Årskrönika 2010

Snart kan ännu ett år läggas till handlingarna. Året inleddes spännande med flytt och nytt hus, och året har mycket gått i renoveringens tecken! Vi trivs i alla fall jättebra i vårat fina hus, och har konstaterat att vi nog bor mer lantligt nu än förut. Vad sägs t.ex. om att gå och hämta posten i en grannes brevlåda för att postbilen inte tar sig fram?

Det var spännande att se också vad som skulle dyka upp i trädgården. Över förväntan...

Nån mer än jag som längtar till sommaren?

Monty fyllde 11 år och har blivit pensionär på heltid, vilket han faktiskt trivs mycket bra med. Han är fortfarande mycket pigg och när andan faller på leker han med Lira så hon nästan blir förskräckt. Monty myser i soffan, och är med på aktiviteter på sina egna villkor. Är det kallt eller blött stannar han hellre hemma...

Gääsp...

Lira har vuxit upp till en mycket trevlig hund, oerhört lyhörd, stabil, mycket gosig och med massor med arbetslust. Hon har förstås haft ett spännande år. Det började i maj med röntgen, som första valp ut. Plåtarna visade bästa tänkbara resultat, och sedan fyllde alla syskonen på med samma bokstäver efter sina röntgenundersökningar!

I juni gick vi MH. Av olika anledningar blev det just juni, trots att Lira, 13 månader, var i yngsta laget. Inte för Liras skull, hon hade mycket roligt, men för resultatet på papperet skulle hon ha kunnat mogna lite till. På MH:t visade Lira att hon är en hund som inte är särskilt rädd av sig, nyfiken, lekfull och aktiv, som kan bli arg när hon tycker det behövs, men som släpper obehaget mycket snabbt. MH var en positiv upplevelse för Lira, hon tyckte det mesta var rätt kul faktiskt:-) Skönt att gå med en hund som inte lägger på sig någonting alls under testets gång.

MH-filmer:

När jag ser tillbaka märker jag att hon utvecklades mycket framförallt från våren till hösten. Vi gick en apporteringskurs på våren, som tyvärr inte var särskilt givande eftersom nivån på deltagarna var... varierande. Den avslutades med ett "jaktprov" som Lira skötte bra, apporterade glatt in allt från ripa till fasan, men var lite het... Innan kursen avslutades var det kennelträff en av sommarens regnigaste dagar. Lira utmärkte sig inte åt det positiva hållet det första hon gjorde, men sedan kom hon starkt och gick riktigt bra på slutet.

Den riktiga utvecklingen, jaktmässigt sett, kom i juli när vi deltog på Labradorklubbens Working Camp. En fantastiskt rolig och lärorik upplevelse, där jag lärde mig köra husvagn själv och Lira tvingades lära sig att koppla av under jaktträning. Och vi fick ett enkelt tips, som plötsligt löste Liras lite överdrivna reaktion på skott...

Det innebar att Lira, på bara någon månad, plötsligt började kännas klar för start på B-prov. Vi anmälde till ett för att prova. I 26-gradig värme skötte sig Lira fullständigt klockrent på land och vatten, fram tills mitten av söket då hon gjorde illa sig. Jag valde att inte pressa henne utan bröt.

Några veckor senare provade vi igen, och nu gick hon utan problem hela vägen. Koncentrerad, lyhörd och mycket arbetsvillig, hämtade hon in ett första pris och blev provbäst.

Senare på hösten fick Lira debutera på "praktisk" jakt, något som dock mest blev en massa fotgående för henne:-) Men hon tyckte det var spännande ändå:-)

Nästa år ska vi fortsätta jobba på de delar som saknas för öppenklass, målet är att vara klar innan årets slut, vi får se hur det går. Vi siktar också på en start i appellklass till våren, och förhoppningsvis även lägre spår till hösten. Och förhoppningsvis är jaktlyckan bättre till hösten också;-)

Och så ska jag mysa i soffan med Monty:-) Och renovera lite till...

snö

Idag skulle vi träna sök, men det hade kommit lite för mycket snö för att göra något vettigt... I stället träffades vi på en parkering (tillräckligt djup snö bara där). Lira fick jobba med markeringar och visade att hon verkligen förstått vad det går ut på. Hon är otroligt lättlärd!

I övrigt så har helgen gått i vinterns tecken, lite snöskottning, ganska mycket snöpulsning (inte uppskattat av Monty), och så har jag sytt klart Montys vindsäck (mycket uppskattat av Monty).

Published with Blogger-droid v1.6.5

Slump!

Brukar ibland läsa i denna utmärkta blogg: http://collievaenner.blogspot.com/. Senast jag läste där fanns det en länk till en annan mycket intressant blogg: http://pedigreedogsexposed.blogspot.com/. Ni kanske minns dokumentären för ett tag sedan? I alla fall, bara ett par dagar innan jag gjorde mitt inlägg med en liten bildjämförelse, skrev Jemima detta inlägg http://pedigreedogsexposed.blogspot.com/2010/12/lab-or-flab.html och http://pedigreedogsexposed.blogspot.com/2010/12/so-now-girl-v-girl.html. Jag lovar att jag inte hade läst hennes blogg innan jag skrev mitt inlägg! Slump, eller flyger gemensamma tankar över världen?;-)

Jag har ingen aning om vem jaktlabbetiken på bilden är, men man kan nog också konstatera, för de som tror att utställningar behövs för att man ska kunna känna igen en ras, att den tiken och min tik inte är alltför olika;-)

Nedan, fyra i stort sett obesläktade jaktlabradorer (oundviklige Pocklea Remus finns långt bak) tränar walk-up. Nog sjutton syns det att det är samma ras!

Som i fjällen

Så, eld nere, eld uppe, en tallrik thailändsk fisksoppa i magen, och alldeles strax en kopp kaffe. Lite fjällkänsla nästan. Synd bara att vi inte har stor varmvattenberedare nog för ett bad, och en bastu med hål i golvet...

Hundarna ligger nöjda i varsin korg, efter dagens tur i snön. Lira är så nöjd att det inte ens dök upp en svart virvelvind när jag ställde in ostpåsen i kylen. Det är något hon aldrig missar - ett bevis på att systemträning i snö är jobbigt!

