BÄR!

Här har ni världens bästa Lira vid tangentbordet! Jag gillar BÄR! Först, för länge sedan när jag bara var en pyttevalp fanns det små röda (vita gick också bra) bär som matte kallade smultron i trädgården. Jag letade genom rabatterna och åt allihop. Sedan kom det blåa bär, tyvärr inte i trädgården men massor i skogen. Mums! Samtidigt kom det i trädgården flera röda bär, fast på buskar. Hallon, mums! Jag letade igenom buskarna och åt allihop. Matte ville inte ha den, sade något om mask?!? Mer protein säger jag. Sedan kom det nya röda bär på andra buskar, vinbär! Mums! Men matte plockade en massa av dem, så jag fick inte allihop:-( Men sedan kom det lila jättesmaskiga bär i mängder! Krusbär! Det godaste jag smakat nästan...

I går var jag, Monty, matte och husse ute i skogen. Toppen! Matte och husse plockade en massa små röda bär, lingon. Jag plockade några också, fast så jättegoda var de inte. Sen fanns det blåa bär också, som jag också plockade. Fast bara några, jag lovar. Matte plockade inga, hon sa att det inte var blåbär. Vadå, de var ju blå, kan ju jag se ju! Men jag plockade bara några få. Säkert.

Senare undrade matte vad det varit för djur i trädgården. Såg ut som rävskit men större. Knappast björn eller varg. Grannens jämthundar? Nej, det såg inte ut som hundskit, det var alldeles fullt med bär. Men det visade sig att det var jag som var orsaken. Och många gånger under dagen. Fast jag bara ätit några få bär... Eller kanske några fler än få... Och några bär råkade visst hamna i soffan också, sorry! Men jag åt bara några få bär!

---------------

Idag var vi i skogen igen. Jag åt inga bär idag. Däremot hittade jag en tennisboll några gånger som matte fick. Då blev hon glad, hon är lättroad.

Husse hade med sig gevären, toppen! Men, han är inget vidare på det här med jakt... För han sköt och sköt och INGA fåglar trillade ned. Jag vet, för jag tittade jättenoga, och efteråt sökte jag jättenoga också ifall jag skulle ha missat något. Men nej, inte den minsta lilla fågel hade han träffat. Matte sköt lite också, men hon var inte bättre hon. Däremot stod de efteråt och klistrade lappar på kartongbitar som var uppsatta där de skjutit. Människor är konstiga ibland... Men det var kul ändå, även utan fåglar. Matte undrar hur jag vet att det ska ramla ned fåglar när man skjuter, men herregud, jag är väl inte dum heller! Fattar ju minsta valp!

-----------------

I helgen har jag suttit vid datorn och följt min morbror Nicke som tävlat i SM i spår. GRATTIS till honom. Och så vill jag gratulera min mamma Alice som tagit förstapris i elitklass jakt, samt min pappa Iago som gjorde samma sak för ett litet tag sedan. De är så duktiga! Och om inte jag är lika duktig när jag är tre år så är det BARA mattes fel!

Jag kollar tillgången på krusbär!

Lera

Lira har fått fel namn. Hon borde självklart heta LERA i stället. För det är hennes favorit, både som leksak och mat...

Igår var vi på middag hos kompisar, och jämarns vad lätt Lira är att ha med sig! Visst busar hon runt en del, men så fort vi satte oss för att äta rullade hon ihop sig på den medhavda filten och slappade.

Idag var vi ut för att träna uppletande (sök på retrieverspråk). Lira var med och vallade rutan vilket var skitskoj enligt henne. Sedan fick hon sitta uppbunden och titta på medan Monty letade. Sedan band jag henne vid ett större träd... Monty var jätteduktig och hittade för en gångs skull föremålen i ytterkanten av rutan:-) Äntligen fick Lira söka lite själv också. Tennisbollen kom snabbt in i handen. Slutligen gick vi allihopa och letade rätt på de föremål som fanns kvar i rutan. Monty hittade ett, och precis som jag berömde honom kom Lira rusande i full fart från andra sidan rutan med ett annat i munnen. Duktig tjej!!

