Händelser vid vatten

Jag var funktionär på ÖKL-prov i dag, och inspirationen infann sig. Kanske är det inte så himla långt borta? Det ledde i alla fall till att jag lastade in Lira, dummys och bollkastare i bilen och for till favvosjön för att träna vattendirigering.

När jag kom fram var det folk där:-( Ett par satt med bord och stolar uppställda på "parkeringen" precis vid vägen. Aningens udda med tanke på att det finns en fin strand bara 150 m bort. Nåja, jag for vidare en bit längre bort längs sjön. Där fanns det dock ingen fin väg ned till sjön, utan jag fick kämpa mig fram mellan oerhört täta granar (machete hade suttit bra). Jag kom ned till stranden och fram till de flytöar där jag tänkte placera ut dummies. Första frågan var hur jag skulle komma ut. Skulle jag gå en bit längs stranden där den första ön var som närmast, eller skulle jag kunna ta mig över där jag var? Det var inte så långt, det borde gå att hoppa. Ett tips är, hoppa inte på en flytö... I nästa sekund var benet nedsjunket halvvägs upp på låret i dyn. Tur nog bara ett ben.

Drog loss benet ur dyn (sluuurp) och tog mig vidare. Nästa problem dök snart upp - den spång som funnits mellan flytöarna var borta, endast märkena fanns kvar. Vis av erfarenheten vågade jag mig inte på något nytt hopp utan slängde i stället ut dummiesarna något närmare land än vad jag tänkt. En kom snett och hamnade i vattnet, men det kunde nog bara vara bra.

Tillbaka och hämta en mycket ivrig Lira. Som hjälp för nybörjaren tänkte jag kasta en markering med bollkastaren i området. Kan inte säga att jag lyckades, men tänkte att hon ju skulle komma 2/3 på väg i alla fall. Skickade Lira som gav sig iväg - längs stranden. Nej du! Fick ta bollen som dirigering i stället, vilket gick utmärkt. Sedan skickade jag henne på linjetag mot området med dummies. Lira simmade raskt ut till det område där bollen landat. Sedan blev hon aningens tveksam, men lyssnade så himla fint på mina signaler och fick korn på dummien.

Full fart tillbaka - tyvärr samma väg som jag tagit. Vilket ledde till att även Lira hamnade i myrhålet. Och eftersom hon är lite mindre än jag blev det hela hunden som sjönk ned. Hon tog sig i alla fall loss själv och delade frikostigt med sig av dyn efter hon lämnat av dummyn.

Nästa dirigering mot samma område tyckte hon var svår, eftersom dummiesarna nu var på land och hon därför inte kunde se någon dummy i vattnet när hon närmade sig området. Hon började vika av, men lyssnade omedelbart på min stoppsignal och lydde mina dirigeringar mycket fint! Den sista dummien hämtade hon självsäkert direkt utan tveksamheter.

Så nöjd med duktiga 'Dini som lyssnade ännu bättre på signaler i vatten än på land<3 Dessutom lämnade hon av alla dummies och bollar innan hon skakade. Fast man får nog inte peppa henne så mycket på ett prov;-)

Vi kom tillbaka till bilen, genomblöta (ffa Lira) och leriga (jag). Jag hittade ingen handduk, så jag torkade Lira med en fleecefilt. Sedan hittade jag handduken... Jag ville inte sätta mig i och skita ned bilen med genomleriga kläder, så de åkte av och som ersättning fick ännu en fleecefilt duga. I 25 grader - det var lite varmt... Som tur var, var det inga poliskontroller längs Landsjövägen, hade kunnat bli spännande annars:-)

Tåme

För en dryg vecka sedan körde jag till Tåme för att gå en spårkurs för Sigge Friis. Med lite fjärilar i magen kopplade jag husvagnen till bilen. Inte så mycket hur det skulle gå att köra - utan hur det skulle gå att parkera sedan... Kopplandet gick bra, men inställningen av sidospeglarna tog nog 15 minuter (den vänstra 30 s, resten på den högra) - det är svårt att fixa det ensam. I alla fall, tuffade iväg. E4:an är trist, så i Umeå vek jag av mot Burträsk vilket är en roligare väg. Trodde jag hade tidsbrist, men kom fram ganska precis till kl 15 som var mitt mål. Rullade in på området och fann att min oro för parkerandet var onödig, det var gooott om plats. Placerade husvagnen snett och fint, fick igång gasolen utan problem.

Oroandet för knät däremot blev värre, för när jag klev ur bilen kunde jag knappt gå:-( Jag hade inte justerat sätet tillräckligt bra och knät var stelt och ömt. Hur skulle detta gå..? Tidigt i säng och sov som en stock hela natten.

På söndagen var det dags att träffa grupp och instruktör. Intrycket var gott:-) Vi gjorde inte så mycket denna dag.

Nästa dag var skojigare. Lira fick först köra ett uppletande vilket hon uppskattade väldigt. Fullt ös medvetslös och mera spring än nos om man ska vara ärlig. Men hon lugnade sig och plockade in alla föremålen. Sedan fick alla hundarna spåra ett spår typ appellspår för att avgöra var de stod. Lira tog upp spåret jättedåligt, slog och snurrade och hade så svårt att fästa. Plötsligt drog hon bestämt iväg åt ett annat håll - men det var fel håll! Trodde vi, men det visade sig att jag fått fel påsläppspunkt, och Lira hade fått börja med ett dygnsgammalt spår! Sedan bytte hon över till det rätta spåret och fick då mer drag i linan. Det spåret löste hon sedan mycket bra.

Lira spårar

Sedan fortsatte spårandet under veckan. Vi körde spår på fotbollsplaner, grustag, vägar, och i skogen förstås. Ålder från direkt till 6 timmar gamla. Diverse roligheter som förledningsspår, snörpinnar och spetsvinklar. Vissa spår var rejält svåra!! Det var kul att se hur många av hundarna utvecklades något otroligt på bara några få dagar!

Alla hundarna i gruppen var verkligen supermysiga! Lira fick en ny kompis, kelpien Milou. Lira hade en jättefin rosa latexleksak, som hon först visade för Milou, och sedan erbjöd hon honom att hålla i andra änden. När han inte nappade på det lade hon den framför hans tassar. Så sött! Senare fick de leka och hade så kul ihop. Lira brukar inte vara så leksugen, men Milou gillade hon verkligen! Lira blev också lite förtjust i labbekillen Nitro, och lustigt nog även dobermanntiken Anja som inte riktigt delade känslan;-)

Lira, Milou och Raskabo Piroll

Lira, Sigge, och Liras favvolekis

Efter en lång dag i spårskogen gick vi ofta och badade vid en jättemysig sandstrand i närheten, och Lira busade massor (vad får hon energin ifrån?). Sedan kröp Lira nöjt upp i sin soffa i husvagnen för att sova sött om än ibland högljutt hela natten. Ibland gjorde jag henne sällskap, annars drog jag ned till öltältet för att umgås. På morgonen (tidig uppstigning!) var Lira direkt på g och redo för nya äventyr. Själv var jag glad över kaffetermosen som följde med ut i skogen.


Förutom spårandet körde vi en del budföring och platsliggande med skott. Allt gick bra utom budföring med solen i ögonen:-)

Att vara på läger blir som en särskild livsstil, man behöver inte tänka så mycket, på vad man ska göra, vad man ska äta osv. Dessutom sov jag oerhört gott i min husvagn. Lira höll jättebra för lägerlivet, hon mattades inte alls utan ställde upp med samma glädje hela tiden och hade alltid lite mer att ge.

Men alla läger har ett slut, och vårat slutade lite roligt med hundbyte. Medan spåren låg fick vår instruktör Sigge gå ett litet spår. I slutet låg en överraskning - en whiskeyflaska! Sigges bättre hälft fick (utan att veta syftet) välja vilken hund som Sigge skulle använda till sitt spår. Valet föll på Lira:-)

Lira var aningens fundersam först när de gick iväg för att rasta, men Sigge hade med sig korv och Lira är MYCKET mutbar... De gav sig iväg på spåret och tuffade på utan problem. "Hoppas hon markerar whiskeyn" funderade jag, men det hade jag inte behövt oroa mig över. När Lira kom fram till slutet grep hon direkt paketet och levererade det fint till Sigge. Efter lite godis och gos packade de gemensamt upp paketet och Lira visade att hon minsann kan bära flaskan som den är också!

Stor slutpinne det här...

Om du inte rappar på med godiset tar jag whiskeyn och sticker!!

Åkej, jag fick godis, då får du flaskan. Tack för kursen!

Min utbyteshund var dobermann Anja, vilket jag gillade eftersom hon skiljer sig mycket från Lira i spårsättet. Anja spårade fint med lagom drag i linan, tills vi var typ 5 meter från slutet. Då fick hon syn på sin matte och behövde stå ett bra tag och fundera vad hon gjorde ända där borta... Vi kom i alla fall fram till slut, duktig hund. Kul att prova något annat! Alla hundar skötte sig över förväntan med sina nya förare, och vi kunde studera vår egen hunds arbete på lite avstånd.

