Unghundsderbyt...

...har vi INTE varit på ;-D Förstår inte hur man kan ha en hund klar så tidigt - men det har man kanske inte heller ;-) Kollar man på finalisterna är det bara två som är födda 2009, och de har ju "hyfsat" erfarna ägare...

I stället har Liradini och jag varit på ett inofficiellt B-prov. Eftersom Lira och jag dragit sista startnummer fick vi börja med passivitet när näst sista hunden hade vattenmarkeringar. Hyfsat svårt att börja med passivitet i stället för efter att hunden fått blåsa ur lite. Lira var laddad till tänderna! Det var oerhört spännande tyckte hon att titta på när den andra hunden plumsade i vattnet. Sedan knatade vi vidare och jag försökte söva Lira inför hennes tur. Gick väl sådär;-)

Vem som gick med vem fram till provområdet när det var våran tur är väl lite oklart... På första vattenmarkeringen hade vi lite bråttom båda två och Lira stack på Li... På andra markeringen kom jag ihåg mig och väntade några sekunder, då gick det bra. Är supernöjd med markeringarna, Lira drog rätt ut i myrmarken och tvekade inte en sekund att kasta sig i *plask* *plask* *plums*. Att kastaren satt i en båt struntade hon helt i. På första markeringen kom hon dessutom hela vägen fram till mig och lämnade av innan hon skakade. Andra nästan... Men hon höll fast krickan ordentligt.

Banan-fot till fältet. Fältet gick mycket bra, förutom att hon dumpade en kaja på mina fötter (och jag som är så nöjd med hennes avlämningar!) och hade lite trubbel med hur man bär en kanin. Provade baken först, nej, då snubblade hon på öronen. Nackskinnet gick bättre:-) Jag gillar fält, det är lugnt och skönt;-)

Landmarkeringar sedan, gick bra det. Lira var som vanligt lite mer sansad efter söket. Vi avslutade med ett linjetag mellan landmarkeringsområdet och vattenmarkeringsområdet. Det var för svårt för Lira, men hon fick in fågeln... Vi fick ett nytt försök i ett annat område, men då slog det slint i mattes huvud... Men fick i alla fall till en riktigt fin stoppsignal + närsöksdirigering åt höger. Lira lyssnade fint och fick utdelning direkt. Toppen!

Jättenöjd med min duktiga hund! Lite mer stadgeträning och viltvana så... Hon är ju bara ett år än...

Ösregn, framsteg och massa lakritssnören

I fredags styrde jag kosan mot Garpenberg för kennelträff! Bilkö från Sundsvall till Iggesund, trodde aldrig jag skulle komma fram… Chansade sedan lite på grusvägarna mot Garpenberg, men kom rätt så småningom och installerades i ett rum tillsammans med Liras syster Mali (Charlotte och Mali hade åkt i – var det 9 ½ h? – fick mina 6 h att verka futtiga) och en hane och en tik från Lotten – Will. Med undantag av någon enstaka morrning från den äldsta tiken samsades hundarna mycket bra på den trånga ytan.

Jag har alltid tyckt att Lira var en liten och nätt labradortik, men jag fick omvärdera det efter helgen… Lira är en biff:-) Lira och Mali var otroligt lika, förutom att Mali var mindre än Lira och Lira svartare. De har samma minspel och uttryck också. Det hände flera gånger att jag och Charlotte tog fel på våra hundar… Jag stod och hojtade på Lira och var ganska irriterad på att hon ignorerade mig så totalt, men så vände jag mig om, och där stod Lira bakom mig. Det var Mali jag stod och ropade åt:-)

Efter en tidig fredagkväll, trötta efter resan, vaknade vi till ihållande regn mot taket. Jag tittade ut, och förutspådde ”Det här är regna-hela-dagen-regn”. Och jag borde börja på SMHI, för visst hade jag rätt… Vandrarhemmets torkrum var minst sagt knökfullt efter dagen.

Arbetsbiten av helgen inleddes inte nåt vidare för Lira. Skott och kast gjorde att hon gick i taket direkt och vi fick avlägsna oss en bit för att hon skulle coola ned sig. Lira har aldrig varit i en sådan situation förut, med typ 30 hundar, skott, kast och visselsignaler. Men hon kom starkt eftersom dagen gick, och jobbade så himla bra, fokuserat, snabbt, och med näsan på. Hon fixade lätt uppgifter två snäpp svårare än vi tidigare provat. Vilka härliga hundar vi har, så coola privat och så arbetsvilliga när det gäller. Det var kul att se så många jaktlabbar på samma ställe, det är jag inte bortskämd med.

Blöt och trött Lira rullade ihop sig på fällen medan matte drog vidare till vin och sång. Ja, vin och mat i alla fall, och mycket god sådan. Mätta och nöjda somnade vi när rummet dyrkats (!) upp och vaknade till – SOL!

Denna dag tog vi det lugnare med unghundarna som var ganska trötta. Lira var mycket lugnare i passivitet idag, men jobbade fortsatt bra och mycket koncentrerat. Var vaksam för felbeteenden p.g.a. trötthet både lördag e.m. och söndag, men inget sånt alls. Lira fick vila sig i bilen, medan jag kikade på tvååringarnas träning. Shit, ska man vara där om ett år??? Hunden är väl en sak, men jag då!?! :-)

Jag är supernöjd med Lira under helgen, och fulla med intryck och inspiration vände vi hemåt, en resa som tog en timme mindre än nedresan:-) När jag lastade ur Lira hemma på Måsgränd sade hon ”Äntligen, leka? Träna?” ”Sova!” fick den besvikna labradoren till svar.

Annie och Billy tar en paus bakom linjen - tvååringarna kör walk-up.

Lira sitter passiv vid vattenarbetet på söndagen.

Så här såg det ut när vi tränade stoppsignal på vatten. Björn och Keeper - kan ni se Keeper...?

Lira och Liras syster Mali tillsammans med Charlotte

Hela valpkullen som var på lägret samlad: Charlotte och Mali, jag och Lira, Annelie och mamma Alice, Rodney och Kotten och Björn och Keeper

MH-filmer

Kontakt och lek:
http://www.youtube.com/watch?v=uMsmYvEJqo0

Skrämselmomenten:
http://www.youtube.com/watch?v=wrV6KwNdxgc

Skott:
http://www.youtube.com/watch?v=DTfql2DfbFs

Kolla och kommentera gärna:-)

Och MH-protokollet ligger ute på hemsidan, http://sites.google.com/site/sportpuffen/lira/liras-mh

Om skott, skrammel och annat skoj

Idag har Lira varit på tivoli (MH). Daniel var snäll och följde med och filmade, och det man ser är främst en mycket glad hund! Hon tyckte det mesta var toppen, och lade överhuvudtaget inte på sig någonting alls. Det roligaste kom förstås sist, skotten *sucka*, men även skramlet var mycket skojigt:-) Kommer att lägga upp filmer på 'tuben så småningom, och protokollet kommer inom kort upp på hemsidan.

Det är inte helt lätt att läsa hundars beteende, om man inte är utbildad... I alla fall, på de inledande sociala bitarna hälsar Lira glatt på testledaren och följer lika glatt med, men har bråttom tillbaka till matte. Däremot gillar hon inte att man tafsar på henne när hon är i "på-läge".

Leken tyckte hon var skoj förstås. På lilla bytet for hon iväg i full fart först, men hade lite svårt att lokalisera "bytet". Fann det och apporterade in det ordentligt. Andra gången slog hon på stora söket i stället för att använda ögonen, och hittade det inte i tid. Men kom på visselsignal:-)

Passiviteten/aktiviteten var i typ knähögt gräs. Middag! tyckte Lira, och stod och käkade gräs i tre minuter. Fyran som ett brev på posten...