På tal om sök så har jag pysslat med framförgående på senaste. Lira går riktigt bra, hon går framåt i slakt koppel och har börjat förstå att hon ska stanna och stå still på kommando med huvudet framåt. Nu undrar någon varför jag lägger tid på ett moment som försvinner efter lägre klass, men jag tycker att ett bra framförgående är grunden för framåtsändandet. Vän av ordning undrar nu varför jag i så fall bryr mig om hur hon stannar... Tja, varför inte göra något ordentligt när man ändå håller på - och det är ett enkelt och roligt moment att träna:-)

I morgon blir det hitta-övningar, då hoppas vi på bättre vind än senast:-)

Published with Blogger-droid v1.6.5

Kan inte låta bli…

Hittade denna bild på en amerikansk labradortik, från en kennel som enligt egen utsago fokuserar på den ursprungliga labradoren, som kan vinna på utställning samma dag som den ”hämtar en gås”. DP?:-)


Observera markfrigången..!

Den kan säkert hämta en dummy om den inte kastats för långt och underlaget är jämnt, och den uppfyller ju rasstandardens ”bred”. Vad som är ursprungligt... välj själv... Men jag väljer den nedre hunden, som uppfyller rasstandardens ”mycket rörlig”:-) Och som kan ta sig fram i terrängen också.

Aj mina tår

Tårna håller sakta på att tina upp framför en sprakande brasa, efter ett något kylslaget apporteringspass. Man är väl inte riktigt klok... :-) Men Lira tyckte det var rooligt med långa linjetag, och grymma avlämningar hade hon idag! *love* Markeringarna var mycket nyttiga - vi måste nöta dubbelmarkeringar! Tycker det var ett bra pass, alla hundarna var duktiga, och kul med lite snack efteråt.


Och med värmen från brasan utifrån och från en kopp te inifrån så är man snart människa igen. Men visst längtar man till våren...

Och här är länken till bilden jag talade om - kolla in den coola(!) hunden som chillar(!) i snön mitt under pågående retrievermästerskap - Liras morbror Skinner (grattis till segern!): http://picasaweb.google.com/glentamara/2010Retrievermasterskap#5545061115312427346

Så där ja!

Nu skymmer det, och vi har precis kommit in efter en dag i ute i solen. Först tog bo som vanligt en tur i skogen på morgonen när solen gick upp. Vi var först ut - iaf om man räknar människor. Vi såg spännande spår i nysnön, något större än Liras. Kanske lo?

Efter frukost tränade vi sök. Lira skötte sig utmärkt, det var tydligt att hon förstått grundtanken. Hon tycker det är jätteroligt, särskilt att hångla upp figuranter... Tycker att Lira är precis så lovande i sök som jag trott, hon här sökintresset, motorn och lydnaden. Hon söker tillsammans med mig, vilket är härligt. Nu har vi förstås bara kört bebisövningar än, men det känns bra:)

Sedan hem och slänga i sig lite lunch och väcka Monty som gonade sig i soffan. Och så ut i skogen igen för en skön promenad.

Känner mig väl värd en kopp java nu:)

Published with Blogger-droid v1.6.5

Sök

Har precis kommit in från ett litet sökpass. Vi kör med den s.k. "favoriten". Tänk vad enkelt något ser ut när man planerar det på papper, jämfört med hur det är i verkligheten... Det är svårt att hålla riktningen i skogen, och ännu svårare att hinna hänga med och se när hunden markerar. Framförallt en "ny" hund.

Lira tyckte först att det var aningens mystiskt med en figur under en filt i skogen, men upptäckte snart att det var enbart trevligt. Vi körde några "skick" där jag snubblade runt i skogen och släppte Lira när hon i alla fall verkade titta åt rätt håll. På fjärde skicket eller så verkade en pollett ha trillat ned, för bara några meter från stigen sa Lira "DÄR! Däråt är det" Jag kopplade loss och Lira for iväg rätt ut till figuranten. Klockrent! Nöjde oss så för denna gång.

Sedan var det dags för lite vila, dvs figga. Sök är rätt bra, efter man tränat sin hund får man ligga och ta igen sig på ett liggunderlag:-)

Lira tyckte det var lajbans med sök (men säg det som Lira inte tycker är lajbans...).

Lydnadens tid är här

Är det inte ganska lustigt? Lira har varit med ute och skuttat i snön större delen av kvällen. Inne med en trött matte var det ända full rulle. Två pass kryp och lite stadga gjorde att hon däckade i korgen...

Jag tror för övrigt att Lira är naturbegåvning på kryp... Belönade ngr gånger att hon flyttade tassar framför mig. Sedan tänkte jag, vad sjutton, ställde mig bredvid henne och tog ett litet steg framåt. Och visst kröp hon! :)

Vintern är lydnadens tid, och nu har den kommit. Jakten är det slut på. Enda bra är att det är ljust nog att gå i skogen morgon och kväll, och så ser huset mysigt ut nerifrån trädgården:)

Published with Blogger-droid v1.6.5

Men vad i...

Efter ännu en resultatlös jakt på morgonen, tog jag på eftermiddagen hundarna på en kort kisserunda i skogen bakom huset. Fick så för mig att lägga ut ett linjetag till lilla Snöret. Glad i hågen traskade jag rätt ut i skogen, hojtandes på hundarna att hänga på.

Då, inte mer än 10 meter framför mig, lyfter plötsligt en tjädertupp. MOT mig, tungt och långsamt lyfter han och flyger rätt över huvudet på mig och sätter sig lugnt i ett träd 15 meter bort. Va' f*n, jag hade kunnat ta han med kniven! Jag hade dock kniven i bältet och en dummy i handen, och det var bara precis jag kunde hejda mig från att kasta dummyn:-) Men det här med jakt på annans jaktmark osv hindrade mig;-) En riktig gam'tupp var det. Det är då själva fasiken!

"ta kniven Sven-E, för fan ta kniven!"

Han som kom undan

Dagens jakt

Började med att vi skulle passa på gäss på morgonen. Inga gäss dök upp så istället for vi till jaktstugan för att lyssna av vår älgjägarna skulle hålla till.

Provade sedan vår lycka med skogsfågel. Och på första myren fanns det tjäder idag. Grabbarna smög fram som indianer medan Lira och jag höll oss i bakgrunden. Lira tyckte det var oerhört spännande, särskilt när skottet brann av. Tyvärr var det bom, men för Liras skull var det kanske lika bra...

