Midsommar tillbringades med husvagnen parkerad på ett riktigt favoritställe. Direkt vid stranden, med underbart öppen tallskog runt om. Monty tyckte det var himmelriket först, så mycket kottar, så lite tid… Det är ett rikt djurliv runtom, göken koko:ade från omgivande träd, storlommen skrek om kvällarna och en trio svanar gled omkring på den nästan konstant spegelblanka sjön. Och en kväll när vi grillade kom två renar ut ur skogen för att kolla på. Senare såg vi dem bada på andra sidan sjön. Lira badade också flera gånger om dagen, framförallt pysslade hon med sin hobby att plocka upp grenar (och mindre träd) från botten på sjön. Hon går omkring i sjön och spanar ned mot botten, så dyker hon snabbt ned med huvudet under vattnet och bär stolt upp sitt byte på land, där hon lämnar det och letar vidare.
Lira undersöker botten noga...
Och kommer upp med sitt byte. Det är inga små pinnar hon plockar.
Vi hade väldig tur med vädret, det regnade varje natt, men dagtid var det uppehåll.
På midsommarafton letade vi oss fram till en mysig fäbodvall med massor av blommande midsommarblomster. Vägen dit var inte lika mysig eftersom stigen vi tänkt följa var borta sedan länge, men Lira älskade i alla fall att ta sig fram i obanad terräng och simma över bäckar.
Självklart utnyttjades den fina terrängen runt husvagnen till en del hundträning. Åt ena hållet var skogen så öppen att den lämpade sig perfekt för långa linjetag. Första dagen körde vi memories och sista dagen gick Lira utan problem dolda linjetag på 95 meter.
Linjetag: Dummien ligger vid det gröna strecket i skogsbrynet. Svårt att se avstånd på en bild, men jag stegade det till 95 m.
På väg ut, med full fokus. Dummien ligger vid rotvältan mitt i bild.
Full fart tillbaka
Åt andra hållet var perfekta spårmarker, torr terräng som kräver mycket av hunden, men platt underlag som inte kräver mycket av förarens knän… Där lade jag ett spår som var ganska kort men så krångligt jag kunde komma på. En vinkel direkt efter start, sedan både spetsvinklar, vittringsfält och återgångar. Det var första gången Lira provade återgångar så där hade hon det lite trassligt men löste det. Ett mycket bra spår med alla pinnar med tillbaka till bilen.
Jag provade en Böttchersele för första gången. Den fungerade för det var betydligt lättare att hålla Lira, men det känns inte bra att sänka tempot genom att göra det obekvämt för henne:-/ Det ser i alla fall obekvämt ut, Lira verkade ganska obekymrad. Ska prova en annan variant också innan Tåme. Jag körde med en mjukosttub som belöning. Det gick bra fram till sista pinnen, då en skinkbit fastnade i pipen, och som resultat kom all mjukost ut bakvägen... Lira fick en rejäl dos mjukost i ansiktet - hon klagade inte!
Lira med mjukost i fejset:-)
Jag körde också ett rejält fältsök, där Lira fick lära sig (hoppas jag) att dummies även kan ligga en bit ut i vassen. Lira lärde sig så bra just då i alla fall, att hon efter att ha sökt igenom vassen ordentligt tänkte: ”OK, inte här, den är kanske på andra sidan sjön då”. Och började helt sonika simma tvärs över sjön! Som tur var lyssnade hon fint på inkallning.
När vi kom hem på söndagen (i spöregn!) kastade sig Monty direkt i korgen och sov i flera timmar. Lira däremot var missnöjd: ”Redan hemma, kan vi inte åka tillbaka..?”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar