Spår på två sätt

Igår var vi ute och spårade. Jag introducerade spetsvinklar för Lira med ett M-spår. Terrängen var ett typiskt norrlandsspår, blöt halvmyr, diken, hygge. Lira tog spåret i 290 som vanligt. Själv lyckades jag med konststycket att tappa linan 2 gånger på 200 meter... Hur hon tog spetsvinklarna? I första trasslade linan omedelbart in sig, men när jag trasslat ut den var hon på spåret i alla fall. De två andra - har ingen aning, jag var fullt upptagen med att hålla mig själv på fötterna... Första gången jag tappade linan försvann Lira i fjärran. Inte långt efteråt kom hon tillbaka med en pinne (hon apporterar alltid bättre om jag inte håller i linan!), och spåret hade hon koll på. Andra gången fick jag också se den neonrosa linan försvinna bland träden. Dock kom Lira på inkallning denna gång och sedan tog hon mig snabbt vidare på spåret.

Diken och terrängväxling var noll problem och det är kul att hon har näsan så med sig trots att det går så fort. Det gäller bara att hänga med och hinna hantera linan och läsa hund...

Nästa gång är jag sugen på ett längre spår. Denna dag kändes det för kort (och Lira var superpigg när vi kom hem). Måste ta tag i lydnaden också så vi kan komma ut på planen snart också... Vad hjälper det om hunden skulle fixa ett elitspår om den inte kan gå fritt följ?

Idag var en strålande höstdag som gjord för hundträning. På schemat stod apportering. Lira fick bl.a. jobba med markeringar på växlande avstånd, och att lyssna på dirigering. Hon markerade mycket bra! Att lyssna på mig gick det också... Vi avslutade med att testa ett släpspår med kanin. Lira har ju spårat en del, så det kan hon, frågan var bara om hon skulle förstå vad det handlade om. Det gjorde hon, direkt vi kom fram till spåret dök hon ned med nosen, och for iväg. Efter en stund såg vi att hon kom fram till och tog upp kaninen, sedan snodde hon runt och sprang samma väg tillbaka. Äntligen fick hon gå ett spår i sitt eget tempo, utan en bromskloss bak i linan. Och att apportera kanin är enligt Lira mycket roligare än att apportera spårpinne!

Kamphund

Jag har en pitbull...

Den här bilden ska jag sätta upp på dörren:-) Visst är det lite likt en tocken där kamphund..? Den där blicken är väl det som de (upptinade) änderna ser...

En kväll i september

Tränade med Jennie idag, direkt efter jobbet. För Lira går nog inte träningspasset till historien som det roligaste hon varit med om. För det första var det inte vilt utan töntiga tygpåsar. Å sen var det vatten, och inte plums och plask utan lugnt och fint (nåja) i och ur. Å andra sidan bjöds det på köttbullar(!) och det hör inte till vanligheterna direkt... Och sedan höll matte på och fånade sig med inkallningar och stoppsignal och slutligen fick Lira sitta - uppbunden till råga på allt! - medan Phoenix fick apportera. Så orättvist. Men jag är mycket nöjd med passet, körde grundläggande grejor och det kändes bra att bygga vidare på.

Och så gjorde vi ett linjetag, som jag tänkt skulle vara rejält långt. Men jag bangade när jag kom ut och såg terrängen (kyckling), det var högt gräs och nivåskillnader som jag inte räknat med, så det blev inte så långt i alla fall. Men Lira for in i gräset med full fart och kom ut igen med dummyn, höll riktningen rakt och fint trots att hon nog inte såg så mycket.

Sen åkte vi äntligen hem till middagen. Plockade några rejäla morötter ur landet i mörkret, lade till en av föräldrarnas egenodlade tomater, och så hemgjord äppeldricka till maten. Så gott, och måste väl vara nyttigt (OK, inte äppeldrickan) också? Garanterat obesprutade grönsaker:-) Åskregnet hade gått hårt åt syrenhortensian, så jag plockade in en massa blomklasar samtidigt som morötterna. De är fina i två skålar inomhus också.