Vi gick en sväng för uppflogsjakt men såg bara lite orrar på håll. Vi gav oss tillbaka till åkrarna och nu fanns där gäss. Jaktmarken där går över en väg över en lägda, fram till ett dike, sedan är det ett uppehåll på en smal lägda, och sedan fortsätter den. Gissa var gässen trängt ihop sig..?

Vi visste inte vem som ägde marken och inte vem som har jakträtten, men vi provade att ringa den som brukar marken. Inget svar.

For vidare och upptäckte en annan flock. Efter lite ringande fick vi tag på markägaren och ok att jaga. Gjorde upp en plan, men när vi klev ur bilen en bra bit bort hörde vi misstänkta honkanden. Gick iväg så vi såg åkern, och visst, gässen hade valt just det tillfället att dra vidare

Vi gav upp, och för hemåt. När vi kört en bit upptäcker jag arrendatorn till de första åkrarna i en kohage. Vi hjälpte honom försöka fånga in en ko (utan att lyckas med det heller...) men det var inte han som ägde åkrarna och han visste inte heller vem som hade jakträtten. Men han ville gärna bli av med lite gäss, de som har jakträtten brukar - förstås - inte jaga på den lilla plätten.

Dagens enda fångst blev därför en jämthund som irrade runt på vägen. Jämten var en trevlig kille och ägarna blev glada att han hittats. Nu dags för bastun.

Published with Blogger-droid v1.6.4

Skogsfågeljakt eller vi hade i alla fall tur med vädret

Tidigt på morgonen ringde klockan, och vi hällde i oss varsitt glas fil, högg de väskor som packats kvällen innan samt studsarn och hagelbössan och begav oss iväg till jaktmarken. I fullmånens sken och -3 grader traskade Daniel, jag och Lira iväg för att leta fågel. I gryningen satt vi på pass vid en myr som är poppis bland fåglarna. Vi hörde en orrtupp men inga fåglar behagade dyka upp. Jag hade tid att förstå varför vissa envisas med att köpa fluffbollar, för Lira frös trots det fina vädret.

Efter frukost blev det lite indianjakt i stället. Vi knatade iväg över myren, såg en del orrar men de höll sig utom skotthåll. Utom en som flög över mig, men jag hade ju inget vapen... Eftersom orrarna behagade sätta sig på grannmarken (smarta fåglar det där), blev det tillbaks till bilen och ett nytt försök på ett annat ställe. (Via ett tredje ställe där vi spanade efter rådjur - tomt) Där var det helt tomt på fågel, däremot verkade det finnas gott om älg i närheten. Lite mer fika i en solig backe, nice.

Fot...

Å mer fot...

Lira skötte sig med den äran, bara fanns vid sidan utan att märkas av. Däremot ser man ju fördelen av att hålla ett getöga på hunden - hon märker långt före oss att det är fågel på gång och markerar fint. Fast Lira anser att det här med jakt är överskattat. Bara gå och gå och inga fåglar får man hämta. Men hon får ju låga förväntningar på jakt iaf:-) "Åh nej, nu tar husse fram bössan" Lira föredrar jaktprov, där är det 100% utdelning:-)

Men skjut något då..!

Nu sover i alla fall både hund och husse sött i soffan respektive korgen. Väljer att bara lägga ut bild på hunden dock:-)

Genombrott

Jag har varit lite frustrerad över att fria följet inte har funkat, Lira har sackat och gått för långt ut i sidled. Men nu jäklar! Äntligen har det lossnat, och igår gick Lira ett helt fritt följ med rätt position, och framförallt en härlig attityd! Hemligheten? Jag har lyckats få Lira att förstå var jag vill att hon ska vara. Nu är det bara att jobba vidare!

Dessutom visade Lira att hon förstått att hopp betyder hopp även om hindret inte är mitt framför nosen på henne och att hon kan sitta still och stå ut med lite klappande om hon får en gotta efteråt:-)

Positionsträning för ett halvår sedan, innan vi kunde gå framåt också:-)

PS Kläderna är mycket sköna - men inte så snygga kanske...

Öppenklass

Idag hängde jag på och rekade ut provupplägg för öppenklass jaktprov. Eller ja, ärligt talat bidrog jag kanske inte så mycket i planerandet:-) När planen var klar testade vi med våra egna hundar som var på lite olika nivå, men jag tror att snittet blev öppenklass;-)

På söket fick hundarna gå om vartannat. Lira hämtade in 2x2 dummies, sedan var jag rätt nöjd. Men så måste jag ju bevisa att labradorer är bättre än vorsteh, så jag skickade henne en gång till, och jo, hon visade det:-) Sedan slutade vi på topp...

Lira fick två enkelmarkeringar i stället för en dubbelmarkering. Den första spikade hon. Den andra var klurigare, så då fick hon jobba lite, men hon höll området bra och hittade den efter en stund.

Vattendirigeringen avstod vi... Lite för avancerat för oss än så länge.

Landdirigeringen gick rätt bra första gången, Lira lydde stopp och mina tecken, andra gången kunde hon bäst själv... Jag har en målbild i mitt huvud, vi är inte där än.

Lira var cool hela tiden, lade sig ned när det var läge, gick bra fot och var allmänt avslappnad.

På kvällen chillade jag och Monty i fåtöljen framför brasan, med en drös levande ljus och ett nyplockat äpple åt mig. Monty fick inte ta med sig sitt mumsiga älgben upp i fåtöjen. Rätt OK med höst iaf.

Träning ger färdighet

Den senaste dirigeringsträningen verkar ha gett resultat! På träningen idag stannade Lira på alla stopp, lydde både vänster, höger och ut direkt trots att det var på lite avstånd och med ett okänt mål. Hon fixade till och med en störningsmarkering som landade mycket nära henne när hon var på väg in med en dummy från söket.

Söket var rätt tungt, på myrmark, där hon hämtade in sju dummies och en and(!).

Så duktig hund idag! Hoppas hon fortsätter tycka att det är bra att jobba ihop med sin matte:-)

I övrigt har jag idag mest lekt med min nya HTC Desire:-) Gilla! Förutom att det tar en jäkla tid att skriva sms...

