En dag med en retriever

Vinterns blåsigaste dag halkade jag och Lira iväg till en parkering för att testa av läggande under gång. Lira hade tillfälligtvis glömt bort momentet fullständigt... Träna träna. På plussidan var att hon gjorde en bra linförighet och höll koncentration och position under ett helt program.

Därefter gick vi bort till Hägglundsparkeringen för att lägga lite hårda spår. Med facit i hand borde jag kanske valt en annan parkering... Det var rätt mycket folk som använde parkeringen som vandringsled... Lira visade viss orutin men stor entusiasm. Men framförallt visade hon på en enastående koncentrationsförmåga. När jag lagt det andra spåret kom det en boxer med ägare, och traskade typ en meter bredvid spåret. Lira bevärdigade inte boxern med en blick utan dök på spåret i stället. Hon hade heller inga problem med att skilja mitt spår från boxermattes.

Glad hund nosade hemåt i förhoppning om fler spår. Vi spårade ikapp ett par pensionärer och det var dags för dagens sociala insats. Jag smög upp bakom ryggen på dem och hojtade för att se hur de skuttade iväg ut i diket. Det var nog i alla fall så de uppfattade det. Fast det var glada ändå och beundrade Lira. Lira var mest misstänksam i början, men efter en blick på matte gick hon fram och konstaterade att det snarare var trevliga tanter än eventuella labradorätande fyrbenta monster. Hon passade också på att kontrollera om det händelsevis fanns lite hundgodis i fickorna. Det fanns det inte, men Lira var nöjd ändå för hon hittade en tjusig pinne.

Hem och hämta Monty och vidare ut i skogen. Vi lullar på i lugn och ro, men Lira tycker att hon inte fått bevisa sin duglighet som retriever tillräckligt idag. Plötsligt kommer hon springande med det där speciella uttrycket i ögonen som betyder att hon har något alldeles särskilt fint att visa sin matte. Jag räcker fram handen för att ta emot hennes gåva. Det är då jag ser den nakna svansen sticka ut ur mungipan.... UÄCK!

Efter middagen (hundarnas!) provade såg jag Lira stå fastfrusen med som en pointer bland matskålarna. Jag gick fram till henne och kollade vad hon höll på med. Fem centimeter från hennes nos var Montys matskål. Han hade tydligen blivit mätt mitt under middagen och lämnat ca fem matkulor. Det var det godaste Lira någonsin sett. Jag snodde helt fräckt matskålen och mutade henne med en fylld kong i stället. OK byte tyckte det svarta räcersnöret och drog sig nöjt tillbaka till korgen.

Förra helgen

Skidor

Idag tog vi en riktigt härlig skidtur i skärgården. Solen strålade, vinden låg från rätt håll, och underlaget var för det mesta bra.

Lira fick springa i sele och lina och skötte sig otroligt bra. Hon är ju nybörjare, men idag trillade polletten ned och hon låg på i selen i lagom tempo utan draghjälp. Det gick så lätt att skatea fram över isen, jag kände mig som Charlotte Kalla med Marit Björgen framför mig i ett snöre :-)

När vi kom till Järvön stannade vi och plockade fram fikat. Gott med kaffe och muffins i solen. Vägen hem var vi lite trötta, men fort gick det! Hann hem för att se Ferry bli tvåa i skidskytte:-) Gissa vem som kommer att ha träningsvärk i morgon...

Published with Blogger-droid v1.6.5

Om Lira

http://sv.m.wikipedia.org/wiki/Mindre_lira

Mindre Lira, puffinus puffinus, hör till familjen stormfåglar, och hör hemma på de brittiska öarna.

Published with Blogger-droid v1.6.5

Fjällsemester

Långhelgen spenderades i fjällen med goda vänner. Precis som vid kusten kom det snö, snö, och snö. Till skillnad från kusten var det mjuk och fluffig pudersnö:-)

Lira gillade läget skarpt, och ägnade större delen av tiden åt att hoppa i snön, jaga sorkar i snön, gräva gångar i snön, och allmänt bara springa i snön. Övrig tid, dvs inomhus utan tillgång till snö, ägnade hon sig åt att pussas. Trött? Aldrig! Dock låg hon snällt stilla i vindsäcken medan vi fikade, men det var inte självvalt...

Lira har fått debutera att dra spark eftersom det var så härligt före. Om det tyckte hon inte! Hon har också fått dra lite framför skidor, det gick bättre, i alla fall om hon hade någon (eller ett spår) att följa. Roligast var när hon fintade ut matte i en snödriva och kunde hoppa på henne medan hon försökte komma på rätt köl i djupsnön:-)

Förutom snygga lårmuskler har svarta faran också fått välbehövlig hanteringsträning. Varför krångla till det liksom. En gång tog jag fram en dummy, och Lira höll på att få glädjefnatt. Vad är det för speciellt med de där dummiesarna??

Jag har införskaffat en klövjeväska åt Lira. Trodde det var en Small, men när den kom fram var det en Medium… Tror den kan funka ändå, men det behövs en insats av symaskinen. Lira gillade att nosa på väskan, men var mindre förtjust i att bära den. Först hävdade hon förskräckt att hon attackerades av två hundätande monster, men efter en halvtimmes promenad kunde man till och med leka med väskan på ryggen.

På tal om lek så har Lira plötsligt upptäckt andra hundar. Förut har hon varit mycket ointresserad, men nu vill hon leeeeka!

Idag har hon fått sig en omgång med dummiesarna. Låånga linjetag utan synretning, och dubbelmarkeringar. Gick bra!

Skillnaden mellan ligg och sitt

Ibland känns det faktiskt rätt bra när hunden inte gör allt perfekt - då vet man ju vad man ska träna på:-)

Idag visade Lira att det är stor skillnad på liggande och sittande figuranter. Liggande figuranter har gått klockrent från dag ett, men idag när figuranten för första gången satt, provade Lira alla fel som går med lösrulle. Hon lämnade figuranten utan rulle (för att söka vidare), pussade figuranten grundligt, försökte uppmana figuranten att belöna direkt, och tog rullen men stannade hos figuranten. Inte allt samma gång förstås...

Så nästa gång blir det mer sittande figuranter - och jag har en plan :-)

Lira tyckte det var toppen att få jobba, hämta grejer och pussa folk, kan det bli bättre?

Published with Blogger-droid v1.6.5

Årskrönika 2010

Snart kan ännu ett år läggas till handlingarna. Året inleddes spännande med flytt och nytt hus, och året har mycket gått i renoveringens tecken! Vi trivs i alla fall jättebra i vårat fina hus, och har konstaterat att vi nog bor mer lantligt nu än förut. Vad sägs t.ex. om att gå och hämta posten i en grannes brevlåda för att postbilen inte tar sig fram?

Det var spännande att se också vad som skulle dyka upp i trädgården. Över förväntan...

Nån mer än jag som längtar till sommaren?

Monty fyllde 11 år och har blivit pensionär på heltid, vilket han faktiskt trivs mycket bra med. Han är fortfarande mycket pigg och när andan faller på leker han med Lira så hon nästan blir förskräckt. Monty myser i soffan, och är med på aktiviteter på sina egna villkor. Är det kallt eller blött stannar han hellre hemma...

Gääsp...

Lira har vuxit upp till en mycket trevlig hund, oerhört lyhörd, stabil, mycket gosig och med massor med arbetslust. Hon har förstås haft ett spännande år. Det började i maj med röntgen, som första valp ut. Plåtarna visade bästa tänkbara resultat, och sedan fyllde alla syskonen på med samma bokstäver efter sina röntgenundersökningar!

I juni gick vi MH. Av olika anledningar blev det just juni, trots att Lira, 13 månader, var i yngsta laget. Inte för Liras skull, hon hade mycket roligt, men för resultatet på papperet skulle hon ha kunnat mogna lite till. På MH:t visade Lira att hon är en hund som inte är särskilt rädd av sig, nyfiken, lekfull och aktiv, som kan bli arg när hon tycker det behövs, men som släpper obehaget mycket snabbt. MH var en positiv upplevelse för Lira, hon tyckte det mesta var rätt kul faktiskt:-) Skönt att gå med en hund som inte lägger på sig någonting alls under testets gång.

MH-filmer:

När jag ser tillbaka märker jag att hon utvecklades mycket framförallt från våren till hösten. Vi gick en apporteringskurs på våren, som tyvärr inte var särskilt givande eftersom nivån på deltagarna var... varierande. Den avslutades med ett "jaktprov" som Lira skötte bra, apporterade glatt in allt från ripa till fasan, men var lite het... Innan kursen avslutades var det kennelträff en av sommarens regnigaste dagar. Lira utmärkte sig inte åt det positiva hållet det första hon gjorde, men sedan kom hon starkt och gick riktigt bra på slutet.

Den riktiga utvecklingen, jaktmässigt sett, kom i juli när vi deltog på Labradorklubbens Working Camp. En fantastiskt rolig och lärorik upplevelse, där jag lärde mig köra husvagn själv och Lira tvingades lära sig att koppla av under jaktträning. Och vi fick ett enkelt tips, som plötsligt löste Liras lite överdrivna reaktion på skott...

Det innebar att Lira, på bara någon månad, plötsligt började kännas klar för start på B-prov. Vi anmälde till ett för att prova. I 26-gradig värme skötte sig Lira fullständigt klockrent på land och vatten, fram tills mitten av söket då hon gjorde illa sig. Jag valde att inte pressa henne utan bröt.

Några veckor senare provade vi igen, och nu gick hon utan problem hela vägen. Koncentrerad, lyhörd och mycket arbetsvillig, hämtade hon in ett första pris och blev provbäst.

Senare på hösten fick Lira debutera på "praktisk" jakt, något som dock mest blev en massa fotgående för henne:-) Men hon tyckte det var spännande ändå:-)

Nästa år ska vi fortsätta jobba på de delar som saknas för öppenklass, målet är att vara klar innan årets slut, vi får se hur det går. Vi siktar också på en start i appellklass till våren, och förhoppningsvis även lägre spår till hösten. Och förhoppningsvis är jaktlyckan bättre till hösten också;-)

Och så ska jag mysa i soffan med Monty:-) Och renovera lite till...

snö

Idag skulle vi träna sök, men det hade kommit lite för mycket snö för att göra något vettigt... I stället träffades vi på en parkering (tillräckligt djup snö bara där). Lira fick jobba med markeringar och visade att hon verkligen förstått vad det går ut på. Hon är otroligt lättlärd!

I övrigt så har helgen gått i vinterns tecken, lite snöskottning, ganska mycket snöpulsning (inte uppskattat av Monty), och så har jag sytt klart Montys vindsäck (mycket uppskattat av Monty).

Published with Blogger-droid v1.6.5