Kennelträff!

Kennelträff dag 1 ”Jag har fel, hunden har rätt”

Monty är på semester hos sin daghusse. Då passade Lira och jag på att åka ned på kennelträff! Nedresan gick bra förutom bilkö genom hela Njurunda-träsket i 30 km/h och alldeles för fint väder i Dalarna vilket betydde solen-i-ögonen sista sträckan. Framme vid favorit-vandrarhemmet vid middagstid. Tyvärr fick jag inte huset på gården denna gång, utan fick bo i huvudbyggnaden – med 18 13-åriga innebandyspelare. Upptäckte strax att vandrarhemmet var mycket lyhört, men jag sov gott i mina öronproppar!

Utanför vandrarhemmet

Vaknade till underbart höstväder! Antagligen sista gången man kunde träna hund i t-shirt i år. Det var kul att träffa alla i Moormans-gänget. Extra kul att se hur lika Lira och hennes bröder Kotten och Keeper var till sättet:-) Samma coola stil, stora jakt- och arbetslust, och goa sätt. Alla tre är tysta och har förmågan att lägga sig ned medan de väntar.

Moorman's Kerran Hill, Keeper Hill och Linley Hill

Kicki och Bolly höll i tyglarna under övningarna. Lira skötte sig helt underbart!!! Första dagen började vi med lydnad, först en enkel variant där hunden ska gå fot mot en dummy man kastat själv. Sedan en betydligt svårare där dummien kastades med skott och man bara rundade den och sedan skickade på ett linjetag mot den dummy som kastats för hunden som körde övningen innan. Lira skötte sig jättebra förutom att hon tittade lite väl mycket på Lasse som höll i pistolen… Vi körde också en sitt-i-grupp-stadge-övning, där Bolly lyckades få Lira att gå upp! x-( Måste träna mer på stadga när jag står dold…

Sedan körde vi en stopp/närsökövning, som började enkelt med ett närsöksområde, men där störningar lades till och som till slut kunde handla om inkallning eller linjetag med stopp, närsök åt ett håll eller dirigering åt andra hållet eller bakåt. Det kändes som att det var bollar överallt;-) Lira var helt suverän, tvärnitade på varje stopp och lydde varje tecken. Mest nöjd är jag med att hon efter flera stopp utan tvekan kunde gå rätt förbi ”stoppunkten” på ett linjetag och att hon kunde gå iväg på dirigering (utan att jaga) åt ett håll efter att flera gånger ha gått på närsök åt andra. Så duktig!

Efter lunchen fick vi skicka hunden på dirigering mot ett område där den sett en markering men som nu var tomt, låta den rota lite om den ville det, sedan stoppa och dirigera om mot ett område där den tidigare sett en markering falla. Lira gick ut bra, stoppade bra, gick åt höger men började söka. Jag fick stoppa henne igen och skicka åt sidan och då gick hon fint iväg. Här kom dagens lärdom: Jag trodde det var fel att hon inte stack iväg direkt utan började jaga, men eftersom hon fick vittring var det rätt att hon började jaga! Dessutom lydde hon ju mycket fint när jag sedan skickade henne mot nästa område.

Sista övningen var riktigt rolig! Få se om jag kommer ihåg den: Två dummies kastades på linje, först en lång markering som Lira fick se. Sedan en kort som hon inte fick se. Skickade på linjetag och stoppade vid den korta – gick bra! Därefter skickade jag genom det gamla området till den långa markeringen, gick också bra, inga problem med det gamla området. Sedan vändes övningen! Nu kastades den korta medan Lira såg och den långa när hon inte såg. Den korta plockades bort medan Lira var bortvänd. Jag skickade igen, och nu tänkte Lira gå ned och jaga i det närmre området. Stoppade henne och skickade ut igen och hon vände direkt om och sprang ut! Jag stoppade henne i höjd med den bortre dummien, och så närsök åt höger och dummy in. Suveränt! Fast det var läskigt att köra övningen medan alla såg på…

Som allra sista övning körde vi bumper boy ut i vattnet. Lira tyckte det var så häftigt med kvackandet och smällen, och simmade raskt ut och lika raskt in.

