Händelser vid vatten

Jag var funktionär på ÖKL-prov i dag, och inspirationen infann sig. Kanske är det inte så himla långt borta? Det ledde i alla fall till att jag lastade in Lira, dummys och bollkastare i bilen och for till favvosjön för att träna vattendirigering.

När jag kom fram var det folk där:-( Ett par satt med bord och stolar uppställda på "parkeringen" precis vid vägen. Aningens udda med tanke på att det finns en fin strand bara 150 m bort. Nåja, jag for vidare en bit längre bort längs sjön. Där fanns det dock ingen fin väg ned till sjön, utan jag fick kämpa mig fram mellan oerhört täta granar (machete hade suttit bra). Jag kom ned till stranden och fram till de flytöar där jag tänkte placera ut dummies. Första frågan var hur jag skulle komma ut. Skulle jag gå en bit längs stranden där den första ön var som närmast, eller skulle jag kunna ta mig över där jag var? Det var inte så långt, det borde gå att hoppa. Ett tips är, hoppa inte på en flytö... I nästa sekund var benet nedsjunket halvvägs upp på låret i dyn. Tur nog bara ett ben.

Drog loss benet ur dyn (sluuurp) och tog mig vidare. Nästa problem dök snart upp - den spång som funnits mellan flytöarna var borta, endast märkena fanns kvar. Vis av erfarenheten vågade jag mig inte på något nytt hopp utan slängde i stället ut dummiesarna något närmare land än vad jag tänkt. En kom snett och hamnade i vattnet, men det kunde nog bara vara bra.

Tillbaka och hämta en mycket ivrig Lira. Som hjälp för nybörjaren tänkte jag kasta en markering med bollkastaren i området. Kan inte säga att jag lyckades, men tänkte att hon ju skulle komma 2/3 på väg i alla fall. Skickade Lira som gav sig iväg - längs stranden. Nej du! Fick ta bollen som dirigering i stället, vilket gick utmärkt. Sedan skickade jag henne på linjetag mot området med dummies. Lira simmade raskt ut till det område där bollen landat. Sedan blev hon aningens tveksam, men lyssnade så himla fint på mina signaler och fick korn på dummien.

Full fart tillbaka - tyvärr samma väg som jag tagit. Vilket ledde till att även Lira hamnade i myrhålet. Och eftersom hon är lite mindre än jag blev det hela hunden som sjönk ned. Hon tog sig i alla fall loss själv och delade frikostigt med sig av dyn efter hon lämnat av dummyn.

Nästa dirigering mot samma område tyckte hon var svår, eftersom dummiesarna nu var på land och hon därför inte kunde se någon dummy i vattnet när hon närmade sig området. Hon började vika av, men lyssnade omedelbart på min stoppsignal och lydde mina dirigeringar mycket fint! Den sista dummien hämtade hon självsäkert direkt utan tveksamheter.

Så nöjd med duktiga 'Dini som lyssnade ännu bättre på signaler i vatten än på land<3 Dessutom lämnade hon av alla dummies och bollar innan hon skakade. Fast man får nog inte peppa henne så mycket på ett prov;-)

Vi kom tillbaka till bilen, genomblöta (ffa Lira) och leriga (jag). Jag hittade ingen handduk, så jag torkade Lira med en fleecefilt. Sedan hittade jag handduken... Jag ville inte sätta mig i och skita ned bilen med genomleriga kläder, så de åkte av och som ersättning fick ännu en fleecefilt duga. I 25 grader - det var lite varmt... Som tur var, var det inga poliskontroller längs Landsjövägen, hade kunnat bli spännande annars:-)

Tåme

För en dryg vecka sedan körde jag till Tåme för att gå en spårkurs för Sigge Friis. Med lite fjärilar i magen kopplade jag husvagnen till bilen. Inte så mycket hur det skulle gå att köra - utan hur det skulle gå att parkera sedan... Kopplandet gick bra, men inställningen av sidospeglarna tog nog 15 minuter (den vänstra 30 s, resten på den högra) - det är svårt att fixa det ensam. I alla fall, tuffade iväg. E4:an är trist, så i Umeå vek jag av mot Burträsk vilket är en roligare väg. Trodde jag hade tidsbrist, men kom fram ganska precis till kl 15 som var mitt mål. Rullade in på området och fann att min oro för parkerandet var onödig, det var gooott om plats. Placerade husvagnen snett och fint, fick igång gasolen utan problem.

Oroandet för knät däremot blev värre, för när jag klev ur bilen kunde jag knappt gå:-( Jag hade inte justerat sätet tillräckligt bra och knät var stelt och ömt. Hur skulle detta gå..? Tidigt i säng och sov som en stock hela natten.

På söndagen var det dags att träffa grupp och instruktör. Intrycket var gott:-) Vi gjorde inte så mycket denna dag.

Nästa dag var skojigare. Lira fick först köra ett uppletande vilket hon uppskattade väldigt. Fullt ös medvetslös och mera spring än nos om man ska vara ärlig. Men hon lugnade sig och plockade in alla föremålen. Sedan fick alla hundarna spåra ett spår typ appellspår för att avgöra var de stod. Lira tog upp spåret jättedåligt, slog och snurrade och hade så svårt att fästa. Plötsligt drog hon bestämt iväg åt ett annat håll - men det var fel håll! Trodde vi, men det visade sig att jag fått fel påsläppspunkt, och Lira hade fått börja med ett dygnsgammalt spår! Sedan bytte hon över till det rätta spåret och fick då mer drag i linan. Det spåret löste hon sedan mycket bra.

Lira spårar

Sedan fortsatte spårandet under veckan. Vi körde spår på fotbollsplaner, grustag, vägar, och i skogen förstås. Ålder från direkt till 6 timmar gamla. Diverse roligheter som förledningsspår, snörpinnar och spetsvinklar. Vissa spår var rejält svåra!! Det var kul att se hur många av hundarna utvecklades något otroligt på bara några få dagar!

Alla hundarna i gruppen var verkligen supermysiga! Lira fick en ny kompis, kelpien Milou. Lira hade en jättefin rosa latexleksak, som hon först visade för Milou, och sedan erbjöd hon honom att hålla i andra änden. När han inte nappade på det lade hon den framför hans tassar. Så sött! Senare fick de leka och hade så kul ihop. Lira brukar inte vara så leksugen, men Milou gillade hon verkligen! Lira blev också lite förtjust i labbekillen Nitro, och lustigt nog även dobermanntiken Anja som inte riktigt delade känslan;-)

Lira, Milou och Raskabo Piroll

Lira, Sigge, och Liras favvolekis

Efter en lång dag i spårskogen gick vi ofta och badade vid en jättemysig sandstrand i närheten, och Lira busade massor (vad får hon energin ifrån?). Sedan kröp Lira nöjt upp i sin soffa i husvagnen för att sova sött om än ibland högljutt hela natten. Ibland gjorde jag henne sällskap, annars drog jag ned till öltältet för att umgås. På morgonen (tidig uppstigning!) var Lira direkt på g och redo för nya äventyr. Själv var jag glad över kaffetermosen som följde med ut i skogen.


Förutom spårandet körde vi en del budföring och platsliggande med skott. Allt gick bra utom budföring med solen i ögonen:-)

Att vara på läger blir som en särskild livsstil, man behöver inte tänka så mycket, på vad man ska göra, vad man ska äta osv. Dessutom sov jag oerhört gott i min husvagn. Lira höll jättebra för lägerlivet, hon mattades inte alls utan ställde upp med samma glädje hela tiden och hade alltid lite mer att ge.

Men alla läger har ett slut, och vårat slutade lite roligt med hundbyte. Medan spåren låg fick vår instruktör Sigge gå ett litet spår. I slutet låg en överraskning - en whiskeyflaska! Sigges bättre hälft fick (utan att veta syftet) välja vilken hund som Sigge skulle använda till sitt spår. Valet föll på Lira:-)

Lira var aningens fundersam först när de gick iväg för att rasta, men Sigge hade med sig korv och Lira är MYCKET mutbar... De gav sig iväg på spåret och tuffade på utan problem. "Hoppas hon markerar whiskeyn" funderade jag, men det hade jag inte behövt oroa mig över. När Lira kom fram till slutet grep hon direkt paketet och levererade det fint till Sigge. Efter lite godis och gos packade de gemensamt upp paketet och Lira visade att hon minsann kan bära flaskan som den är också!

Stor slutpinne det här...

Om du inte rappar på med godiset tar jag whiskeyn och sticker!!

Åkej, jag fick godis, då får du flaskan. Tack för kursen!

Min utbyteshund var dobermann Anja, vilket jag gillade eftersom hon skiljer sig mycket från Lira i spårsättet. Anja spårade fint med lagom drag i linan, tills vi var typ 5 meter från slutet. Då fick hon syn på sin matte och behövde stå ett bra tag och fundera vad hon gjorde ända där borta... Vi kom i alla fall fram till slut, duktig hund. Kul att prova något annat! Alla hundar skötte sig över förväntan med sina nya förare, och vi kunde studera vår egen hunds arbete på lite avstånd.

