Höstmys

Myser framför brasan med tända ljus och ett glas av årets äppeldricka. Bra dag idag.

På förmiddagen lade jag spår ihop med Jennie. Monty var kung som vanligt... Lira skötte sig också mycket bra. Alla pinnarna kom in idag (även en av Phoenix' samt Montys slut) , vi ska bara få till den lilla detaljen spårupptag också...

På eftermiddagen var det full fart med renovering i källaren, men nu står en ny vägg på plats - känns bra! Kul när man gör saker som syns!

Det blev en kvällspromenad i mörker, men sedan blev jag bjuden på middag och go'drink:-)

Nu fortsätta slappa, imorgon blir det skruvande och sedan lite apportering!

Published with Blogger-droid v1.6.8

När allt fungerar...

Rullade ur sängen strax efter 5, debut i lägre spår på gång! Nordmaling hade arrangerat en mycket bra tävling med väldigt fina spårmarker. Och nummerlappar man snör på sig gav nästan en känsla av SM;-)

På plats i Nordmaling drog jag nummer 4, vilket jag kände mig relativt nöjd med. Ville ha ett tidigt spår för att Lira inte skulle hinna ladda så himla mycket. Strax innan avfärd ändrades mitt spår till 9 i stället, dvs reservspår för andra tävlingen i rad... Nåja, gjorde inte så mycket när jag såg den fina början på mitt spår. Dessutom hade vi rätt trevligt därute i slutet av vägen:-)

Lira låg lugnt innan påsläppet, men var sedan överladdad och påsläppet blev aningens rörigt... Hon trasslade bland annat in sig i ett träd så jag fick trassla loss henne. Men hon fixade vinkeln och tog första apporten. Jag kunde pusta ut och korta linan efter att ha konstaterat att domarna gett sig iväg. Spårterrängen var torr tallskog med mycket stigar, lättgått för mig, värre att spåra för Lira. Hon slog ganska mycket men plockade ändå pinne efter pinne. Efter sex pinnar såg jag vägen och spårmottagarens bil och började hålla ögonen öppna efter slutpinnen. Plötsligt plockar Lira upp en pinne - en liten pinne! Blev lite fundersam, skulle spåret vinkla iväg igen? Eller till och med gå över vägen?? På slutet av spåret får jag alltid blandade känslor - dels vill jag hitta den sjunde (eller sjätte!) pinnen, men å andra sidan längtar jag efter slutapporten också! I alla fall, kanske 20 meter senare har hon slutapporten i munnen! För första gången någonsin(!) har jag med mig alla pinnarna från ett spår (förutom appellspår)! Det visade sig att vi var de enda som fixade det denna dag. De allra flesta hade en pinne borta, men bara en hade fått bryta.

Tillbaka till klubbstugan och budföring direkt. Idag hände något så ovanligt som att alla hundarna sprang till mottagaren på budföringen! Även Lira alltså:-) Nu började jag känna pressen, med en så fin special ville jag inte sabotera allt på lydnaden...

Passade sedan på att ta med mig Lira och sätta mig i en grupp med ett gäng schäfrar för att ge hundarna en chans att vänja sig lite vid varandra:-) Nervös som sjutton var jag ändå inför platsliggningen. Måste lägga av med det, tror att Lira känner av det. Till skillnad från på träningen valde Lira att lägga ned huvudet ganska direkt och låg så större delen av tiden (utom vid skotten förstås...). Det såg ganska roligt ut, fem hundar lade platsen, två schäfrar, Lira i mitten, och två schäfrar till... Synd jag inte kunde ställa mig att fota just då. Någonstans mitt i platsliggningen kommer det plötsligt en geting..! Och ni vet vad jag tycker om getingar. Började fundera hur bedömningen skulle bli om jag plötsligt rusade iväg... 10 sekunder innan tiden var ute satte sig en schäfer, i övrigt låg alla hundar fint.

Värmde upp Lira med lite fotgående, ett par lägganden, och påminde henne om rätt krypteknik... Hon kändes fin, men när vi kom in på plan var hon på lite slamshumör... Fotgåendet var väl så där... Liknade väl någon form av skänkelvikning... Det uppvägdes direkt efteråt av ett suveränt framförgående, så där riktigt bra som jag vet att hon kan! Rakt, lugnt, och spikraka halter. Hon vände inte ens på huvudet i halten! Äntligen fick jag den där 10:an jag suktat efter:-)

Det sista jag tänkte i går kväll var att jag inte skulle glömma att tala om att vi har IPO-ingångar. Det kom jag ihåg när jag gått iväg och vänt upp för inkallningen. Ops. Men jag kom ju ihåg det i alla fall.

