Nu får vi spåra i skogen!

0430 kravlade vi oss ur sängen, för ovanlighetens skull var Monty morronpigg och uppspelt. Han är erfaren och förstod att det var tävling på gång. För att inte göra honom besviken fick han följa med som sällskapsherre när Lira och jag styrde kosan mot Matfors och debut i appellspår.

Naturligtvis drog jag startnummer näst sist, jag som helst har spiken... Det var tur att jag var förberedd på att det var lägdspår, det var väldigt annorlunda mot vad jag är van vid. I stället för att sitta ensam i en bil mitt ute i skogen, parkerade alla bilarna ihop och sedan fick vi promenera ut till spåren. En bra bit i mitt fall:-) Det gick det också. Och roligt var att man kunde se vissa av hundarna gå sina spår. Otroligt vad olika hundar spårar!

Lira spårade som en galen övertrimmad dammsugare. Jag hade haft sinnesnärvaro nog att ta ut henne till spåret i god tid, så hon fick ligga och sansa sig lite först. Därför låg hon visserligen på som en gnu i selen, men med låg nos mitt i kärnan. Och trot eller ej, men alla apporterna fick jag levererade utan protester. Antagligen på grund av mina halvt hysteriska BRAAA så fort Lira hade en pinne i truten. I vinklarna körde hon för säkerhets skull någon form av speedad rondellkörning ett par varv, vilket ryckte ned betyget ett snäpp. Efteråt kommenterade en av domarna att labradårer är de bästa spårhundarna. "Fast hon var lite het" :-)

Tillbaka på klubben överraskar Lira med att göra en helt perfekt budföring, dvs återvände frivilligt till mig utan att plocka upp något föremål på vägen! Hon gillade kanske inte mottagaren?;-)

Direkt efter, värsta momentet, platsliggning. Lira som var mer sugen på budföring provade lite olika varianter: Upp med huvet, ned med huvet, nosa lite (..!). Och så slänga ut bakbenen lite bekvämt förstås. Tur för mig att vi inte kör tävlingslydnad:-) Den gigantiska schäfern som låg bredvid Lira pep och kröp en del, men det bekymrade matte mer än Lira. Iza hade aldrig i livet vågat ligga kvar...

Jag var ganska lugn inför lydnaden. Lira var varm och lite trött, kom på att det nog är första gången Lira är på en annan brukshundklubb än hemma. I alla fall så börjar fotgåendet med att Lira sväljer fel och börjar hosta direkt vi börjar gå. Ingen idealisk start och vi får inte till det här riktigt fina fotgåendet, men det belönades ändå med en 10:a av ena domaren! Är nog första gången faktiskt jag får en tia på linförighet/fritt följ. Framförgåendet som brukar vara så fint gick ovanligt dåligt, men övriga moment gick lite bättre än vanligt. Fram till hoppet. Lira hoppar ut fint och sätter sig direkt på kommando. Men så ser jag att hunden plötsligt ser jätteglad ut - uh oh... Och precis när tävlingsledaren öppnar munnen så hoppar Lira tillbaka och gör en superfin ingång... Attans, 16 poäng i sjön:-) Mitt fel förstås, har nog aldrig belönat när hon suttit en stund, utan antingen direkt efter sitt eller efter återhopp.

Flera personer kom fram efteråt och berömde lydnaden, jättekul! Slutresultatet blev 284,25 poäng och en förstaplats! Och igen visar det sig att mina, annars extremt olika, hundar är väldigt jämna. Monty hade 286,25, Iza 286, och då Lira 284,25:-)

Protokoll finns här: https://sites.google.com/site/sportpuffen/liras-resultat/protokoll

Hade tänkt mig en tjusig bild med pokalen mellan Liras tassar. Lira hade andra planer...

"Mitt" spår i Matfors, sett från bilen

Det var så kul att komma ut att tävla bruks igen, det är sån trevlig stämning:-) Matfors var jättebra att tävla på, dit kan vi absolut tänka oss att återkomma.

Och äntligen "får" vi spåra i skogen!!