Kennelträff!

Kennelträff dag 1 ”Jag har fel, hunden har rätt”

Monty är på semester hos sin daghusse. Då passade Lira och jag på att åka ned på kennelträff! Nedresan gick bra förutom bilkö genom hela Njurunda-träsket i 30 km/h och alldeles för fint väder i Dalarna vilket betydde solen-i-ögonen sista sträckan. Framme vid favorit-vandrarhemmet vid middagstid. Tyvärr fick jag inte huset på gården denna gång, utan fick bo i huvudbyggnaden – med 18 13-åriga innebandyspelare. Upptäckte strax att vandrarhemmet var mycket lyhört, men jag sov gott i mina öronproppar!

Utanför vandrarhemmet

Vaknade till underbart höstväder! Antagligen sista gången man kunde träna hund i t-shirt i år. Det var kul att träffa alla i Moormans-gänget. Extra kul att se hur lika Lira och hennes bröder Kotten och Keeper var till sättet:-) Samma coola stil, stora jakt- och arbetslust, och goa sätt. Alla tre är tysta och har förmågan att lägga sig ned medan de väntar.

Moorman's Kerran Hill, Keeper Hill och Linley Hill

Kicki och Bolly höll i tyglarna under övningarna. Lira skötte sig helt underbart!!! Första dagen började vi med lydnad, först en enkel variant där hunden ska gå fot mot en dummy man kastat själv. Sedan en betydligt svårare där dummien kastades med skott och man bara rundade den och sedan skickade på ett linjetag mot den dummy som kastats för hunden som körde övningen innan. Lira skötte sig jättebra förutom att hon tittade lite väl mycket på Lasse som höll i pistolen… Vi körde också en sitt-i-grupp-stadge-övning, där Bolly lyckades få Lira att gå upp! x-( Måste träna mer på stadga när jag står dold…

Sedan körde vi en stopp/närsökövning, som började enkelt med ett närsöksområde, men där störningar lades till och som till slut kunde handla om inkallning eller linjetag med stopp, närsök åt ett håll eller dirigering åt andra hållet eller bakåt. Det kändes som att det var bollar överallt;-) Lira var helt suverän, tvärnitade på varje stopp och lydde varje tecken. Mest nöjd är jag med att hon efter flera stopp utan tvekan kunde gå rätt förbi ”stoppunkten” på ett linjetag och att hon kunde gå iväg på dirigering (utan att jaga) åt ett håll efter att flera gånger ha gått på närsök åt andra. Så duktig!

Efter lunchen fick vi skicka hunden på dirigering mot ett område där den sett en markering men som nu var tomt, låta den rota lite om den ville det, sedan stoppa och dirigera om mot ett område där den tidigare sett en markering falla. Lira gick ut bra, stoppade bra, gick åt höger men började söka. Jag fick stoppa henne igen och skicka åt sidan och då gick hon fint iväg. Här kom dagens lärdom: Jag trodde det var fel att hon inte stack iväg direkt utan började jaga, men eftersom hon fick vittring var det rätt att hon började jaga! Dessutom lydde hon ju mycket fint när jag sedan skickade henne mot nästa område.

Sista övningen var riktigt rolig! Få se om jag kommer ihåg den: Två dummies kastades på linje, först en lång markering som Lira fick se. Sedan en kort som hon inte fick se. Skickade på linjetag och stoppade vid den korta – gick bra! Därefter skickade jag genom det gamla området till den långa markeringen, gick också bra, inga problem med det gamla området. Sedan vändes övningen! Nu kastades den korta medan Lira såg och den långa när hon inte såg. Den korta plockades bort medan Lira var bortvänd. Jag skickade igen, och nu tänkte Lira gå ned och jaga i det närmre området. Stoppade henne och skickade ut igen och hon vände direkt om och sprang ut! Jag stoppade henne i höjd med den bortre dummien, och så närsök åt höger och dummy in. Suveränt! Fast det var läskigt att köra övningen medan alla såg på…

Som allra sista övning körde vi bumper boy ut i vattnet. Lira tyckte det var så häftigt med kvackandet och smällen, och simmade raskt ut och lika raskt in.

Dag 2 ”Metronomen”

Jag har tyckt att Lira har börjat markera sämre, och idag fick jag nog svaret på varför. För mycket dubbelmarkeringar med en kastare och för snabb förare.

Vi började med en dubbelmarkering där hunden skulle hämta den sist kastade först. Lira var överladdad efter en lång väntan och huvudet gick som en metronom mellan nedslagsplatser och kastare. Och jag är verkligen förvirrad när det gäller dubbelmarkeringar – är det markeringar eller dirigeringar?