Krypet var spännande eftersom det inte är riktigt befäst. Det kändes jättelångt, men Lira kröp riktigt bra hela vägen. Och satte sig direkt på kommando också. På hoppet klantade jag mig riktigt. För det första så ställde jag mig alldeles för nära hindret. Lira hoppade fint ut, men när hon satt sig på andra sidan upptäckte jag att jag ställt mig snett framför hindret och stod typ en meter vid sidan av hindret. Och Lira satt rakt framför mig. Ops. Fixerade blicken på hindret och höll tummarna. Och hon hoppade! Men hon lyckades inte krångla in sig framför mig, däremot kom hon ihåg att hon skulle sitta framför, så det blev någonstans mittemellan. Tyvärr, för jag hade gärna sett hur det hade bedömts om hon gått direkt in i fotposition.

Lira var glad och pigg under hela programmet, vilket ju är det viktigaste. Jag såg inga betyg alls längs vägen, men var rätt övertygad om att det hela skulle räcka till uppflytt! Jag var glad, och Lira var också glad för hon fick leka med Apan och käka köttbullar! Och så hittade hon en skitsnygg colliekille:-) Och jag kunde äntligen äta lunch!

På prisutdelningen visade det sig att vår insats gott och väl räckt till uppflytt - 575 poäng, 75 poäng före 2:an:-) Sämsta betyget var en 7,5 på läggande under gång. Mest nöjd är jag med 10:an på framförgåendet och 9,5 på krypet! Och 10 på spåret förstås!

Lira är en fantastisk hund att jobba med, trodde hon skulle vara trött efter spåret, men varje gång jag tog ut henne ur bilen var hon lika (över)laddad. Hon är inne i en livlig period helt enkelt:-) Häftigt med en tävling när allt stämmer, annars brukar det alltid vara något som ställer till det. Jag siktade på ett resultat över 500 poäng, och det fixade vi ju;-)

Otroligt nöjd och så glad att jag hittade denna härliga hund! Alltid så glad och positiv och pigg på det mesta. Jag är nog rätt dryg just nu... Nu har vi massor av skoj att träna på i vinter, det är mycket nytt i högre!

Ikväll har hon fått bli bortskämd med uppmärksamhet och en och annan gotta. Ganska så trött även om hon kämpat för att inte visa det.

Protokoll finns här: Protokoll

Bäst!

Midsommar

Skrev detta inlägg för länge sedan, men skulle lägga till lite bilder... Det hann jag förstås inte innan nästa resa, men bättre sent än aldrig eller?

Midsommar tillbringades med husvagnen parkerad på ett riktigt favoritställe. Direkt vid stranden, med underbart öppen tallskog runt om. Monty tyckte det var himmelriket först, så mycket kottar, så lite tid… Det är ett rikt djurliv runtom, göken koko:ade från omgivande träd, storlommen skrek om kvällarna och en trio svanar gled omkring på den nästan konstant spegelblanka sjön. Och en kväll när vi grillade kom två renar ut ur skogen för att kolla på. Senare såg vi dem bada på andra sidan sjön. Lira badade också flera gånger om dagen, framförallt pysslade hon med sin hobby att plocka upp grenar (och mindre träd) från botten på sjön. Hon går omkring i sjön och spanar ned mot botten, så dyker hon snabbt ned med huvudet under vattnet och bär stolt upp sitt byte på land, där hon lämnar det och letar vidare.

Lira undersöker botten noga...

Och kommer upp med sitt byte. Det är inga små pinnar hon plockar.

Vi hade väldig tur med vädret, det regnade varje natt, men dagtid var det uppehåll.

På midsommarafton letade vi oss fram till en mysig fäbodvall med massor av blommande midsommarblomster. Vägen dit var inte lika mysig eftersom stigen vi tänkt följa var borta sedan länge, men Lira älskade i alla fall att ta sig fram i obanad terräng och simma över bäckar.

Självklart utnyttjades den fina terrängen runt husvagnen till en del hundträning. Åt ena hållet var skogen så öppen att den lämpade sig perfekt för långa linjetag. Första dagen körde vi memories och sista dagen gick Lira utan problem dolda linjetag på 95 meter.

Linjetag: Dummien ligger vid det gröna strecket i skogsbrynet. Svårt att se avstånd på en bild, men jag stegade det till 95 m.

På väg ut, med full fokus. Dummien ligger vid rotvältan mitt i bild.

Full fart tillbaka

Åt andra hållet var perfekta spårmarker, torr terräng som kräver mycket av hunden, men platt underlag som inte kräver mycket av förarens knän… Där lade jag ett spår som var ganska kort men så krångligt jag kunde komma på. En vinkel direkt efter start, sedan både spetsvinklar, vittringsfält och återgångar. Det var första gången Lira provade återgångar så där hade hon det lite trassligt men löste det. Ett mycket bra spår med alla pinnar med tillbaka till bilen.