Spår på två sätt

Igår var vi ute och spårade. Jag introducerade spetsvinklar för Lira med ett M-spår. Terrängen var ett typiskt norrlandsspår, blöt halvmyr, diken, hygge. Lira tog spåret i 290 som vanligt. Själv lyckades jag med konststycket att tappa linan 2 gånger på 200 meter... Hur hon tog spetsvinklarna? I första trasslade linan omedelbart in sig, men när jag trasslat ut den var hon på spåret i alla fall. De två andra - har ingen aning, jag var fullt upptagen med att hålla mig själv på fötterna... Första gången jag tappade linan försvann Lira i fjärran. Inte långt efteråt kom hon tillbaka med en pinne (hon apporterar alltid bättre om jag inte håller i linan!), och spåret hade hon koll på. Andra gången fick jag också se den neonrosa linan försvinna bland träden. Dock kom Lira på inkallning denna gång och sedan tog hon mig snabbt vidare på spåret.

Diken och terrängväxling var noll problem och det är kul att hon har näsan så med sig trots att det går så fort. Det gäller bara att hänga med och hinna hantera linan och läsa hund...

Nästa gång är jag sugen på ett längre spår. Denna dag kändes det för kort (och Lira var superpigg när vi kom hem). Måste ta tag i lydnaden också så vi kan komma ut på planen snart också... Vad hjälper det om hunden skulle fixa ett elitspår om den inte kan gå fritt följ?

Idag var en strålande höstdag som gjord för hundträning. På schemat stod apportering. Lira fick bl.a. jobba med markeringar på växlande avstånd, och att lyssna på dirigering. Hon markerade mycket bra! Att lyssna på mig gick det också... Vi avslutade med att testa ett släpspår med kanin. Lira har ju spårat en del, så det kan hon, frågan var bara om hon skulle förstå vad det handlade om. Det gjorde hon, direkt vi kom fram till spåret dök hon ned med nosen, och for iväg. Efter en stund såg vi att hon kom fram till och tog upp kaninen, sedan snodde hon runt och sprang samma väg tillbaka. Äntligen fick hon gå ett spår i sitt eget tempo, utan en bromskloss bak i linan. Och att apportera kanin är enligt Lira mycket roligare än att apportera spårpinne!

Kamphund

Jag har en pitbull...

Den här bilden ska jag sätta upp på dörren:-) Visst är det lite likt en tocken där kamphund..? Den där blicken är väl det som de (upptinade) änderna ser...

En kväll i september

Tränade med Jennie idag, direkt efter jobbet. För Lira går nog inte träningspasset till historien som det roligaste hon varit med om. För det första var det inte vilt utan töntiga tygpåsar. Å sen var det vatten, och inte plums och plask utan lugnt och fint (nåja) i och ur. Å andra sidan bjöds det på köttbullar(!) och det hör inte till vanligheterna direkt... Och sedan höll matte på och fånade sig med inkallningar och stoppsignal och slutligen fick Lira sitta - uppbunden till råga på allt! - medan Phoenix fick apportera. Så orättvist. Men jag är mycket nöjd med passet, körde grundläggande grejor och det kändes bra att bygga vidare på.

Och så gjorde vi ett linjetag, som jag tänkt skulle vara rejält långt. Men jag bangade när jag kom ut och såg terrängen (kyckling), det var högt gräs och nivåskillnader som jag inte räknat med, så det blev inte så långt i alla fall. Men Lira for in i gräset med full fart och kom ut igen med dummyn, höll riktningen rakt och fint trots att hon nog inte såg så mycket.

Sen åkte vi äntligen hem till middagen. Plockade några rejäla morötter ur landet i mörkret, lade till en av föräldrarnas egenodlade tomater, och så hemgjord äppeldricka till maten. Så gott, och måste väl vara nyttigt (OK, inte äppeldrickan) också? Garanterat obesprutade grönsaker:-) Åskregnet hade gått hårt åt syrenhortensian, så jag plockade in en massa blomklasar samtidigt som morötterna. De är fina i två skålar inomhus också.

Nu har jag tre alternativ:

1) Slappa

2) Göra klart i rummet jag klinkrade igår

3) Städa köket

Borde börja nedifrån, men viss risk att det blir från andra hållet;-)

Världens bästa Montymupp, fick också käka köttbullar idag

Om en tandborste

Idag styrde vi kosan mot Härnösand och ett nytt försök på B-prov i nybörjarklass. Provet var inleddes med en transport över ett djupt och brett dike till en relativt lång enkelmarkering i en uppförsbacke på ett hygge. Det var lite knepigt för hundarna iom uppförsbacken och det höga riset.

Tjejen i svart är hundföraren. Golden sitter passiv - det var rätt nära. Kastaren står i höjd med de två björkarna strax utanför bild åt höger, och kråkan landar någonstans nedanför björkarna.

Sedan var det en kort transport till söket. Söket var väl inte så stort men med ganska risig terräng och framförallt några hinkar med vilt som stod strax bakom linjen (mer om linjen sen...). Fem fåglar var utlagda. Många hundar hade problem här.

Vattendelen av söket var till höger. Ena fågeln var klurig för den låg nära hinkarna med förbjudet vilt.

Provet avslutades med två enkelmarkeringar på vatten. Enda svårigheten där var att de föll ganska långt bort, men ganska nära land.

Båten är bakom grenen till höger. Hundföraren står i gul tröja på land.

Lira och jag hade startnummer 15, d.v.s. sist. Vi fick lov att komma lite senare (tack för det!), men då missade jag å andra sidan genomgången. Efter en lång väntan var det vår tur. Lira var med på noterna direkt - här skulle jobbas. Domaren försökte hälsa på henne men ignorerades totalt. Här skulle jobbas:-) Lira gick på klospetsarna fram till enkelmarkeringen, men satte sig direkt på signal när vi kom fram till diket - jag ville gå över först i lugn och ro och inte stå på öronen i vattnet...

Lira var stadig i skottet och gick iväg fint. Hon kämpade sig fram över hygget, spikade inte markeringen men låg kvar i området och jobbade bra tills hon hittat kråkan.

Transporten till söket var lugn och behärskad. Jag frågade domaren om jag fick röra mig på linjen, och hur långt. "Linje? Jag ser ingen linje!" Bara att stå still alltså:-) Jag hade sett för mig hur Lira i sedvanligt 290-tempo kraschade rätt in i riset i sökrutan, men hon var smart nog att anpassa tempot. Hon hämtade snabbt in 3 fåglar (sista gången stod hon på öronen precis när hon skulle lämna av, men fågeln höll hon fast). Sedan ville jag att hon skulle söka mer ut i vattnet, och fick då skicka henne nästan parallellt med vilthinkarna. Som så många andra hundar hamnade hon vid hinkarna, men jag fick in henne utan att hon plockat upp något.

När samma sak hände på nästa skick, skickade jag henne åt ett annat håll i stället. Nu drog hon iväg åt fel håll mot markeringen (flera hundar hade gjort samma sak, så det var nog en nice vittringsgata där). Jag fegade och stoppade henne inte, utan hoppades att hon skulle vända av sig själv. Det gjorde hon inte. Fick kalla in henne när hon var rejält långt borta i stället. Samma sak hände en gång till (skäms) och nu såg jag henne stå på bakbenen mot ett träd där det tidigare suttit en (levande) fågel..! Tredje gången hon tänkte göra samma sak blåste jag i alla fall stopp och så småningom hittade hon en kanin. En tamkanin!!! Kanin som kanin tyckte Lira i alla fall.

Så var det bara vattnet på högerkanten som inte var avsökt - dvs i närheten av där hinkarna var. Jag kunde inte skicka henne rakt till området p.g.a. ett snår. Att skicka parallellt med hinkarna hade jag provat. Det var bara att skicka in henne i rutan och hoppas att hon själv skulle inse vad som inte var avsökt. Och det gjorde hon. Hon hittade rätt snabbt den sista anden. Dock ställde hon sig med den i munnen och tittade på mig. Kom direkt på signal. Jag undrade över detta tills jag kom på att det nog berodde på att jag hindrat henne från att apportera en and från hinken i närheten. "Är det OK att jag tar denna matte?" Typiskt Lira, vill göra rätt:-)

Så vidare till vattnet, återigen en lugn och fin transport. Första markeringen gick hon i lite försiktigt men utan att tveka, och simmade iväg. Domaren undrade om det var personligt rekord, men nej, förra provet simmade hon fortare:-) Hon gick i land en bra bit bort där hon tyckte det var bra. Kom så fint med fågeln, men precis bakom ryggen på domaren stannade hon och skakade... På andra markeringen bara kastade hon sig handlöst i, har jag aldrig sett henne göra innan. Simmade lika snabbt och kastade sig över anden. Det finns de som inte tror att jaktlabbar är bra på att simma - välkommen till verkligheten. Stannade och skakade på samma ställe som förut, men nu var domaren beredd:-) Hon håller dock i viltet när hon skakar och klämmer det inte.

Slut, tänkte jag och knallade iväg. "Hallå, du går ur hand" hojtade domaren - jag hade glömt passiviteten, jag var ju sist så jag behövde inte vänta på nästa hund. OK, bara att gå tillbaka och sätta Lira vid enkelmarkeringen. När skottet gick hoppade Lira till och när hunden gick iväg ryckte det i henne, men hon satt still och hon var tyst. Och det var en snabb och duktig hund, skönt:-)

Jag fick sedan kritik för att jag inte agerat snabbare på söket och hållit henne kvar i området, men Lira fick bara bra kritik. Good dog, shame about the handler:-) Lira var inte lika extremt fokuserad som på förra provet (vilket var bra), arbetet var inte lika perfekt som då (det var extremt bra fram till det snöpliga slutet) men ändå mycket bra, och hon var fullständigt och absolut tyst genom hela prövningen.
Spännande väntan, och det slutade med ett förstapris och dagens bästa hund! Som pris fick vi en tandborste för hundar. En elektrisk! Haha, ska bli kul att testa. Lira gillade nog hundmaten bättre:-)

Se protokollet här: Jaktprov

Den obligatoriska skrytbilden...

Fält

Vårt sökprojekt pågår för fullt. Det är SÅ tydligt att jag tränat fält på fel sätt. Som tur är kan jag helt och fullt skylla på okunskap. Är man nybörjare så är man. I alla fall så tycker jag att det går framåt, och förhoppningsvis lär sig Lira något av varje pass. Två dagar i rad har jag kört små sök (=få apporter) på samma område på morgonpromenaden och andra dagen tog Lira för sig ny mark på ett mycket bättre än första dagen. Ett pass med sök i vass (…) har vi också fått till, och även om det inte gick prickfritt så hoppas jag, som sagt, att hon lärde sig något av det. Jobbar fint gör hon i alla fall :-)

Faktum är att jag tycker det är lite roligt också… Förut har fält varit ganska tråkigt – man lägger ut dummies/vilt, hunden hämtar in. Klart. Nu har jag hittat ett träningsbehov och därigenom ett sätt att utveckla sökarbetet. Fast det hade inte gjort något om jag upptäckt behovet några månader tidigare…

I morgon kör vi nog ett sökpass till, också det med en tanke på att ge Lira en ny kunskap. Få se hur snabblärd hon är:-)

Lira passiv på working testet förra helgen. Hon måste vara extremt snabb eftersom hon aldrig fastnar på någon action-bild…

KM...

...eller Flatmästerskapet

Idag debuterade jag och Lira på WT, närmare bestämt KM för SSRK Västernorrland.

Vi började med den enklaste stationen, enkelmarkering på land efter en transport efter skytten. Lira spikade markeringen men två poäng rök pga fotgående som var lite för långt fram... Därefter vidare transport till ett linjetag. Linjetaget var jättekort - "åh vad lätt" tänkte jag och skickade ut Lira. Som sprang 10 meter, sedan stannade hon plötsligt; "förresten, vad sade du?". "Ut!" "OK!" och så vände hon om och sprang till rätt område. Det gick i alla fall fort att få in dummyn, även om det i mina ögon inte var så snyggt. Men det belönades med 19 poäng, så det var ju inte så dumt.

Bra inledning. Station tre var ett sök som såg jättesvårt ut, så jag tänkte vara lite taktisk och köra vattenmarkeringen först för att Lira skulle vara lite extra på G när vi kom till söket. Fel val skulle det visa sig.

Vi gick i alla fall till station 4, vattenmarkering. Det var en enkel markering med skott. Lira gick i bra - lagom fort, och simmade snabbt ut till dummyn. Sedan valde hon en knepig väg upp ur vattnet och fick ta en omväg för att komma till mig. Hon passerade då rätt över en hög med dummies, så jag blåste för säkerhets skull i pipan - onödigt. 18 poäng.

Nästa station var närsök. Det var väldigt mycket större än de närsök jag tränat på, typ en halv uppletanderuta på bredd och djup. Jag hade ingen aning om hur jag skulle lägga upp arbetet, och provade ett sätt. Det fungerade inte:-) utan Lira försvann i fjärran. Efter några (hm) inkallningssignaler kom hon tillbaka till rutan och jag kunde blåsa närsökssignal. Hon hämtade snabbt in en dummy. Sedan provade jag en annan strategi, och antingen hade hon förstått övningen eller så fungerade min strategi, för nu gick det klockrent, och dummies hämtades snabbt in inklusive en som domaren anvisat område för (= den typ av närsök vi tränat...). 16 poäng blev resultatet här.

Så var det då söket. Det blev en jättelång väntan för så gott som alla hundar hade stora problem. Lira var oerhört lugn och avslappnad i väntan, lite väl mycket. Söket bestod av myrmark, vatten, och skog. Vattnet gick in som en vik och delade sökområdet på mitten. De flesta hundarna hittade 2-3 dummies av 8. Lira hittade snabbt en dummy i skogen, sedan en till längre bort, men sen förstod hon inte att hon kunde söka även på andra sidan vattnet. Jag lyckades trycka ut henne och hon hittade en dummy, men sedan var det slut. Som de andra hundarna fick hon en markering på slutet som liten peppning, bra initiativ. 8 poäng lyckades vi skrapa ihop... Trist slut på ett annars bra WT.

Vårt slutresultat blev 79 poäng, och det räckte denna dag till en andraplats! Segraren hade 85, alla poängen kom från söket. Bara två hundar av typ 20 klarade söket på ett bra sätt enligt domaren.

En del lärdomar fick jag med mig, men så tråkigt det är att man inte får några kommentarer till varför poäng dras. Inte ens en papperslapp med sina poäng per station fick man:-/ Nåja, debuten är avklarad, och roligt var det (förutom söket...). Nu ska vi ut och träna "bananformade" sök...

Och "flatmästerskapet" då? Jo, i varje klass vann en flat framför en labbe:-)

Liradini med dummy, gammal bild

Fullt ös

Lira fortsätter med fullt ös. Vi tränade apportering igår, med blandat resultat. Linjetag och närsök gick toppen, markeringarna lite mindre toppen. Jag är också mycket nöjd med hennes stadga och att hon var helt tyst fast hon var så på. Vi gjorde en skojig parövning ihop med Ulla och Easy, och Lira skötte sig mycket bra. Förutom markeringarna då. Men det är säkert nyttigt med motion, eller hur Jennie;-)

Lira är fortsatt besviken över frånvaron av vilt...

Fick bogsera hem Daniel och v70n häromdagen, så jag stod utan bil när vi skulle träna. Som tur var fick Lira dela kupé med Easy och Casper - tack Ulla! Lira var lite fundersam först, men det är ju snälla killar som inte försökte krypa in i hennes avdelning så det var lugnt.

I morgon blir det DM ska bli skoj. En bild från B-provet, hoppas det är ok att låna den. Fotograf är Lena Scherman.

Full fokus inför vattenmarkering. Fullt ös kommer strax...

Fort ska det gå

Igår tränade vi uppletande med träningsgänget. En inbjudande, lättsprungen ruta. Lira var en svart skugga med neonorange tjänstetecken som blixtrade fram mellan träden. Inget fel på motivationen där inte. När hon hämtat in tre föremål fick hon sitta lös och vänta medan Monty hämtade in ett föremål.

Sedan fick Monty finna sig i att titta på i koppel (han är inte lika duktig på att sitta lös direkt) och Lira fick fortsätta men blev avbruten av att det kom förbi ett gäng hästar. (Inkallningen fungerade utmärkt!) Lira bevärdigade inte hästarna med en blick, utan hon var fullt fokuserad ut mot uppletanderutan.

Motivationen och arbetsviljan är det minsann inget fel på (och inte tempot heller…) lite mer rutin också så. Går lite väl fort ibland:-)

Lira fick också gå ett spår i en grusgrop. Hon spårade bra mestadels men lite för fort för att hinna med att markera pinnar också.

Lite av varje

Det blir en påtvingat lugn dag idag, är rejält förkyld och får kurera mig framför brasan med en whiskey:-)

Lira har visat sin av-knapp genom att ligga ihoprullad och sova hela dagen medan jag jobbat vid datorn. Igår fick hon i alla fall söka, lurade två spaniel-tjejer att lägga ut ett sök åt oss. Lira jobbade bra men hade svårt med att det var två olika typer av dummies. Hm, det var länge sedan vi tränade med annat än vilt ihop med andra. Sen fick hon ligga och titta på när jag fikade hembakta bullar - så gott. Så tråkigt, tyckte Lira.

Har haft fullt upp i början av veckan, men kan tipsa om att lägga spår på parkeringar för den som har tid. Det går fort och är kul:-)

Var nere vid den Stora Promenadslingan (dvs Höglandssjön) för lite snabbaktivering. Asfaltspår på en parkering och lite vattenmarkeringar i vassen. Funderade lite över hundarna som gick förbi med ägare på släp i kopplet. Får de nånsin hämta en dummy i vassen eller följa ett spår? Vad gör hundarna som inte tränas egentligen, sover hela dagarna förutom rastningar i koppel? Och varför har man hund i så fall? Skulle knappast ha hund enbart som sällskap, när Monty var ung, innan vi börjat med träning och tävling, kunde han femtielva tricks, lydnadsklass 1, och gick spår någon gång i veckan:-)

Sen sist har jag också hunnit med att träna min egen platsliggningsfobi. Lira är lugnet själv men jag tycker det är obehagligt:-/ Vet inte riktigt när jag började bli så tramsig, har gått tillbaka i gamla träningsböcker men inte hittat något direkt. Har förresten valt att inte längre skriva ut min träning i bloggen som jag gjorde förut, men det betyder inte att jag slutat föra bok. Den som tvivlar kan höra av sig så visar jag upp den. Den är på 73 sidor hittills i år.

