The pink lady

Lira demar sin nya outfit för spårarbete:-)

Tyckte det var dags för Lira att få en egen sele, i rätt storlek. Och då måste ju halsband och lina matcha också? Första gången jag har en "riktig" spårlina, inte inköpt på järnhandeln. Men jag måste ha något som jag kan hålla emot i. Har köpt nya handskar med bättre grepp också, tyvärr matchar de inte;-)

Lira spårar mycket bra och det vore dags för appellen om det inte var för den där lydnaden... Framförgående och "finputs" är det som saknas - men framförallt uthållighetsträningen. Som väl är själva poängen med lydnad, men ack så tråkigt. Då är det mycket roligare med jaktträning, där man får vara i skogen hela tiden. Appellen kan vi ta till våren, kanske har jag mer motivation till lydnadsträning på vintern...?

Idag har vi tränat tillsammans med Jennie. Det blev en markering med skott (inkl. ett skott utan hämtning), ett sök med 5 vilt, en dubbelmarkering och två linjetag. Lira löste det mesta mycket bra, var lugn och stadig vid skotten och var tyst i passivitet när Phoenix fick sina linjetag. Sen finns det förstås alltid rum för en och annan förbättring:-)

Dummykastarexperten

Var och hälsade på i mammas föräldrahem, nu ägt av hennes bror. Ett underbart ställe med "träningsmark" utanför knuten, så jag kunde inte låta bli att ta med mig Lira och ett par dummies. Tänkte köra ett linjetag över lägdan mot ett målområde i ett skogsparti. Skickar in en dummy lite diskret i skogen, och kastar sedan en dummy högt och fint åt helt fel håll rätt ned i diket mellan skogen och lägdan. Diket var typ 30 cm brett och nästan en meter djupt med tjockt med lera på botten. Inte helt lätt att fiska upp dummyn iklädd kjol och lågskor... Torkade av dummyn så gott det gick och skickade in den åt rätt håll i stället. Tillbaka till Lira som tåligt väntade. Skickade på markeringen vilket gick mycket bra.

Riktade sedan upp henne för ett linjetag, och hon går iväg som ett spjut till rätt ställe. Eller? Medan Lira söker och söker börjar jag fundera. Vart hamnade egentligen linjetagsdummyn? Har jag skickat Lira till rätt område? Lira är främst intresserad av ett specifikt område, men lämnar det till slut och går ut på ett vidare sök, så jag kallar in henne. Vi gör om linjetaget, och hon drar till samma område - och nu börjar en misstanke spira... Kanske hamnade dummyn... Och så dyker plötsligt Lira ned med framkroppen i diket och en stund senare (efter lite grävande misstänker jag) dyker hon upp med en fullständigt lerindränkt dummy i munnen.

Hur lyckas man med två stycken dummies träffa ett 30 cm dike övervuxet med div gräs fast man siktade en bra bit bortanför diket? Den andra dummien hade sjunkit ned helt och hållen i leran så den var inte så lätt att hitta. Kanske var det en bra övning för Lira

I övrigt har vi mest pysslat med vattenarbete i värmen, på 4 olika ställen.

Labrador working camp

5 dagars apporteringsträning i Bispgården, mycket sol, inget regn, trevliga människor, bra instruktörer och en suverän hund - kan man inleda semestern bättre?

Vi spenderade hela dagarna ute i skogen - lunchen kördes ut till markerna, vilken lyx. Lira tvingades lära sig skilja på arbete och passivitet, och redan dag 2 kunde hon rulla ihop sig och sova så fort jag satte mig på ryggsäcken mellan två arbetspass. På natten sov vi som stockar i husvagnen.