Jag provade en Böttchersele för första gången. Den fungerade för det var betydligt lättare att hålla Lira, men det känns inte bra att sänka tempot genom att göra det obekvämt för henne:-/ Det ser i alla fall obekvämt ut, Lira verkade ganska obekymrad. Ska prova en annan variant också innan Tåme. Jag körde med en mjukosttub som belöning. Det gick bra fram till sista pinnen, då en skinkbit fastnade i pipen, och som resultat kom all mjukost ut bakvägen... Lira fick en rejäl dos mjukost i ansiktet - hon klagade inte!

Lira med mjukost i fejset:-)

Jag körde också ett rejält fältsök, där Lira fick lära sig (hoppas jag) att dummies även kan ligga en bit ut i vassen. Lira lärde sig så bra just då i alla fall, att hon efter att ha sökt igenom vassen ordentligt tänkte: ”OK, inte här, den är kanske på andra sidan sjön då”. Och började helt sonika simma tvärs över sjön! Som tur var lyssnade hon fint på inkallning.

När vi kom hem på söndagen (i spöregn!) kastade sig Monty direkt i korgen och sov i flera timmar. Lira däremot var missnöjd: ”Redan hemma, kan vi inte åka tillbaka..?”

Nu får vi spåra i skogen!

0430 kravlade vi oss ur sängen, för ovanlighetens skull var Monty morronpigg och uppspelt. Han är erfaren och förstod att det var tävling på gång. För att inte göra honom besviken fick han följa med som sällskapsherre när Lira och jag styrde kosan mot Matfors och debut i appellspår.

Naturligtvis drog jag startnummer näst sist, jag som helst har spiken... Det var tur att jag var förberedd på att det var lägdspår, det var väldigt annorlunda mot vad jag är van vid. I stället för att sitta ensam i en bil mitt ute i skogen, parkerade alla bilarna ihop och sedan fick vi promenera ut till spåren. En bra bit i mitt fall:-) Det gick det också. Och roligt var att man kunde se vissa av hundarna gå sina spår. Otroligt vad olika hundar spårar!

Lira spårade som en galen övertrimmad dammsugare. Jag hade haft sinnesnärvaro nog att ta ut henne till spåret i god tid, så hon fick ligga och sansa sig lite först. Därför låg hon visserligen på som en gnu i selen, men med låg nos mitt i kärnan. Och trot eller ej, men alla apporterna fick jag levererade utan protester. Antagligen på grund av mina halvt hysteriska BRAAA så fort Lira hade en pinne i truten. I vinklarna körde hon för säkerhets skull någon form av speedad rondellkörning ett par varv, vilket ryckte ned betyget ett snäpp. Efteråt kommenterade en av domarna att labradårer är de bästa spårhundarna. "Fast hon var lite het" :-)

Tillbaka på klubben överraskar Lira med att göra en helt perfekt budföring, dvs återvände frivilligt till mig utan att plocka upp något föremål på vägen! Hon gillade kanske inte mottagaren?;-)

Direkt efter, värsta momentet, platsliggning. Lira som var mer sugen på budföring provade lite olika varianter: Upp med huvet, ned med huvet, nosa lite (..!). Och så slänga ut bakbenen lite bekvämt förstås. Tur för mig att vi inte kör tävlingslydnad:-) Den gigantiska schäfern som låg bredvid Lira pep och kröp en del, men det bekymrade matte mer än Lira. Iza hade aldrig i livet vågat ligga kvar...

Jag var ganska lugn inför lydnaden. Lira var varm och lite trött, kom på att det nog är första gången Lira är på en annan brukshundklubb än hemma. I alla fall så börjar fotgåendet med att Lira sväljer fel och börjar hosta direkt vi börjar gå. Ingen idealisk start och vi får inte till det här riktigt fina fotgåendet, men det belönades ändå med en 10:a av ena domaren! Är nog första gången faktiskt jag får en tia på linförighet/fritt följ. Framförgåendet som brukar vara så fint gick ovanligt dåligt, men övriga moment gick lite bättre än vanligt. Fram till hoppet. Lira hoppar ut fint och sätter sig direkt på kommando. Men så ser jag att hunden plötsligt ser jätteglad ut - uh oh... Och precis när tävlingsledaren öppnar munnen så hoppar Lira tillbaka och gör en superfin ingång... Attans, 16 poäng i sjön:-) Mitt fel förstås, har nog aldrig belönat när hon suttit en stund, utan antingen direkt efter sitt eller efter återhopp.

