Liradini is back!

De som har läst bloggen vet att Lira som valp brukade vänta innanför dörren i stället för i valphagen man lämnat henne i när man kom hem. När hon blev äldre utförde hon dödshoppet över altanräcket. Men så blev hon äldre och förståndigare - trodde jag! Liradini gömmer sig inte långt under labradorpälsen.

Idag gick jag ut med hundarna separat. Först gick jag och Lira en sväng i djupsnön. Lira skuttade glatt i snön och var nöjd och lite trött när vi gick tillbaka. Sedan lämnade jag Lira inne med husse och gick längs vägen med Monty. När vi kommit till slutet av vår gata hör jag plötsligt "tadadam tadadam" bakom mig, en stor hund kommer rusande i full fart. Jag får hjärtat i halsgropen och hinner tänka att en hund som kommer i den farten har knappast vänliga avsikter. Snor runt, och visst kommer det en hund i full fart - Lira! Hur i sjutton har hon kommit ut? Hade husse släppt ut henne av någon anledning? Det var bara att kommendera fot och traska hem igen. Lira hade fått upp dörren, Daniel misstänkte att den inte var stängd ordentligt. Så in med Lira, och dubbelkoll att dörren var ordentligt stängd. Så gjorde Monty och jag ett nytt försök.

Vi hinner bort till exakt samma ställe på vägen, då jag återigen hör en hund i full sula bakom oss. Det är förstås Liradini som igen kommer rusande. Bara att kommendera fot än en gång och vända hemåt. Hade ganska svårt att hålla mig för skratt denna gången... Den här gången var det en annan dörr som hon lyckats få upp bakom ryggen på Daniel, och så full fart efter matte!

Monty och jag kunde slutföra vår promenad, och när jag kom hem var Lira instängd bakom flera dörrar och barngrind, och distraherad med morot:-) Trodde husse skulle vilja posta henne raka vägen till Avesta, men han tog det med humor...

Liradini, utbrytardrottningen!

Man har aldrig tråkigt med Lira, hon är underbar! Men jag börjar bli orolig, hur ska det gå att hålla Liradini instängd i hundgården???

Monty hos veterinären

Monty var hos veterinären idag. Han var i fin form men diagnosticerades med hjärtfel:-( Som tur är vet han ju inte om det själv...

Total bloggtorka, verkar inte hända så mycket... Idag gick vi en mysig promenad i solen. Lira fick träna litegrann på "ut" till ett närsök hon sett läggas ut. Gick bra, men jag märkte att hon började förekomma mig. Så nästa gång följdes stoppsignalen av en inkallningssignal. Lira blev överraskad men lydde jättefint.



Igår städade vi huset i Landsjö hela dagen eftersom vi hade en spekulant som skulle kolla. Nu är det jättefint:-) Vi vill nästan flytta tillbaka;-) Lira var helt utmattad på kvällen, fast hon inte gjort något alls... Nu håller hon istället på och pesta mig för hon vill göra något. Efterätt:-)

Monty har fått sig ett bad och en rakning idag, han är så fin. Men det var INTE populärt. Monty föredrar att vara "en riktig hund" lite orakad och skitig, som på fjällvandring med husse.


Monty på fjällvandring september 2009. Han äger fjället!

Lira 9 månader

Dags för 9-månadersbilder! Ca 19,5 kg "grovt vägt" och typ 53 cm.

Möte med häst

Helg efter en lagom lång vecka (2 dagar) och äntligen fint väder och sol! Tog med mig hundarna ut i skogen en sväng. Där träffade vi en trevlig häst med dito ryttare. Lira har aldrig sett en häst på så nära håll, men hon gick modigt fram och hälsade mycket väluppfostrat nos mot nos. Hon var lite imponerad av en så STOR "hund" så hon bjöd för säkerhets skull upp till lek också. Vilket hästen vänligt avböjde:-) De var så söta, man skulle ha en personlig fotograf med sig... I alla fall är det skönt med en hund som reagerar med nyfikenhet i stället för rädsla inför något okänt.

Bilden: En avslappnad Lira på sin första och enda agilitytävling. Även det tog hon med ro.

Lira fick några linjetag och en lätt dubbelmarkering också, så hon har varit nöjd hela eftermiddagen. Slocknade direkt vi kom in i mattes knä. Å nu har hon fått mat och är nöjd igen. Men på golvet eftersom mattes knä är upptaget av en laptop. Taskigt värre.

Tillbakablick 2009

Året inleddes tråkigt med att Iza flyttade ut. Jag hoppas verkligen att hon trivs med livet i sitt nya hem. Tråkigt också med otrevliga kommentarer och lögner som drabbade även andra än mig:-( Jag saknar min vackra goa Iza mycket.

Monty har trappat ned under året, blev några få agilitytävlingar där resultatet tydligt präglades av att vi inte tränat något alls egentligen. Spårandet har vi förstås fortsatt med, och han går fortfarande från klarhet till klarhet. Grädden på moset var spårtävlingen i augusti där han förutom sedvanligt fint specialarbete även gjorde en efter förutsättningarna bra lydnad! Där jag också lärde mig att man bör ställa sig PÅ rutkanten innan man sänder ut hunden i rutan (för visst får man väl det?).

På det vardagliga planet känns det som att han har blivit betydligt äldre i år, för bara ett år sedan rusade han fram i skogen, i år traskar han mest i närheten. Men pigg är han fortfarande och uppskattar verkligen att få vara ”ensamhund” några dagar i veckan hos sin nya daghusse.

Första hälften av året präglades av en lång väntan, på löp, parning, ultraljud, valpning och besked om det skulle bli något nytillskott. Och sedan väntan på första besöket och så till slut hämtningen av Lira som kom instormande och var mycket efterlängtad.

Lira var helt oberörd av att flytta till ett nytt hem. Hon gav i vissa situationer ett ganska försiktigt intryck men har vuxit till sig enormt. Det händer ju mycket under en valps första år, och hon har gått från att vara en sjövild skrikande buse till att nästan bete sig som en vuxen hund. Jag har länge gått och väntat på explosionen – när ska hon bli urjobbig?

Lira har fått prova på det hon ska få göra som vuxen hund, men jämfört med många andra har vi tagit det lugnt. Häftigt för mig har varit att uppleva en hund som verkligen har tydliga medfödda egenskaper, jag kommer aldrig att glömma bilden av den lilla valpen som utan kommando och utan att ha sett något falla efter ett skott flyger iväg i full fart för att söka i krutröken.

Lira är en härlig bekantskap vars personlighet sammanfattades mycket bra av min svärmor: ”Tänk att hon kan vara så lugn samtidigt som hon är så lekfull.” Lira i ett nötskal.

Nästa år ska Monty få fortsätta vara sällskapshund i soffan, gå härliga skogspromenader och självklart spåra kluriga och roliga spår. För Lira väntar ett spännande år med MH, röntgen, träning och kanske till och med något prov?