Jo, jag vet...

... vad vi behöver träna på.

På apporteringskursen vi går för Lars Hörnell är budskapet tydligt. Linjetag, linjetag. Däremot tycker jag att hon på senaste tillfället lydde signaler mycket bra, dvs stopp, inkallning och dirigeringar. En annan sak jag märkt av är att Lira börjat markera riktigt bra. Utom med bollkastare, men å andra sidan har vi aldrig tränat med apportkastare med bolltillsats. Senast gjorde hon ett par riktigt fina markeringar, bl.a. en som i mina ögon var mycket lång, minst 150 meter. Nedför en lägda, över ett dike, genom ris, och så tillbaka samma väg utan att ta den lättare vägen runt.

I går hade den lokala goldenklubben working test. Det var ganska okomplicerat i fjol, så jag tänkte det skulle vara lämpligt för oss. Working testet var upplagt så att man behöll sitt startnummer hela vägen, och jag hade förstås första start i öppenklass;-)

Första stationen var ett linjetag. Första problemet var att lokalisera rätt område... Det skulle finnas en snitsel, men jag var inte kapabel att få syn på den. Till slut trodde jag att jag visste vart dummyn befann sig, och skickade Lira. Hon gick ut rakt och fint, men när hon passerade legan där nybörjarklassens dummy varit, stannade hon upp och dök ned med nosen. Jag stoppade henne för att skicka ut henne längre ut, men i stället tappade jag henne in i skogen. Jag brydde mig inte om att blåsa utan väntade tills jag såg henne mellan träden. Kallade in henne, stoppade, och skickade ut igen - och dummyn hittades....inte där jag trodde den var. 8 poäng...

Andra stationen var ett närsök. Jag tyckte det gick ganska bra förutom att jag en gång tappade Lira ur ett område. Dummiesarna var väl gömda, ena fick hon gräva upp ur mossan:-) 17 poäng.

Tredje stationen var en dubbelmarkering med skott. Äntligen! sa Lira och vaknade upp lite. Spikade båda i högt tempo. 20 poäng!

Fjärde stationen var en dubbelmarkering på vatten, först en från båt på blankvatten, sedan en från land i vassen. Ville skicka till vassen först, så jag vred upp Lira ordentligt innan markeringen föll. Funkade utmärkt, markeringen spikades. Sedan hade hon bråttom ut till den på blankvattnet:-) Spikades också. 20 poäng!

Femte stationen var en vattendirigering! Eftersom Lira egentligen aldrig gjort någon vattendirigering ville jag inte chansa utan någon backup-plan, så Lira fick mer hjälp än vad som var tänkt;-) Hon gick ut bra, men simmade iväg åt vänster mot markeringen. Blåste stopp och hon lyssnade jättefint! Dirigerade åt höger och då simmade hon åt rätt håll och plockade in dummyn. Med facit i hand hade hon nog fixat dirigeringen utan extrahjälp också, men varför chansa. Domarna tyckte hon jobbade jättefint men drog 10 poäng för "otillåten" hjälp. 10 poäng.

Slutresultat 75 poäng och vinst i öppen klass. Nöjd med Liradinin. Extra plus för att hon har blivit så lugn vid sidan och i passivitet:-)

Finaste långnosen!

Idag har vi tagit det lugnt och bara promenerat. Lite bilder hur våra promenader ser ut:

Pelarsalen


Home sweet home (ser ni huset?)

Debut i öppen klass

Idag debuterade Lira och jag i öppen klass på WT, på Övikssektionens KM. Jag var lite tveksam innan om jag skulle ställa upp, för jag tycker egentligen inte att Lira har befäst de kunskaper som behövs. Jag hade hellre stannat kvar i nkl lite till, dumt att ta en 1:a på hösten... För er som inte vet, tar man en etta i nybörjarklass på B-prov (officiellt jaktprov), får man fortsätta i nybörjarklass på working test (inofficiellt prov) året ut. Dvs, tar man ettan på våren får man träna hunden en säsong till, tar man den på hösten förväntas hunden förvärva samma kunskaper över vinterns vilomånader;-) I alla fall, jag behöver rutinen, och det går ju att bryta om det blir för svårt.

