Helgen

Vilken lång härlig helg det varit! Det fina vädret har inneburit både trädgårdspyssel och hundarbete!

Vi körde ännu ett spår på lägda. Vi hann dock inte mer än 25 meter innan linan gick av! Tur nog var det mina ben och inte ansiktet som fick snygga spiralmärken... Så nu blir det att snabbeställa en ny spårlina. Ska testa ett spårband denna gång.

Och spåret då? Lira for iväg i 190. Tänkte att hon skulle komma tillbaka med nästa apport, men naturligtvis missade hon den. Pipan kom väl till pass igen... Pinnen hittade hon också på tillbakavägen. Inte världens bästa start på spåret...

Vi har också kört första passet apportering i skogen! Lira gick himla bra, vi sköt ganska mycket men hon höll sig i skinnet. Särskilt nöjd är jag med markeringarna som hon spikade. Är också extra nöjd med hur hon tog närsökssignalen, höll området och grottade ned sig ordentligt i marken för att leta efter de små närsöksdummiesarna som hon inte sett läggas ut. Imponerad av hur fokuserad hon var, trots löpet.

Idag inledde vi med lite lydnadsträning. Lira fick för första gången springa budföring till en okänd person. Att springa dit var inga problem, men Lira KAN bara inte springa tillbaka till mig utan något i munnen. Denna gång gjorde hon en riktig klassiker. Hon vek av i 90 grader, och sprang till en tidigare uppställd ruta där hon snöt en kon som hon levererade in till mig... Går ju inte att göra annat än att skratta åt "eländet". Försökte två ggr till, men fick kalla in henne varje gång. Hmm... I övrigt gick det iaf hyfsat.

Sedan åkte vi till Ulla och gosade med hennes 10-veckors jaktlabbevalp. En riktigt cool och mysig kille, hur trevlig som helst. Kan man få en sån lugn en kan man nästan tänka sig en till;-) Lira fick hälsa, och var lite fundersam över vad det lilla var för något. Han var däremot helt orädd och bjäbbade uppkäftigt tills hon sade ifrån. Då backade han lite. En stund... När jag släppte ut Monty däremot, blev det tyst, och lille valpen lade sig stilla på rygg inför den värdige äldre herren. Monty var mycket vänlig och tyckte det var jättetrevligt att få träffa en valp, han är typ världens bästa valpfarbror!

I brist på bilder på Alwin, lite bilder på Lira i samma ålder. Hon var inte lika lugn som Alwin... :
Och en bild på valpen och bästa valpfarbrorn:-)
På kvällen tog Lira och jag en cykeltur. Då gäller det att bromsa snarare än att trampa, Lira tyckte inte att en stilla trav var lämplig hastighet, hon föredrog full galopp runt hela sjön. Tur att hon är en snäll tjej som lyssnar på matte - lite i alla fall - så vi tog oss runt i ett lämpligt tempo. Men KUL var det sa Lira. Sedan var hon rätt nöjd med dagens aktiviteter:-)

Published with Blogger-droid v1.6.8

Lyckat spår!

Äntligen fick vi till ett lyckat spår på lägda, ett spår där Lira inte stressar, utan spårar lugnt (nåja). Och därmed spårar sådär bra som jag vet att hon kan!

Vi tog cykeln till spåret, kanske inte den bästa uppladdningen, för Lira försökte rusa i full galopp i stället för att trava fint. Eftersom hon var så flåsig lade jag henne i spårstarten, och så fick hon ligga tills hon verkade helt lugn. Och det gick fort!

Sedan släppte jag henne på spåret, och när hon väl fäst spårade hon så fint och plockade alla pinnar!

Så fullt drag i cykelselen hela vägen hem. Försökte lugna henne genom att träna lite jaktfot, men lyckades trampa henne på tassen vilket ledde till överfjäskig hund som gick med tävlingslydnadsattityd i stället...

Med lite mat i magen och efter lite bentuggande kraschade Lira på kudden och har varit helt utslagen sedan dess. Nöjd med dagen :-)

Published with Blogger-droid v1.6.8

Badkrukan som försvann och spårekvationer

Visste ni att Lira är en biff? Jag tycker att hennes nome-sele börjat sitta lite tight, så jag åkte till djuraffären med henne för att se ifall de höll med ( = säljmöjlighet för dem). Efter lite protester från löp-Lira, som inte ville att någon främmande skulle pyssla med hennes bakdel, provades hennes sele och en storlek större. Jag fick medhåll i att Liras sele är lite tight runt halsen, men den större selen var i stället för lång i ryggen! Deras rekommendation var att fortsätta med befintlig sele. Lira har alltså för bred bringa och för kort kropp! Rena amstaffen;-) Jag hade beskrivit henne tvärtom, lång rygg och spetig fram. De måste vara riktiga tunnisar, de där draghundarna.

