick bl.a. en markering på vatten som hon skötte mycket bra. Skakade efter avlämning (man får väl va lite snabb...). Sedan fick hon en till, oplanerad, eftersom hon på en missad landmarkering i stället hittade en hög med snaskig skit av något slag som hon parfyrmerade sig med. I plurret igen. Toppen tyckte Lira! Ja, hon simmade i alla fall fint.

Sedan roade hon sig med att joddla högt och vackert eftersom hon fick sitta vid ett träd i stället för att fika med oss människor. Billig just då;-)

På grund av joddlandet fick jag kvarsittning (av mig själv) när de andra for hem, och var därför försenad när jag for hem, via Clas O, för att bygga hundgård. Evighetsprojektet fortsätter vara utan slut. När jag avslutade dagen med att klippa gräset hittade Lira en öppen dörr till matkällaren. Där hittade hon en säck med Montys hundfoder. När jag kom in var det bara säcken kvar, innehållet var spårlöst borta.

Brottslingen ligger i korgen och sover. Jag är helt slut...

Prova-på WT

2010-05-20T15:56:00.002+02:00

Igår var vi på prova-på WT på skeetbanan i Bredånger. Det smällde ganska bra både från skeetbanan och övriga skyttebanor i närheten, så Lira var ganska på tårna när vi började:-)

Första stationen var markeringar. Lira hämtade snabbt och lätt in två enkelmarkeringar. Jag visslade på Lira för säkerhets skull vid ingångarna eftersom hon var lite intresserad av kastaren och den nya marken. Sedan fick hon en dubbelmarkering. Den första tog hon lätt, men på den andra sprang hon först och tänkte sedan, och hamnade på platsen för en av enkelmarkeringarna. Hon kom på sig och vände sig om ”Eh, matte..?” Hon fick göra om den som en enkelmarkering i stället.

Andra stationen var linjetag. Lira hämtade in tre av fyra så bra att jag inte skickade på den fjärde – man ska alltid undvika den där sista gången;-)

Tredje stationen var ett fält med sex dummies. Lira var fortfarande på G och hämtade snabbt in fyra dummies. De två längst ut var svårare och jag valde att kalla in och ge henne ett synintryck. Efter det gick det fort att få in de två också…

Lira fick mycket beröm på de olika stationerna, ”ett riktigt ämne”. Hon jobbade energiskt men med näsan påslagen, och tyckte det var himla roligt. Det var mycket nyttigt med all passivitet mellan stationerna, Lira var ganska otålig men tyst. Men efter söket var hon helt plötsligt lugn..?;-)

Jag är riktigt nöjd med Liras prestation, att hon kunde fokusera så fint trots okända människor, hundar och en massa skott. Och hon verkar ha börjat förstå att matte, hon kan faktiskt vara en tillgång i arbetet;-)

En trevlig dag med lagom väder (sol men inte så varmt) som avslutades med en hamburgare vid grillen.

På djupt vatten

2010-05-16T21:17:00.000+02:00

Att träna när det är riktigt varmt kan vara jobbigt, även om man tränar på kvällen. Så Jennie och jag började med att blöta ner hundarna. Phoenix kom i full fart mot markeringen jag kastat på andra sidan om ett dike. Han missade dock att diket var ett dike och försökte gå på vatten. Han var inte lika duktig som Jesus utan sjönk som en sten:-) Sedan gick det bättre o han var duktig.

Lira ställdes upp precis vid dikeskanten, men ändå gör hon precis som Phoenix. Hon tog ett språng ut, landade mitt på dummyn och var helt övertygad om att hon skulle drunkna. Hon lyckades ta sig fram till kanten, men så såg hon dummyn och gled ned igen och fick med sig den upp. Nästa gång var hon betydligt försiktigare:-) Sista gången blev helt perfekt, ned i vattnet, vända, upp igen och avlämning innan skak. Innan dess hade Jennie kastat en dummy som fastnade under ytan. Jag skickade inte Lira på den apporten. Inte än;-) Lira var i alla fall jättestolt över sig själv som vågade gå ned i den läskiga djupa pölen.