Dag 2 ”Metronomen”

Jag har tyckt att Lira har börjat markera sämre, och idag fick jag nog svaret på varför. För mycket dubbelmarkeringar med en kastare och för snabb förare.

Vi började med en dubbelmarkering där hunden skulle hämta den sist kastade först. Lira var överladdad efter en lång väntan och huvudet gick som en metronom mellan nedslagsplatser och kastare. Och jag är verkligen förvirrad när det gäller dubbelmarkeringar – är det markeringar eller dirigeringar?

Efter lunch var det en kombinerad markerings- och dirigeringsövning. Lira och hennes brorsor fick se två områden läggas ut, men det var inte där de skulle hämta, utan de skulle skickas till ett annat område, mitt emellan de två de fått se läggas ut! Kändes som en svår uppgift… Men jag underskattade visst min hund, för hon sprang spikrakt ut! Stoppade henne strax innan hon skulle dyka in i buskarna, kallade in några meter, stoppade, och blåste närsök åt vänster. Lira fortsatte med helgens trend att lyssna perfekt. Helt underbart, som vi jobbat för att komma hit!

Skickar ut Lira på ett av helgens alla linjetag

Sista markeringsövningen fick Lira däremot inte utföra i sin helhet eftersom hon fortsatte bete sig som en åskådare på en pingismatch… I stället fick vi gå ut på gräsmattan och träna på att fokusera på dummyn och inget annat. Hon fattade jättesnabbt! Lasse kom förbi och undrade vad i hela friden vi pysslade med. ”Lär hunden hämta såna där dummies” svarade jag :-D

Jag är fantastiskt nöjd med Lira, jäklar vad bra hon är!!! (Och kul att känna skillnaden mot för ett drygt år sedan…) Nu ser vi fram emot nästa år när vi ska köra ÖKL igen på WT! Och prova ÖKL på B-prov också…

Världens bästa! <3

Fler bilder:

Moorman's kennelträff, 2011

I Avesta

På plats i Avesta! Resan ned gick bra förutom bilkö genom hela Njurunda-träsket... Första stoppet var Statoil i Sundsvall där bilen och jag fyllde bränsledepåerna. Sedan missade jag den rastplats där jag tänkt rasta Lira och mig själv, för E4:an var omledd förbi stället! Löste sig ;-)

Sen var det bara att tuffa på fram till vandrarhemmet i Avesta. Tyvärr fick jag inte huset på gården denna gång, utan får bo i huvudbyggnaden. Ihop med 18 13-åriga innebandyspelare då...

Först en lång promenad i det fantastiska vädret. Nu lite urgo kinamat i magen och Lira mutad med ett ben - nu laddar vi för morgondagen!

Published with Blogger-droid v1.6.8

Tjänstetecken!

Lovade Lira att när hon blev uppflyttad till högre klass så skulle hon få ett eget tjänstetecken.... Sagt och gjort, strax efter uppflytten beställdes ett tjänstetecken till stjärnan. Tror säkert hon uppskattar det jättemycket;-) I alla fall, idag kom det!


Snyggt va! Men halsbandet åker nog i retur, det var inte riktigt vad jag beställt...

Kronblom

Igår lade jag spårupptag åt Lira. Tanken var att det skulle vara fyra stycken, men hon gick över en pinne vilket jag märkte när hon forsade förbi nästa påsläppspunkt... Så det blev bara tre. De två första var lugna och fina, men det tredje var mer som vanligt. Och i spåret drog hon på. Jag hade lyckats glömma selen hemma, men hittade böttchern längst ned i lådan och det gick ju lika bra.

I morse hade någon ställt ut en Kronblomfigur vid stigen. "Du brukar INTE stå här! Flytta på dig!!!" menade Lira med huvudet och svansen rätt upp. Monty hjälpte till efter lite tvekan. Men när matte visade sig oberörd vågade hon sig fram och hälsade fint genom att ta Kronbloms hand i munnen:-) Hon är däremot inte särskilt lik Kronblom själv, ligga på soffan är inte hennes grej! Hon vill inte ens ligga I soffan, förutom i hundhuset.

Mer Liras stil

Tråkigt däremot att det börjar bli mörkt på morgonpromenaden, och på kvällen är det svårt att hinna göra något innan mörkret faller:-/ Men i helgen är det ju kennelträff och sen är det älgjaktsuppehåll i två veckor, det blir bra!

Dolda framsteg

Vi har kämpat en del med linjetagen, för Lira gillar att jaga... Och gör då gärna det så fort som möjligt. Lira behöver lära sig att lita på att jag kan visa henne var apporten finns så att hon vågar stå på. Blir hon osäker aktiveras hennes defaultläge: jakt. Och jag behöver lära mig när jag ska gå in och hjälpa till. Vi har nött och nött med målområden och memories. Nu har vi under några träningspass i höst lagt in dolda linjetag, och visst, vi måste fortfarande jobba med att springa rakt och länge (och hur jag ska skicka så hon inte faller av bort från rätt område..!), men Lira har gått ut i bra tempo och framförallt har det gått bra att stoppa henne och dirigera om när det behövs.

En annan sak som har gått framåt är signaler. Förut hade jag ca 2 signaler på mig, blev det mer än så var det kört. Nu känns det i alla fall som att jag har betydligt fler. Lira lyssnar för det mesta fint och jobbar frimodigt enligt den nya anvisningen. Inte riktigt framme vid målbilden, men vi kanske är på väg?

Det största hindret är förstås att samtidigt som Lira måste lära sig, måste även hennes förare lära sig... Idag körde vi en nyttig övning för just det. Vi tränade närsök; Lira är duktig på närsökssignalen, men jag vill att hon rotar lite mer. Det nyttiga var att jag dels fick jobba med att hålla henne kvar i ett område som jag bestämt, och dels (framförallt!) se att det fungerade!

Kul när övningar som kändes lite svåra i fjol eller rent av i början av året nu känns ganska lätta:-) De övningar som kändes omöjliga kanske bara är svåra nu..?;-)

Det börjar kännas som att vi inte skulle göra bort oss fullständigt i öppenklass. Om provet gick enbart på land vill säga. Vattenarbetet har vi långt kvar på, eftersom jag lade mycket krut på grundövningar i början av säsongen. Nu skulle vi behöva stega framåt i lagom tempo för att köra öppenklass nästa år - men vattensäsongen för oss är nog slut för i år. Är lite tveksam till att vi på 1 månad nästa sommar kan få till allt det som fattas:-/ Skulle behövt en stor inomhuspool:-) Vi siktar på att prova nästa år iaf, synd bara att släpspåret försvinner. Det är Liras allra bästa "moment", så det hade ju varit kul att få prova det i alla fall...

Lira har fått dela burutrymme med Phoenix de sista träningarna, och det märks att stackars Lira har vuxit upp med en hund som är väldigt noga med att inga labradorer får ligga på svansen eller dylikt. Det gör väl inte så mycket för Monty är en liten hund (även om han helst ligger mitt i buren), men en tollare tar upp betydligt mer plats:-) Lira trycker upp sig mot burväggen för att inte nudda vid Phoenix som bekvämt sträcker ut sig. Förhoppningsvis kan Phoenix lära Lira att vissa hundar är snällare än andra och tål att liggas på:-)

Monty slog på stora charmen i veckan när han mötte ÖAs fotograf och reporter häromdagen. Han visade upp sin allra bästa sida och belönades med en stor bild i tidningen. Han är väldigt nöjd med sin insats:-)

Nästa helg är det kennelträff i Avesta, ska bli spännande. Jag ska dela vandrarhem med ett innebandylag, ska också bli spännande.