Jag gick in med inställningen att jag inte skulle blåsa så mycket på min hund. Vi hamnade i en grupp som började med en dirigering, ruta 4. Dirigeringen var inte så blodig, det var inte så långt och i lättsprungen terräng. Den enda störningen var skott och neddimpande dummies från en markeringsstation som låg precis bakom ryggen på oss. Lira gick ut rakt och fint, och rätt över dummyn och fortsatte bortåt... Min närsökssignal (som borde föregåtts av ett stopp) ignorerades... Jag fick dirigera om lite, men det dröjde inte så länge innan dummyn var bärgad. Lite för många visslingar i pipan och någon olydnad också. Poäng 18.

Vis av tidigare erfarenhet gick jag sedan direkt till fältet, ruta 5, för att minimera tiden att vänta där. Det var ett ganska litet fält, där 4 av 5 dummies skulle hämtas på max 4 minuter i öppen klass. Här försökte jag hålla Lira lugn så att hon inte skulle försvinna iväg för långt, i stället för "SÖK!" sade jag "sööööök..." lugnt och stilla. Det fungerade, Lira tog det lugnt. Tre dummies hämtades in ganska snabbt. Den fjärde missade hon med en halvmeter enligt domaren, men ligger vinden fel så... Tre dummies blev resultatet av denna ruta. Tydligen hade väldigt många problem att få in andra dummies än de tre vi plockade in, så vi var inte ensamma iaf. Lite blåsande, och alla utom en åtlyddes direkt. Även inkallning;-) Poäng 15.

Sedan fick jag direkt gå in på en markeringsruta, ruta 3. Där var det i öppenklass en dubbelmarkering med skott före varje markering. Markeringarna landade dolt i ris, dessutom mycket nära dirigeringsrutan. Lira valde den sist kastade markeringen och sprang direkt till rätt område. Hon fick leta litegrann för att hitta, men höll sig fint i området. Hon hade inga problem att komma ihåg den andra markeringen, fick leta lite igen men höll området mycket bra. Mycket nöjd med denna ruta! Inget blåsande, och en gång var Lira bara någon meter från en hund som gick förbi, men var fullt fokuserad på att leta efter sin dummy. Poäng 19.

Vi gick vidare till ruta 2, som var ännu en dirigering. Först en transport till skickpunkten, och sedan ett linjetag nedför en backe och längs en ledningsgata. Det här linjetaget var längre än det förra. Skickade iväg Lira och hon gick rakt ut till dummyn, och fortsatte över... Men nu var jag med, och blåste stopp + närsök, och Lira stannade och tog dummyn direkt. Poäng 20.

Sista stationen var då ruta 1, en dubbelmarkering för ökl, i en svag nedförsbacke på ängsmark med björkar. De här markeringarna var betydligt längre än de förra, dessutom var det nära ruta 2. Det var heller inga skott på denna station. Många hundar hade svårt, och jag såg i alla fall en som plockade in en dirigeringsdummy i stället... Lira började med den sist kastade markeringen, som hade landat framför ett buskage. Lira gick lite för långt och letade bakom buskaget och längre bort, men när hon inte hittade där tog hon sig framför buskaget och in med dummyn. Nu hade hon dock inte riktigt koll på den första. Hon gick ut lite för "rakt fram", och försvann i fjärran. Jag bestämde mig för att ha is i magen, och stod bara och väntade. Och väntade. Jag ville inte försöka kalla in eller dirigera, eftersom avståndet var så pass långt. Så i stället väntade jag. Till slut tog sig Lira fram till rätt område och hittade dummyn. "Bra kört" fick jag som kommentar - jag som "kört" genom att inte göra något alls:-) Nöjd med mig själv som vågade vänta;-) Poäng 14.