Nu har jag tre alternativ:

1) Slappa

2) Göra klart i rummet jag klinkrade igår

3) Städa köket

Borde börja nedifrån, men viss risk att det blir från andra hållet;-)

Världens bästa Montymupp, fick också käka köttbullar idag

Om en tandborste

Idag styrde vi kosan mot Härnösand och ett nytt försök på B-prov i nybörjarklass. Provet var inleddes med en transport över ett djupt och brett dike till en relativt lång enkelmarkering i en uppförsbacke på ett hygge. Det var lite knepigt för hundarna iom uppförsbacken och det höga riset.

Tjejen i svart är hundföraren. Golden sitter passiv - det var rätt nära. Kastaren står i höjd med de två björkarna strax utanför bild åt höger, och kråkan landar någonstans nedanför björkarna.

Sedan var det en kort transport till söket. Söket var väl inte så stort men med ganska risig terräng och framförallt några hinkar med vilt som stod strax bakom linjen (mer om linjen sen...). Fem fåglar var utlagda. Många hundar hade problem här.

Vattendelen av söket var till höger. Ena fågeln var klurig för den låg nära hinkarna med förbjudet vilt.

Provet avslutades med två enkelmarkeringar på vatten. Enda svårigheten där var att de föll ganska långt bort, men ganska nära land.

Båten är bakom grenen till höger. Hundföraren står i gul tröja på land.

Lira och jag hade startnummer 15, d.v.s. sist. Vi fick lov att komma lite senare (tack för det!), men då missade jag å andra sidan genomgången. Efter en lång väntan var det vår tur. Lira var med på noterna direkt - här skulle jobbas. Domaren försökte hälsa på henne men ignorerades totalt. Här skulle jobbas:-) Lira gick på klospetsarna fram till enkelmarkeringen, men satte sig direkt på signal när vi kom fram till diket - jag ville gå över först i lugn och ro och inte stå på öronen i vattnet...

Lira var stadig i skottet och gick iväg fint. Hon kämpade sig fram över hygget, spikade inte markeringen men låg kvar i området och jobbade bra tills hon hittat kråkan.

Transporten till söket var lugn och behärskad. Jag frågade domaren om jag fick röra mig på linjen, och hur långt. "Linje? Jag ser ingen linje!" Bara att stå still alltså:-) Jag hade sett för mig hur Lira i sedvanligt 290-tempo kraschade rätt in i riset i sökrutan, men hon var smart nog att anpassa tempot. Hon hämtade snabbt in 3 fåglar (sista gången stod hon på öronen precis när hon skulle lämna av, men fågeln höll hon fast). Sedan ville jag att hon skulle söka mer ut i vattnet, och fick då skicka henne nästan parallellt med vilthinkarna. Som så många andra hundar hamnade hon vid hinkarna, men jag fick in henne utan att hon plockat upp något.

När samma sak hände på nästa skick, skickade jag henne åt ett annat håll i stället. Nu drog hon iväg åt fel håll mot markeringen (flera hundar hade gjort samma sak, så det var nog en nice vittringsgata där). Jag fegade och stoppade henne inte, utan hoppades att hon skulle vända av sig själv. Det gjorde hon inte. Fick kalla in henne när hon var rejält långt borta i stället. Samma sak hände en gång till (skäms) och nu såg jag henne stå på bakbenen mot ett träd där det tidigare suttit en (levande) fågel..! Tredje gången hon tänkte göra samma sak blåste jag i alla fall stopp och så småningom hittade hon en kanin. En tamkanin!!! Kanin som kanin tyckte Lira i alla fall.

Så var det bara vattnet på högerkanten som inte var avsökt - dvs i närheten av där hinkarna var. Jag kunde inte skicka henne rakt till området p.g.a. ett snår. Att skicka parallellt med hinkarna hade jag provat. Det var bara att skicka in henne i rutan och hoppas att hon själv skulle inse vad som inte var avsökt. Och det gjorde hon. Hon hittade rätt snabbt den sista anden. Dock ställde hon sig med den i munnen och tittade på mig. Kom direkt på signal. Jag undrade över detta tills jag kom på att det nog berodde på att jag hindrat henne från att apportera en and från hinken i närheten. "Är det OK att jag tar denna matte?" Typiskt Lira, vill göra rätt:-)

Så vidare till vattnet, återigen en lugn och fin transport. Första markeringen gick hon i lite försiktigt men utan att tveka, och simmade iväg. Domaren undrade om det var personligt rekord, men nej, förra provet simmade hon fortare:-) Hon gick i land en bra bit bort där hon tyckte det var bra. Kom så fint med fågeln, men precis bakom ryggen på domaren stannade hon och skakade... På andra markeringen bara kastade hon sig handlöst i, har jag aldrig sett henne göra innan. Simmade lika snabbt och kastade sig över anden. Det finns de som inte tror att jaktlabbar är bra på att simma - välkommen till verkligheten. Stannade och skakade på samma ställe som förut, men nu var domaren beredd:-) Hon håller dock i viltet när hon skakar och klämmer det inte.