Lilla Lera Jordnos

Fy pörskan...

...vilken bra hund jag har!

Monty och jag tävlade högrespår idag. Drog spiken som jag hoppades på:-) På upptaget går Monty ut ca 50 cm innan han vinklar av och spårar längs rutkanten! Jag blir aningens ställd och kallar in honom och gör om - och han gör likadant. Jag har lite mer is i magen denna gång, och väntar en stund, då lämnar han rutkanten och går ut i rutan. Det var inte alls samma drag som normalt, han ligger ju som en skållad råtta i spåret, så jag var övertygad om att det var bakspår, och såg med fasa hur rutkanten närmade sig. Men så gick vi över kanten och inget hördes från TL, så det var bara att tuffa på. Två pinnar i snabb följd, men sedan hamnade vi på en myr med högt gräs, och där fick Monty problem. Vi snurrade i flera minuter på den lilla myren innan han fick fäste på spåret igen. Fyra pinnar till plockades in, men sedan var det slut... Vägen närmade sig och Monty markerade att här var slutapporten. Men det fanns ingen slutapport! Vi letade och letade medan tiden tickade iväg, och till slut hittades slutapporten under en gran. Nu blev det en onödigt spännande väntan på om tiden räckt, jag glömde nämligen att kolla på min klocka. Trodde att vi klarat oss precis, och så var det.

Sedan kunde vi slappa rätt länge innan alla var klara för uppletande, som gick på en äng. Monty gick för ovanlighetens skull rakt ut på djupet på skicken. Första föremålet hittades snabbt, och avlivades ordentligt av Monty:-/ Det var ju så roligt... Övriga tre hämtades in utan problem

Då var det lätta avklarat och det svåra var kvar - lydnaden. Solen gassade, termometern sa 26 grader. Monty tyckte det fanns roligare saker att pyssla med än lydnad, men, håll i er nu, han kröp! Monty kröp 10 meter! Det har han aldrig gjort förut. OK, det var inte så snyggt, ffa gick det väääldigt långsamt, men han kröp! Inkallningen var fin, blev en nia, övriga betyg var väl inte så mycket att hänga i julgranen. Framåtsändandet tyckte jag gick strålande, även om det var lite segt åt andra hållet. Sedan klantade jag mig på tungapporten, och mer irriterande, hoppet men vi fick i alla fall betyg på allt:-)

Slutresultat blev att vi spöade alla brukshundar(;-)) och kom på en hedrande andraplats efter Ulrika och hennes härliga flat. Mycket fin insats av Monty med tanke på mängden träning han fått:-)

Nu ska Monty få göra sånt här... Och bara träna litegrann på skoj.

Liradini har gjort det igen!

Lira är otrolig - hon är den Helt Galna och Totalt Dödsföraktande Liradini! Hon hade kunnat sälja biljetter till en ständigt utsåld show. Idag hade den beundrande publiken fått se på det Fruktansvärda Dödshoppet! Mina föräldrars sommarstuga har en altan. Altanen är ca fyra trappsteg upp och har ett högt räcke. För ingången sattes idag kompostgaller, hundarna placerades på altanen och pappa satt på bron utanför gallret. Plötsligt hör han en duns, och får se Lira rusa iväg på tomten. Då har Lira alltså först hoppat upp på en bänk, sedan hoppat över altanräcket, över avgrunden (grusgången nedanför räcket) till slänten på andra sidan (slänten går uppåt från grusgången).

Som tur är verkade hon klara hoppet, hade hon missat och landat på grusgången hade hon väl slagit sig fördärvad. Ingen av mina tidigare hundar skulle någonsin ha vågat sig på något sådant, men Liradini är Djärv och Okuvlig!

Nu ligger hon utslagen här i köket, trött efter dagens äventyr...

Bilder på Lira, 4 månader. Jag gissar att vikten är på 10,5 kg eller så. Hon består mest av ett par jättelånga ben:-)

Fokus

Min Mupp!

En husse och hans hund - observera de identiska ansiktsuttrycken:-)

Den där typiska Lira-blicken