Mycket nöjd med Lira!

Efter lite gratis hamburgare och mycket väntan var det dags för resultatet. Lira blev bästa Övikshund i öppenklass och därmed klubbmästare, med resultatet 86 poäng av 100!

Lika duktig som söt!

En mycket trevlig dag, välarrangerat, tur med vädret, och dessutom trevliga priser:-) Lira tuggar just nu nöjt på ett av dem!

Hunden ovan är inte Lira - det är lite svårt att fota sin egen hund in action - utan en tik från Masterkeys, en "halvkusin" till Lira.

Nu får vi spåra i skogen!

0430 kravlade vi oss ur sängen, för ovanlighetens skull var Monty morronpigg och uppspelt. Han är erfaren och förstod att det var tävling på gång. För att inte göra honom besviken fick han följa med som sällskapsherre när Lira och jag styrde kosan mot Matfors och debut i appellspår.

Naturligtvis drog jag startnummer näst sist, jag som helst har spiken... Det var tur att jag var förberedd på att det var lägdspår, det var väldigt annorlunda mot vad jag är van vid. I stället för att sitta ensam i en bil mitt ute i skogen, parkerade alla bilarna ihop och sedan fick vi promenera ut till spåren. En bra bit i mitt fall:-) Det gick det också. Och roligt var att man kunde se vissa av hundarna gå sina spår. Otroligt vad olika hundar spårar!

Lira spårade som en galen övertrimmad dammsugare. Jag hade haft sinnesnärvaro nog att ta ut henne till spåret i god tid, så hon fick ligga och sansa sig lite först. Därför låg hon visserligen på som en gnu i selen, men med låg nos mitt i kärnan. Och trot eller ej, men alla apporterna fick jag levererade utan protester. Antagligen på grund av mina halvt hysteriska BRAAA så fort Lira hade en pinne i truten. I vinklarna körde hon för säkerhets skull någon form av speedad rondellkörning ett par varv, vilket ryckte ned betyget ett snäpp. Efteråt kommenterade en av domarna att labradårer är de bästa spårhundarna. "Fast hon var lite het" :-)

Tillbaka på klubben överraskar Lira med att göra en helt perfekt budföring, dvs återvände frivilligt till mig utan att plocka upp något föremål på vägen! Hon gillade kanske inte mottagaren?;-)

Direkt efter, värsta momentet, platsliggning. Lira som var mer sugen på budföring provade lite olika varianter: Upp med huvet, ned med huvet, nosa lite (..!). Och så slänga ut bakbenen lite bekvämt förstås. Tur för mig att vi inte kör tävlingslydnad:-) Den gigantiska schäfern som låg bredvid Lira pep och kröp en del, men det bekymrade matte mer än Lira. Iza hade aldrig i livet vågat ligga kvar...

Jag var ganska lugn inför lydnaden. Lira var varm och lite trött, kom på att det nog är första gången Lira är på en annan brukshundklubb än hemma. I alla fall så börjar fotgåendet med att Lira sväljer fel och börjar hosta direkt vi börjar gå. Ingen idealisk start och vi får inte till det här riktigt fina fotgåendet, men det belönades ändå med en 10:a av ena domaren! Är nog första gången faktiskt jag får en tia på linförighet/fritt följ. Framförgåendet som brukar vara så fint gick ovanligt dåligt, men övriga moment gick lite bättre än vanligt. Fram till hoppet. Lira hoppar ut fint och sätter sig direkt på kommando. Men så ser jag att hunden plötsligt ser jätteglad ut - uh oh... Och precis när tävlingsledaren öppnar munnen så hoppar Lira tillbaka och gör en superfin ingång... Attans, 16 poäng i sjön:-) Mitt fel förstås, har nog aldrig belönat när hon suttit en stund, utan antingen direkt efter sitt eller efter återhopp.

