Om skott, skrammel och annat skoj

Idag har Lira varit på tivoli (MH). Daniel var snäll och följde med och filmade, och det man ser är främst en mycket glad hund! Hon tyckte det mesta var toppen, och lade överhuvudtaget inte på sig någonting alls. Det roligaste kom förstås sist, skotten *sucka*, men även skramlet var mycket skojigt:-) Kommer att lägga upp filmer på 'tuben så småningom, och protokollet kommer inom kort upp på hemsidan.

Det är inte helt lätt att läsa hundars beteende, om man inte är utbildad... I alla fall, på de inledande sociala bitarna hälsar Lira glatt på testledaren och följer lika glatt med, men har bråttom tillbaka till matte. Däremot gillar hon inte att man tafsar på henne när hon är i "på-läge".

Leken tyckte hon var skoj förstås. På lilla bytet for hon iväg i full fart först, men hade lite svårt att lokalisera "bytet". Fann det och apporterade in det ordentligt. Andra gången slog hon på stora söket i stället för att använda ögonen, och hittade det inte i tid. Men kom på visselsignal:-)

Passiviteten/aktiviteten var i typ knähögt gräs. Middag! tyckte Lira, och stod och käkade gräs i tre minuter. Fyran som ett brev på posten...

Avståndsleken var skojig, men hon fattade inte att hon skulle leka med figuranten. När figuranten skuttade skuttade hon med, när figuranten stod stilla letade Lira apport. Här är det tydligt att Lira är grön, hon hade ingen aning om vad hon skulle göra. Men var glad ändå.

Så till skrämselmomenten. Dumpe blev Lira rätt arg på, hon studsade till när den for upp och stod sedan bredvid mig och talade om att hon var störst och farligast i hela världen. Hon tyckte dock att matte kunde ta smällen och följde mig fram till overallen. Första förbipassagen en liten båge, sedan helt oberörd. Hon hittade en bäck bakom overallen och var bra sugen på att bada lite.

Så skramlet då - superroligt. Lira studsade till när den skramlade, sedan gick hon direkt fram och där kunde man ju både klättra och bita i grejer, så skoj. På förbipassagerna ville hon gärna fortsätta med leken. Får en flashback till 5-veckorsvalpen som klättrade upp på och slet i en prasslande presenning...

På spökena var hon tuffare än jag trott. Hon tyckte att det högra spöket såg farligast ut och skällde på det hela tiden. När de kom nära ville hon ha lite stöd, men hon jobbade hela tiden. Även här behövde hon lite stöttning för att gå fram till det första spöket. Massa pussar fick han när huvan väl var avtagen.

Å så var det de roligaste kvar. Först lite bus som var likadant som första gången, och så helt plötsligt small det. Lira har ett rejält grepp och satt kvar i trasan, men ganska så vindögd blev hon. Och sedan under passiviteten ville hon hemskt gärna springa till skytten... En trea är inte så kul på papperet men inte så farligt i verkligheten.

Sammanfattningsvis så är Lira en glad brud som gillar när det låter, med en del skärpa men utan några som helst kvarstående rädslor. Och så är hon en ko. :-)