lördag 21 februari 2009

Högsta vinsten...

... vann jag igår, för jag var hos tandläkaren med resultat: inga hål, ingen tandsten och visdomständerna ser ok ut. Härligt! Jag gillar inte tandläkare nåt vidare... Senast jag var hos en tandläkare (jag sa att det var två år sedan men det var nog minst 3 i alla fall...) hade jag ont i flera månader efteråt, ingen hit. Nu var jag hos en ny tandläkare och det var tydligen en bättre... eftersom han inte hittade några hål;-)

Idag är det äntligen varmare, men i stället är det ett rejält busväder. Jag hade tänkt ringa runt och leta någon att träna med i helgen, men en förkylning gjorde att jag minskade ned till ett tänkt träningspass här hemma i stället. Men när jag och Monty kom ut och kände hur det blåste blev det bara en promenad... Det är svårt att motivera sig till långa promenader med en hund som helst vill tillbaka till soffan igen - precis som jag själv:-)

Vi har i alla fall tränat lite grann, att vara tyst med förväntan på skall (och att skälla ordentligt efter att ha varit tyst). Monty som är svårskallad (kan man inte tro när det ringer på dörren) tycker det är svårt men det går framåt i alla fall. Vi har också jobbat med att gå längre sträckor i fritt följ i rätt position, och även det ser rätt ljust ut. Krypet tränar vi också på längre sträckor inomhus. Det har också blivit en hel del jobb med inkallningar med ställande, varvar mellan belöning ur sittande, under sträckan och efter han kommit in. Har fått några grymt fina inbromsningar.

På tal om skällande på dörren så tycker jag att Monty har blivit sämre och snabbare att reagera sedan Iza försvann. Kanske smittade hennes lugn av sig på honom? Monty har för övrigt idag upptäckt att Izas favoritplats nu är ledig, och ligger där för jämnan.

söndag 15 februari 2009

Ny familjemedlem!

På alla hjärtans dag flyttade det in en ny familjemedlem hos oss! En liten rund och gosig sak med världens goaste päls. Han och Monty kommer redan bra överens, Monty ville busa lite våldsamt först, men när Monty etablerat vem som är boss har de tagit det lugnt. Bild på lillen nedan!






















V
V
Låt mig presentera............ Ronny the Rat!

För det var väl ingen som trodde att det var något annat? Som något litet svart med vassa tänder som inte kan hålla tätt? Vi funderar på att nöja oss med Rånny. Rånny är lugn och gosig och behöver inte gå ut när det regnar. Fast det är ju det som är grejen förstås - att man måste gå ut. Rånny är mycket svårmotiverad också, bryr sig varken om godis eller boll. Och viltvägrar gör han också.

Bilder från Schweiz

Matternhorn från precis utanför vårt hotell. På bilden syns även en av de elbilar som körde omkring på gatorna. Vanliga bilar är inte tillåtna i Zermatt.

Skidåkning, med Matterhorn i bakgrunden.

Moln över dalen...


Såna här såg vi massor av från liften - gems. Vi betedde oss som tyskar i Sverige - "Kolla! Gems!" Alla kastar sig mot sidan av gondolen:-)



På 3800 meters höjd, det var ganska blåsigt..!! Expedition vildmark:-)




















lördag 14 februari 2009

Skotertur och snälla hundar

Tog en skotertur med puffen idag. Jag tyckte det gick hur bra som helst att åka med Monty instoppad under jackan, men han var inte lika nöjd med arrangemanget:-)

Tänk om man fått en krona varje gång någon sagt att deras hund är snäll... Jag har dock träffat ett mycket litet antal "snälla" hundar... Idag var det en schäfertik, och jodå, hon var säkert "snäll", men när hon såg att Monty hade ett ben tyckte hon då att hon kunde ta det. På sedvanligt schäfersätt. Dum som man är högg jag ett rejält grepp i nackskinnet på hunden. Med fel schäfer hade jag väl varit ett par händer kortare nu, men med denna gick det bra och jag fick i stället en väldigt platt schäfer på fötterna. Kom då på att det var dumt att slita i en okänd hund, så där stod jag med schäfern på fötterna:-) Tills ägaren kom och lyfte bort den, för inkallning lyssnade den inte på. Monty var lite upprörd men lugnade sig fort när han fått tillbaka sitt ben. Schäfern var ju aldrig ute efter honom utan ville bara skrämmas. Och Monty klarar rätt bra att hålla isär sånt. Tänk om Iza varit med, hu... Koppel, som Monty hade på sig, är en bra uppfinning:-)

Läskigast var i alla fall på väg hem under sjön. Plötsligt började skotern gå långsamt, slängde en blick över axeln och såg spåret, fullt av djupt vatten. Även spåren runtomkring var fyllda med vatten. Skotern började gå långsammare, och jag tänkte, shit, ska vi bli stående här? Men det klarade sig och vi kom upp på land.