Flera personer kom fram efteråt och berömde lydnaden, jättekul! Slutresultatet blev 284,25 poäng och en förstaplats! Och igen visar det sig att mina, annars extremt olika, hundar är väldigt jämna. Monty hade 286,25, Iza 286, och då Lira 284,25:-)

Protokoll finns här: https://sites.google.com/site/sportpuffen/liras-resultat/protokoll

Hade tänkt mig en tjusig bild med pokalen mellan Liras tassar. Lira hade andra planer...

"Mitt" spår i Matfors, sett från bilen

Det var så kul att komma ut att tävla bruks igen, det är sån trevlig stämning:-) Matfors var jättebra att tävla på, dit kan vi absolut tänka oss att återkomma.

Och äntligen "får" vi spåra i skogen!!

De' e' mycke' nu

Sen sist har vi hunnit gå några spår till, med rätt lyckat resultat mestadels. Hemligheten är nog tyvärr att vi ju fått lov att spåra i koppel i stället för lina. För några dagar sedan kom paketet från Jami, innehållandes vår nya spårlina. Blir invigning av den i helgen. Ärligt talat är jag tveksam till den, men vi får väl se… Säker är jag däremot på att Lira kommer att utnyttja linan till max, att lugnt lufsa fram i spåret är inte Liras grej…


I veckan började den praktiska delen av den apporteringskursen som jag ska gå. Krav för kursen var pris i nbkl. Övervägande delen av övriga deltagare har hundar som är 4+ och har startat flera gånger i öppenklass…

Efter lite lydnad där Lira verkade börja fundera om Apan var på ingång under fotgåendet (växlade från jaktfot till tävlingslydnadsfot), testades våra, eller hundarnas, kunskaper. Först en markering bakom ett krön som var lite jobbig eftersom man inte såg vad hundarna pysslade med… Men Lira kom rätt snart tillbaka över krönet med dummyn, så hon skötte sig nog hyfsat i alla fall.

Men sedan blev det värre… Ett långt dolt linjetag bakom två små kullar, dessutom med en störningsmarkering ner i en sänka. De gånger Lira har gått dolda linjetag utan någon som helst retning eller känt område kan nog räknas på ena handens fingrar. Kommer på ett, på ett WT. De gånger hon fixat ett dolt linjetag är ännu färre.

Så, långt om länge kom dummyn in, men något linjetag kunde man inte tala om. Ingen direkt lydnad på pipan heller;-) Så skulle markeringen tas in. Markeringen? Var sjutton hade den nu landat? Som tur är, är min hund mindre besläktad med guldfiskar än vad jag är, för hon for iväg rakt ut hela vägen och hämtade in markeringen direkt – underbart!

Men vår insats på linjetaget renderade i att vi direkt förpassades ned i lekisgruppen där vi fick träna linjetag mot målområde. Det är en övning som vi är mer hemma på, och Lira skötte sig till största delen klockrent, och hade underbart roligt också:-) Lugn och tyst i passivitet också. Och söt!

Några tankar fick jag med mig från kursen, och de ledde till ett mycket bra träningspass dagen efter. Då jobbade vi på samma sätt som på kursen med att öka längden på linjetag, med och utan störningsmarkering och på en nivå som passade. Dessutom lite kluriga markeringar, som jag är jättenöjd med hur Lira klarade. Jag tycker att Lira verkligen har gått framåt sen i höstas, jättekul!

Mycket apportering blev det denna vecka. Nästa vecka blir ännu värre, gå på kurs, hålla kurs, filma mh, städa Hundtorpet, och så WT. Risken finns väl också att det är något man borde träna efter kursen;-) Phu… Maj, årets ”värsta” månad. Nu hoppas vi i alla fall på en lugn (på alla fronter) och trevlig helg:-)