Månadens skrytinlägg

Lira är nu 6 månader, hon är en hund med en härlig livsglädje som smittar av sig, efter en sväng i skogen med henne kan man bara vara glad. Förra helgen tyckte jag att Lira skulle få prova en nyskjuten fågel. Lade ut en fågel på marken och släppte ut Lira som väntade i bilen. Så Lira studsar ut, får vittring på fågeln och rusar dit griper direkt med ett bra grepp och snabbt tillbaka till mig med den. Hon fick en markering med den också, och det gick också superbra. Lira tyckte det var otroligt häftigt, ögonen lyste och hon såg nästan i kors:-) Hon är såå duktig:-) Nu är pippisarna i frysen så ska vi prova kallvilt sedan.

Igår fick hon vara med på medlemsmöte på brukshundklubben. Det var såå tråkigt enligt henne. Eller först var det jätteroligt med en massa pussvilliga människor, men sedan bara satt alla och pratade. Jättetrååååkigt! Till slut gav Lira upp och sov en stund. Sedan hade hon trååååkigt igen. Då fick hon gå till bilen. Undra om hon hade det roligare där;-)

Lira är en duktig liten tjej. Hon har fått ögondroppar för en ögoninflammation, och jag fick order om att man måste vara två och hålla hunden för att kunna droppa i dropparna. Jodå, det gick ju bra så länge husse var hemma. Sedan for han på tjänsteresa en vecka. Vad göra? Jo, man säger: ”Sitt Lira, och titta på matte”, sedan håller man upp ögonlocket med ena handen och droppar med den andra. Busenkelt! Hur svårt kan det va? Och så får lilla L ett kex efteråt så är hon nöjd med arrangemanget.

På tal om något annat så provade jag, inspirerad av att ha varit TL på en lydnadsklass 1, den apporteringen på Lira. Letade fram en av Izas gamla apportbockar, satte Lira vid sidan, höll fram apporten och gav sedan tillåtelse att gripa. Lira grep den och höll den lugnt tills jag tog tillbaka den. Häpp! Snart klar för lydnadsklass 1 – måste bara lära in en så trivial sak som fotgående också;-) Synd jag inte ska tävla lydnadsklass (*jag ska inte, jag ska inte*) :-p

Såg på en blogg om en ungefär lika gammal labbevalp – shit vad långt de hade kommit. Vi tar det lilla lugna pyret och jag – eller så är det bara jag som inte kan fokusera;-)

Jag är däremot imponerad av Lira som sex månader gammal utan problem sitter okopplad bredvid Monty och tittar på när jag lägger ut ett sök. Sedan sitter hon lugnt kvar när jag först kallar in Monty och sedan skickar ut honom på söket. Jag har egentligen aldrig tränat det, hon bara kan det ändå. Jag är ändå nästan ännu mer imponerad av Monty som, kanske inspirerad, helt plötsligt klarar samma sak! Det har han aldrig gjort tidigare… Fick alltid köra med Iza lös och Monty uppbunden vid träning.

Ja Monty ja, vad gör han då? Just nu går han hemma och surar för att hans kära husse är borta. Annars leker han och Lira mycket på promenaderna, kanske tycker han att hon är vuxen nog att leka med nu. Och i helgen körde jag (inspirerad av att ha varit TL osv) igenom mitt lydnadsprogram med honom. Han gick så jäkla bra (synd vi är uppflyttade till 3:an för länge sedan, den klassen skulle nog inte gå fullt lika bra…). Vi körde lite skall också, jajamän, fint, och sedan tänkte jag prova lite kryp och hann bara tänka det så var Monty nere i backen och kröp (han gillar inte kryp för den som inte känner honom)! Han var laddad helt enkelt! Sötmonty!

Bilder från en morgonpromenad:

Monty tävlat

I helgen tävlade Monty på klubbens hemmatävling i agility på Överhörnäs IP. Vi har inte tränat på ett år:-) Och det märktes väl att det var lite rostigt - men vi var i alla fall jämna! Bra lopp men diskningar i agilityklass och handlingsmässigt ganska dåliga lopp men felfritt på hinder i hoppklasserna. Roliga banor var det i alla fall, och vi hade jätteroligt i agilityklasserna.

Med stor sannolikhet var det Montys sista tävling. Han blir 11 nästa år, och även om han är mycket pigg kan han inte konkurrera med de yngre hundarna. Vi har nått alla mål jag hade, SAGCH, SAG(hopp)CH, SM, så vi har ändå inte något att kämpa mot längre heller. Och Monty är inte så vansinnigt road av agility heller, litegrann är kul och korv är ju gott, men får Monty välja stannar han i skogen! Så med ålderns rätt får han göra det han tycker är roligast!

Monty lämnar agilityn och springer mot nya mål

Lira fick följa med som hejaklack och titta på allt folk och hundar. Hon kom snabbt över fundersamheten och chillade bland hundar och människor (=hångelobjekt). Jag körde en chansning och hade tygbur åt henne, men tro det eller ej, Liradini låg lugnt ihoprullad och sov längst inne i buren utan att bryta sig ut eller ens protestera...

PS: Här bodde jag i Avesta, visst är det gulligt! Ett eget "hus" på gården, Älvbro vandrarhem, dagens bo-tips:-)

Sen sist

Förra helgen var vi på valpträff i Avesta. Trevligt och inspirerande. Lira visade sig däremot inte från sin bästa sida... Bada, nej då blir man kall om magen, och döda fåglar var allt lite läbbigt (Lira skyller på att hon bara burit varmt vilt förut;-) Men hon tyckte att matte såg rätt rolig ut när jag dansade jenka med en död kanin:-) Tennisbollar var Liras grej!

Det var dock inte samma go i Lira som det brukar vara, vilket nog berodde på den nya omgivningen. Inte så att hon var tryckt, inte alls, utan snarare att hon hamnar lite i konflikt mellan viljan att apportera och viljan att utforska. Det är något som jag övertygad om växer till sig. Hon åt i alla fall inga BÄR:-) Och hemma plaskar hon glatt på i vattnet så länge hon inte blir blöt om magen:-)

Lite bilder från träffen:

Lira spanar

Brorsan Keeper, mamma Alice och Lira

Lira och hennes häftiga mostrar (de spanar efter fåglar, Lira är linslus)

Jämför bilden ovan med bilden nedan, tagen senast vi var i Avesta...

Viss storleksskillnad...

-----------------

Igår kom grannen och hennes 3-årige son förbi. Lira som inte är van vid barn tyckte först det var läskigt och både såg ut och lät som en drake... Men sedan kom hon på att det är rätt skoj med en mini-människa i hennes storlek, som dessutom hade samma intresse som hon, d.v.s. pinnar och leta godis.

Senare på dagen var vi bort till slaktboden och kollade på husses senaste älg. Lira struntade högaktningsfullt i skällande jämthundar (hon är väl van...) men älgen var lite läskig, det luktade nog väldigt för henne. Men även nu kom hon snabbt över det och det hela blev spännande i stället, för att inte tala om gott!

Idag satt det för övrigt en ormvråk på tvättvindan:-) Tyvärr flög den när jag skulle försöka få till ett foto. Bor man på landet eller...

Bärfisen 5 månader

Bärhunden på jakt i krusbärsbusken:

Lira fyller 5 månader idag, och är stora hunden (som dock försöker vara väldigt liten just nu så hon får plats i knät...).

Nya bilder:

Visst ser hon vuxen ut på huvudbilden:-)

I helgen är det dags att träffa släkten, nu åker vi på valpträff!

BÄR!

Här har ni världens bästa Lira vid tangentbordet! Jag gillar BÄR! Först, för länge sedan när jag bara var en pyttevalp fanns det små röda (vita gick också bra) bär som matte kallade smultron i trädgården. Jag letade genom rabatterna och åt allihop. Sedan kom det blåa bär, tyvärr inte i trädgården men massor i skogen. Mums! Samtidigt kom det i trädgården flera röda bär, fast på buskar. Hallon, mums! Jag letade igenom buskarna och åt allihop. Matte ville inte ha den, sade något om mask?!? Mer protein säger jag. Sedan kom det nya röda bär på andra buskar, vinbär! Mums! Men matte plockade en massa av dem, så jag fick inte allihop:-( Men sedan kom det lila jättesmaskiga bär i mängder! Krusbär! Det godaste jag smakat nästan...

I går var jag, Monty, matte och husse ute i skogen. Toppen! Matte och husse plockade en massa små röda bär, lingon. Jag plockade några också, fast så jättegoda var de inte. Sen fanns det blåa bär också, som jag också plockade. Fast bara några, jag lovar. Matte plockade inga, hon sa att det inte var blåbär. Vadå, de var ju blå, kan ju jag se ju! Men jag plockade bara några få. Säkert.

Senare undrade matte vad det varit för djur i trädgården. Såg ut som rävskit men större. Knappast björn eller varg. Grannens jämthundar? Nej, det såg inte ut som hundskit, det var alldeles fullt med bär. Men det visade sig att det var jag som var orsaken. Och många gånger under dagen. Fast jag bara ätit några få bär... Eller kanske några fler än få... Och några bär råkade visst hamna i soffan också, sorry! Men jag åt bara några få bär!

---------------

Idag var vi i skogen igen. Jag åt inga bär idag. Däremot hittade jag en tennisboll några gånger som matte fick. Då blev hon glad, hon är lättroad.

Husse hade med sig gevären, toppen! Men, han är inget vidare på det här med jakt... För han sköt och sköt och INGA fåglar trillade ned. Jag vet, för jag tittade jättenoga, och efteråt sökte jag jättenoga också ifall jag skulle ha missat något. Men nej, inte den minsta lilla fågel hade han träffat. Matte sköt lite också, men hon var inte bättre hon. Däremot stod de efteråt och klistrade lappar på kartongbitar som var uppsatta där de skjutit. Människor är konstiga ibland... Men det var kul ändå, även utan fåglar. Matte undrar hur jag vet att det ska ramla ned fåglar när man skjuter, men herregud, jag är väl inte dum heller! Fattar ju minsta valp!

-----------------

I helgen har jag suttit vid datorn och följt min morbror Nicke som tävlat i SM i spår. GRATTIS till honom. Och så vill jag gratulera min mamma Alice som tagit förstapris i elitklass jakt, samt min pappa Iago som gjorde samma sak för ett litet tag sedan. De är så duktiga! Och om inte jag är lika duktig när jag är tre år så är det BARA mattes fel!

Jag kollar tillgången på krusbär!

Lera

Lira har fått fel namn. Hon borde självklart heta LERA i stället. För det är hennes favorit, både som leksak och mat...

Igår var vi på middag hos kompisar, och jämarns vad lätt Lira är att ha med sig! Visst busar hon runt en del, men så fort vi satte oss för att äta rullade hon ihop sig på den medhavda filten och slappade.

Idag var vi ut för att träna uppletande (sök på retrieverspråk). Lira var med och vallade rutan vilket var skitskoj enligt henne. Sedan fick hon sitta uppbunden och titta på medan Monty letade. Sedan band jag henne vid ett större träd... Monty var jätteduktig och hittade för en gångs skull föremålen i ytterkanten av rutan:-) Äntligen fick Lira söka lite själv också. Tennisbollen kom snabbt in i handen. Slutligen gick vi allihopa och letade rätt på de föremål som fanns kvar i rutan. Monty hittade ett, och precis som jag berömde honom kom Lira rusande i full fart från andra sidan rutan med ett annat i munnen. Duktig tjej!!

Lilla Lera Jordnos

Fy pörskan...

...vilken bra hund jag har!

Monty och jag tävlade högrespår idag. Drog spiken som jag hoppades på:-) På upptaget går Monty ut ca 50 cm innan han vinklar av och spårar längs rutkanten! Jag blir aningens ställd och kallar in honom och gör om - och han gör likadant. Jag har lite mer is i magen denna gång, och väntar en stund, då lämnar han rutkanten och går ut i rutan. Det var inte alls samma drag som normalt, han ligger ju som en skållad råtta i spåret, så jag var övertygad om att det var bakspår, och såg med fasa hur rutkanten närmade sig. Men så gick vi över kanten och inget hördes från TL, så det var bara att tuffa på. Två pinnar i snabb följd, men sedan hamnade vi på en myr med högt gräs, och där fick Monty problem. Vi snurrade i flera minuter på den lilla myren innan han fick fäste på spåret igen. Fyra pinnar till plockades in, men sedan var det slut... Vägen närmade sig och Monty markerade att här var slutapporten. Men det fanns ingen slutapport! Vi letade och letade medan tiden tickade iväg, och till slut hittades slutapporten under en gran. Nu blev det en onödigt spännande väntan på om tiden räckt, jag glömde nämligen att kolla på min klocka. Trodde att vi klarat oss precis, och så var det.

Sedan kunde vi slappa rätt länge innan alla var klara för uppletande, som gick på en äng. Monty gick för ovanlighetens skull rakt ut på djupet på skicken. Första föremålet hittades snabbt, och avlivades ordentligt av Monty:-/ Det var ju så roligt... Övriga tre hämtades in utan problem

Då var det lätta avklarat och det svåra var kvar - lydnaden. Solen gassade, termometern sa 26 grader. Monty tyckte det fanns roligare saker att pyssla med än lydnad, men, håll i er nu, han kröp! Monty kröp 10 meter! Det har han aldrig gjort förut. OK, det var inte så snyggt, ffa gick det väääldigt långsamt, men han kröp! Inkallningen var fin, blev en nia, övriga betyg var väl inte så mycket att hänga i julgranen. Framåtsändandet tyckte jag gick strålande, även om det var lite segt åt andra hållet. Sedan klantade jag mig på tungapporten, och mer irriterande, hoppet men vi fick i alla fall betyg på allt:-)

Slutresultat blev att vi spöade alla brukshundar(;-)) och kom på en hedrande andraplats efter Ulrika och hennes härliga flat. Mycket fin insats av Monty med tanke på mängden träning han fått:-)

Nu ska Monty få göra sånt här... Och bara träna litegrann på skoj.