Flera personer kom fram efteråt och berömde lydnaden, jättekul! Slutresultatet blev 284,25 poäng och en förstaplats! Och igen visar det sig att mina, annars extremt olika, hundar är väldigt jämna. Monty hade 286,25, Iza 286, och då Lira 284,25:-)

Protokoll finns här: https://sites.google.com/site/sportpuffen/liras-resultat/protokoll

Hade tänkt mig en tjusig bild med pokalen mellan Liras tassar. Lira hade andra planer...

"Mitt" spår i Matfors, sett från bilen

Det var så kul att komma ut att tävla bruks igen, det är sån trevlig stämning:-) Matfors var jättebra att tävla på, dit kan vi absolut tänka oss att återkomma.

Och äntligen "får" vi spåra i skogen!!

Lyckat spår!

Äntligen fick vi till ett lyckat spår på lägda, ett spår där Lira inte stressar, utan spårar lugnt (nåja). Och därmed spårar sådär bra som jag vet att hon kan!

Vi tog cykeln till spåret, kanske inte den bästa uppladdningen, för Lira försökte rusa i full galopp i stället för att trava fint. Eftersom hon var så flåsig lade jag henne i spårstarten, och så fick hon ligga tills hon verkade helt lugn. Och det gick fort!

Sedan släppte jag henne på spåret, och när hon väl fäst spårade hon så fint och plockade alla pinnar!

Så fullt drag i cykelselen hela vägen hem. Försökte lugna henne genom att träna lite jaktfot, men lyckades trampa henne på tassen vilket ledde till överfjäskig hund som gick med tävlingslydnadsattityd i stället...

Med lite mat i magen och efter lite bentuggande kraschade Lira på kudden och har varit helt utslagen sedan dess. Nöjd med dagen :-)

Published with Blogger-droid v1.6.8

Spår

Lade ett spår åt den svarta dåren idag. På grund av all snö blev det ett mycket kort spår, men å andra sidan blev det klurigt i stället:-) Lite svårt fick hon där jag lagt en pinne mitt i en spetsvinkel. Hon tog pinnen och fortsatte följa spåret, men efter jag stoppat henne för att plocka av henne pinnen (vadå "retriever"?), trassla ut lina, och mula in lite köttbulle tappade hon bort sig lite och sköt iväg rakt fram i stället för att vända om och följa spåret. Jag stod kvar och tänkte att hon får jobba själv. Men lyckades tappa linan och direkt försvann hunden i fjärran... Pipan kom än en gång väl till pass.

Hon hittade på spåret igen, och allt annat gick som smort. Jag hoppas att jag kan få massor av tips på kluriga koncentrationsövningar i Tåme:-) Spåra är livet tycker Lira!

Har anmält till appellen:-) Nu måste vi träna på att spåra på lägda för det är våran sämsta gren... Vi föredrar skog - eller asfalt! Tro om man ska hoppas på att få spåra på en grusplan kanske?;-)

Däremot ser det värre ut med jaktinternatet... Det är nog risk för att norrlänningarna får stanna hemma:-(

Vikten av koncentration

Jag har alltid varit mycket nöjd med Liras koncentrationsförmåga. Men hundens förmåga kan inte väga upp förarens... Idag var jag och tränade vid djursjukhuset, tanken var att få till ordentligt med störning. Och det fick jag, men kanske inte på det sätt jag tänkt. På grund av det fina vädret var det fullt med bilar och ur dem vällde folk på väg ut på promenad. Jag blev störd och fick svårt att engagera mig i träningen. Och Lira agerade förstås därefter... Men jag lyckades ta mig i kragen och ta mig in i "bubblan", men det var lite kämpigt att ta sig dit och att hålla sig kvar... Det får mig att tänka på hur mycket föraren egentligen betyder för prestationen.

Det är tydligt att jag behöver mer av den typen av träning. Naturligtvis har jag tränat i "stökiga" miljöer förut, men då har vi varit ett gäng, och då har jag inga problem.

Därefter lade jag ett spår åt Lira på en annan parkering. Fem föremål, se bild, med färgen anpassad efter om det var snö eller asfalt... Lira började jättebra, sänkte nosen och jobbade. Sen tyckte hon att det blev svårt när vi övergick från snö till asfalt, och försökte lösa det på sedvanligt sätt - genom att höja farten! Apporterna markerades mycket bra, men noll intresse öht att lämna av dem till mig. Hon tog sig i alla fall runt spåret med en apport borta, och mannen som kom ut ur ett hus framför oss någon meter från spåret bevärdigade hon inte med en blick!


Selen höll för spårandet, men jag ska prova att fästa linan under magen i stället. Lira drar ju så in i ....

Efter träningen tog vi en riktigt härlig promenad. Skaren höll för Monty och han sprang lyckligt från träd till träd:-) Ångrade bara att jag inte hade något fika med.