Dice fick också pröva och tyckte det var jätteskoj och Jennie var pedagogisk så det blev mycket lyckat.

Nästa omgång blev vår läxa, långa markeringar. Lira gick ut mycket längre än förut - vind/mer laddad/ngt annat? Men hon fick jobba rätt ordentligt på alla markeringar. Den sista blev riktigt svår, Lira vände bara några meter från den men fick den inte i vind. Sedan sökte och sökte och sökte hon i gott tempo på den tungsprungna myren, men var ständigt för något kort. Till slut blåste jag stopp, hon stannade jättefint, och gick ut på mitt tecken och strax så var dummyn i mun. Härligt! Eftersom Lira jobbat så himla fint fick hon för en gångs skull snörbollen som belöning, och hon var så lycklig och nöjd med sig själv:-)

Needless to say, den här gången gick det inte att klaga på tempot in. Lira var "aningens" mer laddad än på kursen.

Avslutade när alla hundar var färdigtränade, med att ta ut Lira ur bilen, gå lite fot, sitta lite passiv - och så in i bilen igen. "Va", sa Lira, "du glömde ju apporterandet ju!":-)

Avslutningsvis så kan jag säga att genvägar är ofta senvägar och det är dumt att glömma gummistövlarna i hallen när man ska träna på en myr. Gympadojjorna fick samma behandling med trädgårdsslangen som Lira fick när vi kom hem, men de protesterade inte lika mycket som Lira.

På kurs och mera vatten

2010-05-15T22:05:00.004+02:00

Så har värmen slagit till i Örnsköldsvik, otroligt varmt och soligt, bara så härligt! I går kväll tog hela "flocken" en promenad runt sjön, och eftersom det var så varmt passade jag på att träna lite mera vatten med Lira. Den här gången var det en å. Först kastades en markering i ån. Lira funderade en stund men eftersom markeringen flöt iväg med strömmen tog hon mod till sig och hoppade i.

Nästa markering kastades över ån till andra sidan. Nu hoppade Lira i (ganska) direkt och tog sig upp på andra sidan och letade rätt på sin apport. Så skulle hon tillbaka också... Hon tittade på mig med apporten i munnen - måste jag i igen?!? Men det var ju inget annat att göra än att gå i. Hon tog sig försiktigt ned till vattnet och gick i lugnt och fint. Och sedan tog hon ett jättesprång upp ur vattnet och landade mitt i strömfåran med ett jätteplask så hela hon for under ytan:-) Knashund:-)

Idag var vi på djuraffären och provade en sele. Rätt storlek men fel färg så vi får vänta ett tag till. Men bra miljöträning i alla fall.

När jag kom hem såg jag att någon ringt - kursen jag trodde skulle börja i morgon hade visst börjat idag! Jag går bara på dagar och inte på datum, inte tänkte jag på att söndag 15/5 inte var en söndag... I alla fall så bytte jag om i expressfart och sprang runt och samlade ihop väst, visselpipa, vattenflaska m.m. medan Lira sprang efter med en dummy. "Den här ska också med!". In med Lira och dummies i bilen och så for vi, bara en timme försenade...

Lira skötte sig bra, bra fotgående och lugn och avslappnad i passiviteten. Värmen kan ha spelat in;-) När hon fick jobba utmanades hon med långa dubbelmarkeringar, betydligt svårare än något hon gjort tidigare. Jag tycker hon jobbade mycket bra, och jag lyckades hindra henne från att byta dummy:-) En gång fick jag kalla in henne (MYCKET motvilligt från hennes sida) för att göra om. En annan gång fick vi till en riktigt bra dirigering faktiskt, förvånad själv att hon fattade så bra. Jag hade också förstånd att inte skicka henne på en för svår markering, utan vi avslutade med en lätt.