Nästa lydnadspass på Torpet planerar jag att träna på:

Budföring, ffa sträckan från mottagaren till mig.

Framförgående, se om Lira är lika lugn som hemma eller om hon går upp i varv på plan.

Uthopp mot target.

Platsliggande - antingen mig själv eller Lira med störning. Behöver tips på störning...

Det är planen idag, kan tillkomma eller försvinna något är ju några dagar kvar.

(*värdelöst vetande*)

Jaktprovsbilder

Bilder från gårdagens jaktprov:

Landmarkering. I luften skymtar man kråkan (vid den vita rutan där det står kråka om man har extremt god syn). Den landade i träddungen framför skytten.


Vattenmarkering: En fågel till höger om båten, en till vänster (efter en förflyttning av båten till vänster).

Söket. Fick tyvärr inte med hela sökrutan, som gick en bit både åt vänster (till vattnet) och åt höger. Mycket tungsprunget. Inne i skogsdungen någonstans gjorde Lira illa sig. Efter det höll hon sig helst på myrmarken, och stördes även av båten som låg på stranden nära söket.

Phoenix är passiv - mycket passiv:-) Önskar att Lira såg ut så här också;-)

Debut på jaktprov

Idag har Lira blivit stor, för hon har varit på sitt första B-prov.

Provets upplägg: Först en transport efter skytt till en ganska lätt markering med kråka. Därefter en stunds passivitet medan kritik gavs till föregående hund. Sedan en till transport efter skytten till vattnet. På vattnet kastades två lätta enkelmarkeringar. Sedan gick skytten själv iväg en bit, och när hon var framme fick man följa efter varpå ett skott avlossades när man gått halva sträckan. Därefter följde ett stort och mycket tungt sök på sumpig myrmark. Slutligen ett klurigt linjetag mellan vattnet och sekretariatet.

Jag gick in på provet med inställningen att jag inte skulle pressa min unga hund. Om det inte flöt skulle jag hellre bryta provet. För säkerhets skull upplyste jag även flera i min omgivning:-)

Lira gick som första hund efter lunch. Första landmarkeringen gick toppenbra, hon var stadig i skottet, mycket fokuserad och hämtade snabbt och effektivt in kråkan. Under passiviteten stirrade hon oavbrutet mot vattnet... Transporten gick ändå bra, även om hon var ivrig. Lira var stadig vid båda markeringarna, tog landvägen en bit och simmade sedan snabbt som en trimmad motorbåt med höga svallvågor efter. Har aldrig sett henne simma så fort:-) Och sedan upp på land, och raka vägen till mig och jättefin avlämning i hand innan hon skakade. Fåglarna var and och trut.

Nästa transport med skott gick mycket fint. Hon fick sitta en stund innan söket, och for sedan snabbt iväg. Hon fick leta ett tag innan hon kom in med den första fågeln, en kråka tror jag. Mycket fin avlämning igen. Sedan gick hon ut fint på djupet, och fick tag på en duva. Så måste hon passera hela fältet för att komma in. "Bara hon inte passerar kaninen på vägen tänkte jag". Hann bara tänka tanken så tvärstannade Lira. Jag försökte kalla in henne med pipan (misstag!), men snabbt som ögat har hon spottat ut duvan för att byta. Tyvärr blir resultatet att hon kommer utan vilt. Har hört någonstans att hunden aldrig får komma in utan vilt, så jag stoppar henne med pipan och kommenderar sök.

Lira far iväg och kommer strax in med kaninen. Skickar ut henne igen, och hon väljer att inte återvända till duvan utan far ut i rutan. Plötsligt hör jag hur hon skriker till, och sedan kommer hon in och är mycket låg och fjäskig. Jag skickar om henne, men Lira far inte iväg på sitt vanliga sätt utan håller sig i närheten. Jag tänker att hon kanske tar sig om hon bara får tag i duvan, så jag peppar henne att söka ett tag till och så småningom kommer hon med duvan. Men hon fortsätter att vara tveksam och osäker, så jag valde att bryta henne där. Några av funktionärerna tyckte att hon markerade på ett bakben också. Så det blev ett lite snöpligt slut.

Ska tillägga att när vi satt för passiviteten och Lira fick se söket läggas ut igen blev hon direkt sugen på att ge sig ut igen... Vi tar nya tag en annan gång.

Ingen startande fick något förstapris idag, och 5 av 11 bröt. Anledningen till det var i de allra flesta fallen söket, som helt enkelt blev för tungt och/eller svårt för hundarna.

Jag är i alla fall nöjd med både Liras och min insats, och vem vet hur det hade gått om Lira inte trampat på något vasst/trampat snett...?

Lira är i alla fall ohalt nu så vitt jag kan se.

KRITIK:

Eftersom vi avbryt provet så fick vi inte så många betyg direkt tyvärr... Men i alla fall, det vi fick var så fint att jag vill dela med mig:-)

Samarbetsvilja A: N/A

Sökarbete: Provet avbryts under sökarbete B1: 3 B2: 3

Fart C: N/A

Uthållighet D: N/A

Näsa E: N/A

Dirigerbarhet F: N/A

Markeringsförmåga: Land: Snabb och distinkt lösning av markering. Vatten: Perfekta lösningar. G: N/A

Skottreaktion H: N/A

Stadga: Följer sin förare på trevligt sätt under förflyttning I1: N/A I2: N/A

Apporteringslust: Lämnar duva på söket mot kanin. Duvan apporteras senare utan förarstöd. J1: N/A J2: N/A

Apportgrepp: N/A

Simteknik: Kraftfullt, snabbt, intensivt simsätt. L: 5

Vattenarbete: Fin inställning och glädje, lämnar utrymme för ett bra resultat.

Hundtolerans: N/A

Sammanfattande kritik: Föraren bryter själv eftersom hunden inte lever upp till intentionerna. (Lite missvisande tycker jag, snarare "Föraren vill inte pressa sin unga hund som dessutom ev. är skadad)

Domare var Björn Nordén med aspirant Bertil Furberg.

Asfalt

Lade asfaltspår för första gången åt Lira igår. Först tyckte Lira jag var dötrist som gick en ultralångsam promenad mitt på en asfaltplan, när hon visste att jag hittat på nåt kul - och kul är alltid i skogen! Andra spåret såg Lira ut så här: ???