Jag fick gå ett lite längre spår åt schäfern Arvid, och det var jättekul, för det var lite rolig terräng och sedan löste han spåret jättebra! Liras sista spår på lägret fixade hon också helt ok. Sedan var det inte mycket mer att göra än att ta farväl och "vi ses på FB";-) Spände för husvagnen igen (jag är proffs på det!) och körde problemlöst tillbaka till vardagen.

Det var en jättebra kurs, tack till Sigge för bra instruktioner, kurskompisarna för trevligt sällskap, och framförallt tack till Lira som är en sån underbar hund att ha med sig! Alltid lika positiv och arbetsvillig, utan henne skulle det inte bli några kurser;-)


Och knät höll, believe it or not!

Midsommar

Skrev detta inlägg för länge sedan, men skulle lägga till lite bilder... Det hann jag förstås inte innan nästa resa, men bättre sent än aldrig eller?

Midsommar tillbringades med husvagnen parkerad på ett riktigt favoritställe. Direkt vid stranden, med underbart öppen tallskog runt om. Monty tyckte det var himmelriket först, så mycket kottar, så lite tid… Det är ett rikt djurliv runtom, göken koko:ade från omgivande träd, storlommen skrek om kvällarna och en trio svanar gled omkring på den nästan konstant spegelblanka sjön. Och en kväll när vi grillade kom två renar ut ur skogen för att kolla på. Senare såg vi dem bada på andra sidan sjön. Lira badade också flera gånger om dagen, framförallt pysslade hon med sin hobby att plocka upp grenar (och mindre träd) från botten på sjön. Hon går omkring i sjön och spanar ned mot botten, så dyker hon snabbt ned med huvudet under vattnet och bär stolt upp sitt byte på land, där hon lämnar det och letar vidare.

Lira undersöker botten noga...

Och kommer upp med sitt byte. Det är inga små pinnar hon plockar.

Vi hade väldig tur med vädret, det regnade varje natt, men dagtid var det uppehåll.

På midsommarafton letade vi oss fram till en mysig fäbodvall med massor av blommande midsommarblomster. Vägen dit var inte lika mysig eftersom stigen vi tänkt följa var borta sedan länge, men Lira älskade i alla fall att ta sig fram i obanad terräng och simma över bäckar.

Självklart utnyttjades den fina terrängen runt husvagnen till en del hundträning. Åt ena hållet var skogen så öppen att den lämpade sig perfekt för långa linjetag. Första dagen körde vi memories och sista dagen gick Lira utan problem dolda linjetag på 95 meter.

Linjetag: Dummien ligger vid det gröna strecket i skogsbrynet. Svårt att se avstånd på en bild, men jag stegade det till 95 m.

På väg ut, med full fokus. Dummien ligger vid rotvältan mitt i bild.

Full fart tillbaka

Åt andra hållet var perfekta spårmarker, torr terräng som kräver mycket av hunden, men platt underlag som inte kräver mycket av förarens knän… Där lade jag ett spår som var ganska kort men så krångligt jag kunde komma på. En vinkel direkt efter start, sedan både spetsvinklar, vittringsfält och återgångar. Det var första gången Lira provade återgångar så där hade hon det lite trassligt men löste det. Ett mycket bra spår med alla pinnar med tillbaka till bilen.

Jag provade en Böttchersele för första gången. Den fungerade för det var betydligt lättare att hålla Lira, men det känns inte bra att sänka tempot genom att göra det obekvämt för henne:-/ Det ser i alla fall obekvämt ut, Lira verkade ganska obekymrad. Ska prova en annan variant också innan Tåme. Jag körde med en mjukosttub som belöning. Det gick bra fram till sista pinnen, då en skinkbit fastnade i pipen, och som resultat kom all mjukost ut bakvägen... Lira fick en rejäl dos mjukost i ansiktet - hon klagade inte!

Lira med mjukost i fejset:-)

Jag körde också ett rejält fältsök, där Lira fick lära sig (hoppas jag) att dummies även kan ligga en bit ut i vassen. Lira lärde sig så bra just då i alla fall, att hon efter att ha sökt igenom vassen ordentligt tänkte: ”OK, inte här, den är kanske på andra sidan sjön då”. Och började helt sonika simma tvärs över sjön! Som tur var lyssnade hon fint på inkallning.

När vi kom hem på söndagen (i spöregn!) kastade sig Monty direkt i korgen och sov i flera timmar. Lira däremot var missnöjd: ”Redan hemma, kan vi inte åka tillbaka..?”

Funkisjobb och målning

Livsnjutarn

Har varit funktionär på klubbens lägre spår idag. Många hade det visst besvärligt i skogen, men en 6 st kom i alla fall till budföringen där jag var skytt. Tyvärr fick jag bara skjuta två skott idag, nånting var det som var extra klurigt. Därefter var jag skrivare, och som vanligt var det mycket lärorikt. Det finns ett och annat som jag borde lägga extra krut på. Förutom krypet.

Jag var i valet och kvalet ett tag om jag skulle starta själv på denna tävling, men valde till slut att avstå för att träna lite till. Och det kanske var bra, för jag körde igenom programmet efter att tävlingen var slut och jämförde med vilka betyg de tävlande fått. Enligt mina beräkningar hade jag missat uppflyttning med 5 poäng:-) I och för sig hade jag klarat det med fullt på spåret, eller om jag lyckats få Lira att krypa för en 5:a, men det kan man inte räkna med:-)

I alla fall, till skillnad från 5/6 av de tävlandes hundar gav sig Lira av i full fart mot mottagaren. Tills hon var 30 meter därifrån, då tvärvände hon och sprang i lika full fart tillbaka till mig och satte sig fot. What?? Om mottagaren kallat precis när hon vände kanske hon sprungit, men som de säger i rapporten, den hund som bestämt sig för att vända vänder, även om matte/husse på nästa station kommit inom syn (och rop) håll. Jag kommenderade igen, och då sprang hon direkt raka vägen fram. Udda. Vi måste i alla fall träna mer på fullt avstånd, det var nog ärligt talat första gången.

Nästa udda grej var att hon inte lade sig på läggande under gång. Strange. Andra gången lade hon sig, men man får ju bara en chans på sig på tävling... Jag har tävlat bruks med tre hundar. Alla har haft krypet som stötesten. Så även Lira. Hon har bra teknik, men precis som de tidigare kan hon plötsligt tvärstanna och inte röra sig ur fläcken. Jag belönade därför flitigt under momentet, och gav oss därmed 0 i betyg. Kanske hade jag lyckats locka med mig henne i fyra meter, men det kan man inte veta;-) Övriga moment var bra eller riktigt bra, särskilt linförigheten! Platsliggningen gjorde hon utan skott tillsammans med Dice. Lira låg mycket fint med huvudet i backen. Eftersom hon låg så himla fint nöjde jag mig med 5 minuter.

På tal om spår så funderar jag mycket på hur jag ska göra med Tåme. Knät vill inte bli riktigt bra, så jag funderar på om jag ska höra ifall det går att byta kurs till en som är hälften lydnad. Eller är det "skitsamma", antingen så går det eller så går det inte? Fast är det hälften lydnad kan jag ju vara med på den halvan iaf. Funderar fram och tillbaka...

Dessutom måste jag hitta någonstans där Monty kan vara, för jag har kommit fram till att det inte skulle vara bra att ta med honom.

Jag var rätt nöjd map hundaktiviteter när jag kom hem, däremot var hundarna inte nöjda. Blev en kort promenad då, och sedan en längre härlig promenad i kvällssolen. Satte mig i en solig glänta för att mysa en stund, men blev bortkörd av myggen, jäkla marodörer.

Vart är Lira på väg nu då?

Aha, hon skulle bara kika lite på blommorna...

Mellan promenaderna målade jag dörrar. Skulle måla två stycken och tejpade dem, men hann bara med garageporten. Ser ganska roligt ut just nu, undra om jag kommer att hinna måla den andra porten också eller hur länge det kommer att vara två olika färger på dörrarna...

Nymålat till vänster, gammal färg till höger...

Sommar och sol...

Vilken underbar vecka! Jag älskar sol och värme, för varmt? Nääh... Igår flyttade vi dock ned i sovrummet på nedervåningen, för att få det svalt till natten. Jag sov som en stock:-)

Hundträning har det inte blivit så mycket förstås, men Lira har passat på att bada när tillfälle ges. Igår var vi hos mina föräldrar för att svalka oss vid havet. Pappa tog ett dopp, och Lira simmade ut efter honom - för att se att han inte höll på att drunkna eller nåt... När hon konstaterat att han verkade ha läget under kontroll, simmade hon tillbaka till stranden. Hon gjorde det två gånger för säkerhets skull:-)


Hundarna har varit rätt däckade på dagen, men på kvällen, när det bara var 24 grader var Lira redo för jobb... Så vi har kört lite kryp och tungapportering.

Idag har vi varit ute i skogen med Annica och Anna-Carin. De körde spår, men halta Lottas hundar fick avstå och nöja sig med uppletande och budföring. Lira var först ut av mina hundar på uppletandet. Jag hade sju föremål ute. Lira tyckte det var superroligt att få söka och gav järnet. Att det fortfarande var rätt varmt var inget som bekymrade henne.