De tre första dagarna hade vi Ingrid Björne och Katarina Nordström som instruktörer. De lade upp övningarna mycket bra, så att det aldrig blev för mycket stress för våra unga hundar samtidigt som vi fick "sträcka" på hundarnas kunskaper. Jag är särskilt nöjd med ett linjetag som Lira löste jättefint trots en störningsmarkering på vatten och en dubbelmarkering som Lira spikade. Liras favorit var dag 3 när hon äntligen fick söööka alldeles själv:-) Lira löste faktiskt allting mycket bra, den dummy vi lämnade på andra sidan en kanal var ju bara för att Ingrids Royce skulle få möjlighet att visa upp sig...

Här på andra sidan ligger det alltså INTE kvar en dummy fortfarande...

Dag 4 var det vattenträning för Anthea Lawrence. Anthea är noga med grunderna så det blev mycket passivitet och lite blöta tassar. "The little one" skötte sig utmärkt.

Dag 5 var jag lite seg efter 4 dagars hårt arbete (det hade absolut inget med pub, öl och allsång att göra..!). Naturligtvis var det veckans svåraste pass, dirigering för Tomas Söderström. Men Lira fixade att gå dolda linjetag utan annan retning än ett skott och så får vi helt enkelt träna vidare på stoppsignal. Hon är ju bra söt som Tomas sa:-) Och med ett behagligt temperament eller hur han uttryckte sig.

Den söta hunden ligger passiv med en handduk som skydd mot broms och sol.

En fantastisk vecka med ett fantastiskt arrangemang och en fantastisk hund;-) Känns lite som en skrytblogg nu men jag är jäkligt nöjd med Lira. Jag har fått tillbaka den fina stadgan vi haft (även vid skott!) och hon har jobbat ivrigt men koncentrerat även när hon varit trött. Jag har lärt mig att Lira kan ligga lugnt och stilla vid ryggsäcken - och inte ett pip på hela veckan.

Delar av grupp 3 får instruktioner.

Hanna med Lyra och Anna med Lira (ett och annat missförstånd) diskuterar dagens träning i skuggan av ett träd - visst ser det ganska avslappnat och skönt ut?

Å trött blir man till slut - go' natt.

Unghundsderbyt...

...har vi INTE varit på ;-D Förstår inte hur man kan ha en hund klar så tidigt - men det har man kanske inte heller ;-) Kollar man på finalisterna är det bara två som är födda 2009, och de har ju "hyfsat" erfarna ägare...

I stället har Liradini och jag varit på ett inofficiellt B-prov. Eftersom Lira och jag dragit sista startnummer fick vi börja med passivitet när näst sista hunden hade vattenmarkeringar. Hyfsat svårt att börja med passivitet i stället för efter att hunden fått blåsa ur lite. Lira var laddad till tänderna! Det var oerhört spännande tyckte hon att titta på när den andra hunden plumsade i vattnet. Sedan knatade vi vidare och jag försökte söva Lira inför hennes tur. Gick väl sådär;-)

Vem som gick med vem fram till provområdet när det var våran tur är väl lite oklart... På första vattenmarkeringen hade vi lite bråttom båda två och Lira stack på Li... På andra markeringen kom jag ihåg mig och väntade några sekunder, då gick det bra. Är supernöjd med markeringarna, Lira drog rätt ut i myrmarken och tvekade inte en sekund att kasta sig i *plask* *plask* *plums*. Att kastaren satt i en båt struntade hon helt i. På första markeringen kom hon dessutom hela vägen fram till mig och lämnade av innan hon skakade. Andra nästan... Men hon höll fast krickan ordentligt.

Banan-fot till fältet. Fältet gick mycket bra, förutom att hon dumpade en kaja på mina fötter (och jag som är så nöjd med hennes avlämningar!) och hade lite trubbel med hur man bär en kanin. Provade baken först, nej, då snubblade hon på öronen. Nackskinnet gick bättre:-) Jag gillar fält, det är lugnt och skönt;-)

Landmarkeringar sedan, gick bra det. Lira var som vanligt lite mer sansad efter söket. Vi avslutade med ett linjetag mellan landmarkeringsområdet och vattenmarkeringsområdet. Det var för svårt för Lira, men hon fick in fågeln... Vi fick ett nytt försök i ett annat område, men då slog det slint i mattes huvud... Men fick i alla fall till en riktigt fin stoppsignal + närsöksdirigering åt höger. Lira lyssnade fint och fick utdelning direkt. Toppen!