Efter lunch var det en kombinerad markerings- och dirigeringsövning. Lira och hennes brorsor fick se två områden läggas ut, men det var inte där de skulle hämta, utan de skulle skickas till ett annat område, mitt emellan de två de fått se läggas ut! Kändes som en svår uppgift… Men jag underskattade visst min hund, för hon sprang spikrakt ut! Stoppade henne strax innan hon skulle dyka in i buskarna, kallade in några meter, stoppade, och blåste närsök åt vänster. Lira fortsatte med helgens trend att lyssna perfekt. Helt underbart, som vi jobbat för att komma hit!

Skickar ut Lira på ett av helgens alla linjetag

Sista markeringsövningen fick Lira däremot inte utföra i sin helhet eftersom hon fortsatte bete sig som en åskådare på en pingismatch… I stället fick vi gå ut på gräsmattan och träna på att fokusera på dummyn och inget annat. Hon fattade jättesnabbt! Lasse kom förbi och undrade vad i hela friden vi pysslade med. ”Lär hunden hämta såna där dummies” svarade jag :-D

Jag är fantastiskt nöjd med Lira, jäklar vad bra hon är!!! (Och kul att känna skillnaden mot för ett drygt år sedan…) Nu ser vi fram emot nästa år när vi ska köra ÖKL igen på WT! Och prova ÖKL på B-prov också…

Världens bästa! <3

Fler bilder:

Moorman's kennelträff, 2011

I Avesta

På plats i Avesta! Resan ned gick bra förutom bilkö genom hela Njurunda-träsket... Första stoppet var Statoil i Sundsvall där bilen och jag fyllde bränsledepåerna. Sedan missade jag den rastplats där jag tänkt rasta Lira och mig själv, för E4:an var omledd förbi stället! Löste sig ;-)

Sen var det bara att tuffa på fram till vandrarhemmet i Avesta. Tyvärr fick jag inte huset på gården denna gång, utan får bo i huvudbyggnaden. Ihop med 18 13-åriga innebandyspelare då...

Först en lång promenad i det fantastiska vädret. Nu lite urgo kinamat i magen och Lira mutad med ett ben - nu laddar vi för morgondagen!

Published with Blogger-droid v1.6.8

Tjänstetecken!

Lovade Lira att när hon blev uppflyttad till högre klass så skulle hon få ett eget tjänstetecken.... Sagt och gjort, strax efter uppflytten beställdes ett tjänstetecken till stjärnan. Tror säkert hon uppskattar det jättemycket;-) I alla fall, idag kom det!


Snyggt va! Men halsbandet åker nog i retur, det var inte riktigt vad jag beställt...

Kronblom

Igår lade jag spårupptag åt Lira. Tanken var att det skulle vara fyra stycken, men hon gick över en pinne vilket jag märkte när hon forsade förbi nästa påsläppspunkt... Så det blev bara tre. De två första var lugna och fina, men det tredje var mer som vanligt. Och i spåret drog hon på. Jag hade lyckats glömma selen hemma, men hittade böttchern längst ned i lådan och det gick ju lika bra.

I morse hade någon ställt ut en Kronblomfigur vid stigen. "Du brukar INTE stå här! Flytta på dig!!!" menade Lira med huvudet och svansen rätt upp. Monty hjälpte till efter lite tvekan. Men när matte visade sig oberörd vågade hon sig fram och hälsade fint genom att ta Kronbloms hand i munnen:-) Hon är däremot inte särskilt lik Kronblom själv, ligga på soffan är inte hennes grej! Hon vill inte ens ligga I soffan, förutom i hundhuset.

Mer Liras stil

Tråkigt däremot att det börjar bli mörkt på morgonpromenaden, och på kvällen är det svårt att hinna göra något innan mörkret faller:-/ Men i helgen är det ju kennelträff och sen är det älgjaktsuppehåll i två veckor, det blir bra!

Dolda framsteg

Vi har kämpat en del med linjetagen, för Lira gillar att jaga... Och gör då gärna det så fort som möjligt. Lira behöver lära sig att lita på att jag kan visa henne var apporten finns så att hon vågar stå på. Blir hon osäker aktiveras hennes defaultläge: jakt. Och jag behöver lära mig när jag ska gå in och hjälpa till. Vi har nött och nött med målområden och memories. Nu har vi under några träningspass i höst lagt in dolda linjetag, och visst, vi måste fortfarande jobba med att springa rakt och länge (och hur jag ska skicka så hon inte faller av bort från rätt område..!), men Lira har gått ut i bra tempo och framförallt har det gått bra att stoppa henne och dirigera om när det behövs.

En annan sak som har gått framåt är signaler. Förut hade jag ca 2 signaler på mig, blev det mer än så var det kört. Nu känns det i alla fall som att jag har betydligt fler. Lira lyssnar för det mesta fint och jobbar frimodigt enligt den nya anvisningen. Inte riktigt framme vid målbilden, men vi kanske är på väg?