Jag fick gå ett lite längre spår åt schäfern Arvid, och det var jättekul, för det var lite rolig terräng och sedan löste han spåret jättebra! Liras sista spår på lägret fixade hon också helt ok. Sedan var det inte mycket mer att göra än att ta farväl och "vi ses på FB";-) Spände för husvagnen igen (jag är proffs på det!) och körde problemlöst tillbaka till vardagen.

Det var en jättebra kurs, tack till Sigge för bra instruktioner, kurskompisarna för trevligt sällskap, och framförallt tack till Lira som är en sån underbar hund att ha med sig! Alltid lika positiv och arbetsvillig, utan henne skulle det inte bli några kurser;-)


Och knät höll, believe it or not!

Midsommar

Skrev detta inlägg för länge sedan, men skulle lägga till lite bilder... Det hann jag förstås inte innan nästa resa, men bättre sent än aldrig eller?

Midsommar tillbringades med husvagnen parkerad på ett riktigt favoritställe. Direkt vid stranden, med underbart öppen tallskog runt om. Monty tyckte det var himmelriket först, så mycket kottar, så lite tid… Det är ett rikt djurliv runtom, göken koko:ade från omgivande träd, storlommen skrek om kvällarna och en trio svanar gled omkring på den nästan konstant spegelblanka sjön. Och en kväll när vi grillade kom två renar ut ur skogen för att kolla på. Senare såg vi dem bada på andra sidan sjön. Lira badade också flera gånger om dagen, framförallt pysslade hon med sin hobby att plocka upp grenar (och mindre träd) från botten på sjön. Hon går omkring i sjön och spanar ned mot botten, så dyker hon snabbt ned med huvudet under vattnet och bär stolt upp sitt byte på land, där hon lämnar det och letar vidare.

Lira undersöker botten noga...

Och kommer upp med sitt byte. Det är inga små pinnar hon plockar.

Vi hade väldig tur med vädret, det regnade varje natt, men dagtid var det uppehåll.

På midsommarafton letade vi oss fram till en mysig fäbodvall med massor av blommande midsommarblomster. Vägen dit var inte lika mysig eftersom stigen vi tänkt följa var borta sedan länge, men Lira älskade i alla fall att ta sig fram i obanad terräng och simma över bäckar.

Självklart utnyttjades den fina terrängen runt husvagnen till en del hundträning. Åt ena hållet var skogen så öppen att den lämpade sig perfekt för långa linjetag. Första dagen körde vi memories och sista dagen gick Lira utan problem dolda linjetag på 95 meter.

Linjetag: Dummien ligger vid det gröna strecket i skogsbrynet. Svårt att se avstånd på en bild, men jag stegade det till 95 m.

På väg ut, med full fokus. Dummien ligger vid rotvältan mitt i bild.

Full fart tillbaka

Åt andra hållet var perfekta spårmarker, torr terräng som kräver mycket av hunden, men platt underlag som inte kräver mycket av förarens knän… Där lade jag ett spår som var ganska kort men så krångligt jag kunde komma på. En vinkel direkt efter start, sedan både spetsvinklar, vittringsfält och återgångar. Det var första gången Lira provade återgångar så där hade hon det lite trassligt men löste det. Ett mycket bra spår med alla pinnar med tillbaka till bilen.

Jag provade en Böttchersele för första gången. Den fungerade för det var betydligt lättare att hålla Lira, men det känns inte bra att sänka tempot genom att göra det obekvämt för henne:-/ Det ser i alla fall obekvämt ut, Lira verkade ganska obekymrad. Ska prova en annan variant också innan Tåme. Jag körde med en mjukosttub som belöning. Det gick bra fram till sista pinnen, då en skinkbit fastnade i pipen, och som resultat kom all mjukost ut bakvägen... Lira fick en rejäl dos mjukost i ansiktet - hon klagade inte!

Lira med mjukost i fejset:-)

Jag körde också ett rejält fältsök, där Lira fick lära sig (hoppas jag) att dummies även kan ligga en bit ut i vassen. Lira lärde sig så bra just då i alla fall, att hon efter att ha sökt igenom vassen ordentligt tänkte: ”OK, inte här, den är kanske på andra sidan sjön då”. Och började helt sonika simma tvärs över sjön! Som tur var lyssnade hon fint på inkallning.

När vi kom hem på söndagen (i spöregn!) kastade sig Monty direkt i korgen och sov i flera timmar. Lira däremot var missnöjd: ”Redan hemma, kan vi inte åka tillbaka..?”