jakt och träning

Igår gick vi upp i ottan för att jaga skogsfågel. Vi såg en del fågel men inga lägen. En lektion i fotgående mao (välkommen till Norrland), men Lira tyckte det var jättespännande ändå.

På kvällen när Daniel tog upp gevären för att låsa in dem, gömde sig den ena hunden under soffan och den andra rusade sömndrucket med viftande svans in i rummet för att inte missa eventuella fåglar i vardagsrummet..

Idag körde Lira och jag den övning som jänkarna kallar t. Var hittar man ett område på 200x200 meter? Vi fick nöja oss med två fotbollsplaner. Lira lyssnade bra iaf.

Sedan scoutade jag en ny tjärn som såg lämplig ut för vattenträning. Det första som händer är att fem tjädrar flyger upp framför fötterna på mig...

Tjärnen var lagom stor och dessutom fanns det bra ställen för t.ex fält. Det var mycket blött och tungt, Lira älskade det:-) Jag jäklades lite med henne och lade ut ett fält där alla dummies låg nära... Lira gick på finten. Hon sökte länge, länge... Bra ställe var det iaf, dit ska jag fler gånger :-)

Published with Blogger-droid v1.6.8

När allt fungerar...

Rullade ur sängen strax efter 5, debut i lägre spår på gång! Nordmaling hade arrangerat en mycket bra tävling med väldigt fina spårmarker. Och nummerlappar man snör på sig gav nästan en känsla av SM;-)

På plats i Nordmaling drog jag nummer 4, vilket jag kände mig relativt nöjd med. Ville ha ett tidigt spår för att Lira inte skulle hinna ladda så himla mycket. Strax innan avfärd ändrades mitt spår till 9 i stället, dvs reservspår för andra tävlingen i rad... Nåja, gjorde inte så mycket när jag såg den fina början på mitt spår. Dessutom hade vi rätt trevligt därute i slutet av vägen:-)

Lira låg lugnt innan påsläppet, men var sedan överladdad och påsläppet blev aningens rörigt... Hon trasslade bland annat in sig i ett träd så jag fick trassla loss henne. Men hon fixade vinkeln och tog första apporten. Jag kunde pusta ut och korta linan efter att ha konstaterat att domarna gett sig iväg. Spårterrängen var torr tallskog med mycket stigar, lättgått för mig, värre att spåra för Lira. Hon slog ganska mycket men plockade ändå pinne efter pinne. Efter sex pinnar såg jag vägen och spårmottagarens bil och började hålla ögonen öppna efter slutpinnen. Plötsligt plockar Lira upp en pinne - en liten pinne! Blev lite fundersam, skulle spåret vinkla iväg igen? Eller till och med gå över vägen?? På slutet av spåret får jag alltid blandade känslor - dels vill jag hitta den sjunde (eller sjätte!) pinnen, men å andra sidan längtar jag efter slutapporten också! I alla fall, kanske 20 meter senare har hon slutapporten i munnen! För första gången någonsin(!) har jag med mig alla pinnarna från ett spår (förutom appellspår)! Det visade sig att vi var de enda som fixade det denna dag. De allra flesta hade en pinne borta, men bara en hade fått bryta.

Tillbaka till klubbstugan och budföring direkt. Idag hände något så ovanligt som att alla hundarna sprang till mottagaren på budföringen! Även Lira alltså:-) Nu började jag känna pressen, med en så fin special ville jag inte sabotera allt på lydnaden...

Passade sedan på att ta med mig Lira och sätta mig i en grupp med ett gäng schäfrar för att ge hundarna en chans att vänja sig lite vid varandra:-) Nervös som sjutton var jag ändå inför platsliggningen. Måste lägga av med det, tror att Lira känner av det. Till skillnad från på träningen valde Lira att lägga ned huvudet ganska direkt och låg så större delen av tiden (utom vid skotten förstås...). Det såg ganska roligt ut, fem hundar lade platsen, två schäfrar, Lira i mitten, och två schäfrar till... Synd jag inte kunde ställa mig att fota just då. Någonstans mitt i platsliggningen kommer det plötsligt en geting..! Och ni vet vad jag tycker om getingar. Började fundera hur bedömningen skulle bli om jag plötsligt rusade iväg... 10 sekunder innan tiden var ute satte sig en schäfer, i övrigt låg alla hundar fint.