Jättenöjd med min duktiga hund! Lite mer stadgeträning och viltvana så... Hon är ju bara ett år än...

Ösregn, framsteg och massa lakritssnören

I fredags styrde jag kosan mot Garpenberg för kennelträff! Bilkö från Sundsvall till Iggesund, trodde aldrig jag skulle komma fram… Chansade sedan lite på grusvägarna mot Garpenberg, men kom rätt så småningom och installerades i ett rum tillsammans med Liras syster Mali (Charlotte och Mali hade åkt i – var det 9 ½ h? – fick mina 6 h att verka futtiga) och en hane och en tik från Lotten – Will. Med undantag av någon enstaka morrning från den äldsta tiken samsades hundarna mycket bra på den trånga ytan.

Jag har alltid tyckt att Lira var en liten och nätt labradortik, men jag fick omvärdera det efter helgen… Lira är en biff:-) Lira och Mali var otroligt lika, förutom att Mali var mindre än Lira och Lira svartare. De har samma minspel och uttryck också. Det hände flera gånger att jag och Charlotte tog fel på våra hundar… Jag stod och hojtade på Lira och var ganska irriterad på att hon ignorerade mig så totalt, men så vände jag mig om, och där stod Lira bakom mig. Det var Mali jag stod och ropade åt:-)

Efter en tidig fredagkväll, trötta efter resan, vaknade vi till ihållande regn mot taket. Jag tittade ut, och förutspådde ”Det här är regna-hela-dagen-regn”. Och jag borde börja på SMHI, för visst hade jag rätt… Vandrarhemmets torkrum var minst sagt knökfullt efter dagen.

Arbetsbiten av helgen inleddes inte nåt vidare för Lira. Skott och kast gjorde att hon gick i taket direkt och vi fick avlägsna oss en bit för att hon skulle coola ned sig. Lira har aldrig varit i en sådan situation förut, med typ 30 hundar, skott, kast och visselsignaler. Men hon kom starkt eftersom dagen gick, och jobbade så himla bra, fokuserat, snabbt, och med näsan på. Hon fixade lätt uppgifter två snäpp svårare än vi tidigare provat. Vilka härliga hundar vi har, så coola privat och så arbetsvilliga när det gäller. Det var kul att se så många jaktlabbar på samma ställe, det är jag inte bortskämd med.

Blöt och trött Lira rullade ihop sig på fällen medan matte drog vidare till vin och sång. Ja, vin och mat i alla fall, och mycket god sådan. Mätta och nöjda somnade vi när rummet dyrkats (!) upp och vaknade till – SOL!

Denna dag tog vi det lugnare med unghundarna som var ganska trötta. Lira var mycket lugnare i passivitet idag, men jobbade fortsatt bra och mycket koncentrerat. Var vaksam för felbeteenden p.g.a. trötthet både lördag e.m. och söndag, men inget sånt alls. Lira fick vila sig i bilen, medan jag kikade på tvååringarnas träning. Shit, ska man vara där om ett år??? Hunden är väl en sak, men jag då!?! :-)

Jag är supernöjd med Lira under helgen, och fulla med intryck och inspiration vände vi hemåt, en resa som tog en timme mindre än nedresan:-) När jag lastade ur Lira hemma på Måsgränd sade hon ”Äntligen, leka? Träna?” ”Sova!” fick den besvikna labradoren till svar.

Annie och Billy tar en paus bakom linjen - tvååringarna kör walk-up.

Lira sitter passiv vid vattenarbetet på söndagen.