Tredje spåret markerade hon i alla fall två av de 2x1 cm stora barkflisorna jag lagt ut i spåret.

Fjärde spåret spårade hon! I alla fall nästan hela och hon markerade de flesta minismå pinnbitar jag lagt ut.

Nyttigt för Lira att träna på lugn och koncentration. Projektet fortsätter....

(Hade minst en timmes paus mellan varje spår.)

Idag var vi i Bredånger och dreglade över Chilis småvalpar. Så söta!

Maria kastade ett gäng markeringar åt Lira och kom med matnyttiga tips som jag ska komma ihåg. Lira skötte sig mycket bra och klarade även de lite mer kluriga markeringarna. Lite senare tränade vi på att komma upp fort ur vatten, det gick verkligen framåt med en gång, kul! I övrigt var Lira oerhört lugn idag, likadan som senast på WT:t.

Hjälpsam

Om nyttan av en retriever i vardagen – de som anser att en retriever enbart ska vara en jakthund kan sluta läsa nu;-)

Skulle gå ned till sovstugan för natten, spöregn utanför, och hade precis krånglat på mig regnkläder och skor. Då kom jag på att kassen med necessär låg kvar i soffan. Att gå in med de blöta och leriga kläderna kändes inte aktuellt, och att klä av sig igen kändes jobbigt. Så jag säger till Lira, på skoj:
”Kan du hämta påsen åt mig?”
”Hämta!” tänker Lira och ger sig iväg för att hitta något att hämta.
”Lira. Så.” säger jag och fäller ut vänsterarmen, varpå Lira glatt springer bort till sof-fan. Där hittar hon en tidning, och eftersom hämta tidningen är en av hennes vardag-liga morgonsysslor, kommer hon snabbt med den.
”Duktig hund. Hämta plastpåsen.”
Samma scenario, och Lira springer till soffan igen på mitt tecken.
”Söksöksök.”
Och när Lira får sökkommandot undersöker hon närområdet, hittar plastpåsen, griper den resolut och lämnar den fint till mig.

Så praktiskt!

Lira erbjuder Kristofer en penna (som hon nyss snott från mig). (Foto – Karin Marnefeldt)

Mer WT-träning

Var på WT-träning igår. I det här regnovädret som SMHI varnade för… Ett gäng tåliga retrievermänniskor hade ändå träffats i Bredånger för att funktionera eller träna.

Lira och jag började på station 3, närsök. Ett kort linjetag ut till ett närsöksområde med tre dummies. Två gånger gick hon rakt ut i området och höll sig där. Andra gången hamnade hon något utanför, stoppade och dirigerade höger. Gick hur bra som helst!

Sedan station 2, markeringar. På första markeringen var varken Lira eller jag beredda, så det blev en dålig markering. Andra markeringen gick bra. Eftersom det var träning fick vi några till markeringar åt det första hållet, men Lira var något ofokuserad, tittade på markeringen, tittade på kastaren, och memorerade inte markeringarna. Svårt att säga varför.

Vi fortsatte till station 4, linjetag. Jag valde att göra det lätt för Lira, och då gick det förstås bra. Inför station 5, sök, var det (äntligen…) en stunds väntan, så jag slog mig ned på en stubbe och Lira satt bredvid. Lira var alldeles lugn och tyst, även när sökhunden, en golden, kom fram för att hälsa. När det var vår tur tände Lira till lite – äntligen sök! Vittringsförhållandena var svåra i hällregnet, så Lira fick ligga i lite. Det tyckte hon var roligt:-)

Avslutade då med station 1, linjetag. Nu hade Lira vaknat ordentligt och det gick undan, med stoppsladd vid dummyn.

Lira var fullständigt lugn och tyst vid sidan och i passivitet, före under och efter WT:t. Men full fart i arbete, särskilt de två sista stationerna. Mycket nöjd. Men viss risk för att Lira och jag blir ”storhuvade” efter allt beröm vi fick;-)

Mycket trevlig kväll trots ihållande regn! Och gott var det med hamburgare efteråt:-) Ingen nappade på erbjudandet om vattenarbete, nästan varje station hade ju redan erbjudit träning på att lämna av innan man skakar... Tyvärr var det inte några skott idag, vilket egentligen var det jag hoppats träna på.

Under mer soliga förhållanden...

Broträning

Som jag skrev på Facebook, att vara modig är inte att aldrig vara rädd, det är att vara rädd men göra det ändå...

Vi hade broträning på semestern. Bro 1 var inte så hög och gjord i trä, men den svajade ordentligt! Vi blev varnade att hundar inte brukar gilla att gå över bron. Vi provade, och det här var Liras reaktion:

Svansen i vädret och helt oberörd spatserade hon över den svajande bron först av alla. På tillbakavägen tog hon den i full galopp (jag hade hjärtat i halsgropen).

Montys sätt att ta sig över bron (OBS - agilitychampion!):

Han kom halvvägs, sedan vände han tillbaka (smart hund - not). Tur att husse hade balans nog att bära honom, jag hade inte fixat det... Och tur att det var Monty som inte vågade, jobbigt att bära Lira.

Bro 2 var 10 meter över en fors, och gjord av sektioner typ gallertrappa. Monty kastade en blick på den och sa "Glöm det". Lira tyckte det var ganska läskigt att se rätt igenom det hon skulle gå på. Men jag gick först, och vågar matte så måste Lira våga också. Hon smög sig ut på bron och närmast kröp över, med blicken stint fäst på mig. Men hon vågade! På tillbakavägen gick hon ut först, och det gick bra till halvvägs ungefär, då hon råkade titta ned - "Oh shit vad långt det var ned". Då var det säkrast att stanna där hon var tills jag kom fram så hon kunde gå fot över. För att gå fot, det är tryggt det!

Min modiga Liradini!

Överraskningen

När jag kom hem ifrån lägerveckan väntade en överraskning, Daniel hade jobbat lite på vår balkong... Anledningen:

Fult golv och flagnande färg...

Akaciatrall och nymålat plåtbleck
Murket räcke som skymde utsikten...
Nytt å fräscht

Gamla möblerna:

Nya möblerna:

Före:

Efter:

Nån som vill komma och fika? :-)