Läxa till nästa gång är att träna på långa markeringar, och tempo på ingångar. Kom på efteråt att Lira ofta reagerar på nya situationer genom att vara lite seg på att komma in, hon vill gärna vara kvar ute i området. Ska bli kul med kurs:-)

Simborgarmärket

2010-05-13T21:49:00.003+02:00

Lira har tagit simborgarmärket idag! Vi var vid en typisk skogstjärn, 1½ meter djupt direkt vid kanten. Första gången Iza var vid den tjärnen, ca 1 år gammal, stod hon på huvudet i vattnet och fick sig en ofrivillig simtur. Och idag gjorde Lira samma sak:-) När hon klättrat upp ur vattnet kastade jag en markering ut på tjärnen. Lira bara skulle ha markeringen. Men hur? Hon sprang fram och tillbaka längs stranden, provade att hoppa ut på en ö, men nej, markeringen var för långt ut. Till slut sträckte hon sig så långt ut att hon hamnade i vattnet och simmade ut och hämtade in apporten.

Vi gjorde om det direkt efteråt, och då tvekade hon bara någon sekund vid kanten, sedan tänkte hon "äh, vad sjutton" och tog ett språng rätt ut i vattnet. SÅ duktig tjej:-) Hon simmade jättefint utan något plaskande.

Nu är hon snart en fullfjädrad apportör;-)

YES!

2010-05-12T15:52:00.004+02:00

Idag kom det ett spännande brev med SKKs logga. Öppnade det försiktigt och yes! HD A och ED ua!!! Underbart:-)

Finaste Liradini, lika fin på insidan som på utsidan!

Lite sen senast:
Vi har tränat lite apportering, i skogen och i havet:-) Lira tyckte det var toppen att få skutta fram i vattnet, det var väldigt långgrunt så det blev aldrig mer än magdjupt, men det var nog bra för Lira. Långgrunt, inte alltför vågigt och mjuk fin sand under tassarna ger att vatten = skoj. Tyvärr blev det ingen skotträning som tänkt på grund av kennelhosta:-( Jag har bara en 9mm, bruksnörd som jag är…

Lira har uppdaterat sin topplista när det gäller vilt, nu ligger kaniiiin på förstaplatsen. Konstigt nog är det alltid det senaste viltet som toppar listan..? Men nu har vi kört varvet runt på vilttyperna jag har i frysen i alla fall.

Dummy är också ok...

På spåret

2010-05-07T22:14:00.003+02:00

Att spåra med Lira är som att hänga efter ett godståg:-) Fast ett tåg brukar hålla sig på rälsen och inte kasta sig fram och tillbaka mellan träden. Men idag hade jag koppel i selen så jag kunde hänga med. Någorlunda i alla fall. Bromsa, hålla sig på benen, ducka för grenar, och hinna läsa hunden. Men Lira tycker det är skojigt och jag är nöjd. Tyckte spårningen var snäppet bättre än senast.

Och så en ordentligt försenad 1:årsbild. Inte så lätt att fota en jaktlabbe ensam:-)

Trött...

2010-05-06T16:53:00.005+02:00

Ja, inte jag, inte mer än vanligt... Men Lira sussar mer eller mindre frivilligt i sin korg. Vi var på Röbäck och röntgade idag! Inge roligt enligt Lira. Hon kämpade mot sömnen men fick till slut ge sig, hon låg på jackan, jag fick nöja mig med att sitta på golvet. Sedan förpassades jag ut ur rummet och strax fick jag komma in igen för att kika på bilderna. Hur de såg ut? Tjaa, jag är ingen avläsare - bild som bild liksom... Men djursjukvårdaren som visade bilderna såg inte alltför beklagande ut i alla fall.

Lira fick en uppvakningsspruta och djursjukvårdaren tyckte att jag kunde passa på att sköta betalningen medan hon sov så vi kunde gå rakt ut när hon vaknat. Innan jag gick ruskade hon om Lira för att se att hon verkligen sov. Men jag hann inte mer än ut i receptionen, innan gissa vem kom vinglande i korridoren på ostadiga tassar men med ett beslutsamt uttryck i det lilla ansiktet. "Tänker INTE sova utan min matte."

Och Monty är så söt, normalt sett morrar han lite förebyggande när Lira kommer in i bilen, nu tittade han bara lite förskräckt och flyttade sig åt sidan:-)

Ännu mer galen

2010-05-02T20:52:00.003+02:00

Idag träffades vi för att träna apportering. Vi hade en apportkastare och en startrevolver för att träna lite skott. Alla hundarna fick träna på långa markeringar med skott - ja utom Lira då. Hon fick träna på att gå fot i stället för i spinn varje gång ett skott gick av. Hon var hot hot hot! Otroligt vad den hunden går igång på skott! För en gångs skull märktes det att hon är ung och orutinerad. Men det blev bättre iaf. Vi passade också på att ställa upp, skjuta ett skott, och sedan gå direkt till bilen.

Senare, när Lira lugnat sig lite i bilen, fick hon apportera lite vilt (utan skott!). Då kom den lugna och fokuserade Lira tillbaka. Första markeringen blev för lång, och så blev hon distraherad av viltkassen, som förstås luktade bra mycket mer än duvan som låg ute. Men jag kunde stoppa henne vid viltkassen, och dirigera henne åt vänster där duvan låg. Kändes lyckat. Nästa markering tog hon direkt - kanske lättare att hitta en trut än en duva;-) Lira var stadig vid sidan och varvade ned fort när hon märkte att det inte var skott på G:-) Inlevereringarna var fina och efteråt var hon lugn och avslappnad.

Mötte en liten vit pälstuss i skogen idag, med tillhörande husse dock inget koppel, mentalt eller fysiskt. Eftersom den lille vite (inte) lystrade till namnet Egon och jag trodde att det var troligare att hunden var olydig än att husse ropade fel namn stoppade jag Monty under armen. Tyckte det var lugnast att undvika slagsmål mellan svartvit dammråtta och liten vit pälstuss sådär på kvällskvisten. Lira fick ta "smällen" dvs hälsa på olydig vit pälstuss. Det hela gick lugnt tillväga men Monty var heligt förbannad. "De små är de ettrigaste" sade pälstusshussen. "Ursäkta" hade jag tyckt varit ett lämpligare ordval...

Helt galen...

2010-05-01T21:58:00.004+02:00

Åkte ut för att spåra idag. Upptäckte att våra gamla spårmarker inte töat fram lika fint som på Genesön... Jag fick pulsa fram i knädjup snö för att lägga mina tre spår, två åt Lira och ett åt Monty. När spåren legat en stund stoppade jag in Lira i nomeselen. Smart nog hade jag stoppat in händerna i handskar också, eftersom jag glömt kopplet hemma och fick spåra med lina. Och det räddade händerna från brännsår, men hur hårt jag än höll i linan så gled den bara genom händerna... Måste köpa bättre handskar. Jag fick lägga linan om ryggen för att kunna hålla mot. Lira låg på som en gnu i selen, fort fort fort ska det gå. Och kommer man bort från spåret så kan man ju alltid SÖKA i stället. SÖKA är ju så otroligt kul!

Nästa spår var aningens mer balanserat. Vi måste jobba mer på tekniken men viljan är det inget fel på iaf.

Lira i sin poppiga rosa sele - och koppel. Bytet till nome och lina var toppen för henne, kanske inte lika toppen för mig:-)

Monty var proffsig som vanligt:-) Han kan det där med spår han. Jag var ganska slut efter två dragkamp-med-Lira-spår och pulsa i djupsnön x 6, så då var det skönt att komma hem till en varm bastu!