Värmde upp Lira med lite fotgående, ett par lägganden, och påminde henne om rätt krypteknik... Hon kändes fin, men när vi kom in på plan var hon på lite slamshumör... Fotgåendet var väl så där... Liknade väl någon form av skänkelvikning... Det uppvägdes direkt efteråt av ett suveränt framförgående, så där riktigt bra som jag vet att hon kan! Rakt, lugnt, och spikraka halter. Hon vände inte ens på huvudet i halten! Äntligen fick jag den där 10:an jag suktat efter:-)

Det sista jag tänkte i går kväll var att jag inte skulle glömma att tala om att vi har IPO-ingångar. Det kom jag ihåg när jag gått iväg och vänt upp för inkallningen. Ops. Men jag kom ju ihåg det i alla fall.

Krypet var spännande eftersom det inte är riktigt befäst. Det kändes jättelångt, men Lira kröp riktigt bra hela vägen. Och satte sig direkt på kommando också. På hoppet klantade jag mig riktigt. För det första så ställde jag mig alldeles för nära hindret. Lira hoppade fint ut, men när hon satt sig på andra sidan upptäckte jag att jag ställt mig snett framför hindret och stod typ en meter vid sidan av hindret. Och Lira satt rakt framför mig. Ops. Fixerade blicken på hindret och höll tummarna. Och hon hoppade! Men hon lyckades inte krångla in sig framför mig, däremot kom hon ihåg att hon skulle sitta framför, så det blev någonstans mittemellan. Tyvärr, för jag hade gärna sett hur det hade bedömts om hon gått direkt in i fotposition.

Lira var glad och pigg under hela programmet, vilket ju är det viktigaste. Jag såg inga betyg alls längs vägen, men var rätt övertygad om att det hela skulle räcka till uppflytt! Jag var glad, och Lira var också glad för hon fick leka med Apan och käka köttbullar! Och så hittade hon en skitsnygg colliekille:-) Och jag kunde äntligen äta lunch!

På prisutdelningen visade det sig att vår insats gott och väl räckt till uppflytt - 575 poäng, 75 poäng före 2:an:-) Sämsta betyget var en 7,5 på läggande under gång. Mest nöjd är jag med 10:an på framförgåendet och 9,5 på krypet! Och 10 på spåret förstås!

Lira är en fantastisk hund att jobba med, trodde hon skulle vara trött efter spåret, men varje gång jag tog ut henne ur bilen var hon lika (över)laddad. Hon är inne i en livlig period helt enkelt:-) Häftigt med en tävling när allt stämmer, annars brukar det alltid vara något som ställer till det. Jag siktade på ett resultat över 500 poäng, och det fixade vi ju;-)

Otroligt nöjd och så glad att jag hittade denna härliga hund! Alltid så glad och positiv och pigg på det mesta. Jag är nog rätt dryg just nu... Nu har vi massor av skoj att träna på i vinter, det är mycket nytt i högre!

Ikväll har hon fått bli bortskämd med uppmärksamhet och en och annan gotta. Ganska så trött även om hon kämpat för att inte visa det.

Protokoll finns här: Protokoll

Bäst!

Lite av varje

Pja, lite dåligt med bloggandet... Vi har varit på semester i Dalarna. Där ska jag bo när jag blir stor. På vägen ner stannade vi i Axmar och fick träffa Liras brorsa Keeper. Både lika och olika var de:-) Där fick Lira också se levande höns för första gången. Hon tyckte det var mystiskt med levande "apporteringsvilt". Vi hann också med ett träningspass ihop med Sofia och Doris (där Lira gjorde jättefina linjetag på vatten) och träffa Liras minisyrror i Avesta. Lira tyckte att syrrorna var ganska otäcka, däremot var katten mycket häftig. Katten verkade inte bry sig öht, såg nog inte skillnad på en till sån där svart sak. Men Lira var i påstridigaste laget enligt mig, och var mycket uppfinningsrik när det gällde att smyga sig fram till katten utan att matte skulle se... I övrigt var det slöa dagar och semester som gällde.

