Sportpuffen & Liradini: Formsvacka

Har känt ett tag att vi kört fast lite i jaktträningen. Liras naturliga egenskaper (som markeringsförmåga) har fortsatt att utvecklas, men jag har inte haft någon plan för hur den biten som kräver träning och inlärning ska gå vidare. Lira kan alla grunder, men sen då?? Jag har letat efter kurser, men alla riktar sig antingen till nybörjare eller till elitekipage. Till min glädje arrangerade då vår lokala SSRK-sektion en kurs som lät mycket lovande, och jag hoppades att det skulle bli min nytändning.

Tyvärr blev det inte så, kursen låg på en nivå som gjorde att den bara bevisade det jag redan vet, att vi har en massa att träna på. Och att jag inte vet hur jag ska träna. Jag märkte också att Liras motivation för apportering sjönk snabbt, när det bara blev fel hela tiden. Min egen motivation sjönk ännu mer. Jag är mycket nöjd med Lira som var tyst och stadig, skötte de uppgifter hon är mogen för bra och var lyhörd innan hon blev för trött. Men jag kände närmast för att elda upp både pipan och dummies. Apportering kändes inte särskilt kul.

Dessutom går Lira just nu helt underbart i spårskogen, där finns det minsann en massa motivation, och plockas pinnar på löpande band. Även lydnaden verkar uppskattas massor av den lilla svarta. För ett par dagar sedan tränade jag och Annica uppletande, och Lira svischade ut i skogen på gammalt sätt. Brukset är välbekant, det Lira inte kan vet jag hur jag ska träna på, och det är roligt just nu!! Fingrar på tändstickorna...

Men så sakteliga växer någon form av plan fram i huvudet, och Lira har redan fått tillbaka tempot och glädjen som jag vill se på linjetag, så vi kör väl på så här ett tag till så får vi se vart det leder. Och Lira älskar vår nya apportkastare:-)

Men jag söker fortfarande efter en lämplig kurs...

Lite bilder från apporteringsträning: