Broträning

Som jag skrev på Facebook, att vara modig är inte att aldrig vara rädd, det är att vara rädd men göra det ändå...

Vi hade broträning på semestern. Bro 1 var inte så hög och gjord i trä, men den svajade ordentligt! Vi blev varnade att hundar inte brukar gilla att gå över bron. Vi provade, och det här var Liras reaktion:

Svansen i vädret och helt oberörd spatserade hon över den svajande bron först av alla. På tillbakavägen tog hon den i full galopp (jag hade hjärtat i halsgropen).

Montys sätt att ta sig över bron (OBS - agilitychampion!):

Han kom halvvägs, sedan vände han tillbaka (smart hund - not). Tur att husse hade balans nog att bära honom, jag hade inte fixat det... Och tur att det var Monty som inte vågade, jobbigt att bära Lira.

Bro 2 var 10 meter över en fors, och gjord av sektioner typ gallertrappa. Monty kastade en blick på den och sa "Glöm det". Lira tyckte det var ganska läskigt att se rätt igenom det hon skulle gå på. Men jag gick först, och vågar matte så måste Lira våga också. Hon smög sig ut på bron och närmast kröp över, med blicken stint fäst på mig. Men hon vågade! På tillbakavägen gick hon ut först, och det gick bra till halvvägs ungefär, då hon råkade titta ned - "Oh shit vad långt det var ned". Då var det säkrast att stanna där hon var tills jag kom fram så hon kunde gå fot över. För att gå fot, det är tryggt det!

Min modiga Liradini!

Överraskningen

När jag kom hem ifrån lägerveckan väntade en överraskning, Daniel hade jobbat lite på vår balkong... Anledningen:

Fult golv och flagnande färg...

Akaciatrall och nymålat plåtbleck
Murket räcke som skymde utsikten...
Nytt å fräscht

Gamla möblerna:

Nya möblerna:

Före:

Efter:

Nån som vill komma och fika? :-)

The pink lady

Lira demar sin nya outfit för spårarbete:-)

Tyckte det var dags för Lira att få en egen sele, i rätt storlek. Och då måste ju halsband och lina matcha också? Första gången jag har en "riktig" spårlina, inte inköpt på järnhandeln. Men jag måste ha något som jag kan hålla emot i. Har köpt nya handskar med bättre grepp också, tyvärr matchar de inte;-)

Lira spårar mycket bra och det vore dags för appellen om det inte var för den där lydnaden... Framförgående och "finputs" är det som saknas - men framförallt uthållighetsträningen. Som väl är själva poängen med lydnad, men ack så tråkigt. Då är det mycket roligare med jaktträning, där man får vara i skogen hela tiden. Appellen kan vi ta till våren, kanske har jag mer motivation till lydnadsträning på vintern...?

Idag har vi tränat tillsammans med Jennie. Det blev en markering med skott (inkl. ett skott utan hämtning), ett sök med 5 vilt, en dubbelmarkering och två linjetag. Lira löste det mesta mycket bra, var lugn och stadig vid skotten och var tyst i passivitet när Phoenix fick sina linjetag. Sen finns det förstås alltid rum för en och annan förbättring:-)

Dummykastarexperten

Var och hälsade på i mammas föräldrahem, nu ägt av hennes bror. Ett underbart ställe med "träningsmark" utanför knuten, så jag kunde inte låta bli att ta med mig Lira och ett par dummies. Tänkte köra ett linjetag över lägdan mot ett målområde i ett skogsparti. Skickar in en dummy lite diskret i skogen, och kastar sedan en dummy högt och fint åt helt fel håll rätt ned i diket mellan skogen och lägdan. Diket var typ 30 cm brett och nästan en meter djupt med tjockt med lera på botten. Inte helt lätt att fiska upp dummyn iklädd kjol och lågskor... Torkade av dummyn så gott det gick och skickade in den åt rätt håll i stället. Tillbaka till Lira som tåligt väntade. Skickade på markeringen vilket gick mycket bra.

