Häftigt!

Har känt små vibbar av det från denna hunden förut, men nu kändes det verkligen.

Jag hade letat upp en ny plan - en blöt och lerig sådan - för att köra igenom hela lydnadsprogrammet för appellen utan belöning. Jag lottade ordningen på momenten och så körde vi igång. Och när vi kört igenom alla moment och var på linförighet som var det sista, så känner jag för första gången att hunden, i stället för att tycka att det gått lång tid utan belöning och börjar ledsna, istället ÖKAR i intensitet! "Nu har det gått lång tid, nu är det nog snart en riktig KUNGBELÖNING på gång!" Det var så häftigt!

Antagligen obegripligt för någon som inte pysslat med lydnad, men för mig som är flyt -nörd (i alla sammanhang) var det fantastiskt.

Och visst var det en kungbelöning på gång. Direkt efter linförigheten fick Lira Apan. Alan är mjuk och go och Lira bara älskar Apan. Apan är bättre än godis. Det ni! :-)

Published with Blogger-droid v1.6.8

Montys sele

Sista syprojektet för den här gången är färdigt, det blev en sele åt Monty! Han fick det till-lyxat med reflexband:-)

Idag blev det lite träning av platsliggning med skott på brukshundklubben. Det gick så himla bra! Lira låg lugnt och fint när jag sköt, även om halsen blev rätt lång ibland;-) Dessvärre upptäckte jag att apportkastaren är skevx-( Det blir att testa Tebas reklamationspolicy i morgon.

Published with Blogger-droid v1.6.8

Rapport ur mörkret

Steg upp lite tidigare i morse och bytte ut morgonpromenaden mot en skidtur. Hundarna var nog mer sugna på frukost än skidtur, för det gick betydligt fortare hemåt än bortåt;-) Och ett hett tips är att INTE placera trugan mellan skidan och pjäxan, i alla fall inte när man skidar på snudd på blankisen. Aj.

Efter en välförtjänt dusch styrde jag kosan mot brukshundklubben för att socialisera lite på en lydnadstävling. Det var massor av folk där, jättekul! Lira fick hänga på in i stugan och morsa på folk. Hon fick också hjälpa till med att betala när jag skulle köpa kaffe. Hennes insats bestod i att bära plånboken. Jag förstår nu varför man använde rottweiler i stället för labradorer till att bära plånböcker i gamla tider, för Lira erbjöd glatt plånboken till alla människor hon såg. Ärliga som de var gav de dock tillbaka plånboken till den givmilda lilla labradoren.

Jag skulle kunna skryta hur mycket som helst över den lilla svarta, men då kräks väl folk till slut, så jag nöjer mig med att säga att hon är bra underbar att släpa omkring på.

När vi kom hem tog vi en skogspromenad där Lira och Monty busade allt vad tygen höll. Monty njuter verkligen av att kunna ge järnet på skaren. Och jag kunde, när vi kom hem, njuta av att ha nöjda, trötta hundar (även svarta faran). Tyvärr var ju jag lika trött dock...

Vad som tröttar ut en labradåre:
*Ett rejält jaktträningspass: Nej.
*Ett långt spår: Nix.
*Ett träningsläger: "Vad ska vi göra nu?"
*Vara åskådare på en lydnadsträning: Check!

Nu har vi släckt ned i huset och tänt lite ljus, Lira sover, Monty gräver ned ben i kudden, och jag fuskar lite genom att sitta framför datorn... Får en att tänka tillbaka lite på Landsjö, där var stearinljus hårdvaluta på vintrarna:-) Och inte fungerade datorn (eller telefonen, frysen, värmen, vattnet) heller....

Slutligen ett stort grattis till vår träningskompis Jennie som lyckades med bedriften att bli dubbel klassvinnare med sina hundar på lydnadstävlingen i Åsele i fredags!!

