Spårhunden & apportören

Igår var vi och spårade med gänget. Än en gång var det ett jättekul spår. Två gånger var jag helt övertygad om att Monty var ute och cyklade, särskilt en gång när Monty traskade längs en stig med huvudet i vädret. Men så dök han in i skogen igen och strax kom det en pinne! Det är alltid spännande när man går ensam på ett spår man inte själv gått ut, kommer man att hitta tillbaka? Men med Monty är det inga problem. Mycket bra övning i att lita på hunden!

Lira var med och tränade på att vara social. Och på att klättra upp i mattes knä. Lira är en liten klätterapa. Hon var också duktig och hittade en leksak i skogen, duttig tjej. Jag trodde hon skulle vara trött när hon kom hem efter fem timmar, men inte då. Full fart. Hon hade nog vilat en hel del i bilen, vilket i och för sig är mycket bra.

Det roliga med att ha en valp är att se hur de utvecklas och hur egenskaperna eftersom klickar på plats. Det var t.ex. stor skillnad på föremålsintresset i skogen igår jämfört med senast vi var där. Och idag hittade Lira ännu en fågel (förstår inte varför de envisas med att flyga in i våra fönsterrutor) som hon bar omkring på. Den här var större än senast, så det förelåg ingen svälja-risk. Jag lockade på henne och då kom hon i full fart och lämnade av fågeln i mitt knä! Duktig mini-labbe!

Lira i full fart, dock med en blomkruka denna gång