Riktade sedan upp henne för ett linjetag, och hon går iväg som ett spjut till rätt ställe. Eller? Medan Lira söker och söker börjar jag fundera. Vart hamnade egentligen linjetagsdummyn? Har jag skickat Lira till rätt område? Lira är främst intresserad av ett specifikt område, men lämnar det till slut och går ut på ett vidare sök, så jag kallar in henne. Vi gör om linjetaget, och hon drar till samma område - och nu börjar en misstanke spira... Kanske hamnade dummyn... Och så dyker plötsligt Lira ned med framkroppen i diket och en stund senare (efter lite grävande misstänker jag) dyker hon upp med en fullständigt lerindränkt dummy i munnen.

Hur lyckas man med två stycken dummies träffa ett 30 cm dike övervuxet med div gräs fast man siktade en bra bit bortanför diket? Den andra dummien hade sjunkit ned helt och hållen i leran så den var inte så lätt att hitta. Kanske var det en bra övning för Lira

I övrigt har vi mest pysslat med vattenarbete i värmen, på 4 olika ställen.

Labrador working camp

5 dagars apporteringsträning i Bispgården, mycket sol, inget regn, trevliga människor, bra instruktörer och en suverän hund - kan man inleda semestern bättre?

Vi spenderade hela dagarna ute i skogen - lunchen kördes ut till markerna, vilken lyx. Lira tvingades lära sig skilja på arbete och passivitet, och redan dag 2 kunde hon rulla ihop sig och sova så fort jag satte mig på ryggsäcken mellan två arbetspass. På natten sov vi som stockar i husvagnen.

De tre första dagarna hade vi Ingrid Björne och Katarina Nordström som instruktörer. De lade upp övningarna mycket bra, så att det aldrig blev för mycket stress för våra unga hundar samtidigt som vi fick "sträcka" på hundarnas kunskaper. Jag är särskilt nöjd med ett linjetag som Lira löste jättefint trots en störningsmarkering på vatten och en dubbelmarkering som Lira spikade. Liras favorit var dag 3 när hon äntligen fick söööka alldeles själv:-) Lira löste faktiskt allting mycket bra, den dummy vi lämnade på andra sidan en kanal var ju bara för att Ingrids Royce skulle få möjlighet att visa upp sig...

Här på andra sidan ligger det alltså INTE kvar en dummy fortfarande...

Dag 4 var det vattenträning för Anthea Lawrence. Anthea är noga med grunderna så det blev mycket passivitet och lite blöta tassar. "The little one" skötte sig utmärkt.

Dag 5 var jag lite seg efter 4 dagars hårt arbete (det hade absolut inget med pub, öl och allsång att göra..!). Naturligtvis var det veckans svåraste pass, dirigering för Tomas Söderström. Men Lira fixade att gå dolda linjetag utan annan retning än ett skott och så får vi helt enkelt träna vidare på stoppsignal. Hon är ju bra söt som Tomas sa:-) Och med ett behagligt temperament eller hur han uttryckte sig.

Den söta hunden ligger passiv med en handduk som skydd mot broms och sol.

En fantastisk vecka med ett fantastiskt arrangemang och en fantastisk hund;-) Känns lite som en skrytblogg nu men jag är jäkligt nöjd med Lira. Jag har fått tillbaka den fina stadgan vi haft (även vid skott!) och hon har jobbat ivrigt men koncentrerat även när hon varit trött. Jag har lärt mig att Lira kan ligga lugnt och stilla vid ryggsäcken - och inte ett pip på hela veckan.

Delar av grupp 3 får instruktioner.

Hanna med Lyra och Anna med Lira (ett och annat missförstånd) diskuterar dagens träning i skuggan av ett träd - visst ser det ganska avslappnat och skönt ut?

Å trött blir man till slut - go' natt.