Om en tandborste

Idag styrde vi kosan mot Härnösand och ett nytt försök på B-prov i nybörjarklass. Provet var inleddes med en transport över ett djupt och brett dike till en relativt lång enkelmarkering i en uppförsbacke på ett hygge. Det var lite knepigt för hundarna iom uppförsbacken och det höga riset.

Tjejen i svart är hundföraren. Golden sitter passiv - det var rätt nära. Kastaren står i höjd med de två björkarna strax utanför bild åt höger, och kråkan landar någonstans nedanför björkarna.

Sedan var det en kort transport till söket. Söket var väl inte så stort men med ganska risig terräng och framförallt några hinkar med vilt som stod strax bakom linjen (mer om linjen sen...). Fem fåglar var utlagda. Många hundar hade problem här.

Vattendelen av söket var till höger. Ena fågeln var klurig för den låg nära hinkarna med förbjudet vilt.

Provet avslutades med två enkelmarkeringar på vatten. Enda svårigheten där var att de föll ganska långt bort, men ganska nära land.

Båten är bakom grenen till höger. Hundföraren står i gul tröja på land.

Lira och jag hade startnummer 15, d.v.s. sist. Vi fick lov att komma lite senare (tack för det!), men då missade jag å andra sidan genomgången. Efter en lång väntan var det vår tur. Lira var med på noterna direkt - här skulle jobbas. Domaren försökte hälsa på henne men ignorerades totalt. Här skulle jobbas:-) Lira gick på klospetsarna fram till enkelmarkeringen, men satte sig direkt på signal när vi kom fram till diket - jag ville gå över först i lugn och ro och inte stå på öronen i vattnet...

Lira var stadig i skottet och gick iväg fint. Hon kämpade sig fram över hygget, spikade inte markeringen men låg kvar i området och jobbade bra tills hon hittat kråkan.

Transporten till söket var lugn och behärskad. Jag frågade domaren om jag fick röra mig på linjen, och hur långt. "Linje? Jag ser ingen linje!" Bara att stå still alltså:-) Jag hade sett för mig hur Lira i sedvanligt 290-tempo kraschade rätt in i riset i sökrutan, men hon var smart nog att anpassa tempot. Hon hämtade snabbt in 3 fåglar (sista gången stod hon på öronen precis när hon skulle lämna av, men fågeln höll hon fast). Sedan ville jag att hon skulle söka mer ut i vattnet, och fick då skicka henne nästan parallellt med vilthinkarna. Som så många andra hundar hamnade hon vid hinkarna, men jag fick in henne utan att hon plockat upp något.

När samma sak hände på nästa skick, skickade jag henne åt ett annat håll i stället. Nu drog hon iväg åt fel håll mot markeringen (flera hundar hade gjort samma sak, så det var nog en nice vittringsgata där). Jag fegade och stoppade henne inte, utan hoppades att hon skulle vända av sig själv. Det gjorde hon inte. Fick kalla in henne när hon var rejält långt borta i stället. Samma sak hände en gång till (skäms) och nu såg jag henne stå på bakbenen mot ett träd där det tidigare suttit en (levande) fågel..! Tredje gången hon tänkte göra samma sak blåste jag i alla fall stopp och så småningom hittade hon en kanin. En tamkanin!!! Kanin som kanin tyckte Lira i alla fall.

Så var det bara vattnet på högerkanten som inte var avsökt - dvs i närheten av där hinkarna var. Jag kunde inte skicka henne rakt till området p.g.a. ett snår. Att skicka parallellt med hinkarna hade jag provat. Det var bara att skicka in henne i rutan och hoppas att hon själv skulle inse vad som inte var avsökt. Och det gjorde hon. Hon hittade rätt snabbt den sista anden. Dock ställde hon sig med den i munnen och tittade på mig. Kom direkt på signal. Jag undrade över detta tills jag kom på att det nog berodde på att jag hindrat henne från att apportera en and från hinken i närheten. "Är det OK att jag tar denna matte?" Typiskt Lira, vill göra rätt:-)

Så vidare till vattnet, återigen en lugn och fin transport. Första markeringen gick hon i lite försiktigt men utan att tveka, och simmade iväg. Domaren undrade om det var personligt rekord, men nej, förra provet simmade hon fortare:-) Hon gick i land en bra bit bort där hon tyckte det var bra. Kom så fint med fågeln, men precis bakom ryggen på domaren stannade hon och skakade... På andra markeringen bara kastade hon sig handlöst i, har jag aldrig sett henne göra innan. Simmade lika snabbt och kastade sig över anden. Det finns de som inte tror att jaktlabbar är bra på att simma - välkommen till verkligheten. Stannade och skakade på samma ställe som förut, men nu var domaren beredd:-) Hon håller dock i viltet när hon skakar och klämmer det inte.

Slut, tänkte jag och knallade iväg. "Hallå, du går ur hand" hojtade domaren - jag hade glömt passiviteten, jag var ju sist så jag behövde inte vänta på nästa hund. OK, bara att gå tillbaka och sätta Lira vid enkelmarkeringen. När skottet gick hoppade Lira till och när hunden gick iväg ryckte det i henne, men hon satt still och hon var tyst. Och det var en snabb och duktig hund, skönt:-)

Jag fick sedan kritik för att jag inte agerat snabbare på söket och hållit henne kvar i området, men Lira fick bara bra kritik. Good dog, shame about the handler:-) Lira var inte lika extremt fokuserad som på förra provet (vilket var bra), arbetet var inte lika perfekt som då (det var extremt bra fram till det snöpliga slutet) men ändå mycket bra, och hon var fullständigt och absolut tyst genom hela prövningen.
Spännande väntan, och det slutade med ett förstapris och dagens bästa hund! Som pris fick vi en tandborste för hundar. En elektrisk! Haha, ska bli kul att testa. Lira gillade nog hundmaten bättre:-)

Se protokollet här: Jaktprov

Den obligatoriska skrytbilden...