Piret fick apportera en and och en kaja idag, det tyckte hon var skoj. Liras topplista: And-kråka-mås-nötskrika-kaja :-)

En kort sväng med cykeln blev det också, det tyckte Lira var en dålig idé. Hon fick vara lös större delen av turen, och sprang konstant ca 10 meter efter cykeln...

Spår och kråka

2010-04-25T21:28:00.005+02:00

Igår tränade vi apportering med Jennie och Ulla. Lira tränade på dubbelmarkeringar och dirigeringar. Det gick bra, hon var på väg till fel apport en gång vid dirigeringen, men stannade på stoppsignal och gick sedan rätt. Efter apporteringen fick Lira köra en budföring till Ulla. Det var mycket roligare att springa till Ulla än att springa till mig:-)

Idag var vi på Genesön och spårade. Lira fick två korta spår. Hon såg ut som ett frågetecken först vid båda upptagen, men så fort hon kom in på spåret fick hon raketfart under tassarna. Motivationen var det inget fel på och sluten hittade hon båda gångerna, men pinnarna får vi träna mera på...

Innan spårningen fick Lira apportera kråka. Det var SÅ skojigt. Liras topplista just nu: Kråka - mås - nötskrika - kaja. Ska tina en kaja nästa gång för att se om hennes lilla tveksamhet till kajan var miljö snarare än fågel. Misstänker det. Apportering på asfalt är ingenting för Lira....

I övrigt har det varit en massa trädgårdsarbete i helgen, dessutom en del arbete med hundgården. Det går framåt... Kom på att jag borde dokumentera det arbetet också. I alla fall så har såväl jag som hundarna varit väldigt lugna på kvällarna:-)

Avlämning á la Lira. Bilden är från förra helgen, så här mycket snö var det inte i går:-)

Irriterande människa och fint vardagsrum

2010-04-23T20:23:00.004+02:00

För några dagar sedan gick jag som vanligt ut med hundarna i skogen. Då såg jag plötsligt en kvinna som smyger omkring i skogen. När hon märker att jag sett henne kommer hon fram och frågar om jag har märkt att det finns rådjur där. Jo, säger jag, för det är svårt att undvika att se mängden av rådjur (och skit) på tomten, förutom att man i stort sett får knuffa undan dem när man går på stigen. Anledningen är att kvinnan i fråga matar rådjuren på sin tomt i villaområdet (vilket också innebär en massa kråkor och måsar). I alla fall, hon är lite upprörd och säger att jag måste ha hundarna kopplade (hundarna står under tiden lugnt bredvid mig i koppel). Jag förklarar vänligt att Lira inte jagar rådjur. Hon blir än mer upprörd och frågar om jag verkligen försöker få henne att tro att Lira inte skulle jaga efter om det stod ett rådjur på stigen. Ja, det menar jag - eftersom den situationen redan har inträffat minst 25 gånger, troligen fler:-) Jag är också "lite" irriterad nu eftersom jag inte gillar när folk anklagar mig för att ljuga... Hon upprepar, ilsket, att jag MÅSTE ha hundarna kopplade. Jag svarar att hon får hålla rådjuren borta från min tomt också och så travar vi iväg för då orkar jag inte med människan längre.

Någon gång ska jag lära mig vara en irriterande människa som håller sig kolugn och bara driver med den person som hoppar på en. Det är den jobbigaste typen att ta i en diskussion - men jag är inte där än:-) Ngn som har numret till Robert Aschberg?

Till något roligare - vårt vardagsrum:

Daniel sprejar fondväggen inför tapetsering

Klart!

Myshörnan framför spisen!

Apporteringsträning

2010-04-19T21:08:00.003+02:00

Igår var vi och tränade apportering med Ulla och Jennie. Lira skötte sig jättebra! Först fick hon köra markering med dold kastare - behöver tränas mer på, men hon ligger kvar fint i området och söker. Sedan linjetag på samma upplägg, det gick mycket bättre.

Efter en paus körde vi dirigering följt av närsök, bådadera gick över förväntan! Vi avslutade med ett stort sök tillsammans med de andra hundarna, alla var mkt duktiga. Kul träning!

Jennie tog lite kort på oss, och jag tog några kort på henne och Dice. Bilderna kan man se på hennes blogg. Smakprov:

Idag var vi på SSRKs träning. Vi började med ett pass stadga och fotgående. Lira är väldigt stadig, en gång fick hon i stort sett en dummy i huvudet, men det var inga problem. Fotgåendet är också mycket bra. Sedan fick Lira apportera lite, bl.a. en markering upp i ett stenparti, som terrängmässigt var lite klurigare än vad hon är van vid. Att ta sig upp och hitta dummyn var inget problem, men att ta sig ned var värre... Genomgående var Lira ganska mesig idag, och grep inte apporterna ordentligt. Stadgan var iaf bra även vid apporteringen

Träningshelg

2010-04-11T16:59:00.004+02:00

I helgen har vi utnyttjat det fina vädret och tränat. Idag tränade vi apportering. Jag jobbar på att befästa "ut"-kommandot, d.v.s. att få Lira att vända bort från mig. Om Lira vet att det ligger något bakom henne är det inget problem, inte heller under ett sök, men om det finns flera apporter eller om hon inte vet att det finns en bakom henne är det värre. Idag kom vi på en övning som nog kan vara nyttig. Vi körde också linjetag på samma tema, utan synretning, och det gjorde hon jättebra!

Lira fick också apportera lite fågel. Hon måste fundera lite innan hon griper, men griper självmant och bär fågeln mjukt och stadigt. Och är så stolt över sin fågel:-) Lira var lugn och sansad under passivitet, lade sig till och med medan vi diskuterade.

Igår tränade vi lydnad med gänget. Lira tränade mest på ordning och reda och inte gå upp i varv. Men hon fick köra lite positioner och apportera tungapporten. Monty fick komma ut och skutta runt lite på plan också, det tyckte han var roligt! Annica tog lite bilder som man kan se i hennes blogg, ett par smakprov kommer här:

Lira jobbar med tungapporten

Monty tyckte det var lite blött

Lira tränar på ordning och reda - ligger plats

Dregelträning

2010-04-06T20:37:00.002+02:00

Idag fick jag tummen ur och gjorde något som var alldeles för länge sedan. Shaping. Fick inspiration från Eva Bodfäldts blogg och gjorde en dirigeringsövning. Lira gjorde snabbt om övningen till en dregelövning, när hon fokuserade på godisarna. Hon fattade inte övningen riktigt, en godis ute i taget gick bra, men när det var två trodde hon att det gick ut på att titta åt ett håll (och dregla) och sedan välja godis själv. Hon kunde titta stint på den vänstra godisen, jag kommenderade "så" och klickade, och Lira kastade sig åt höger och åt den godisen i stället... Sedan kraschade hon i korgen och sover nu sött.

Lira 1 år!

2010-04-02T21:53:00.004+02:00

Hurra hurra för lilla Lira som fyller 1 år idag! Lira har utvecklats till en mjuk, lyhörd och lugn hund som har en hel del krut när det gäller. Hon gillar att hämta tygpåsar, retas med Monty, sitta i knät och pussas, pussas, pussas....

Lira är anmäld till MH, kommer vi med blir det spännande att se om reaktionerna stämmer överens med vad jag har förväntat mig. Jag brukar fylla i ett protokoll innan, för att jämföra med det faktiska protokollet. Rätt kul:-) Hur Montys stämde överens kan man se på hemsidan.

Bildkollage på lilltjejen:

Monty 11 år

2010-04-01T11:40:00.010+02:00

Stort grattis till Monty som idag fyller hela 11 år! Han har varit med om mycket under sina 11 år, här följer en liten bildkavalkad:-)

1 vecka (underst)

14 veckor, 1 år, 10 år

Brudmagneten...
Fjällhunden...

Brukshunden...

Agilityhunden...

Världens bästa bus-Monty!