Slut, tänkte jag och knallade iväg. "Hallå, du går ur hand" hojtade domaren - jag hade glömt passiviteten, jag var ju sist så jag behövde inte vänta på nästa hund. OK, bara att gå tillbaka och sätta Lira vid enkelmarkeringen. När skottet gick hoppade Lira till och när hunden gick iväg ryckte det i henne, men hon satt still och hon var tyst. Och det var en snabb och duktig hund, skönt:-)

Jag fick sedan kritik för att jag inte agerat snabbare på söket och hållit henne kvar i området, men Lira fick bara bra kritik. Good dog, shame about the handler:-) Lira var inte lika extremt fokuserad som på förra provet (vilket var bra), arbetet var inte lika perfekt som då (det var extremt bra fram till det snöpliga slutet) men ändå mycket bra, och hon var fullständigt och absolut tyst genom hela prövningen.
Spännande väntan, och det slutade med ett förstapris och dagens bästa hund! Som pris fick vi en tandborste för hundar. En elektrisk! Haha, ska bli kul att testa. Lira gillade nog hundmaten bättre:-)

Se protokollet här: Jaktprov

Den obligatoriska skrytbilden...

Fält

Vårt sökprojekt pågår för fullt. Det är SÅ tydligt att jag tränat fält på fel sätt. Som tur är kan jag helt och fullt skylla på okunskap. Är man nybörjare så är man. I alla fall så tycker jag att det går framåt, och förhoppningsvis lär sig Lira något av varje pass. Två dagar i rad har jag kört små sök (=få apporter) på samma område på morgonpromenaden och andra dagen tog Lira för sig ny mark på ett mycket bättre än första dagen. Ett pass med sök i vass (…) har vi också fått till, och även om det inte gick prickfritt så hoppas jag, som sagt, att hon lärde sig något av det. Jobbar fint gör hon i alla fall :-)

Faktum är att jag tycker det är lite roligt också… Förut har fält varit ganska tråkigt – man lägger ut dummies/vilt, hunden hämtar in. Klart. Nu har jag hittat ett träningsbehov och därigenom ett sätt att utveckla sökarbetet. Fast det hade inte gjort något om jag upptäckt behovet några månader tidigare…

I morgon kör vi nog ett sökpass till, också det med en tanke på att ge Lira en ny kunskap. Få se hur snabblärd hon är:-)

Lira passiv på working testet förra helgen. Hon måste vara extremt snabb eftersom hon aldrig fastnar på någon action-bild…

KM...

...eller Flatmästerskapet

Idag debuterade jag och Lira på WT, närmare bestämt KM för SSRK Västernorrland.

Vi började med den enklaste stationen, enkelmarkering på land efter en transport efter skytten. Lira spikade markeringen men två poäng rök pga fotgående som var lite för långt fram... Därefter vidare transport till ett linjetag. Linjetaget var jättekort - "åh vad lätt" tänkte jag och skickade ut Lira. Som sprang 10 meter, sedan stannade hon plötsligt; "förresten, vad sade du?". "Ut!" "OK!" och så vände hon om och sprang till rätt område. Det gick i alla fall fort att få in dummyn, även om det i mina ögon inte var så snyggt. Men det belönades med 19 poäng, så det var ju inte så dumt.

Bra inledning. Station tre var ett sök som såg jättesvårt ut, så jag tänkte vara lite taktisk och köra vattenmarkeringen först för att Lira skulle vara lite extra på G när vi kom till söket. Fel val skulle det visa sig.

Vi gick i alla fall till station 4, vattenmarkering. Det var en enkel markering med skott. Lira gick i bra - lagom fort, och simmade snabbt ut till dummyn. Sedan valde hon en knepig väg upp ur vattnet och fick ta en omväg för att komma till mig. Hon passerade då rätt över en hög med dummies, så jag blåste för säkerhets skull i pipan - onödigt. 18 poäng.