Det största hindret är förstås att samtidigt som Lira måste lära sig, måste även hennes förare lära sig... Idag körde vi en nyttig övning för just det. Vi tränade närsök; Lira är duktig på närsökssignalen, men jag vill att hon rotar lite mer. Det nyttiga var att jag dels fick jobba med att hålla henne kvar i ett område som jag bestämt, och dels (framförallt!) se att det fungerade!

Kul när övningar som kändes lite svåra i fjol eller rent av i början av året nu känns ganska lätta:-) De övningar som kändes omöjliga kanske bara är svåra nu..?;-)

Det börjar kännas som att vi inte skulle göra bort oss fullständigt i öppenklass. Om provet gick enbart på land vill säga. Vattenarbetet har vi långt kvar på, eftersom jag lade mycket krut på grundövningar i början av säsongen. Nu skulle vi behöva stega framåt i lagom tempo för att köra öppenklass nästa år - men vattensäsongen för oss är nog slut för i år. Är lite tveksam till att vi på 1 månad nästa sommar kan få till allt det som fattas:-/ Skulle behövt en stor inomhuspool:-) Vi siktar på att prova nästa år iaf, synd bara att släpspåret försvinner. Det är Liras allra bästa "moment", så det hade ju varit kul att få prova det i alla fall...

Lira har fått dela burutrymme med Phoenix de sista träningarna, och det märks att stackars Lira har vuxit upp med en hund som är väldigt noga med att inga labradorer får ligga på svansen eller dylikt. Det gör väl inte så mycket för Monty är en liten hund (även om han helst ligger mitt i buren), men en tollare tar upp betydligt mer plats:-) Lira trycker upp sig mot burväggen för att inte nudda vid Phoenix som bekvämt sträcker ut sig. Förhoppningsvis kan Phoenix lära Lira att vissa hundar är snällare än andra och tål att liggas på:-)

Monty slog på stora charmen i veckan när han mötte ÖAs fotograf och reporter häromdagen. Han visade upp sin allra bästa sida och belönades med en stor bild i tidningen. Han är väldigt nöjd med sin insats:-)

Nästa helg är det kennelträff i Avesta, ska bli spännande. Jag ska dela vandrarhem med ett innebandylag, ska också bli spännande.

jakt och träning

Igår gick vi upp i ottan för att jaga skogsfågel. Vi såg en del fågel men inga lägen. En lektion i fotgående mao (välkommen till Norrland), men Lira tyckte det var jättespännande ändå.

På kvällen när Daniel tog upp gevären för att låsa in dem, gömde sig den ena hunden under soffan och den andra rusade sömndrucket med viftande svans in i rummet för att inte missa eventuella fåglar i vardagsrummet..

Idag körde Lira och jag den övning som jänkarna kallar t. Var hittar man ett område på 200x200 meter? Vi fick nöja oss med två fotbollsplaner. Lira lyssnade bra iaf.

Sedan scoutade jag en ny tjärn som såg lämplig ut för vattenträning. Det första som händer är att fem tjädrar flyger upp framför fötterna på mig...

Tjärnen var lagom stor och dessutom fanns det bra ställen för t.ex fält. Det var mycket blött och tungt, Lira älskade det:-) Jag jäklades lite med henne och lade ut ett fält där alla dummies låg nära... Lira gick på finten. Hon sökte länge, länge... Bra ställe var det iaf, dit ska jag fler gånger :-)

Published with Blogger-droid v1.6.8

När allt fungerar...

Rullade ur sängen strax efter 5, debut i lägre spår på gång! Nordmaling hade arrangerat en mycket bra tävling med väldigt fina spårmarker. Och nummerlappar man snör på sig gav nästan en känsla av SM;-)

På plats i Nordmaling drog jag nummer 4, vilket jag kände mig relativt nöjd med. Ville ha ett tidigt spår för att Lira inte skulle hinna ladda så himla mycket. Strax innan avfärd ändrades mitt spår till 9 i stället, dvs reservspår för andra tävlingen i rad... Nåja, gjorde inte så mycket när jag såg den fina början på mitt spår. Dessutom hade vi rätt trevligt därute i slutet av vägen:-)

Lira låg lugnt innan påsläppet, men var sedan överladdad och påsläppet blev aningens rörigt... Hon trasslade bland annat in sig i ett träd så jag fick trassla loss henne. Men hon fixade vinkeln och tog första apporten. Jag kunde pusta ut och korta linan efter att ha konstaterat att domarna gett sig iväg. Spårterrängen var torr tallskog med mycket stigar, lättgått för mig, värre att spåra för Lira. Hon slog ganska mycket men plockade ändå pinne efter pinne. Efter sex pinnar såg jag vägen och spårmottagarens bil och började hålla ögonen öppna efter slutpinnen. Plötsligt plockar Lira upp en pinne - en liten pinne! Blev lite fundersam, skulle spåret vinkla iväg igen? Eller till och med gå över vägen?? På slutet av spåret får jag alltid blandade känslor - dels vill jag hitta den sjunde (eller sjätte!) pinnen, men å andra sidan längtar jag efter slutapporten också! I alla fall, kanske 20 meter senare har hon slutapporten i munnen! För första gången någonsin(!) har jag med mig alla pinnarna från ett spår (förutom appellspår)! Det visade sig att vi var de enda som fixade det denna dag. De allra flesta hade en pinne borta, men bara en hade fått bryta.