Monty var också riktigt laddad och studsade lyckligt runt i rutan, med korta avbrott för att vräka i sig godis (och hugga mig i fingrarna samtidigt), och få lite klappar. Sånt tempo i rutan har han inte haft sedan sin storhetstid;-)

Lira fick köra budföring med skott för första gången. Som väntat hade hon full fokus mot skytten i skogen i stället för mottagaren - redan innan första skottet avlossats. Första gången tog Lira en sväng ut i skogen på båda sträckorna... Men andra gången gick hon raka vägen, även om respektive mottagare fick jobba lite...

Lite husjobb har det också blivit, jag har målat två dörrar till i den iögonfallande blå färgen. Men det ser helt OK ut mot en faluröd vägg. Dalablått mot falurött måste ju bli bra - och det är ju viktigt att dalkullan Lira känner sig som hemma! Ska fota om jag kommer ihåg det. Nästa steg är ett varv till på de dörrarna, första lagret på hundhusdörren som grundmålades idag, och grundmålning av garagedörrarna som är tvättade och skrapade. Enligt yr.no är det sol på tisdag, siktar på att ta fram penslarna då igen. Det finns mycket att måla... Typ allt som är målat på gården... Tur det är kul:-)

Glad igen

Kan man vara annat i detta härliga väder? Det är för varmt för att sova, så lite blogg istället...

Jag passar på att träna vatten, det är det enda vettiga man kan göra just nu:-) Förra året handlade det mest om att bara apportera ur vatten, nu fokuserar vi på hur. Det vi har börjat med är inte-skaka och samtidigt ha bättre tempo. Och det går mycket bra! Idag gick hon flera gånger i full galopp upp ur vattnet, lämnade av, vidare på sitt belönings-linjetag, lämnade av den dummyn, och SEN skakade hon. Duktig tjej!

Idag har Lira även fått ligga plats medan jag planterade jordgubbar. Hon låg snällt, det var nog minst en kvart.

Jag fick hjärtat i halsgropen idag, vi var på promenad i skogen, och plötsligt är det något som ringlar iväg under foten!! Hoppade högt innan jag såg att det var en kopparslå... Den tredje jag ser i år, ska inte de vara ovanliga?

Published with Blogger-droid v1.6.8

Formsvacka

Har känt ett tag att vi kört fast lite i jaktträningen. Liras naturliga egenskaper (som markeringsförmåga) har fortsatt att utvecklas, men jag har inte haft någon plan för hur den biten som kräver träning och inlärning ska gå vidare. Lira kan alla grunder, men sen då?? Jag har letat efter kurser, men alla riktar sig antingen till nybörjare eller till elitekipage. Till min glädje arrangerade då vår lokala SSRK-sektion en kurs som lät mycket lovande, och jag hoppades att det skulle bli min nytändning.

Tyvärr blev det inte så, kursen låg på en nivå som gjorde att den bara bevisade det jag redan vet, att vi har en massa att träna på. Och att jag inte vet hur jag ska träna. Jag märkte också att Liras motivation för apportering sjönk snabbt, när det bara blev fel hela tiden. Min egen motivation sjönk ännu mer. Jag är mycket nöjd med Lira som var tyst och stadig, skötte de uppgifter hon är mogen för bra och var lyhörd innan hon blev för trött. Men jag kände närmast för att elda upp både pipan och dummies. Apportering kändes inte särskilt kul.

Dessutom går Lira just nu helt underbart i spårskogen, där finns det minsann en massa motivation, och plockas pinnar på löpande band. Även lydnaden verkar uppskattas massor av den lilla svarta. För ett par dagar sedan tränade jag och Annica uppletande, och Lira svischade ut i skogen på gammalt sätt. Brukset är välbekant, det Lira inte kan vet jag hur jag ska träna på, och det är roligt just nu!! Fingrar på tändstickorna...

Men så sakteliga växer någon form av plan fram i huvudet, och Lira har redan fått tillbaka tempot och glädjen som jag vill se på linjetag, så vi kör väl på så här ett tag till så får vi se vart det leder. Och Lira älskar vår nya apportkastare:-)

Men jag söker fortfarande efter en lämplig kurs...

Lite bilder från apporteringsträning:

Gräset börjar bli lite högt...


<3

Fler bilder finns här: https://picasaweb.google.com/azingmark/ApporteringJun22011?authkey=Gv1sRgCMW7hoaF07Pfdg&feat=directlink