Nästa station var närsök. Det var väldigt mycket större än de närsök jag tränat på, typ en halv uppletanderuta på bredd och djup. Jag hade ingen aning om hur jag skulle lägga upp arbetet, och provade ett sätt. Det fungerade inte:-) utan Lira försvann i fjärran. Efter några (hm) inkallningssignaler kom hon tillbaka till rutan och jag kunde blåsa närsökssignal. Hon hämtade snabbt in en dummy. Sedan provade jag en annan strategi, och antingen hade hon förstått övningen eller så fungerade min strategi, för nu gick det klockrent, och dummies hämtades snabbt in inklusive en som domaren anvisat område för (= den typ av närsök vi tränat...). 16 poäng blev resultatet här.

Så var det då söket. Det blev en jättelång väntan för så gott som alla hundar hade stora problem. Lira var oerhört lugn och avslappnad i väntan, lite väl mycket. Söket bestod av myrmark, vatten, och skog. Vattnet gick in som en vik och delade sökområdet på mitten. De flesta hundarna hittade 2-3 dummies av 8. Lira hittade snabbt en dummy i skogen, sedan en till längre bort, men sen förstod hon inte att hon kunde söka även på andra sidan vattnet. Jag lyckades trycka ut henne och hon hittade en dummy, men sedan var det slut. Som de andra hundarna fick hon en markering på slutet som liten peppning, bra initiativ. 8 poäng lyckades vi skrapa ihop... Trist slut på ett annars bra WT.

Vårt slutresultat blev 79 poäng, och det räckte denna dag till en andraplats! Segraren hade 85, alla poängen kom från söket. Bara två hundar av typ 20 klarade söket på ett bra sätt enligt domaren.

En del lärdomar fick jag med mig, men så tråkigt det är att man inte får några kommentarer till varför poäng dras. Inte ens en papperslapp med sina poäng per station fick man:-/ Nåja, debuten är avklarad, och roligt var det (förutom söket...). Nu ska vi ut och träna "bananformade" sök...

Och "flatmästerskapet" då? Jo, i varje klass vann en flat framför en labbe:-)

Liradini med dummy, gammal bild

Fullt ös

Lira fortsätter med fullt ös. Vi tränade apportering igår, med blandat resultat. Linjetag och närsök gick toppen, markeringarna lite mindre toppen. Jag är också mycket nöjd med hennes stadga och att hon var helt tyst fast hon var så på. Vi gjorde en skojig parövning ihop med Ulla och Easy, och Lira skötte sig mycket bra. Förutom markeringarna då. Men det är säkert nyttigt med motion, eller hur Jennie;-)

Lira är fortsatt besviken över frånvaron av vilt...

Fick bogsera hem Daniel och v70n häromdagen, så jag stod utan bil när vi skulle träna. Som tur var fick Lira dela kupé med Easy och Casper - tack Ulla! Lira var lite fundersam först, men det är ju snälla killar som inte försökte krypa in i hennes avdelning så det var lugnt.

I morgon blir det DM ska bli skoj. En bild från B-provet, hoppas det är ok att låna den. Fotograf är Lena Scherman.

Full fokus inför vattenmarkering. Fullt ös kommer strax...

Fort ska det gå

Igår tränade vi uppletande med träningsgänget. En inbjudande, lättsprungen ruta. Lira var en svart skugga med neonorange tjänstetecken som blixtrade fram mellan träden. Inget fel på motivationen där inte. När hon hämtat in tre föremål fick hon sitta lös och vänta medan Monty hämtade in ett föremål.

Sedan fick Monty finna sig i att titta på i koppel (han är inte lika duktig på att sitta lös direkt) och Lira fick fortsätta men blev avbruten av att det kom förbi ett gäng hästar. (Inkallningen fungerade utmärkt!) Lira bevärdigade inte hästarna med en blick, utan hon var fullt fokuserad ut mot uppletanderutan.

Motivationen och arbetsviljan är det minsann inget fel på (och inte tempot heller…) lite mer rutin också så. Går lite väl fort ibland:-)

Lira fick också gå ett spår i en grusgrop. Hon spårade bra mestadels men lite för fort för att hinna med att markera pinnar också.