Tillbaka till klubbstugan och budföring direkt. Idag hände något så ovanligt som att alla hundarna sprang till mottagaren på budföringen! Även Lira alltså:-) Nu började jag känna pressen, med en så fin special ville jag inte sabotera allt på lydnaden...

Passade sedan på att ta med mig Lira och sätta mig i en grupp med ett gäng schäfrar för att ge hundarna en chans att vänja sig lite vid varandra:-) Nervös som sjutton var jag ändå inför platsliggningen. Måste lägga av med det, tror att Lira känner av det. Till skillnad från på träningen valde Lira att lägga ned huvudet ganska direkt och låg så större delen av tiden (utom vid skotten förstås...). Det såg ganska roligt ut, fem hundar lade platsen, två schäfrar, Lira i mitten, och två schäfrar till... Synd jag inte kunde ställa mig att fota just då. Någonstans mitt i platsliggningen kommer det plötsligt en geting..! Och ni vet vad jag tycker om getingar. Började fundera hur bedömningen skulle bli om jag plötsligt rusade iväg... 10 sekunder innan tiden var ute satte sig en schäfer, i övrigt låg alla hundar fint.

Värmde upp Lira med lite fotgående, ett par lägganden, och påminde henne om rätt krypteknik... Hon kändes fin, men när vi kom in på plan var hon på lite slamshumör... Fotgåendet var väl så där... Liknade väl någon form av skänkelvikning... Det uppvägdes direkt efteråt av ett suveränt framförgående, så där riktigt bra som jag vet att hon kan! Rakt, lugnt, och spikraka halter. Hon vände inte ens på huvudet i halten! Äntligen fick jag den där 10:an jag suktat efter:-)

Det sista jag tänkte i går kväll var att jag inte skulle glömma att tala om att vi har IPO-ingångar. Det kom jag ihåg när jag gått iväg och vänt upp för inkallningen. Ops. Men jag kom ju ihåg det i alla fall.

Krypet var spännande eftersom det inte är riktigt befäst. Det kändes jättelångt, men Lira kröp riktigt bra hela vägen. Och satte sig direkt på kommando också. På hoppet klantade jag mig riktigt. För det första så ställde jag mig alldeles för nära hindret. Lira hoppade fint ut, men när hon satt sig på andra sidan upptäckte jag att jag ställt mig snett framför hindret och stod typ en meter vid sidan av hindret. Och Lira satt rakt framför mig. Ops. Fixerade blicken på hindret och höll tummarna. Och hon hoppade! Men hon lyckades inte krångla in sig framför mig, däremot kom hon ihåg att hon skulle sitta framför, så det blev någonstans mittemellan. Tyvärr, för jag hade gärna sett hur det hade bedömts om hon gått direkt in i fotposition.

Lira var glad och pigg under hela programmet, vilket ju är det viktigaste. Jag såg inga betyg alls längs vägen, men var rätt övertygad om att det hela skulle räcka till uppflytt! Jag var glad, och Lira var också glad för hon fick leka med Apan och käka köttbullar! Och så hittade hon en skitsnygg colliekille:-) Och jag kunde äntligen äta lunch!

På prisutdelningen visade det sig att vår insats gott och väl räckt till uppflytt - 575 poäng, 75 poäng före 2:an:-) Sämsta betyget var en 7,5 på läggande under gång. Mest nöjd är jag med 10:an på framförgåendet och 9,5 på krypet! Och 10 på spåret förstås!

Lira är en fantastisk hund att jobba med, trodde hon skulle vara trött efter spåret, men varje gång jag tog ut henne ur bilen var hon lika (över)laddad. Hon är inne i en livlig period helt enkelt:-) Häftigt med en tävling när allt stämmer, annars brukar det alltid vara något som ställer till det. Jag siktade på ett resultat över 500 poäng, och det fixade vi ju;-)

Otroligt nöjd och så glad att jag hittade denna härliga hund! Alltid så glad och positiv och pigg på det mesta. Jag är nog rätt dryg just nu... Nu har vi massor av skoj att träna på i vinter, det är mycket nytt i högre!

Ikväll har hon fått bli bortskämd med uppmärksamhet och en och annan gotta. Ganska så trött även om hon kämpat för att inte visa det.

Protokoll finns här: Protokoll

Bäst!