Broträning

Som jag skrev på Facebook, att vara modig är inte att aldrig vara rädd, det är att vara rädd men göra det ändå...

Vi hade broträning på semestern. Bro 1 var inte så hög och gjord i trä, men den svajade ordentligt! Vi blev varnade att hundar inte brukar gilla att gå över bron. Vi provade, och det här var Liras reaktion:

Svansen i vädret och helt oberörd spatserade hon över den svajande bron först av alla. På tillbakavägen tog hon den i full galopp (jag hade hjärtat i halsgropen).

Montys sätt att ta sig över bron (OBS - agilitychampion!):

Han kom halvvägs, sedan vände han tillbaka (smart hund - not). Tur att husse hade balans nog att bära honom, jag hade inte fixat det... Och tur att det var Monty som inte vågade, jobbigt att bära Lira.

Bro 2 var 10 meter över en fors, och gjord av sektioner typ gallertrappa. Monty kastade en blick på den och sa "Glöm det". Lira tyckte det var ganska läskigt att se rätt igenom det hon skulle gå på. Men jag gick först, och vågar matte så måste Lira våga också. Hon smög sig ut på bron och närmast kröp över, med blicken stint fäst på mig. Men hon vågade! På tillbakavägen gick hon ut först, och det gick bra till halvvägs ungefär, då hon råkade titta ned - "Oh shit vad långt det var ned". Då var det säkrast att stanna där hon var tills jag kom fram så hon kunde gå fot över. För att gå fot, det är tryggt det!

Min modiga Liradini!