Häftigt!

Har känt små vibbar av det från denna hunden förut, men nu kändes det verkligen.

Jag hade letat upp en ny plan - en blöt och lerig sådan - för att köra igenom hela lydnadsprogrammet för appellen utan belöning. Jag lottade ordningen på momenten och så körde vi igång. Och när vi kört igenom alla moment och var på linförighet som var det sista, så känner jag för första gången att hunden, i stället för att tycka att det gått lång tid utan belöning och börjar ledsna, istället ÖKAR i intensitet! "Nu har det gått lång tid, nu är det nog snart en riktig KUNGBELÖNING på gång!" Det var så häftigt!

Antagligen obegripligt för någon som inte pysslat med lydnad, men för mig som är flyt -nörd (i alla sammanhang) var det fantastiskt.

Och visst var det en kungbelöning på gång. Direkt efter linförigheten fick Lira Apan. Alan är mjuk och go och Lira bara älskar Apan. Apan är bättre än godis. Det ni! :-)

Published with Blogger-droid v1.6.8

Vikten av koncentration

Jag har alltid varit mycket nöjd med Liras koncentrationsförmåga. Men hundens förmåga kan inte väga upp förarens... Idag var jag och tränade vid djursjukhuset, tanken var att få till ordentligt med störning. Och det fick jag, men kanske inte på det sätt jag tänkt. På grund av det fina vädret var det fullt med bilar och ur dem vällde folk på väg ut på promenad. Jag blev störd och fick svårt att engagera mig i träningen. Och Lira agerade förstås därefter... Men jag lyckades ta mig i kragen och ta mig in i "bubblan", men det var lite kämpigt att ta sig dit och att hålla sig kvar... Det får mig att tänka på hur mycket föraren egentligen betyder för prestationen.

Det är tydligt att jag behöver mer av den typen av träning. Naturligtvis har jag tränat i "stökiga" miljöer förut, men då har vi varit ett gäng, och då har jag inga problem.

Därefter lade jag ett spår åt Lira på en annan parkering. Fem föremål, se bild, med färgen anpassad efter om det var snö eller asfalt... Lira började jättebra, sänkte nosen och jobbade. Sen tyckte hon att det blev svårt när vi övergick från snö till asfalt, och försökte lösa det på sedvanligt sätt - genom att höja farten! Apporterna markerades mycket bra, men noll intresse öht att lämna av dem till mig. Hon tog sig i alla fall runt spåret med en apport borta, och mannen som kom ut ur ett hus framför oss någon meter från spåret bevärdigade hon inte med en blick!


Selen höll för spårandet, men jag ska prova att fästa linan under magen i stället. Lira drar ju så in i ....

Efter träningen tog vi en riktigt härlig promenad. Skaren höll för Monty och han sprang lyckligt från träd till träd:-) Ångrade bara att jag inte hade något fika med.