Rapport ur mörkret

Steg upp lite tidigare i morse och bytte ut morgonpromenaden mot en skidtur. Hundarna var nog mer sugna på frukost än skidtur, för det gick betydligt fortare hemåt än bortåt;-) Och ett hett tips är att INTE placera trugan mellan skidan och pjäxan, i alla fall inte när man skidar på snudd på blankisen. Aj.

Efter en välförtjänt dusch styrde jag kosan mot brukshundklubben för att socialisera lite på en lydnadstävling. Det var massor av folk där, jättekul! Lira fick hänga på in i stugan och morsa på folk. Hon fick också hjälpa till med att betala när jag skulle köpa kaffe. Hennes insats bestod i att bära plånboken. Jag förstår nu varför man använde rottweiler i stället för labradorer till att bära plånböcker i gamla tider, för Lira erbjöd glatt plånboken till alla människor hon såg. Ärliga som de var gav de dock tillbaka plånboken till den givmilda lilla labradoren.

Jag skulle kunna skryta hur mycket som helst över den lilla svarta, men då kräks väl folk till slut, så jag nöjer mig med att säga att hon är bra underbar att släpa omkring på.

När vi kom hem tog vi en skogspromenad där Lira och Monty busade allt vad tygen höll. Monty njuter verkligen av att kunna ge järnet på skaren. Och jag kunde, när vi kom hem, njuta av att ha nöjda, trötta hundar (även svarta faran). Tyvärr var ju jag lika trött dock...

Vad som tröttar ut en labradåre:
*Ett rejält jaktträningspass: Nej.
*Ett långt spår: Nix.
*Ett träningsläger: "Vad ska vi göra nu?"
*Vara åskådare på en lydnadsträning: Check!

Nu har vi släckt ned i huset och tänt lite ljus, Lira sover, Monty gräver ned ben i kudden, och jag fuskar lite genom att sitta framför datorn... Får en att tänka tillbaka lite på Landsjö, där var stearinljus hårdvaluta på vintrarna:-) Och inte fungerade datorn (eller telefonen, frysen, värmen, vattnet) heller....

Slutligen ett stort grattis till vår träningskompis Jennie som lyckades med bedriften att bli dubbel klassvinnare med sina hundar på lydnadstävlingen i Åsele i fredags!!