Att spåra med Lira är som att hänga efter ett godståg:-) Fast ett tåg brukar hålla sig på rälsen och inte kasta sig fram och tillbaka mellan träden. Men idag hade jag koppel i selen så jag kunde hänga med. Någorlunda i alla fall. Bromsa, hålla sig på benen, ducka för grenar, och hinna läsa hunden. Men Lira tycker det är skojigt och jag är nöjd. Tyckte spårningen var snäppet bättre än senast.
Och så en ordentligt försenad 1:årsbild. Inte så lätt att fota en jaktlabbe ensam:-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar