Tåme

För en dryg vecka sedan körde jag till Tåme för att gå en spårkurs för Sigge Friis. Med lite fjärilar i magen kopplade jag husvagnen till bilen. Inte så mycket hur det skulle gå att köra - utan hur det skulle gå att parkera sedan... Kopplandet gick bra, men inställningen av sidospeglarna tog nog 15 minuter (den vänstra 30 s, resten på den högra) - det är svårt att fixa det ensam. I alla fall, tuffade iväg. E4:an är trist, så i Umeå vek jag av mot Burträsk vilket är en roligare väg. Trodde jag hade tidsbrist, men kom fram ganska precis till kl 15 som var mitt mål. Rullade in på området och fann att min oro för parkerandet var onödig, det var gooott om plats. Placerade husvagnen snett och fint, fick igång gasolen utan problem.

Oroandet för knät däremot blev värre, för när jag klev ur bilen kunde jag knappt gå:-( Jag hade inte justerat sätet tillräckligt bra och knät var stelt och ömt. Hur skulle detta gå..? Tidigt i säng och sov som en stock hela natten.

På söndagen var det dags att träffa grupp och instruktör. Intrycket var gott:-) Vi gjorde inte så mycket denna dag.

Nästa dag var skojigare. Lira fick först köra ett uppletande vilket hon uppskattade väldigt. Fullt ös medvetslös och mera spring än nos om man ska vara ärlig. Men hon lugnade sig och plockade in alla föremålen. Sedan fick alla hundarna spåra ett spår typ appellspår för att avgöra var de stod. Lira tog upp spåret jättedåligt, slog och snurrade och hade så svårt att fästa. Plötsligt drog hon bestämt iväg åt ett annat håll - men det var fel håll! Trodde vi, men det visade sig att jag fått fel påsläppspunkt, och Lira hade fått börja med ett dygnsgammalt spår! Sedan bytte hon över till det rätta spåret och fick då mer drag i linan. Det spåret löste hon sedan mycket bra.

Lira spårar

Sedan fortsatte spårandet under veckan. Vi körde spår på fotbollsplaner, grustag, vägar, och i skogen förstås. Ålder från direkt till 6 timmar gamla. Diverse roligheter som förledningsspår, snörpinnar och spetsvinklar. Vissa spår var rejält svåra!! Det var kul att se hur många av hundarna utvecklades något otroligt på bara några få dagar!

Alla hundarna i gruppen var verkligen supermysiga! Lira fick en ny kompis, kelpien Milou. Lira hade en jättefin rosa latexleksak, som hon först visade för Milou, och sedan erbjöd hon honom att hålla i andra änden. När han inte nappade på det lade hon den framför hans tassar. Så sött! Senare fick de leka och hade så kul ihop. Lira brukar inte vara så leksugen, men Milou gillade hon verkligen! Lira blev också lite förtjust i labbekillen Nitro, och lustigt nog även dobermanntiken Anja som inte riktigt delade känslan;-)

Lira, Milou och Raskabo Piroll

Lira, Sigge, och Liras favvolekis

Efter en lång dag i spårskogen gick vi ofta och badade vid en jättemysig sandstrand i närheten, och Lira busade massor (vad får hon energin ifrån?). Sedan kröp Lira nöjt upp i sin soffa i husvagnen för att sova sött om än ibland högljutt hela natten. Ibland gjorde jag henne sällskap, annars drog jag ned till öltältet för att umgås. På morgonen (tidig uppstigning!) var Lira direkt på g och redo för nya äventyr. Själv var jag glad över kaffetermosen som följde med ut i skogen.


Förutom spårandet körde vi en del budföring och platsliggande med skott. Allt gick bra utom budföring med solen i ögonen:-)

Att vara på läger blir som en särskild livsstil, man behöver inte tänka så mycket, på vad man ska göra, vad man ska äta osv. Dessutom sov jag oerhört gott i min husvagn. Lira höll jättebra för lägerlivet, hon mattades inte alls utan ställde upp med samma glädje hela tiden och hade alltid lite mer att ge.

Men alla läger har ett slut, och vårat slutade lite roligt med hundbyte. Medan spåren låg fick vår instruktör Sigge gå ett litet spår. I slutet låg en överraskning - en whiskeyflaska! Sigges bättre hälft fick (utan att veta syftet) välja vilken hund som Sigge skulle använda till sitt spår. Valet föll på Lira:-)

Lira var aningens fundersam först när de gick iväg för att rasta, men Sigge hade med sig korv och Lira är MYCKET mutbar... De gav sig iväg på spåret och tuffade på utan problem. "Hoppas hon markerar whiskeyn" funderade jag, men det hade jag inte behövt oroa mig över. När Lira kom fram till slutet grep hon direkt paketet och levererade det fint till Sigge. Efter lite godis och gos packade de gemensamt upp paketet och Lira visade att hon minsann kan bära flaskan som den är också!

Stor slutpinne det här...

Om du inte rappar på med godiset tar jag whiskeyn och sticker!!

Åkej, jag fick godis, då får du flaskan. Tack för kursen!

Min utbyteshund var dobermann Anja, vilket jag gillade eftersom hon skiljer sig mycket från Lira i spårsättet. Anja spårade fint med lagom drag i linan, tills vi var typ 5 meter från slutet. Då fick hon syn på sin matte och behövde stå ett bra tag och fundera vad hon gjorde ända där borta... Vi kom i alla fall fram till slut, duktig hund. Kul att prova något annat! Alla hundar skötte sig över förväntan med sina nya förare, och vi kunde studera vår egen hunds arbete på lite avstånd.

Jag fick gå ett lite längre spår åt schäfern Arvid, och det var jättekul, för det var lite rolig terräng och sedan löste han spåret jättebra! Liras sista spår på lägret fixade hon också helt ok. Sedan var det inte mycket mer att göra än att ta farväl och "vi ses på FB";-) Spände för husvagnen igen (jag är proffs på det!) och körde problemlöst tillbaka till vardagen.

Det var en jättebra kurs, tack till Sigge för bra instruktioner, kurskompisarna för trevligt sällskap, och framförallt tack till Lira som är en sån underbar hund att ha med sig! Alltid lika positiv och arbetsvillig, utan henne skulle det inte bli några kurser;-)


Och knät höll, believe it or not!