Året inleddes tråkigt med att Iza flyttade ut. Jag hoppas verkligen att hon trivs med livet i sitt nya hem. Tråkigt också med otrevliga kommentarer och lögner som drabbade även andra än mig:-( Jag saknar min vackra goa Iza mycket.
Monty har trappat ned under året, blev några få agilitytävlingar där resultatet tydligt präglades av att vi inte tränat något alls egentligen. Spårandet har vi förstås fortsatt med, och han går fortfarande från klarhet till klarhet. Grädden på moset var spårtävlingen i augusti där han förutom sedvanligt fint specialarbete även gjorde en efter förutsättningarna bra lydnad! Där jag också lärde mig att man bör ställa sig PÅ rutkanten innan man sänder ut hunden i rutan (för visst får man väl det?).
På det vardagliga planet känns det som att han har blivit betydligt äldre i år, för bara ett år sedan rusade han fram i skogen, i år traskar han mest i närheten. Men pigg är han fortfarande och uppskattar verkligen att få vara ”ensamhund” några dagar i veckan hos sin nya daghusse.
Första hälften av året präglades av en lång väntan, på löp, parning, ultraljud, valpning och besked om det skulle bli något nytillskott. Och sedan väntan på första besöket och så till slut hämtningen av Lira som kom instormande och var mycket efterlängtad.
Lira var helt oberörd av att flytta till ett nytt hem. Hon gav i vissa situationer ett ganska försiktigt intryck men har vuxit till sig enormt. Det händer ju mycket under en valps första år, och hon har gått från att vara en sjövild skrikande buse till att nästan bete sig som en vuxen hund. Jag har länge gått och väntat på explosionen – när ska hon bli urjobbig?
Lira har fått prova på det hon ska få göra som vuxen hund, men jämfört med många andra har vi tagit det lugnt. Häftigt för mig har varit att uppleva en hund som verkligen har tydliga medfödda egenskaper, jag kommer aldrig att glömma bilden av den lilla valpen som utan kommando och utan att ha sett något falla efter ett skott flyger iväg i full fart för att söka i krutröken.
Lira är en härlig bekantskap vars personlighet sammanfattades mycket bra av min svärmor: ”Tänk att hon kan vara så lugn samtidigt som hon är så lekfull.” Lira i ett nötskal.
Nästa år ska Monty få fortsätta vara sällskapshund i soffan, gå härliga skogspromenader och självklart spåra kluriga och roliga spår. För Lira väntar ett spännande år med MH, röntgen, träning och kanske till och med något prov?
Monty har trappat ned under året, blev några få agilitytävlingar där resultatet tydligt präglades av att vi inte tränat något alls egentligen. Spårandet har vi förstås fortsatt med, och han går fortfarande från klarhet till klarhet. Grädden på moset var spårtävlingen i augusti där han förutom sedvanligt fint specialarbete även gjorde en efter förutsättningarna bra lydnad! Där jag också lärde mig att man bör ställa sig PÅ rutkanten innan man sänder ut hunden i rutan (för visst får man väl det?).
På det vardagliga planet känns det som att han har blivit betydligt äldre i år, för bara ett år sedan rusade han fram i skogen, i år traskar han mest i närheten. Men pigg är han fortfarande och uppskattar verkligen att få vara ”ensamhund” några dagar i veckan hos sin nya daghusse.
Första hälften av året präglades av en lång väntan, på löp, parning, ultraljud, valpning och besked om det skulle bli något nytillskott. Och sedan väntan på första besöket och så till slut hämtningen av Lira som kom instormande och var mycket efterlängtad.
Lira var helt oberörd av att flytta till ett nytt hem. Hon gav i vissa situationer ett ganska försiktigt intryck men har vuxit till sig enormt. Det händer ju mycket under en valps första år, och hon har gått från att vara en sjövild skrikande buse till att nästan bete sig som en vuxen hund. Jag har länge gått och väntat på explosionen – när ska hon bli urjobbig?
Lira har fått prova på det hon ska få göra som vuxen hund, men jämfört med många andra har vi tagit det lugnt. Häftigt för mig har varit att uppleva en hund som verkligen har tydliga medfödda egenskaper, jag kommer aldrig att glömma bilden av den lilla valpen som utan kommando och utan att ha sett något falla efter ett skott flyger iväg i full fart för att söka i krutröken.
Lira är en härlig bekantskap vars personlighet sammanfattades mycket bra av min svärmor: ”Tänk att hon kan vara så lugn samtidigt som hon är så lekfull.” Lira i ett nötskal.
Nästa år ska Monty få fortsätta vara sällskapshund i soffan, gå härliga skogspromenader och självklart spåra kluriga och roliga spår. För Lira väntar ett spännande år med MH, röntgen, träning och kanske till och med något prov?
Lira har ju också visat sig vara bra lekkompis till barn och ett fint "dagbarn", som svärmor sa, lugn men lekfull.
SvaraRaderaMamma
Vad fint du skrivit om vovvarna. Kul med en tilbaka blick på det som varit.
SvaraRadera//Annica
Fina Iza, härliga Monty och söööta lilla Lira med metallen...
SvaraRaderaNu ser vi fram emot nya mål och tokigheter;-), livet leker!
Hoppas ni får ett kanon år 2010! /Kristin och Xztra
Vilken fin tillbaka blick! Tror inte du behöver vänta på nån explosion med Lira. Och som du säger så är det vettigt att träna lugnt och på deras nivå. Eftersom de är så pass lätta är det lättare också att bränna ut dem...Finns många som är livströtta vid tidig ålder.
SvaraRaderaKram på er! Snart måste vi ses!!