Avståndsleken var skojig, men hon fattade inte att hon skulle leka med figuranten. När figuranten skuttade skuttade hon med, när figuranten stod stilla letade Lira apport. Här är det tydligt att Lira är grön, hon hade ingen aning om vad hon skulle göra. Men var glad ändå.

Så till skrämselmomenten. Dumpe blev Lira rätt arg på, hon studsade till när den for upp och stod sedan bredvid mig och talade om att hon var störst och farligast i hela världen. Hon tyckte dock att matte kunde ta smällen och följde mig fram till overallen. Första förbipassagen en liten båge, sedan helt oberörd. Hon hittade en bäck bakom overallen och var bra sugen på att bada lite.

Så skramlet då - superroligt. Lira studsade till när den skramlade, sedan gick hon direkt fram och där kunde man ju både klättra och bita i grejer, så skoj. På förbipassagerna ville hon gärna fortsätta med leken. Får en flashback till 5-veckorsvalpen som klättrade upp på och slet i en prasslande presenning...

På spökena var hon tuffare än jag trott. Hon tyckte att det högra spöket såg farligast ut och skällde på det hela tiden. När de kom nära ville hon ha lite stöd, men hon jobbade hela tiden. Även här behövde hon lite stöttning för att gå fram till det första spöket. Massa pussar fick han när huvan väl var avtagen.

Å så var det de roligaste kvar. Först lite bus som var likadant som första gången, och så helt plötsligt small det. Lira har ett rejält grepp och satt kvar i trasan, men ganska så vindögd blev hon. Och sedan under passiviteten ville hon hemskt gärna springa till skytten... En trea är inte så kul på papperet men inte så farligt i verkligheten.

Sammanfattningsvis så är Lira en glad brud som gillar när det låter, med en del skärpa men utan några som helst kvarstående rädslor. Och så är hon en ko. :-)

En sån dag...

Dagen började med att släpa sig ur sängen halv 6 trots att det var lördag:-) Halv 7 var jag i Gideå för att gå spår. Regn, regn, regn. Typ halv 10 åkte jag från skogen med takboxen fylld med snitslar och en upprörd Lira som minsann INTE fått spåra i bilen. I bilen var också, tur nog, "min" tävlandes pinnar, för när jag kom till klubben hade boxen gått i baklås... Halv 11 for jag vidare mot Bredånger för att träna min frustrerade labrador.

Inte världens bästa uppvärmning för Lira som var rastlös och otålig när vi skulle träna. Lira fick bl.a. en markering på vatten som hon skötte mycket bra. Skakade efter avlämning (man får väl va lite snabb...). Sedan fick hon en till, oplanerad, eftersom hon på en missad landmarkering i stället hittade en hög med snaskig skit av något slag som hon parfyrmerade sig med. I plurret igen. Toppen tyckte Lira! Ja, hon simmade i alla fall fint.

Sedan roade hon sig med att joddla högt och vackert eftersom hon fick sitta vid ett träd i stället för att fika med oss människor. Billig just då;-)

På grund av joddlandet fick jag kvarsittning (av mig själv) när de andra for hem, och var därför försenad när jag for hem, via Clas O, för att bygga hundgård. Evighetsprojektet fortsätter vara utan slut. När jag avslutade dagen med att klippa gräset hittade Lira en öppen dörr till matkällaren. Där hittade hon en säck med Montys hundfoder. När jag kom in var det bara säcken kvar, innehållet var spårlöst borta.

Brottslingen ligger i korgen och sover. Jag är helt slut...

Prova-på WT

Igår var vi på prova-på WT på skeetbanan i Bredånger. Det smällde ganska bra både från skeetbanan och övriga skyttebanor i närheten, så Lira var ganska på tårna när vi började:-)

Första stationen var markeringar. Lira hämtade snabbt och lätt in två enkelmarkeringar. Jag visslade på Lira för säkerhets skull vid ingångarna eftersom hon var lite intresserad av kastaren och den nya marken. Sedan fick hon en dubbelmarkering. Den första tog hon lätt, men på den andra sprang hon först och tänkte sedan, och hamnade på platsen för en av enkelmarkeringarna. Hon kom på sig och vände sig om ”Eh, matte..?” Hon fick göra om den som en enkelmarkering i stället.

