Rullade ur sängen strax efter 5, debut i lägre spår på gång! Nordmaling hade arrangerat en mycket bra tävling med väldigt fina spårmarker. Och nummerlappar man snör på sig gav nästan en känsla av SM;-)
På plats i Nordmaling drog jag nummer 4, vilket jag kände mig relativt nöjd med. Ville ha ett tidigt spår för att Lira inte skulle hinna ladda så himla mycket. Strax innan avfärd ändrades mitt spår till 9 i stället, dvs reservspår för andra tävlingen i rad... Nåja, gjorde inte så mycket när jag såg den fina början på mitt spår. Dessutom hade vi rätt trevligt därute i slutet av vägen:-)
Lira låg lugnt innan påsläppet, men var sedan överladdad och påsläppet blev aningens rörigt... Hon trasslade bland annat in sig i ett träd så jag fick trassla loss henne. Men hon fixade vinkeln och tog första apporten. Jag kunde pusta ut och korta linan efter att ha konstaterat att domarna gett sig iväg. Spårterrängen var torr tallskog med mycket stigar, lättgått för mig, värre att spåra för Lira. Hon slog ganska mycket men plockade ändå pinne efter pinne. Efter sex pinnar såg jag vägen och spårmottagarens bil och började hålla ögonen öppna efter slutpinnen. Plötsligt plockar Lira upp en pinne - en liten pinne! Blev lite fundersam, skulle spåret vinkla iväg igen? Eller till och med gå över vägen?? På slutet av spåret får jag alltid blandade känslor - dels vill jag hitta den sjunde (eller sjätte!) pinnen, men å andra sidan längtar jag efter slutapporten också! I alla fall, kanske 20 meter senare har hon slutapporten i munnen! För första gången någonsin(!) har jag med mig alla pinnarna från ett spår (förutom appellspår)! Det visade sig att vi var de enda som fixade det denna dag. De allra flesta hade en pinne borta, men bara en hade fått bryta.
Tillbaka till klubbstugan och budföring direkt. Idag hände något så ovanligt som att alla hundarna sprang till mottagaren på budföringen! Även Lira alltså:-) Nu började jag känna pressen, med en så fin special ville jag inte sabotera allt på lydnaden...
Passade sedan på att ta med mig Lira och sätta mig i en grupp med ett gäng schäfrar för att ge hundarna en chans att vänja sig lite vid varandra:-) Nervös som sjutton var jag ändå inför platsliggningen. Måste lägga av med det, tror att Lira känner av det. Till skillnad från på träningen valde Lira att lägga ned huvudet ganska direkt och låg så större delen av tiden (utom vid skotten förstås...). Det såg ganska roligt ut, fem hundar lade platsen, två schäfrar, Lira i mitten, och två schäfrar till... Synd jag inte kunde ställa mig att fota just då. Någonstans mitt i platsliggningen kommer det plötsligt en geting..! Och ni vet vad jag tycker om getingar. Började fundera hur bedömningen skulle bli om jag plötsligt rusade iväg... 10 sekunder innan tiden var ute satte sig en schäfer, i övrigt låg alla hundar fint.
Värmde upp Lira med lite fotgående, ett par lägganden, och påminde henne om rätt krypteknik... Hon kändes fin, men när vi kom in på plan var hon på lite slamshumör... Fotgåendet var väl så där... Liknade väl någon form av skänkelvikning... Det uppvägdes direkt efteråt av ett suveränt framförgående, så där riktigt bra som jag vet att hon kan! Rakt, lugnt, och spikraka halter. Hon vände inte ens på huvudet i halten! Äntligen fick jag den där 10:an jag suktat efter:-)
Det sista jag tänkte i går kväll var att jag inte skulle glömma att tala om att vi har IPO-ingångar. Det kom jag ihåg när jag gått iväg och vänt upp för inkallningen. Ops. Men jag kom ju ihåg det i alla fall.
Krypet var spännande eftersom det inte är riktigt befäst. Det kändes jättelångt, men Lira kröp riktigt bra hela vägen. Och satte sig direkt på kommando också. På hoppet klantade jag mig riktigt. För det första så ställde jag mig alldeles för nära hindret. Lira hoppade fint ut, men när hon satt sig på andra sidan upptäckte jag att jag ställt mig snett framför hindret och stod typ en meter vid sidan av hindret. Och Lira satt rakt framför mig. Ops. Fixerade blicken på hindret och höll tummarna. Och hon hoppade! Men hon lyckades inte krångla in sig framför mig, däremot kom hon ihåg att hon skulle sitta framför, så det blev någonstans mittemellan. Tyvärr, för jag hade gärna sett hur det hade bedömts om hon gått direkt in i fotposition.
Lira var glad och pigg under hela programmet, vilket ju är det viktigaste. Jag såg inga betyg alls längs vägen, men var rätt övertygad om att det hela skulle räcka till uppflytt! Jag var glad, och Lira var också glad för hon fick leka med Apan och käka köttbullar! Och så hittade hon en skitsnygg colliekille:-) Och jag kunde äntligen äta lunch!
På prisutdelningen visade det sig att vår insats gott och väl räckt till uppflytt - 575 poäng, 75 poäng före 2:an:-) Sämsta betyget var en 7,5 på läggande under gång. Mest nöjd är jag med 10:an på framförgåendet och 9,5 på krypet! Och 10 på spåret förstås!
Lira är en fantastisk hund att jobba med, trodde hon skulle vara trött efter spåret, men varje gång jag tog ut henne ur bilen var hon lika (över)laddad. Hon är inne i en livlig period helt enkelt:-) Häftigt med en tävling när allt stämmer, annars brukar det alltid vara något som ställer till det. Jag siktade på ett resultat över 500 poäng, och det fixade vi ju;-)
Otroligt nöjd och så glad att jag hittade denna härliga hund! Alltid så glad och positiv och pigg på det mesta. Jag är nog rätt dryg just nu... Nu har vi massor av skoj att träna på i vinter, det är mycket nytt i högre!
Ikväll har hon fått bli bortskämd med uppmärksamhet och en och annan gotta. Ganska så trött även om hon kämpat för att inte visa det.
Protokoll finns här:
Protokoll
Bäst!