Hemma, två veckor kvar av semestern! Första veckan åkte vi ned till Mia Påhlsson och tränade, och Lira gick superbra! Vi genrepade också spår, vilket var konditionshöjande för mig i alla fall... Andra veckan tränade vi vatten ihop med träningsgänget. Lira gick i par med Chivas. Lira skötte sig mycket bra, förutom att hon måste träna på att markeringar finns där de landar och inte där de borde vara... Det gällde även när vi var hos Mia;-)

Lira fick köra en hel del på vatten, och på kvällen när jag kom hem från medlemsmötet på klubben anade jag oråd... Skyndade mig att slänga på ett täcke, men det var för sent - dagen efter hängde svansen ledset rätt ned:-( Ingen träning denna dag, utan Lira tillbringade dagen med koppelpromenader och att ligga nedbäddad i korgen med täcke på och vetekudde över svansen. Även nästa dag blev lugn, även om svansen var bättre. Lira var pigg som attan, så på eftermiddagen blev det lite teckenträning, där en och annan brist visade sig = bra träning.

Dagen efter tränade vi lite lydnad, med en Lira som var superhet efter vilan. Hon fick också ligga tävlingsmässig plats med skott tillsammans med Nittra och Candie, vilket gick bra = bra känsla för matte. En budföring med skott blev det också, tyvärr för kort, men bra att få lyckas i alla fall. Bara att hålla tummarna.

Igår tränade vi med vilt för första gången på mycket länge. Lira var mer eller mindre överladdad... Inget vatten idag, utan det blev linjetag och fält. Första linjetaget gick hon ut alldeles för snett. Jag stoppade henne och vinklade höger, och hon lydde bra men vek sedan tillbaka och kunde själv. Kallade in och skickade om, och då kom hon rätt och plockade glatt in fasanen.

På fältet försökte vi lägga viltet svårt, så att hon skulle få jobba lite med näsan. Lira hittade alla vilt snabbt ändå, utom en fasan som jag slängde ut bara några meter från starten. Den fick hon ta på närsök i stället. Måste jobba mer med att hon ska slå på näsan redan från start. Ute i fältet verkar hon ha näsan på ordentligt i alla fall, det är inte bara spring.

Vi körde också en dubbelmarkering där Lira var lite för olydig... Avbröt och körde lite "lyssna på stoppsignal", vilket hon då gjorde bra... Ett sista linjetag gjorde hon bra. Efter en stunds vila i bilen fick hon göra sin favorit... Släpspår! Synd att det bara kommer att förekomma en gång;-)

Idag fick Lira däremot bada, fast i badkaret.
Fråga: Hur ofta badar ni er labrador? Alternativ:
A) Aldrig
B) Någon gång ibland
C) Varje gång den har varit lös i trädgården
Mitt svar är alternativ C - jäkla kattskit x-( Tips på hur man får katterna att skita hemma i sin låda i stället för den gigantiska lådan som är våran trädgård? För att få hundarna att låta bli skiten måste vara omöjligt;-)

För övrigt såg jag en huggorm på våran standardrunda. Undrar hur länge det tar innan jag vågar gå den rundan igen..?

Dagens konditionstips!

Börja med att gå en sväng i skogen, tex en kilometer. Välj gärna en varm dag och se till att gå i obanad terräng - inga stigar!

Ta sedan på heltäckande kläder, stadiga skor och rejäla handskar, för att undvika skador.

Ta en lång lina och fäst andra änden i en arbetsvillig hund av mellanstorlek (typ jaktlabrador). Medan hunden drar allt den kan i spårets riktning håller du emot allt du kan samtidigt som du försöker hålla ordning på linan och kämpar för att hålla dig på fötter.

Garanterad workout! Om du är mycket vältränad, försvåra genom svårare terräng eller en större hund!

:-)

Published with Blogger-droid v1.6.8

Händelser vid vatten

Jag var funktionär på ÖKL-prov i dag, och inspirationen infann sig. Kanske är det inte så himla långt borta? Det ledde i alla fall till att jag lastade in Lira, dummys och bollkastare i bilen och for till favvosjön för att träna vattendirigering.

När jag kom fram var det folk där:-( Ett par satt med bord och stolar uppställda på "parkeringen" precis vid vägen. Aningens udda med tanke på att det finns en fin strand bara 150 m bort. Nåja, jag for vidare en bit längre bort längs sjön. Där fanns det dock ingen fin väg ned till sjön, utan jag fick kämpa mig fram mellan oerhört täta granar (machete hade suttit bra). Jag kom ned till stranden och fram till de flytöar där jag tänkte placera ut dummies. Första frågan var hur jag skulle komma ut. Skulle jag gå en bit längs stranden där den första ön var som närmast, eller skulle jag kunna ta mig över där jag var? Det var inte så långt, det borde gå att hoppa. Ett tips är, hoppa inte på en flytö... I nästa sekund var benet nedsjunket halvvägs upp på låret i dyn. Tur nog bara ett ben.