Lira utnyttjade selen till max när vi återvände till det spår jag lagt ut innan affärsbesöket. Eftersom vi anmält till en appell med stor risk för lägdspår (varför???) ville jag prova ett appellspår på lägda. Överladdad hund + 10 m lina + lägda =, om det hade varit en tävling, snudd på nollan. Snabbt, slagigt, och ett tappt där Lira ville spåra vidare upp på trottoaren i stället för att fullfölja sitt spår.. Ångrade min förhastade anmälan… Vilken av termerna överladdad hund, 10 m lina, eller lägda går att ändra? Svaret på ekvationen blir ”lägre klass”, då blir det överladdad hund, kort lina, och skog. En klok vän föreslog att jag skulle anmäla till en av de klubbar som kör appellen i skog, och hon har så rätt, men det är lite för sent nu… Här handlar det om att överleva appellen;-) Nåja, en månad senare är skogslänen igång också…

Några dagar senare gjorde vi om försöket, naturligtvis lyckades jag pricka in dagen med halv storm. Det fladdrade ordentligt i kalufsen när jag gick spåret! Medan spåret låg tog vi en timmes promenad, som inleddes med fem minuters tokrusande av Spårhunden, som minsann visste vad jag pysslat med. Till slut gav hon i alla fall upp.

När det väl var dags för spåret fuskade jag och använde koppel i stället för lina. Koppel är bra för då hinner hon inte få upp lika hög fart… Spårhunden skötte sig efter förhållandena ganska bra. Nosen lågt, lite slagigt men hyfsat i kärnan. När hon fick som mest motvind föll hon ur vind (labradrorer ska väl falla i vind??) och spårade till vänster om spåret. Plötsligt gjorde hon helt om och spårade tillbaka samma väg som vi kommit, med låg näsa och fullt drag i linan – och en ganska fundersam matte som motvikt. När vi kom till föregående vinkel (efter typ 50 m) gjorde hon helt om igen och spårade på åt rätt håll, fortfarande vänster om spåret. Mycket nöjd hund hittade så småningom slutapporten. Lira gillar slutapporten. Den smakar mycket gott. Jag har lite ont om pinnar så jag byter lite snabbt mot godis i stället…

Ute på en promenad i helgen stannade plötsligt Lira och stirrade beundrande på en pinne som guppade förföriskt i Måsån. April, djupt, kallt smältvatten som strömmar forsliknande i bäcken – risken att badkrukan skulle hoppa i kändes minimal. Naturligtvis hoppade hon i. Såg aningens förvånad ut när hon sveptes med av strömmen, men hon är duktig på att simma så hon simmade så fint fram till den fina pinnen. Som hon ratade och simmade iland... Såg till att hålla henne i rörelse och frotterade henne så fort vi kom hem, men dagen efter hängde ändå svansen ledset rätt ned:-( Som tur är har hon inte särskilt ont, utan verkar mer fundersam över varför svansen inte beter sig som vanligt. En vetekudde över svansen uppskattades i alla fall mycket, och förhoppningsvis är snart svansen lika glad som resten av ’Dåren!

Glad 'Dåre. Oj vad tunn svans hon hade för ett år sedan, den har också biffat till sig:-)

Spår

Lade ett spår åt den svarta dåren idag. På grund av all snö blev det ett mycket kort spår, men å andra sidan blev det klurigt i stället:-) Lite svårt fick hon där jag lagt en pinne mitt i en spetsvinkel. Hon tog pinnen och fortsatte följa spåret, men efter jag stoppat henne för att plocka av henne pinnen (vadå "retriever"?), trassla ut lina, och mula in lite köttbulle tappade hon bort sig lite och sköt iväg rakt fram i stället för att vända om och följa spåret. Jag stod kvar och tänkte att hon får jobba själv. Men lyckades tappa linan och direkt försvann hunden i fjärran... Pipan kom än en gång väl till pass.

Hon hittade på spåret igen, och allt annat gick som smort. Jag hoppas att jag kan få massor av tips på kluriga koncentrationsövningar i Tåme:-) Spåra är livet tycker Lira!

Har anmält till appellen:-) Nu måste vi träna på att spåra på lägda för det är våran sämsta gren... Vi föredrar skog - eller asfalt! Tro om man ska hoppas på att få spåra på en grusplan kanske?;-)

Däremot ser det värre ut med jaktinternatet... Det är nog risk för att norrlänningarna får stanna hemma:-(