Design by Zingmark

Monty tycker inte om halsband som dras över huvudet, t.ex. halvstryp. Montys daghusse tycker inte om delfinspännen ("knäpphalsband"). Dags att göra något alltså! Först tänkte jag mig ett halsband med två D-ringar som man knäpper ihop med koppelhaken, ungefär som när man kopplar om ett kedjestryp. Men sedan tänkte jag att det är bara en tidsfråga innan någon kopplar loss kopplet ur båda och vips är halsbandet försvunnet;-) Så då sydde jag på kardborreband som håller ihop halsbandet när kopplet tas bort, och vips, en Monty-speciale:


För de som inte har Facebook slänger jag med en bild på halsbandet jag sydde åt Lira också, hon måste ju ha ett som matchar selen:-)

Vikten av koncentration

Jag har alltid varit mycket nöjd med Liras koncentrationsförmåga. Men hundens förmåga kan inte väga upp förarens... Idag var jag och tränade vid djursjukhuset, tanken var att få till ordentligt med störning. Och det fick jag, men kanske inte på det sätt jag tänkt. På grund av det fina vädret var det fullt med bilar och ur dem vällde folk på väg ut på promenad. Jag blev störd och fick svårt att engagera mig i träningen. Och Lira agerade förstås därefter... Men jag lyckades ta mig i kragen och ta mig in i "bubblan", men det var lite kämpigt att ta sig dit och att hålla sig kvar... Det får mig att tänka på hur mycket föraren egentligen betyder för prestationen.

Det är tydligt att jag behöver mer av den typen av träning. Naturligtvis har jag tränat i "stökiga" miljöer förut, men då har vi varit ett gäng, och då har jag inga problem.

Därefter lade jag ett spår åt Lira på en annan parkering. Fem föremål, se bild, med färgen anpassad efter om det var snö eller asfalt... Lira började jättebra, sänkte nosen och jobbade. Sen tyckte hon att det blev svårt när vi övergick från snö till asfalt, och försökte lösa det på sedvanligt sätt - genom att höja farten! Apporterna markerades mycket bra, men noll intresse öht att lämna av dem till mig. Hon tog sig i alla fall runt spåret med en apport borta, och mannen som kom ut ur ett hus framför oss någon meter från spåret bevärdigade hon inte med en blick!


Selen höll för spårandet, men jag ska prova att fästa linan under magen i stället. Lira drar ju så in i ....

Efter träningen tog vi en riktigt härlig promenad. Skaren höll för Monty och han sprang lyckligt från träd till träd:-) Ångrade bara att jag inte hade något fika med.

Projektet sele slutfört

Som ni vet har jag letat högt och lågt efter en sele som passar en fasanmissil. Eftersom jag inte har lyckats, fick jag till slut lösa det på ett annat sätt. Sy själv! Vi börjar med resultatet:
Och så här växte det fram:
Man klipper ut foderbitar (bilden är från Montys blivande sele). Sedan syr man ihop fodret (och provar...).
Remmarna läggs till och sys fast.
Och vips så är selen klar! Premiärturen är avklarad och Lira godkände det hela. Den glider litegrann, det är nog svårt att undvika med den här typen av sele, men mycket mindre än tidigare selar.

Vilken skillnad!

Är precis tillbaka från kvällens lydnadsträning i ridhus, och oj vilken skillnad mot igår! En helt annan hund, Lira var på, ville, fullständigt koncentrerad - som vanligt med andra ord. Synd att det inte går några bruksprov i ridhus...;-) Största felet hon gjorde på hela kvällen var att hon låg som en sten efter platsliggningen, och lyfte inte ens huvudet förrän andra sittkommandot, och då var det för att ge mig en undrande blick ur de gulbruna ögonen "Vad står du där och snackar om?" Det är visst någon som har glömt bort att kedja sitt efter platsliggning...

Roligast var annars när Ulrika kommenderade "Kind!" under platsliggningen, och både Johnnys och Liras huvuden damp i backen samtidigt:-) Mitt motsvarande kommando är "Plats!" - mycket likt...

Jag har hittat ett träningsschema inför tävling som jag tänkte testa att följa - med vissa modifikationer förstås, eftersom det är jag... Idag skulle jag då köra igenom programmet med tre belöningspunkter. Jag laddade ned en slumpgenerator-app från Market (jo, det finns nog allt där) och slumpade fram i vilken ordning momenten skulle köras och när jag skulle belöna. Det gick lysande! Kul att inte få bestämma själv.

Nu funderar jag på att byta ut ridhusträningen mot att resa runt till stadens blötaste parkeringar... En annan grej jag pysslat med är att sammanställa resultat från de gånger jag kört igenom hela (typ) program. Det första typ 270 poäng, nästa tillfälle 225 poäng, och nu senast i söndags 195... Vikande trend - men dagens lär vända kurvan uppåt igen:-)

Härligt väder, lydnad och planer

En helg med härligt väder! I lördags gav vi oss ut på en skidtur - dvs jag fick inviga mina nya skidor:-) All snö i fredags gjorde det tungt att åka, och jag hade nog en tröja för mycket, men det var underbart vackert. På Täfteåsjön gjorde vi paus, underbart vad solen värmer. Sedan var det uppför nästan hela vägen hem... Lira lyckades genom en slug rivstart fälla mig, och utnyttjade sedan tillfället att kasta sig över mig och slita i mina handskar... Ingen Lassie där inte!


Idag tog vi två härliga promenader i skogen, kvittrande fåglar och solen som skiner in mellan träden. Betydligt mer folk mitt på dagen än på morgonen - konstigt?;-)

På eftermiddagen tränade vi lydnad och jag fick hjälp av Jennie med kommendering (tack!). Det var väldigt nyttigt, för resultatet var att appellen känns väldigt långt borta... Tror det kan vara så att det är en nackdel för Lira att inte ha vuxit upp i ett tält bredvid en agilityplan. Tog ut Lira igen efter att alla hundar tränat klart, och då gick det lite bättre. Film från det nedan. Bra med film också, så mycket dk:n man ser...



Rent generellt så är den här tiden en härlig tid, med hopp om våren och en massa planering för året. Närmast blir det en kurs i retrieverjakt, och ett internat på samma tema. Appellen står på schemat, dags att bli klar med det. Funderar också över en A-provskurs som Mittlabben arrangerar. Fast egentligen skulle jag ju prioritera brukset i vår - det blir nog dåligt med det:-) Fast i sommar planerar jag för ett återbesök på Tåme! Lira planerar att löpa någonstans i vår också, så hon har ett ord med i laget vilka aktiviteter det blir...

Selar...

Ständigt detta funderande runt selar! Var inne på en hurtta lifeguard, men var förvirrad av Hurttas konstiga storleksguide. Samma storlek till siberian husky som till Yorkshireterrier?? Fick tips att de fanns på djurmagazinet, for dit och provade. Och tur var väl det, för storlekarna var nästan lika konstiga i verkligheten...

Lira tyckte det hela var spännande och socialiserade vänligt med folk och hundar. Ovanligt mycket hundar. Som belöning fick hon välja lite gotta. Fast helst ville hon ha ett stooort märgben:-)

Mängden hundar fick sin förklaring när jag upptäckte hundsports fotograf bland hyllorna. Vad sjutton tänkte jag, jag råkar ju ha en jäkligt snygg hund i snöret. Förvånade fotografen med att min labbevalp var nästan två år, och placerade henne på podiet.

Där satt hon med spetsade öron och funderade vad sjutton vi pysslade med. Och visst blev det fina bilder på en fin hund!

Åter till selarna, kan man ha en softsele till cykling och enklare spår? Och vågar jag köpa en rosa? Den verkar vara den med vettigast mått nämligen...

Published with Blogger-droid v1.6.7