Drog loss benet ur dyn (sluuurp) och tog mig vidare. Nästa problem dök snart upp - den spång som funnits mellan flytöarna var borta, endast märkena fanns kvar. Vis av erfarenheten vågade jag mig inte på något nytt hopp utan slängde i stället ut dummiesarna något närmare land än vad jag tänkt. En kom snett och hamnade i vattnet, men det kunde nog bara vara bra.

Tillbaka och hämta en mycket ivrig Lira. Som hjälp för nybörjaren tänkte jag kasta en markering med bollkastaren i området. Kan inte säga att jag lyckades, men tänkte att hon ju skulle komma 2/3 på väg i alla fall. Skickade Lira som gav sig iväg - längs stranden. Nej du! Fick ta bollen som dirigering i stället, vilket gick utmärkt. Sedan skickade jag henne på linjetag mot området med dummies. Lira simmade raskt ut till det område där bollen landat. Sedan blev hon aningens tveksam, men lyssnade så himla fint på mina signaler och fick korn på dummien.

Full fart tillbaka - tyvärr samma väg som jag tagit. Vilket ledde till att även Lira hamnade i myrhålet. Och eftersom hon är lite mindre än jag blev det hela hunden som sjönk ned. Hon tog sig i alla fall loss själv och delade frikostigt med sig av dyn efter hon lämnat av dummyn.

Nästa dirigering mot samma område tyckte hon var svår, eftersom dummiesarna nu var på land och hon därför inte kunde se någon dummy i vattnet när hon närmade sig området. Hon började vika av, men lyssnade omedelbart på min stoppsignal och lydde mina dirigeringar mycket fint! Den sista dummien hämtade hon självsäkert direkt utan tveksamheter.

Så nöjd med duktiga 'Dini som lyssnade ännu bättre på signaler i vatten än på land<3 Dessutom lämnade hon av alla dummies och bollar innan hon skakade. Fast man får nog inte peppa henne så mycket på ett prov;-)

Vi kom tillbaka till bilen, genomblöta (ffa Lira) och leriga (jag). Jag hittade ingen handduk, så jag torkade Lira med en fleecefilt. Sedan hittade jag handduken... Jag ville inte sätta mig i och skita ned bilen med genomleriga kläder, så de åkte av och som ersättning fick ännu en fleecefilt duga. I 25 grader - det var lite varmt... Som tur var, var det inga poliskontroller längs Landsjövägen, hade kunnat bli spännande annars:-)

Tåme

För en dryg vecka sedan körde jag till Tåme för att gå en spårkurs för Sigge Friis. Med lite fjärilar i magen kopplade jag husvagnen till bilen. Inte så mycket hur det skulle gå att köra - utan hur det skulle gå att parkera sedan... Kopplandet gick bra, men inställningen av sidospeglarna tog nog 15 minuter (den vänstra 30 s, resten på den högra) - det är svårt att fixa det ensam. I alla fall, tuffade iväg. E4:an är trist, så i Umeå vek jag av mot Burträsk vilket är en roligare väg. Trodde jag hade tidsbrist, men kom fram ganska precis till kl 15 som var mitt mål. Rullade in på området och fann att min oro för parkerandet var onödig, det var gooott om plats. Placerade husvagnen snett och fint, fick igång gasolen utan problem.

Oroandet för knät däremot blev värre, för när jag klev ur bilen kunde jag knappt gå:-( Jag hade inte justerat sätet tillräckligt bra och knät var stelt och ömt. Hur skulle detta gå..? Tidigt i säng och sov som en stock hela natten.

På söndagen var det dags att träffa grupp och instruktör. Intrycket var gott:-) Vi gjorde inte så mycket denna dag.

Nästa dag var skojigare. Lira fick först köra ett uppletande vilket hon uppskattade väldigt. Fullt ös medvetslös och mera spring än nos om man ska vara ärlig. Men hon lugnade sig och plockade in alla föremålen. Sedan fick alla hundarna spåra ett spår typ appellspår för att avgöra var de stod. Lira tog upp spåret jättedåligt, slog och snurrade och hade så svårt att fästa. Plötsligt drog hon bestämt iväg åt ett annat håll - men det var fel håll! Trodde vi, men det visade sig att jag fått fel påsläppspunkt, och Lira hade fått börja med ett dygnsgammalt spår! Sedan bytte hon över till det rätta spåret och fick då mer drag i linan. Det spåret löste hon sedan mycket bra.

Lira spårar

Sedan fortsatte spårandet under veckan. Vi körde spår på fotbollsplaner, grustag, vägar, och i skogen förstås. Ålder från direkt till 6 timmar gamla. Diverse roligheter som förledningsspår, snörpinnar och spetsvinklar. Vissa spår var rejält svåra!! Det var kul att se hur många av hundarna utvecklades något otroligt på bara några få dagar!

Alla hundarna i gruppen var verkligen supermysiga! Lira fick en ny kompis, kelpien Milou. Lira hade en jättefin rosa latexleksak, som hon först visade för Milou, och sedan erbjöd hon honom att hålla i andra änden. När han inte nappade på det lade hon den framför hans tassar. Så sött! Senare fick de leka och hade så kul ihop. Lira brukar inte vara så leksugen, men Milou gillade hon verkligen! Lira blev också lite förtjust i labbekillen Nitro, och lustigt nog även dobermanntiken Anja som inte riktigt delade känslan;-)

Lira, Milou och Raskabo Piroll

Lira, Sigge, och Liras favvolekis

Efter en lång dag i spårskogen gick vi ofta och badade vid en jättemysig sandstrand i närheten, och Lira busade massor (vad får hon energin ifrån?). Sedan kröp Lira nöjt upp i sin soffa i husvagnen för att sova sött om än ibland högljutt hela natten. Ibland gjorde jag henne sällskap, annars drog jag ned till öltältet för att umgås. På morgonen (tidig uppstigning!) var Lira direkt på g och redo för nya äventyr. Själv var jag glad över kaffetermosen som följde med ut i skogen.


Förutom spårandet körde vi en del budföring och platsliggande med skott. Allt gick bra utom budföring med solen i ögonen:-)

Att vara på läger blir som en särskild livsstil, man behöver inte tänka så mycket, på vad man ska göra, vad man ska äta osv. Dessutom sov jag oerhört gott i min husvagn. Lira höll jättebra för lägerlivet, hon mattades inte alls utan ställde upp med samma glädje hela tiden och hade alltid lite mer att ge.

Men alla läger har ett slut, och vårat slutade lite roligt med hundbyte. Medan spåren låg fick vår instruktör Sigge gå ett litet spår. I slutet låg en överraskning - en whiskeyflaska! Sigges bättre hälft fick (utan att veta syftet) välja vilken hund som Sigge skulle använda till sitt spår. Valet föll på Lira:-)

Lira var aningens fundersam först när de gick iväg för att rasta, men Sigge hade med sig korv och Lira är MYCKET mutbar... De gav sig iväg på spåret och tuffade på utan problem. "Hoppas hon markerar whiskeyn" funderade jag, men det hade jag inte behövt oroa mig över. När Lira kom fram till slutet grep hon direkt paketet och levererade det fint till Sigge. Efter lite godis och gos packade de gemensamt upp paketet och Lira visade att hon minsann kan bära flaskan som den är också!

Stor slutpinne det här...

Om du inte rappar på med godiset tar jag whiskeyn och sticker!!

Åkej, jag fick godis, då får du flaskan. Tack för kursen!

Min utbyteshund var dobermann Anja, vilket jag gillade eftersom hon skiljer sig mycket från Lira i spårsättet. Anja spårade fint med lagom drag i linan, tills vi var typ 5 meter från slutet. Då fick hon syn på sin matte och behövde stå ett bra tag och fundera vad hon gjorde ända där borta... Vi kom i alla fall fram till slut, duktig hund. Kul att prova något annat! Alla hundar skötte sig över förväntan med sina nya förare, och vi kunde studera vår egen hunds arbete på lite avstånd.

Jag fick gå ett lite längre spår åt schäfern Arvid, och det var jättekul, för det var lite rolig terräng och sedan löste han spåret jättebra! Liras sista spår på lägret fixade hon också helt ok. Sedan var det inte mycket mer att göra än att ta farväl och "vi ses på FB";-) Spände för husvagnen igen (jag är proffs på det!) och körde problemlöst tillbaka till vardagen.

Det var en jättebra kurs, tack till Sigge för bra instruktioner, kurskompisarna för trevligt sällskap, och framförallt tack till Lira som är en sån underbar hund att ha med sig! Alltid lika positiv och arbetsvillig, utan henne skulle det inte bli några kurser;-)


Och knät höll, believe it or not!

Midsommar

Skrev detta inlägg för länge sedan, men skulle lägga till lite bilder... Det hann jag förstås inte innan nästa resa, men bättre sent än aldrig eller?

Midsommar tillbringades med husvagnen parkerad på ett riktigt favoritställe. Direkt vid stranden, med underbart öppen tallskog runt om. Monty tyckte det var himmelriket först, så mycket kottar, så lite tid… Det är ett rikt djurliv runtom, göken koko:ade från omgivande träd, storlommen skrek om kvällarna och en trio svanar gled omkring på den nästan konstant spegelblanka sjön. Och en kväll när vi grillade kom två renar ut ur skogen för att kolla på. Senare såg vi dem bada på andra sidan sjön. Lira badade också flera gånger om dagen, framförallt pysslade hon med sin hobby att plocka upp grenar (och mindre träd) från botten på sjön. Hon går omkring i sjön och spanar ned mot botten, så dyker hon snabbt ned med huvudet under vattnet och bär stolt upp sitt byte på land, där hon lämnar det och letar vidare.

Lira undersöker botten noga...

Och kommer upp med sitt byte. Det är inga små pinnar hon plockar.

Vi hade väldig tur med vädret, det regnade varje natt, men dagtid var det uppehåll.

På midsommarafton letade vi oss fram till en mysig fäbodvall med massor av blommande midsommarblomster. Vägen dit var inte lika mysig eftersom stigen vi tänkt följa var borta sedan länge, men Lira älskade i alla fall att ta sig fram i obanad terräng och simma över bäckar.

Självklart utnyttjades den fina terrängen runt husvagnen till en del hundträning. Åt ena hållet var skogen så öppen att den lämpade sig perfekt för långa linjetag. Första dagen körde vi memories och sista dagen gick Lira utan problem dolda linjetag på 95 meter.

Linjetag: Dummien ligger vid det gröna strecket i skogsbrynet. Svårt att se avstånd på en bild, men jag stegade det till 95 m.

På väg ut, med full fokus. Dummien ligger vid rotvältan mitt i bild.

Full fart tillbaka

Åt andra hållet var perfekta spårmarker, torr terräng som kräver mycket av hunden, men platt underlag som inte kräver mycket av förarens knän… Där lade jag ett spår som var ganska kort men så krångligt jag kunde komma på. En vinkel direkt efter start, sedan både spetsvinklar, vittringsfält och återgångar. Det var första gången Lira provade återgångar så där hade hon det lite trassligt men löste det. Ett mycket bra spår med alla pinnar med tillbaka till bilen.

Jag provade en Böttchersele för första gången. Den fungerade för det var betydligt lättare att hålla Lira, men det känns inte bra att sänka tempot genom att göra det obekvämt för henne:-/ Det ser i alla fall obekvämt ut, Lira verkade ganska obekymrad. Ska prova en annan variant också innan Tåme. Jag körde med en mjukosttub som belöning. Det gick bra fram till sista pinnen, då en skinkbit fastnade i pipen, och som resultat kom all mjukost ut bakvägen... Lira fick en rejäl dos mjukost i ansiktet - hon klagade inte!

Lira med mjukost i fejset:-)

Jag körde också ett rejält fältsök, där Lira fick lära sig (hoppas jag) att dummies även kan ligga en bit ut i vassen. Lira lärde sig så bra just då i alla fall, att hon efter att ha sökt igenom vassen ordentligt tänkte: ”OK, inte här, den är kanske på andra sidan sjön då”. Och började helt sonika simma tvärs över sjön! Som tur var lyssnade hon fint på inkallning.

När vi kom hem på söndagen (i spöregn!) kastade sig Monty direkt i korgen och sov i flera timmar. Lira däremot var missnöjd: ”Redan hemma, kan vi inte åka tillbaka..?”