Så här såg det ut när vi tränade stoppsignal på vatten. Björn och Keeper - kan ni se Keeper...?

Lira och Liras syster Mali tillsammans med Charlotte

Hela valpkullen som var på lägret samlad: Charlotte och Mali, jag och Lira, Annelie och mamma Alice, Rodney och Kotten och Björn och Keeper

MH-filmer

Kontakt och lek:
http://www.youtube.com/watch?v=uMsmYvEJqo0

Skrämselmomenten:
http://www.youtube.com/watch?v=wrV6KwNdxgc

Skott:
http://www.youtube.com/watch?v=DTfql2DfbFs

Kolla och kommentera gärna:-)

Och MH-protokollet ligger ute på hemsidan, http://sites.google.com/site/sportpuffen/lira/liras-mh

Om skott, skrammel och annat skoj

Idag har Lira varit på tivoli (MH). Daniel var snäll och följde med och filmade, och det man ser är främst en mycket glad hund! Hon tyckte det mesta var toppen, och lade överhuvudtaget inte på sig någonting alls. Det roligaste kom förstås sist, skotten *sucka*, men även skramlet var mycket skojigt:-) Kommer att lägga upp filmer på 'tuben så småningom, och protokollet kommer inom kort upp på hemsidan.

Det är inte helt lätt att läsa hundars beteende, om man inte är utbildad... I alla fall, på de inledande sociala bitarna hälsar Lira glatt på testledaren och följer lika glatt med, men har bråttom tillbaka till matte. Däremot gillar hon inte att man tafsar på henne när hon är i "på-läge".

Leken tyckte hon var skoj förstås. På lilla bytet for hon iväg i full fart först, men hade lite svårt att lokalisera "bytet". Fann det och apporterade in det ordentligt. Andra gången slog hon på stora söket i stället för att använda ögonen, och hittade det inte i tid. Men kom på visselsignal:-)

Passiviteten/aktiviteten var i typ knähögt gräs. Middag! tyckte Lira, och stod och käkade gräs i tre minuter. Fyran som ett brev på posten...

Avståndsleken var skojig, men hon fattade inte att hon skulle leka med figuranten. När figuranten skuttade skuttade hon med, när figuranten stod stilla letade Lira apport. Här är det tydligt att Lira är grön, hon hade ingen aning om vad hon skulle göra. Men var glad ändå.

Så till skrämselmomenten. Dumpe blev Lira rätt arg på, hon studsade till när den for upp och stod sedan bredvid mig och talade om att hon var störst och farligast i hela världen. Hon tyckte dock att matte kunde ta smällen och följde mig fram till overallen. Första förbipassagen en liten båge, sedan helt oberörd. Hon hittade en bäck bakom overallen och var bra sugen på att bada lite.

Så skramlet då - superroligt. Lira studsade till när den skramlade, sedan gick hon direkt fram och där kunde man ju både klättra och bita i grejer, så skoj. På förbipassagerna ville hon gärna fortsätta med leken. Får en flashback till 5-veckorsvalpen som klättrade upp på och slet i en prasslande presenning...

På spökena var hon tuffare än jag trott. Hon tyckte att det högra spöket såg farligast ut och skällde på det hela tiden. När de kom nära ville hon ha lite stöd, men hon jobbade hela tiden. Även här behövde hon lite stöttning för att gå fram till det första spöket. Massa pussar fick han när huvan väl var avtagen.

Å så var det de roligaste kvar. Först lite bus som var likadant som första gången, och så helt plötsligt small det. Lira har ett rejält grepp och satt kvar i trasan, men ganska så vindögd blev hon. Och sedan under passiviteten ville hon hemskt gärna springa till skytten... En trea är inte så kul på papperet men inte så farligt i verkligheten.

Sammanfattningsvis så är Lira en glad brud som gillar när det låter, med en del skärpa men utan några som helst kvarstående rädslor. Och så är hon en ko. :-)