Andra stationen var linjetag. Lira hämtade in tre av fyra så bra att jag inte skickade på den fjärde – man ska alltid undvika den där sista gången;-)

Tredje stationen var ett fält med sex dummies. Lira var fortfarande på G och hämtade snabbt in fyra dummies. De två längst ut var svårare och jag valde att kalla in och ge henne ett synintryck. Efter det gick det fort att få in de två också…

Lira fick mycket beröm på de olika stationerna, ”ett riktigt ämne”. Hon jobbade energiskt men med näsan påslagen, och tyckte det var himla roligt. Det var mycket nyttigt med all passivitet mellan stationerna, Lira var ganska otålig men tyst. Men efter söket var hon helt plötsligt lugn..?;-)

Jag är riktigt nöjd med Liras prestation, att hon kunde fokusera så fint trots okända människor, hundar och en massa skott. Och hon verkar ha börjat förstå att matte, hon kan faktiskt vara en tillgång i arbetet;-)

En trevlig dag med lagom väder (sol men inte så varmt) som avslutades med en hamburgare vid grillen.

På djupt vatten

Att träna när det är riktigt varmt kan vara jobbigt, även om man tränar på kvällen. Så Jennie och jag började med att blöta ner hundarna. Phoenix kom i full fart mot markeringen jag kastat på andra sidan om ett dike. Han missade dock att diket var ett dike och försökte gå på vatten. Han var inte lika duktig som Jesus utan sjönk som en sten:-) Sedan gick det bättre o han var duktig.

Lira ställdes upp precis vid dikeskanten, men ändå gör hon precis som Phoenix. Hon tog ett språng ut, landade mitt på dummyn och var helt övertygad om att hon skulle drunkna. Hon lyckades ta sig fram till kanten, men så såg hon dummyn och gled ned igen och fick med sig den upp. Nästa gång var hon betydligt försiktigare:-) Sista gången blev helt perfekt, ned i vattnet, vända, upp igen och avlämning innan skak. Innan dess hade Jennie kastat en dummy som fastnade under ytan. Jag skickade inte Lira på den apporten. Inte än;-) Lira var i alla fall jättestolt över sig själv som vågade gå ned i den läskiga djupa pölen.

Dice fick också pröva och tyckte det var jätteskoj och Jennie var pedagogisk så det blev mycket lyckat.

Nästa omgång blev vår läxa, långa markeringar. Lira gick ut mycket längre än förut - vind/mer laddad/ngt annat? Men hon fick jobba rätt ordentligt på alla markeringar. Den sista blev riktigt svår, Lira vände bara några meter från den men fick den inte i vind. Sedan sökte och sökte och sökte hon i gott tempo på den tungsprungna myren, men var ständigt för något kort. Till slut blåste jag stopp, hon stannade jättefint, och gick ut på mitt tecken och strax så var dummyn i mun. Härligt! Eftersom Lira jobbat så himla fint fick hon för en gångs skull snörbollen som belöning, och hon var så lycklig och nöjd med sig själv:-)

Needless to say, den här gången gick det inte att klaga på tempot in. Lira var "aningens" mer laddad än på kursen.

Avslutade när alla hundar var färdigtränade, med att ta ut Lira ur bilen, gå lite fot, sitta lite passiv - och så in i bilen igen. "Va", sa Lira, "du glömde ju apporterandet ju!":-)

Avslutningsvis så kan jag säga att genvägar är ofta senvägar och det är dumt att glömma gummistövlarna i hallen när man ska träna på en myr. Gympadojjorna fick samma behandling med trädgårdsslangen som Lira fick när vi kom hem, men de protesterade inte lika mycket som Lira.